Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • bt kap. 3 s. 20-27
  • ”Alla uppfylldes av helig ande”

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • ”Alla uppfylldes av helig ande”
  • Vittna grundligt om Guds rike
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • ”Alla [var] församlade” (Apg. 2:1–4)
  • ”Var och en hörde sitt eget språk talas” (Apg. 2:5–13)
  • ”Petrus steg fram” (Apg. 2:14–37)
  • ”Bli döpta” (Apg. 2:38–47)
  • Petrus predikar vid pingsten
    Vakttornet – 1996
  • Kristendomen sprids bland judarna under det första århundradet
    Vakttornet – 2005
  • Pontos
    Insikt i Skrifterna, band 2
  • Frågor från läsekretsen
    Vakttornet – 2003
Mer
Vittna grundligt om Guds rike
bt kap. 3 s. 20-27

KAPITEL 3

”Alla uppfylldes av helig ande”

Verkningarna av att den heliga anden utgjuts vid pingsten

Bygger på Apostlagärningarna 2:1–47

1. Beskriv atmosfären under pingsthögtiden.

JERUSALEMS gator är fulla av glada människor.a Röken stiger upp från altaret i templet samtidigt som leviterna sjunger Hallelpsalmerna (Psalmerna 113 till 118), troligen i växelsång. Det vimlar av besökare i staden. De kommer från så avlägsna platser och områden som Elam, Mesopotamien, Kappadokien, Pontos, Egypten och Rom.b Varför har de kommit hit? Jo, för att fira pingsten, som också kallas ”dagen för den första mogna grödan”. (4 Mos. 28:26) Den här årliga högtiden markerar slutet på kornskörden och början på veteskörden. Det är en dag full av glädje.

Karta som visar var de som fick höra de goda nyheterna vid pingsten år 33 kom ifrån. 1. Områden: Libyen, Egypten, Etiopien, Bithynien, Pontos, Kappadokien, Judeen, Mesopotamien, Babylonien, Elam, Medien och Partien. 2. Städer: Rom, Alexandria, Memfis, Antiokia (i Syrien), Jerusalem och Babylon. 3. Hav: Medelhavet, Svarta havet, Röda havet, Kaspiska havet och Persiska viken.

JERUSALEM – JUDENDOMENS CENTRUM

Många av händelserna i de första kapitlen i Apostlagärningarna utspelar sig i Jerusalem. Den här staden ligger bland bergen i Judeens centrala bergmassiv, omkring 55 kilometer öster om Medelhavet. År 1070 f.v.t. intog kung David en befästning på berget Sion, som ligger här, och staden som växte fram runt befästningen blev den forntida nationen Israels huvudstad.

Alldeles bredvid Sion ligger berget Moria, där Abraham enligt gammal judisk tradition var på väg att offra Isak omkring 1 900 år innan de händelser som omtalas i Apostlagärningarna ägde rum. Moria blev en del av staden när Salomo byggde det första templet åt Jehova på det här berget. Det här fantastiska byggnadsverket blev centrum för judarnas offentliga liv och tillbedjan.

Det var i Jehovas tempel som alla hängivna judar från olika delar av världen regelbundet samlades för att frambära offer, tillbe Jehova och fira de årliga högtiderna. De följde därigenom den befallning Jehova hade gett: ”Tre gånger om året ska alla män bland er komma inför Jehova, er Gud, på den plats som han väljer ut.” (5 Mos. 16:16) I Jerusalem fanns också Sanhedrin, som var judarnas högsta domstol och nationens administrativa råd.

2. Vilka spektakulära händelser inträffar under pingsten år 33?

2 Omkring klockan nio denna ljumma vårmorgon år 33 händer något man kommer att fascineras av i århundraden framöver. Plötsligt kommer det ”ett högt ljud från himlen, precis som när det blåser en kraftig vind”, eller ”ett dån som av en stormvind”. (Apg. 2:2; Bibel 2000) Det kraftiga ljudet uppfyller det hus där omkring 120 av Jesus lärjungar är samlade. Sedan händer något spektakulärt. De ser något som liknar eldslågor som sätter sig på varje lärjunge.c Därefter uppfylls de ”av helig ande” och börjar tala andra språk. När de går ut på Jerusalems gator blir alla besökare som de träffar förvånade. Lärjungarna kan nämligen prata med dem! Ja, var och en hör ”sitt eget språk talas”. (Apg. 2:1–6)

3. a) Varför kan pingsten år 33 kallas en milstolpe i den sanna tillbedjans historia? b) Vilket samband hade Petrus tal med användningen av ”himmelrikets nycklar”?

