”Alla [kom] välbehållna i land” (Apg. 27:27–44)

16, 17. a) I vilken situation bad Paulus en bön, och med vilket resultat? b) Hur uppfylldes Paulus ord?

¹⁶ Efter två skräckfyllda veckor hade vindarna fört fartyget 87 mil från Kauda. Sjömännen anade nu att de närmade sig land, kanske för att de hörde bränningar. De kastade ut ankaren från aktern för att fartyget inte skulle driva i väg och för att rikta fören mot land ifall de kunde låta fartyget driva upp på någon strand. Nu försökte sjömännen överge fartyget, men soldaterna hindrade dem. Paulus sa till officeren och soldaterna: ”Om inte de här männen stannar kvar på skeppet kan ni inte bli räddade.” Eftersom fartyget inte krängde lika mycket längre uppmanade han alla att äta något. Han försäkrade dem återigen om att de skulle överleva, och sedan ”tackade [han] Gud inför alla”. (Apg. 27:31, 35) Han var på det här sättet en fin förebild för Lukas, Aristarkus och oss som lever i dag. Vi vill också att andra ska bli tröstade och uppmuntrade av våra offentliga böner.