8, 9. Hur reagerade Paulus när han mötte motstånd från judarna, och var predikade han sedan?

⁸ Det blev ännu mer tydligt hur Paulus såg på sitt arbete när Silas och Timoteus kom ner från Makedonien med generösa gåvor. (2 Kor. 11:9) Då ”började Paulus lägga all sin tid på att sprida ordet”. (Apg. 18:5) Men han mötte stort motstånd när han vittnade för judarna, och många av dem avvisade det livräddande budskapet om Jesus. För att visa att han inte tog ansvar för deras reaktion skakade han sina kläder och sa till dem: ”Ni gör er skyldiga till er egen död. Men jag är utan skuld. Från och med nu går jag till folk från andra nationer.” (Apg. 18:6; Hes. 3:18, 19)

10. Vad visar att Paulus inte hade bestämt sig för att förkunna bara för folk från andra nationer?

¹⁰ Paulus sa att han i fortsättningen skulle gå till folk från andra nationer. Betydde det att han inte skulle bry sig om judar och proselyter längre, inte ens dem som var intresserade? Så kan det inte ha varit. Det sägs till exempel att ”Crispus, föreståndaren för synagogan, började tro på Herren, och det gjorde också alla i hans hus”. Tydligen var det också fler från den synagogan som gjorde som Crispus, för det sägs: ”Många av korinthierna som lyssnade började tro och blev döpta.” (Apg. 18:8) Titius Justus hem blev alltså den plats där den nybildade kristna församlingen i Korinth samlades. Om Lukas återger den här skildringen i kronologisk ordning, som han brukade göra, blev de här judarna eller proselyterna omvända efter det att Paulus hade skakat sina kläder. Den här händelsen är i så fall ett tydligt bevis på hans anpassningsförmåga.