3 Den här livfulla berättelsen skildrar en milstolpe i den sanna tillbedjans historia – det andliga Israel, den smorda kristna församlingen, bildades. (Gal. 6:16) Men det är inte allt. När Petrus talade till folkskaran den dagen använde han den första av ”himmelrikets nycklar”. (Matt. 16:18, 19) Det fanns tre nycklar som var och en skulle öppna dörren till särskilda möjligheter för en ny grupp människor. Den första nyckeln gjorde det möjligt för judar och proselyterd att ta emot de goda nyheterna och bli smorda med helig ande. De skulle alltså bli en del av det andliga Israel och därmed ha hoppet om att få härska som kungar och präster i det messianska riket. (Upp. 5:9, 10) Med tiden skulle även samarier och sedan andra icke-judar erbjudas den möjligheten. Vad kan de kristna i dag lära sig av de betydelsefulla händelser som inträffade vid pingsten år 33?

”Alla [var] församlade” (Apg. 2:1–4)

4. På vilket sätt är den nutida kristna församlingen en fortsättning på den församling som bildades år 33?

4 Den kristna församlingen började med omkring 120 lärjungar som alla var församlade i ett rum på övervåningen och hade blivit smorda med helig ande. (Apg. 2:1) Vid slutet av den dagen hade församlingen flera tusen döpta medlemmar. Och det var bara början på tillväxten i en organisation som fortsätter att expandera i vår tid! Vår stora, världsvida familj av bröder och systrar fortsätter att förkunna ”de goda nyheterna om riket ... på hela jorden så att alla nationerna får höra dem” före slutet på den här världsordningen. (Matt. 24:14)

5. Vilken nytta skulle de kristna ha av att träffa varandra, både i det första århundradet och i dag?

5 Förutom att förkunna skulle de som tillhörde den kristna församlingen också hjälpa och uppmuntra varandra, både de som var smorda och längre fram de andra fåren. (Joh. 10:16) Paulus visade att han uppskattade det stöd som de i församlingen kunde ge varandra när han skrev följande till de kristna i Rom: ”Jag längtar efter att få träffa er så att jag kan ge er en andlig gåva och styrka er, eller rättare sagt, så att vi kan uppmuntra varandra med hjälp av vår tro, både er och min.” (Rom. 1:11, 12)

ROM – HUVUDSTADEN I ETT IMPERIUM

Under den period som Apostlagärningarna handlar om var Rom den största och politiskt viktigaste staden i den då kända världen. Rom var huvudstad i ett imperium som, när det var som störst, sträckte sig från Britannien till norra Afrika och från Atlanten till Persiska viken.

Rom var som en smältdegel för olika kulturer, folkgrupper, språk och vidskepliga uppfattningar. Tack vare ett nätverk av väl underhållna vägar kom resande och handelsvaror hit från imperiets alla hörn. Till den närbelägna hamnstaden Ostia kom fartyg som trafikerade de stora handelslederna för att lossa matvaror och lyxartiklar som skulle till staden.

I det första århundradet v.t. bodde gott och väl en miljon människor i Rom. Hälften av befolkningen kan ha varit slavar, till exempel dömda förbrytare, barn som föräldrar hade sålt eller övergett och sådana som hade tagits till fånga under de romerska legionernas fälttåg. Bland dessa slavar fanns judar som hade tagits till fånga när den romerske generalen Pompejus intog Jerusalem år 63 f.v.t.

Större delen av den fria befolkningen tillhörde de fattiga, som bodde hopträngda i flervåningshus och var beroende av bidrag från staten. Trots detta förskönade kejsarna sin huvudstad med några av de mest storslagna offentliga byggnader som någonsin funnits. De uppförde bland annat teatrar och stora stadionanläggningar där folket gratis kunde roa sig med att se på skådespel, gladiatorspel och hästkapplöpningar.

6, 7. Hur utför den kristna församlingen i vår tid uppdraget att förkunna för alla nationer?

6 Den kristna församlingen har samma funktion i vår tid som den hade i det första århundradet. Jesus gav sina lärjungar ett svårt men ändå spännande arbete att utföra. Han sa till dem: ”Gör människor från alla nationer till mina lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20)

7 Vi Jehovas vittnen utför det arbetet i vår tid. Det är naturligtvis inte lätt att förkunna för människor som talar andra språk. Men vi ger ut bibliskt undervisningsmaterial på mer än 1 000 språk. Om du regelbundet går på Jehovas vittnens möten och tar del i arbetet med att förkunna och göra lärjungar har du all anledning att glädja dig. Du tillhör de relativt få människor på jorden i dag som har förmånen att få vittna grundligt om Jehovas namn!

