”Jag vädjar till kejsaren!”

1, 2. a) I vilken situation befinner sig Paulus? b) Vilken fråga kan vi ställa oss när det gäller Paulus vädjan till kejsaren?

PAULUS står under sträng bevakning i Caesarea. När han för två år sedan återvände till Judeen försökte judarna döda honom vid åtminstone tre tillfällen inom loppet av bara några dagar. (Apg. 21:27–36; 23:10, 12–15, 27) Hittills har de inte lyckats, men de har inte gett upp. När han förstår att han kanske kommer att överlämnas till sina fiender säger han till den romerske ståthållaren Festus: ”Jag vädjar till kejsaren!” (Apg. 25:11)

² Stöttade Jehova Paulus beslut att vädja till den romerske kejsaren? Svaret är viktigt för oss som vittnar grundligt om Guds rike nu i de sista dagarna. Vi behöver veta om det Paulus gjorde är ett mönster som vi ska följa för att ”försvara och juridiskt befästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7)

”Jag står inför kejsarens domarsäte” (Apg. 25:1–12)

3, 4. a) Varför bad judarna att Paulus skulle föras till Jerusalem, och varför misslyckades de med sin plan? b) Hur hjälper Jehova sina nutida tjänare, precis som han hjälpte Paulus?

³ Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt som romersk ståthållare över Judeen besökte han Jerusalem.a Där lyssnade han på de främsta prästerna och judarnas främsta män, som anklagade Paulus för allvarliga brott. De visste att den nye ståthållaren var pressad att hålla fred med dem och alla andra judar. Så de bad honom om en tjänst. De ville att han skulle föra Paulus till Jerusalem så att han kunde dömas där. Men det fanns en baktanke med den här begäran. De planerade nämligen att döda Paulus på vägen mellan Caesarea och Jerusalem. Festus avslog deras begäran och sa: ”Era ledare kan följa med mig [till Caesarea], och om den mannen har gjort något som är fel kan de lägga fram sina anklagelser mot honom.” (Apg. 25:5) På det sättet kom Paulus undan med livet i behåll ännu en gång.

⁴ Under alla prövningar som Paulus gick igenom använde Jehova Jesus för att styrka honom. Vi minns vad Jesus hade sagt till honom i en syn: ”Var inte rädd!” (Apg. 23:11) Jehovas nutida tjänare utsätts också för svårigheter och hot. Jehova skyddar oss inte mot alla de här problemen, men han ger oss vishet och kraft att hålla ut. Vi kan alltid räkna med att Jehova i sin stora kärlek ger oss ”den kraft som är över det normala”. (2 Kor. 4:7)

5. Vad valde Festus att göra?

⁵ Några dagar senare satte sig Festus på ”domarsätet” i Caesarea.b Framför honom stod Paulus och hans anklagare. Paulus svarade på deras grundlösa beskyllningar och sa: ”Jag har varken syndat mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren.” Han var oskyldig och borde därför friges. Vilket beslut skulle Festus fatta? Eftersom han ville ställa sig in hos judarna frågade han Paulus: ”Är du villig att resa till Jerusalem och dömas av mig där?” (Apg. 25:6–9) Vilket absurt förslag! Om Paulus skickades tillbaka till Jerusalem skulle hans anklagare bli hans domare, och det skulle betyda en säker död. I det här fallet valde Festus politiska fördelar framför rättvisan. En tidigare ståthållare, Pontius Pilatus, hade agerat på liknande sätt i ett ännu viktigare fall – det som rörde Jesus. (Joh. 19:12–16) Nutida domare kan också böja sig för politiska påtryckningar. Därför bör vi inte bli förvånade om domstolar bortser från tydliga bevis i fall som gäller Jehovas folk.

6, 7. Varför vädjade Paulus till kejsaren, och vad lär vi oss av hans exempel?

