THESSALONIKE

[Thessalonịke]

Makedoniens viktigaste hamnstad, där Paulus bildade en kristen församling år 50. Staden heter nu Thessaloniki (Saloniki). (BILD, bd 2, sid. 749) En stad i närheten som hette Therme (”Varm källa”) var en av de 26 städer som Kassandros förstörde innan han byggde Thessalonike 316 eller 315 f.v.t. Han uppkallade staden efter sin hustru, som var syster till Alexander den store. Den nya staden låg på västra sidan av halvön Chalkidike vid Thermaikosbukten, där vägen norrut till Donau korsade huvudvägen (den stenlagda Via Egnatia som byggdes av romarna) som gick genom Makedonien till Adriatiska havet.

Före mitten av 100-talet f.v.t. delades Makedonien i fyra regioner, och Thessalonike var huvudstad i den andra regionen. Några år senare blev Makedonien en romersk provins, och Thessalonike blev sätet för provinsregeringen. När Paulus och Silas kom till staden, som låg 120 km väster om Filippi, var den därför en blomstrande storstad av inte så ringa betydelse.

Under tre sabbater predikade Paulus i synagogan i Thessalonike. Det ledde till att några av judarna och ett stort antal grekiska proselyter blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas, och bland dem var ”inte så få av de främsta kvinnorna”. (Apg 17:1–4) Hur länge Paulus var kvar där sägs det inget om, men det var i alla fall tillräckligt länge för att han och hans följeslagare skulle kunna skaffa sig ett arbete så att de kunde försörja sig. Som apostel hade Paulus rättighet att ta emot materiell hjälp av dem som han betjänade i andligt avseende, men i stället visade han genom sitt exempel att man bör ”äta mat” man själv ”har tjänat till”. (1Kor 9:4–18; 1Th 2:9; 2Th 3:7–12) En av orsakerna till att han gjorde det kan ha varit att en del av thessalonikerna hade en tendens att vara lata. Under sin tid i Thessalonike fick han två gånger sådant som han var i behov av från sina medbröder i Filippi. (Flp 4:16)

Efter en tid samlade de judar i Thessalonike som förkastade Paulus budskap ihop dagdrivare från torget och bildade en pöbelhop, och de stormade Jasons hus där Paulus bodde. Men när de fick veta att Paulus inte var där, släpade de i väg Jason och andra troende till ”stadens styresmän”, som mera ordagrant enligt den grekiska grundtexten också kan omtalas som ”politarkerna”. (Apg 17:5–9, not) Det är intressant att veta att man i och omkring Thessalonike har funnit inskrifter som omnämner några av de lokala befattningshavarna som politarker.

Av säkerhetsskäl sände bröderna i Thessalonike Paulus och Silas till Berea under natten. Paulus upptäckte att judarna där var ”ädlare till sinnes än de i Thessalonike”, för de tog inte bara emot ordet med allra största villighet utan forskade också dagligen i Skrifterna för att ta reda på om det var som han sade. Men det uppstod snart problem när judar som motarbetade Paulus kom från Thessalonike och hetsade en pöbelhop, så att det återigen blev nödvändigt för Paulus att i hemlighet ge sig i väg. (Apg 17:10–15)

Mindre än ett år efter det att Paulus hade lämnat Thessalonike skrev han sitt första brev till thessalonikerna. Han befann sig nu i Korinth. Han hade sänt Timoteus för att trösta och uppmuntra dem, och nu hade han fått Timoteus positiva rapport. I brevet berömde han dem för att de var ett gott exempel ”för alla de troende i Makedonien och i Akaja” och uppmanade dem att inte låta förföljelsen göra dem modfällda. (1Th 1:1–8; 3:1–13; 4:1) Det här brevet kan ha varit det som skrevs först av Paulus kanoniska skrifter och – troligen med undantag av Matteusevangeliet – den bok i de kristna grekiska skrifterna som skrevs först. En kort tid senare skrev Paulus ännu ett brev till thessalonikerna, och i det förmanade han dem att inte låta sig villas bort av falska lärare. (2Th 1:1; 2:1–3)

Under årens lopp fick säkert Paulus återigen möjlighet att besöka Thessalonike när han under sina resor passerade genom Makedonien. (Apg 20:1–3; 1Ti 1:3) Två thessaloniker som nämns vid namn, Aristarkus och Secundus, var Paulus reskamrater. (Apg 20:4; 27:2) Demas, som övergav Paulus i Rom, begav sig till Thessalonike, som kanske var hans hemstad. (2Ti 4:10)