8. Vilken nytta har vi alla av att tillhöra en församling?

8 För att hjälpa dig att hålla ut och vara glad under dessa kritiska tider har Jehova gett dig en världsvid andlig familj. Paulus skrev till de kristna hebréerna: ”Låt oss tänka på varandra så att vi motiverar varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte vara borta från våra möten, som några brukar vara, utan låt oss uppmuntra varandra. Detta behöver vi tänka på mer och mer ju närmare dagen vi kommer.” (Hebr. 10:24, 25) Den kristna församlingen är en gåva från Jehova som gör det möjligt för dig att uppmuntra andra och även själv bli uppmuntrad. Håll dig nära dina andliga bröder och systrar, och var inte borta från våra möten.

”Var och en hörde sitt eget språk talas” (Apg. 2:5–13)

Jesus lärjungar förkunnar för judar och proselyter på en livlig gata.

”Vi [hör] dem berätta om Guds storslagna gärningar på våra egna språk.” (Apostlagärningarna 2:11)

9, 10. Hur har några visat att de vill göra en insats för att förkunna för dem som talar ett annat språk?

9 Föreställ dig hur glada och förvånade judarna och proselyterna i Jerusalem måste ha blivit vid pingsten år 33. De flesta som var där kunde förmodligen tala med varandra på ett gemensamt språk, kanske grekiska eller hebreiska. Men nu hörde alla sitt eget språk talas av lärjungarna. (Apg. 2:6) De som lyssnade måste ha blivit rörda när de fick höra de goda nyheterna på sitt modersmål. De kristna i dag har naturligtvis inte fått någon mirakulös förmåga att tala andra språk. Men många har visat att de vill göra en insats för att budskapet om riket ska kunna spridas till människor av alla nationaliteter. Hur har de gjort det? En del har lärt sig ett nytt språk för att kunna tjäna i en närbelägen församling där man talar ett annat språk eller till och med för att kunna flytta till ett annat land. De har ofta märkt att deras ansträngningar gör intryck på människor som de talar med.

10 Ta till exempel Christine, som gick en kurs i gujarati tillsammans med sju andra Jehovas vittnen. När hon en dag träffade en ung kvinna på sin arbetsplats som talade gujarati hälsade hon på henne på hennes modersmål. Kvinnan blev imponerad och ville veta varför hon tog sig tid att lära sig ett så svårt språk som gujarati. Christine fick en fin möjlighet att vittna för kvinnan, som sa: ”Ni måste verkligen ha något viktigt att säga.”

11. Hur kan vi vara beredda på att förkunna för människor som talar andra språk?

11 Naturligtvis kan inte alla av oss lära sig ett nytt språk. Men vi kan ändå vara beredda på att förkunna budskapet för dem som talar ett annat språk. Hur då? Ett sätt är att använda appen JW Language® och lära sig en enkel hälsningsfras på något av de språk som talas där vi bor. Vi kanske också kan lära oss några fraser för att väcka intresse för budskapet. Hjälp dem att gå in på webbplatsen jw.org, och visa vilka videor och publikationer som finns på deras språk. Om vi använder sådana verktyg i tjänsten kan vi få känna samma glädje som de första kristna kände, när människor från andra länder fick höra de goda nyheterna på ”sitt eget språk”.

JUDAR I MESOPOTAMIEN OCH EGYPTEN

I boken The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ (175 f.v.t.–135 v.t.) står det: ”I Mesopotamien, Medien och Babylonien fanns det avkomlingar av sådana medlemmar av tiostammarsriket [Israel] och av Judas rike som en gång hade förvisats dit av assyrierna och babylonierna.” (E. Schürer, 1986) Enligt Esra 2:64 var det bara 42 360 israeliter som återvände till Jerusalem efter landsflykten i Babylon. Detta skedde år 537 f.v.t. Flavius Josefus säger att det bodde tiotusentals judar i Babylonien i det första århundradet v.t. Under 200-talet till 400-talet v.t. framställde man i dessa judiska kolonier det verk som kallas den babyloniska Talmud.

Det finns uppgifter om att det bodde judar i Egypten åtminstone så tidigt som på 500-talet f.v.t. Det var på den tiden som Jeremia framförde ett budskap till judar som bodde på olika platser i Egypten, bland annat i Memfis. (Jer. 44:1, noten) Det är troligt att många judar flyttade till Egypten under den hellenistiska perioden. Josefus säger att judar var bland de första som bosatte sig i Alexandria. Med tiden fick de en egen stadsdel där. I det första århundradet v.t. uppgav den judiske skribenten Filon att en miljon av hans landsmän bodde runt om i Egypten, från ”kanten av Libyen till gränsen mot Etiopien”. (The Works of Philo, översatt av C.D. Yonge, 1993)

”Petrus steg fram” (Apg. 2:14–37)

12. a) Vad hade profeten Joel förutsagt? b) Varför kunde Joels profetia förväntas gå i uppfyllelse i det första århundradet?