⁶ Festus önskan att göra judarna nöjda kunde ha försatt Paulus i en livsfarlig situation. Därför utnyttjade Paulus en rättighet han hade som romersk medborgare. Han sa till Festus: ”Jag står inför kejsarens domarsäte, och det är där jag bör dömas. Jag har inte gjort något orätt mot judarna, som du säkert förstår vid det här laget. ... Jag vädjar till kejsaren!” En sådan vädjan gick vanligtvis inte att upphäva. Festus betonade det när han sa: ”Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara.” (Apg. 25:10–12) Genom att vädja till en högre rättslig instans gav Paulus ett mönster för hur de kristna bör gå till väga i vår tid. När motståndare försöker skapa ”svårigheter i lagens namn” använder sig Jehovas vittnen av olika juridiska möjligheter för att försvara de goda nyheterna.c (Ps. 94:20)

⁷ Efter att ha suttit inspärrad i över två år för brott han aldrig hade begått skulle Paulus nu få möjlighet att försvara sin sak i Rom. Men innan han skickades i väg ville en annan härskare träffa honom.

”Jag [blev] inte olydig” (Apg. 25:13–26:23)

8, 9. Varför besökte kung Agrippa Caesarea?

⁸ Några dagar efter det att Paulus hade vädjat till kejsaren kom kung Agrippa och hans syster Berenike ”på ett officiellt besök hos Festus”.d Under romartiden var det vanligt att myndighetspersoner gjorde ett sådant här besök hos en ny ståthållare. Genom att gratulera Festus till hans nya ställning försökte Agrippa säkert knyta politiska och personliga kontakter som han kunde ha nytta av i framtiden. (Apg. 25:13)

⁹ Festus berättade om Paulus för Agrippa, som blev nyfiken och ville höra honom. Nästa dag satte sig de båda styresmännen på domarsätet under stor pompa och ståt. Den här uppvisningen var säkert imponerande, men den fånge som stod framför dem skulle göra ett minst lika starkt intryck på de närvarande. (Apg. 25:22–27)

10, 11. Hur visade Paulus kung Agrippa respekt, och vad berättade han för kungen om sin bakgrund?

¹⁰ Paulus tackade respektfullt kung Agrippa för att han fick tala till sitt försvar inför honom, och han framhöll att kungen var insatt i judarnas alla seder och tolkningsfrågor. Sedan beskrev han sin bakgrund: ”Jag har levt som farisé enligt den strängaste riktningen i vår religion.” (Apg. 26:5) Som farisé hade han sett fram emot att Messias skulle komma. Nu som kristen förkunnade han modigt att Jesus var den som man hade väntat på så länge. Skälet till att han stod inför rätta den här dagen var alltså en trosuppfattning som han och hans anklagare hade gemensamt, nämligen hoppet om att det löfte Gud hade gett deras förfäder skulle uppfyllas. Den här förklaringen gjorde Agrippa ännu mer intresserad och nyfiken.e

¹¹ Paulus berättade om hur illa han tidigare hade behandlat de kristna: ”Själv var jag övertygad om att jag på alla sätt skulle bekämpa nasarén Jesus namn. ... Jag var så rasande på dem [Jesus efterföljare] att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer.” (Apg. 26:9–11) Paulus överdrev verkligen inte. Många kände till hur våldsamt han hade förföljt de kristna. (Gal. 1:13, 23) Agrippa kanske undrade: ”Vad kan ha fått honom att ändra sig?”

12, 13. a) Vad fick Paulus att bli kristen? b) Hur hade Paulus spjärnat emot pikstaven?

¹² Paulus berättade sedan vad som hade fått honom att ändra inställning: ”När jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, med myndighet och en fullmakt från de främsta prästerna, såg jag vid middagstid ett ljussken från himlen, ärade kung. Det var klarare än solens glans, och det strålade omkring mig och dem som reste tillsammans med mig. Alla föll till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du gör det svårt för dig själv när du spjärnar emot pikstaven.’ Men jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.’”f (Apg. 26:12–15)

¹³ Innan Paulus fick den här övernaturliga synen hade han bildligt talat spjärnat emot pikstaven. Precis som ett dragdjur skadar sig självt i onödan när det spjärnar emot den vassa spetsen på en oxpik hade Paulus skadat sig själv andligen genom att kämpa emot Guds vilja. När Jesus visade sig på vägen till Damaskus fick han Paulus, som var uppriktig men vilseledd, att ändra sin inställning. (Joh. 16:1, 2)

14, 15. Vad sa Paulus om de förändringar han hade gjort i sitt liv?

