10. Hur använde Paulus takt, när han kom med sina upplysningar?

¹⁰ Lägg från Apostlagärningarna 17:22, 23 märke till med vilken takt och vishet Paulus började. När han erkände hur religiösa atenarna var och hur många avgudabilder de hade, kan somliga av hans åhörare ha tagit detta som en komplimang. I stället för att angripa deras polyteism koncentrerade sig Paulus på ett altare som han hade sett, ett altare helgat ”åt en okänd Gud”. Historiska vittnesbörd visar att det fanns sådana altaren, vilket bör stärka vårt förtroende för Lukas’ berättelse. Paulus använde detta altare som en språngbräda. Atenarna skattade kunskap och logik högt. Men ändå medgav de att det fanns en gud som var ”okänd” (grekiska: a·gnṓ·stos) för dem. Det var därför endast logiskt att de skulle låta Paulus förklara honom för sig. Ingen skulle kunna anmärka på det resonemanget, eller hur?

Är det omöjligt att få veta något om Gud?

11. På vad sätt fick Paulus sin åhörarskara att tänka på den sanne Guden?

¹¹ Hurdan var då denne okände Gud? Denne Gud hade skapat världen och allting i den. Ingen skulle vilja förneka att universum finns till, att växter och djur finns till och att vi människor finns till. Den kraft och intelligens, ja, den vishet, som uppenbaras i allt detta pekade på att det var ett verk av en vis och mäktig Skapare och inte ett verk av en slump. Paulus’ bevisföring väger faktiskt ännu tyngre nu. — Uppenbarelseboken 4:11; 10:6.

’Atenska män, jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna. 23 När jag till exempel gick förbi och noga betraktade era föremål för dyrkan, fann jag också ett altare på vilket man hade skrivit: ”Åt en okänd Gud”. Vad ni alltså ovetande ägnar gudaktig hängivenhet åt, detta förkunnar jag för er. 24 Den Gud som har gjort världen och allting i den, denne som verkligen är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda med händer, 25 inte heller betjänas han av människohänder som om han behövde något, eftersom han själv åt alla ger liv och andedräkt och allt. 26 Och han har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, 27 för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till, just som vissa av skalderna bland er har sagt: ”Vi är ju också hans ättlingar.”