12 ”Petrus steg fram” för att tala till den blandade skaran av människor. (Apg. 2:14) Han förklarade för alla som ville lyssna att det var Gud som genom ett underverk hade gett dem förmågan att tala olika språk och att det var en uppfyllelse av en profetia som Joel hade uttalat, nämligen: ”Jag [ska] utgjuta min ande över alla slags människor.” (Joel 2:28) Innan Jesus for upp till himlen sa han till sina lärjungar: ”Jag ska be min Far, och han kommer att ge er en annan hjälpare.” Jesus förklarade att det var den heliga anden som var denna hjälpare. (Joh. 14:16, 17)

13, 14. Vad gjorde Petrus för att försöka nå hjärtat hos sina åhörare, och hur kan vi följa hans exempel?

13 Petrus avslutande ord till folkskaran var bestämda och tydliga: ”Hela Israels folk [kan] vara säkra på att Gud har gjort den Jesus som ni avrättade på pålen till både Herre och Messias.” (Apg. 2:36) De flesta som lyssnade till Petrus var naturligtvis inte själva med när Jesus dödades på tortyrpålen. Men som nation hade de ett samhällsansvar för den handlingen. Lägg ändå märke till att Petrus talade respektfullt till sina judiska landsmän och försökte nå deras hjärta. Hans mål var att få sina åhörare att ångra sig, inte att fördöma dem. Tog de anstöt av det han sa? Absolut inte. I stället ”högg det till i hjärtat på dem”. De frågade: ”Vad ska vi göra?” Att Petrus var så respektfull bidrog troligen till att han nådde hjärtat hos många, så att de ångrade sig. (Apg. 2:37)

14 Vi kan efterlikna Petrus sätt att försöka nå hjärtat. När vi vittnar för andra behöver vi inte starta en diskussion om varje obiblisk uppfattning som de ger uttryck åt. Vi kanske i stället kan tala om sådant som de kan hålla med om. Om vi först skapar en gemensam grund kan vi sedan taktfullt resonera med dem om det som står i Guds ord. När vi berättar om Bibelns sanningar på det här positiva sättet är chansen ofta större att människor med rätt inställning reagerar positivt.

KRISTENDOMEN I PONTOS

Bland dem som lyssnade till Petrus tal på pingstdagen år 33 fanns judar från Pontos, ett område i norra Mindre Asien. (Apg. 2:9) Några av dem tog uppenbarligen med sig de goda nyheterna till sitt hemland, för när Petrus skriver sitt första brev vänder han sig bland annat till troende som var ”kringspridda i Pontos” och andra områden.g (1 Petr. 1:1) Hans brev visar att dessa kristna hade drabbats av olika prövningar och fått lida för sin tro. (1 Petr. 1:6) De här prövningarna omfattade troligen motstånd och förföljelse.

Att de kristna i Pontos utsattes för ytterligare prövningar framgår av en brevväxling mellan Plinius den yngre, som var ståthållare i den romerska provinsen Bithynien och Pontos, och kejsar Trajanus. År 112 skriver Plinius ett brev från Pontos där han säger att ”smittan”, det vill säga kristendomen, kunde sprida sig till vem som helst, oavsett kön, ålder och samhällsklass. Plinius gav dem som anklagades för att vara kristna en möjlighet att förneka sin tro. De som inte gjorde det blev avrättade. Alla som däremot smädade Kristus, åkallade gudarna eller tillbad Trajanus bild blev frigivna. Plinius sa: ”De som verkligen är kristna kan nämligen icke ... förmås till en enda sådan handling.” (E. Ferguson, 1993: Backgrounds of Early Christianity)

g Det grekiska ord som har återgetts med ”som är kringspridda” kan också ha innebörden ”i förskingringen (diasporan)”. Uttrycket användes i samband med judiska kolonier, vilket tyder på att många av de första som omvändes till kristendomen kom från sådana kolonier.

”Bli döpta” (Apg. 2:38–47)

15. a) Vad sa Petrus, och vilken reaktion väckte det? b) Varför kunde tusentals människor som hörde de goda nyheterna på pingstdagen vara kvalificerade för dop samma dag?