¹⁴ Paulus gjorde verkligen stora förändringar i sitt liv. Han sa till Agrippa: ”Jag [har] gjort det jag blev tillsagd i den himmelska synen. Först i Damaskus och sedan i Jerusalem och över hela Judeens land och bland nationerna har jag förkunnat att man måste ångra sig och vända om till Gud genom att göra gärningar som motsvarar ångern.” (Apg. 26:19, 20) Han hade under många år varit upptagen med det uppdrag som Jesus hade gett honom i synen. Med vilket resultat? De som tog emot de goda nyheter han förkunnade ångrade sitt omoraliska och oärliga uppförande och vände om till Gud. De blev goda medborgare som visade respekt för lag och ordning.

¹⁵ Men Paulus motståndare brydde sig inte om de här goda resultaten. Paulus sa: ”Det var därför judarna grep mig i templet och försökte döda mig. Men eftersom Gud har hjälpt mig vittnar jag än i dag för både hög och låg.” (Apg. 26:21, 22)

16. Hur kan vi efterlikna Paulus om vi får tala med domare och myndighetspersoner om vår tro?

¹⁶ Som sanna kristna måste vi ”alltid [vara] beredda att försvara” oss när det gäller vår tro. (1 Petr. 3:15) Om vi får tala med domare och myndighetspersoner om våra trosuppfattningar kan vi ha nytta av att göra som Paulus gjorde när han talade med Agrippa och Festus. Vi kan respektfullt berätta för dem om hur Bibelns sanningar har förändrat vårt och andras liv till det bättre, och det kan göra dem positivare i sin inställning till oss.

”Det skulle inte ta lång tid för dig att övertala mig att bli kristen” (Apg. 26:24–32)

17. Hur reagerade Festus på Paulus försvarstal, och vilken liknande inställning möter vi i dag?

¹⁷ Festus och Agrippa lämnades inte oberörda av Paulus övertygande vittnesmål. Lägg märke till vad som hände: ”När Paulus sa detta till sitt försvar sa Festus med hög röst: ’Du håller på att bli galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till galenskap!’” (Apg. 26:24) Många i dag reagerar på samma sätt som Festus. De kanske tycker att de som lär ut det som står i Bibeln är fanatiker. Och de som är framstående i den här världen har ofta svårt att godta det Bibeln säger om de dödas uppståndelse.

18. Hur svarade Paulus på det Festus sa, och vad sa Agrippa?

¹⁸ Men Paulus var inte svarslös, utan sa till ståthållaren: ”Jag håller inte på att bli galen, högt ärade Festus, utan det jag säger är rätt och riktigt. Kungen känner mycket väl till allt detta ... Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du gör det.” Agrippa svarade: ”Det skulle inte ta lång tid för dig att övertala mig att bli kristen.” (Apg. 26:25–28) Oavsett om Agrippa verkligen menade det han sa eller inte, visar hans svar att det Paulus sagt hade gjort ett djupt intryck på honom.

19. Vilken slutsats kom Festus och Agrippa fram till?

¹⁹ Sedan reste sig Agrippa och Festus, och då förstod alla som var där att mötet var över. ”När de var på väg ut sa de till varandra: ’Den mannen gör ingenting som förtjänar dödsstraff eller fängelse.’ Och Agrippa sa till Festus: ’Han hade kunnat friges om han inte hade vädjat till kejsaren.’” (Apg. 26:31, 32) De visste att de hade haft en oskyldig man framför sig. Kanske hade de från och med nu en positivare inställning till de kristna.

20. Vad blev resultatet av att Paulus vittnade för höga ämbetsmän?

²⁰ Varken Festus eller Agrippa tycks ha godtagit de goda nyheterna om Guds rike. Var det då någon mening med att Paulus ställdes inför de här båda männen? Ja, verkligen. Att han blev dragen ”inför kungar och ståthållare” i Judeen ledde till att högt uppsatta romare som annars kanske hade varit omöjliga att nå fick höra budskapet. (Luk. 21:12, 13) Dessutom blev bröderna och systrarna uppmuntrade av Paulus exempel och av att han var lojal under prövningar. (Fil. 1:12–14)

21. Vilka positiva resultat kan det leda till när vi anstränger oss för att fortsätta predika?

²¹ Det är på samma sätt i dag. När vi anstränger oss för att fortsätta predika trots prövningar och motstånd kan det leda till många positiva resultat. Vi kan få vittna för myndighetspersoner som annars kan vara svåra att nå. Och våra bröder och systrar kan bli uppmuntrade av att vi troget håller ut. Det kan få dem att bli ännu modigare och fortsätta vittna grundligt om Guds rike.