Tykikos — en betrodd medslav

VID flera tillfällen reste Tykikos tillsammans med aposteln Paulus och fungerade som hans budbärare. Han var ett sändebud som kunde anförtros pengar och ansvar att utöva tillsyn. Med tanke på att Bibeln framhäver hans pålitlighet — en viktig egenskap för alla kristna — kanske du skulle vilja veta mer om honom.

Paulus talade om Tykikos som sin ”älskade broder och trofaste tjänare och medslav i Herren”. (Kolosserna 4:7) Varför betraktade aposteln honom på det sättet?

Hjälpsändningen till Jerusalem

Omkring år 55 v.t. uppstod materiell nöd bland de kristna i Judeen. Med hjälp av församlingarna i Europa och Mindre Asien organiserade Paulus en insamling för att hjälpa dem. Tykikos, som var från provinsen Asia, hade del i den hjälpaktionen.

Sedan Paulus hade gett anvisningar om hur insamlingen skulle skötas, föreslog han att man skulle skicka pålitliga män till Jerusalem eller att de skulle följa med honom dit med de medel som samlats in. (1 Korinthierna 16:1–4) När han gav sig i väg på sin långa resa från Grekland till Jerusalem, åtföljdes han av flera män, och Tykikos var tydligen en av dem. (Apostlagärningarna 20:4) Det kan ha varit nödvändigt med ett så stort sällskap, eftersom de hade med sig pengar som anförtrotts dem av flera församlingar. Säkerheten kan ha varit en viktig faktor i sammanhanget, eftersom stråtrövare utgjorde ett hot mot resande. — 2 Korinthierna 11:26.

Eftersom Aristarkus och Trofimos följde med Paulus till Jerusalem, håller några det för troligt att Tykikos och de andra också gjorde det. (Apostlagärningarna 21:29; 24:17; 27:1, 2) Eftersom Tykikos var engagerad i hjälparbetet, är han en av dem som antas vara den ”broder” som arbetade tillsammans med Titus i Grekland med att anordna insamlingen och som ”av församlingarna förordnats att vara ... [Paulus’] reskamrat i förbindelse med denna välmenta gåva”. (2 Korinthierna 8:18, 19; 12:18) Om Tykikos’ första uppdrag hade varit ansvarsfullt, var hans nästa uppdrag det i minst lika hög grad.

Från Rom till Kolossai

Fem eller sex år senare (60–61 v.t.) hoppades Paulus på att bli frisläppt från sin första fångenskap i Rom. Tykikos var där hos honom, hundratals kilometer från sitt hem. Nu skulle Tykikos resa tillbaka till Asia. Det gjorde det möjligt för Paulus att skicka med brev till de kristna församlingarna i det området och att skicka Filemons förrymde slav, Onesimos, tillbaka till Kolossai. Tykikos och Onesimos hade med sig minst tre brev som nu är en del av Bibelns kanon — ett till efesierna, ett till kolosserna och ett till Filemon. Ett brev kan också ha lämnats till församlingen i Laodikeia, en stad omkring 18 kilometer från Kolossai. — Efesierna 6:21; Kolosserna 4:7–9, 16; Filemon, vers 10–12.

Tykikos var inte bara någon som befordrade brev. Han var en betrodd personlig budbärare, för Paulus skrev: ”Alla mina förhållanden skall Tykikos, min älskade broder och trofaste tjänare och medslav i Herren, göra er bekanta med. Just i det syftet att ni skall känna till de ting som har med oss att göra och för att han skall kunna trösta era hjärtan, sänder jag honom nu till er.” — Kolosserna 4:7, 8.

Bibelkännaren E. Randolph Richards påpekar att den som överbringade brevet ”ofta var en personlig förbindelseled mellan författaren och mottagarna utöver den skrivna förbindelseleden. ... [En anledning] till att man behövde ett pålitligt bud var att han ofta förde med sig ytterligare upplysningar. Ett brev kan kortfattat beskriva en situation utifrån författarens värderingar, men budet förväntas utveckla alla detaljerna för mottagarna.” Så medan ett brev kan ha behandlat läror och viktiga frågor, kan andra upplysningar ha förmedlats muntligen genom en betrodd budbärare.

Breven till efesierna, kolosserna och Filemon säger inte mycket om hur Paulus hade det. Tykikos måste därför vidarebefordra personliga meddelanden, förklara Paulus’ situation i Rom och få ett så pass gott grepp om tillståndet i församlingarna att han var i stånd att ge uppmuntran. Budskap och ansvar av det slaget anförtroddes endast åt dem som helt säkert skulle vara trogna representanter för avsändaren. Tykikos var en sådan man.

Tillsyn på avlägsna distrikt

Sedan Paulus blivit frisläppt från sin husarrest i Rom, övervägde han att skicka antingen Tykikos eller Artemas till Titus på Kreta. (Titus 1:5; 3:12) Under sin andra fängelsetid i Rom (troligen omkring år 65 v.t.) sände Paulus återigen Tykikos till Efesos, möjligen för att ta över efter Timoteus, som då kunde resa för att vara tillsammans med Paulus. — 2 Timoteus 4:9, 12.

Det är oklart om Tykikos reste till både Kreta och Efesos under den tidsperioden. Men omnämnanden som dessa tyder på att han förblev en av Paulus’ nära förbundna ända till de sista åren av dennes tjänst. Om Paulus hade planer på att skicka Tykikos på ansvarsfulla och svåra uppdrag i stället för Timoteus och Titus, hade han uppenbarligen blivit en mogen kristen tillsyningsman. (Jämför 1 Timoteus 1:3; Titus 1:10–13.) Hans villighet att resa och att bli använd på avlägsna distrikt gjorde honom användbar för Paulus och för hela den kristna församlingen.

I våra dagar tjänar självuppoffrande kristna villigt Gud i Jehovas vittnens församlingar eller ställer sig till förfogande för att främja Rikets intressen på andra platser. Tusentals har villigt tagit emot förordnanden som missionärer, resande tillsyningsmän, internationella tjänare vid byggnadsprojekt eller medarbetare vid Sällskapet Vakttornets högkvarter eller något av dess avdelningskontor. Likt Tykikos är de inte så framträdande, men de är hårt arbetande, ”trofasta tjänare” som är dyrbara för Gud och älskade av andra kristna som pålitliga ”medslavar i Herren”.