15 Under den spännande pingstdagen år 33 sa Petrus till intresserade judar och proselyter: ”Ångra er och bli döpta.” (Apg. 2:38) Som en följd av det blev omkring 3 000 döpta, troligen i dammar i eller i närheten av Jerusalem.e Var det här en impulsiv handling? Visar den här skildringen att sådana som studerar Bibeln eller barn till kristna föräldrar kan rusa i väg och bli döpta innan de är redo för det? Inte alls. Kom ihåg att de judar och proselyter som blev döpta på pingstdagen hade studerat Guds ord flitigt och tillhörde en nation som hade varit överlämnad åt Jehova. Dessutom visade de redan att de var helhjärtade – vissa av dem hade rest långa vägar för att kunna vara med vid den här årliga högtiden. När de hade förstått viktiga sanningar om Jesus roll när det gäller att genomföra Guds vilja var de redo att fortsätta tjäna Gud – men nu som döpta efterföljare till Jesus.

VILKA VAR PROSELYTERNA?

”Både judar och proselyter” lyssnade till Petrus tal på pingstdagen år 33. (Apg. 2:10)

En av de män som utsågs till att sköta den ”viktiga uppgiften” att dagligen dela ut mat var Nikolaos, som omtalades som ”en proselyt från Antiokia”. (Apg. 6:3–5) Proselyter var icke-judar som hade gått över till judendomen. De betraktades som judar, eftersom de trodde på Israels Gud, följde Israels lag, förkastade alla andra gudar, lät omskära sig (om de var män) och anslöt sig till Israels nation.

När judarna befriades från fångenskapen i Babylon år 537 f.v.t. var det många av dem som bosatte sig långt bort från Israels land. Men de fortsatte ändå att hålla sig till judendomen, och det ledde till att folk runt om i forntidens Främre Orienten och ännu längre bort kom i kontakt med judarnas religion. Forntida skribenter som Horatius och Seneca skrev att det var många människor i olika länder som tyckte om judarna och deras trosuppfattningar och slöt sig till dem och blev proselyter.

16. Hur visade de första kristna en självuppoffrande inställning?

16 Jehova välsignade verkligen den här gruppen. I skildringen sägs det: ”De som blev troende höll ihop och hade allting gemensamt. De sålde sina ägodelar och egendomar och fördelade pengarna mellan sig efter vars och ens behov.”f (Apg. 2:44, 45) Alla sanna kristna vill naturligtvis visa samma kärleksfulla och självuppoffrande inställning.

17. Vilka steg måste man ta för att bli kvalificerad för dop?

17 För att kunna bli en överlämnad och döpt kristen måste man enligt Bibeln ta flera nödvändiga steg. Man måste lära känna det som står i Bibeln. (Joh. 17:3) Man behöver visa tro, ångra sitt tidigare handlingssätt och visa att man är uppriktigt bedrövad över det. (Apg. 3:19) Sedan måste man vända om och börja utföra rätta handlingar som är i linje med Guds vilja. (Rom. 12:2; Ef. 4:23, 24) Efter de här stegen överlämnar man sig åt Jehova i bön, och sedan blir man döpt. (Matt. 16:24; 1 Petr. 3:21)

18. Vilken möjlighet står öppen för döpta lärjungar till Jesus?

18 Är du en överlämnad och döpt lärjunge till Jesus? Vi kan verkligen vara tacksamma för den här fantastiska möjligheten! Precis som lärjungarna i det första århundradet som var uppfyllda av helig ande kan du bli använd på ett mäktigt sätt till att vittna grundligt och utföra Jehovas vilja.

a Se rutan ”Jerusalem – judendomens centrum”.

b Se rutorna ”Rom – huvudstaden i ett imperium”, ”Judar i Mesopotamien och Egypten” och ”Kristendomen i Pontos”.

c Lägg märke till att de såg ”något som liknade eldslågor”. Det visar att när den heliga anden utgöts över lärjungarna såg det ut som eld, men det var inga bokstavliga lågor.

d Se rutan ”Vilka var proselyterna?”.

e Som en jämförelse kan nämnas att 7 402 personer blev döpta i sex bassänger den 7 augusti 1993 under en internationell sammankomst som Jehovas vittnen höll i Kiev i Ukraina. Det tog två timmar och femton minuter att genomföra hela dopet.

f Den här tillfälliga anordningen fyllde det behov som uppstod när nyomvända besökare stannade kvar i Jerusalem för att lära sig mer om den kristna tron. Det var frivilliga gåvor som gavs i samband med den här anordningen, och den ska inte förväxlas med någon form av kommunism. (Apg. 5:1–4)

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela