Lydia — en gästfri tillbedjare av Gud
DEN sanne Gudens tjänare har sedan gammalt utmärkt sig för att vara gästfria. (1 Moseboken 18:1–8; 19:1–3) Gästfrihet definieras som ”kärlek till, vänlighet mot eller omtanke om främlingar”, och den har sin upprinnelse i ett uppriktigt hjärta. Sådan gästfrihet är också i dag ett tecken på sann kristendom och krävs av alla som önskar tillbe Gud på ett godtagbart sätt. — Hebréerna 13:2; 1 Petrus 4:9.
En som var ett föredöme i att visa gästfrihet var Lydia. Hon ”nödgade ... helt enkelt” de kristna missionärer som besökte Filippi att stanna kvar i hennes hem. (Apostlagärningarna 16:15) Det sägs inte mycket om Lydia i Bibeln, men det lilla som sägs om henne kan vara till uppmuntran för oss. På vilket sätt? Vem var Lydia? Vad vet vi om henne?
”Purpursäljerska”
Lydia bodde i Filippi, den främsta staden i Makedonien. Men hon var från Thyatira, en stad i Lydien i västra Mindre Asien. Av den anledningen menar en del att ”Lydia” var ett smeknamn som hon fick i Filippi. Hon kunde med andra ord lika väl kallas ”den lydiska kvinnan”, alldeles som den kvinna som Jesus Kristus vittnade för kunde kallas ”den samariska kvinnan”. (Johannes 4:9) Lydia sålde ”purpur” eller artiklar som färgats med purpur. (Apostlagärningarna 16:12, 14) Att det fanns färgare både i Thyatira och i Filippi bekräftas av inskriptioner som arkeologer har grävt fram. Det är möjligt att Lydia hade flyttat på grund av sitt arbete, antingen för att kunna fortsätta som purpursäljerska på egen hand eller för att tjäna som representant för ett färgeri i Thyatira.
Färgämnet purpur kunde framställas på olika sätt. Den dyraste purpurn var ett extrakt från vissa slag av havslevande blötdjur. Enligt den romerske diktaren Martialis, som levde under första århundradet, kunde en mantel färgad med bästa sortens purpur från Tyros (ett annat centrum där detta färgämne framställdes) kosta ända upp till 10.000 sestertier, eller 2.500 denarer, vilket motsvarade 2.500 dagslöner för en arbetare. Sådana lyxiga klädesplagg hade naturligtvis bara några få råd att köpa. Lydia kan därför ha varit förmögen. I vilket fall som helst kunde hon vara gästfri mot aposteln Paulus och hans kamrater — Lukas, Silas, Timoteus och kanske andra.
Paulus’ predikande i Filippi
Omkring år 50 v.t. satte Paulus för första gången sin fot i Europa och började predika i Filippi.a När Paulus kom till en stad som han aldrig tidigare hade varit i, brukade han besöka synagogan för att först predika för judarna och proselyterna som samlades där. (Jämför Apostlagärningarna 13:4, 5, 13, 14; 14:1.) Enligt en del källor förbjöd emellertid den romerska lagen judarna att utöva sin religion inom Filippis ”heliga gränser”. Därför uppehöll sig missionärerna där ”några dagar” innan de på sabbatsdagen gick ut utanför staden och intill en flod fann en plats som de tänkte kunde tjäna som böneställe. (Apostlagärningarna 16:12, 13) Den här floden var tydligtvis Gangites. Där fann missionärerna bara kvinnor, och en av dem var Lydia.
”Dyrkade Gud”
Lydia ”dyrkade Gud”, men hon var troligen en judisk proselyt som sökte sanningen i religionen. Även om hon hade ett bra arbete, var hon inte materialistisk. Hon reserverade i stället tid för andliga frågor. ”Jehova öppnade helt hennes hjärta till att ge akt på det som sades av Paulus”, och hon tog emot sanningen. Ja, inte bara hon, utan det sägs att både ”hon och hennes hushåll döptes”. — Apostlagärningarna 16:14, 15.
Bibeln säger ingenting bestämt om vilka de andra medlemmarna av Lydias hushåll var. Eftersom det inte nämns något om någon äkta man, kan hon ha varit ogift eller änka. ”Hennes hushåll” kan ha bestått av släktingar, men det kan också ha bestått av slavar eller tjänare. Hur som helst så berättade hon nitiskt vad hon hade lärt sig för dem som bodde hos henne. Och vilken glädje hon måste ha känt när de trodde och omfattade sanningen!
”Hon nödgade oss helt enkelt att komma”
Innan missionärerna träffade Lydia hade de kanske fått nöja sig med logier som de själva hade fått betala. Hon fann nu glädje i att kunna erbjuda en alternativ möjlighet till logi. Men hon fick faktiskt nödga dem att komma, vilket visar att Paulus och hans kamrater visade ett visst motstånd. Varför det? Paulus ville ”kostnadsfritt ... erbjuda de goda nyheterna” i syfte ”att inte missbruka ... [sin] rättighet” och bli en börda för någon. (1 Korinthierna 9:18; 2 Korinthierna 12:14) Men Lukas tillägger: ”När nu hon och hennes hushåll döptes, sade hon bönfallande: ’Om ni har bedömt mig vara trogen mot Jehova, kom då in i mitt hus och stanna kvar.’ Och hon nödgade oss helt enkelt att komma.” (Apostlagärningarna 16:15) Lydia var främst intresserad av att vara trogen mot Jehova, och hennes gästfria erbjudande var ett tydligt bevis på hennes tro. (Jämför 1 Petrus 4:9.) Vilket utmärkt föredöme! Använder vi också våra ägodelar till att stödja förkunnandet av de goda nyheterna?
Bröderna i Filippi
När Paulus och Silas blev frigivna ur fängelset efter episoden med den demonbesatta slavflickan, vände de tillbaka till Lydias hem, där de fann några bröder. (Apostlagärningarna 16:40) De troende i den nybildade församlingen i Filippi kan regelbundet ha använt Lydias hem som mötesplats. Det är logiskt att tänka att hennes hem fortsatte att vara centrum för den teokratiska verksamheten i staden.
Den värme och gästfrihet som Lydia visade från första stund visade sig vara karakteristisk för hela församlingen. Trots att bröderna och systrarna i Filippi var fattiga, sände de vid flera tillfällen till Paulus det som han behövde, och aposteln var mycket tacksam. — 2 Korinthierna 8:1, 2; 11:9; Filipperna 4:10, 15, 16.
Lydia nämns inte i det brev som Paulus sände till filipperna omkring år 60–61 v.t. Bibeln avslöjar inte vad som hände henne efter de händelser som det berättas om i Apostlagärningarna, kapitel 16. Men det korta omnämnande som görs av denna dynamiska kvinna får oss att önska följa ”gästfrihetens väg”. (Romarna 12:13) Vi är verkligen tacksamma över att vi har sådana kristna ibland oss som liknar Lydia! Deras anda gör mycket för att skapa en varm och vänskaplig anda i församlingarna — till ära för Jehova Gud.
[Fotnoter]
a Filippi var en av de viktigaste städerna i Makedonien och var en relativt blomstrande militärkoloni underställd jus italicum (italisk lag). Denna lag garanterade invånarna i Filippi rättigheter jämförbara med dem som romerska medborgare hade. — Apostlagärningarna 16:9, 12, 21.
[Ruta på sidan 28]
Att leva som jude i Filippi
Det kan inte ha varit lätt för judar och judiska proselyter att leva i Filippi. Det kan ha rått en viss antijudisk stämning där, för strax innan Paulus kom på besök hade kejsar Claudius förvisat judarna från Rom. — Jämför Apostlagärningarna 18:2.
Det är betecknande att Paulus och Silas släpades inför magistratens ledamöter sedan de hade botat slavflickan som hade en spådomsande. Hennes ägare, som nu hade berövats en lukrativ inkomstkälla, utnyttjade invånarnas fördomar genom att påstå: ”Dessa män, som är judar, oroar i hög grad vår stad, och de förkunnar sedvänjor som vi inte har lov att ta upp eller utöva, eftersom vi är romare.” Det ledde till att Paulus och Silas blev piskade med spön och sedan kastades i fängelse. (Apostlagärningarna 16:16–24) I en sådan atmosfär krävdes det mod att öppet tillbe Jehova, judarnas Gud. Men tydligtvis bekymrade sig Lydia inte över att hon var annorlunda.
[Bilder på sidan 27]
Ruiner i Filippi