De gjorde Jehovas vilja

Paulus drabbad av motgångar, men inte besegrad

PAULUS befinner sig i en fruktansvärd situation. Han och 275 andra är ombord på ett fartyg som drabbats av Euroaquilo — Medelhavets våldsammaste vind. Stormen är så svår att de inte kan se vare sig solen på dagen eller månen på natten. Det är lätt att förstå att passagerarna fruktar för sina liv. Men Paulus tröstar dem genom att berätta vad Gud har uppenbarat för honom i en dröm: ”Inte en själ av er skall gå förlorad, utan bara båten.” — Apostlagärningarna 27:14, 20–22.

Under stormens fjortonde natt gör sjömännen en häpnadsväckande upptäckt — vattendjupet är bara 20 famnar.a Efter en kort sträcka lodar de på nytt. Den här gången är det 15 famnars djup. De närmar sig land! Men det finns en underton av allvar i de här goda nyheterna. Fartyget kan, genom att under natten kastas fram och tillbaka på grunt vatten, slås mot klippor och krossas. Sjömännen handlar förståndigt genom att kasta ankar. Några av dem vill ta chansen att rädda sig genom att fira ner skeppsjollen och ge sig av i den.b Men Paulus hindrar dem. Han säger till officeren och soldaterna: ”Om de där männen inte blir kvar på båten, kan ni inte bli räddade.” Officeren lyssnar till Paulus, och nu väntar alla 276 passagerarna ängsligt på gryningen. — Apostlagärningarna 27:27–32.

Skeppsbrutna

Nästa morgon ser passagerarna en vik med en strand. Med förnyat hopp kapar sjömännen ankarna och hissar förseglet för vinden. Fartyget börjar närma sig kusten — säkert under jubelrop. — Apostlagärningarna 27:39, 40.

Men plötsligt ränner skeppet på ett rev. Det värsta är att kraftiga vågor fortsätter att slå mot aktern och bryta sönder den. Alla passagerarna måste lämna fartyget! (Apostlagärningarna 27:41) Men det leder till problem. Många av dem som finns ombord — däribland Paulus — är fångar. Under den romerska lagen måste en fångvaktare som låter sin fånge rymma underkasta sig det straff som det var meningen att fången skulle få. Om exempelvis en mördare kom undan fick den försumlige fångvaktaren plikta med sitt liv.

Eftersom soldaterna fruktar för att just det skall drabba dem, beslutar de att alla fångar skall dödas. Men officeren, som är vänligt sinnad mot Paulus, träder emellan. Han befaller alla som kan att hoppa i vattnet och simma i land. De som inte kan simma måste hugga tag i plankor eller annat från fartyget. En efter en tar sig passagerarna från den till undergång dömda båten i land. Precis som Paulus hade sagt var det ingen som förlorade livet! — Apostlagärningarna 27:42–44.

Underverk på Malta

Skaran av utmattade har funnit en tillflykt på en ö som heter Malta. Invånarna är ett folk med ett ”främmande tal”, ordagrant ”barbar” (grekiska: bạrbaros).c Men människorna på Malta är inte ociviliserade. Tvärtom berättar Lukas, en av Paulus reskamrater, att de ”visade oss ovanlig människokärlek, för de gjorde upp eld och tog hjälpsamt emot oss alla för det fallande regnets och för köldens skull”. Paulus hjälper maltaborna att samla kvistar och lägga dem på elden. — Apostlagärningarna 28:1–3, fotnot i NW, studieutgåvan.

Plötsligt hugger en huggorm sig fast vid Paulus hand! Öborna antar att Paulus måste vara en mördare. De tror förmodligen att Gud straffar syndare genom att angripa den del av deras kropp som utfört synden. Men se! Till invånarnas stora förvåning skakar Paulus av sig huggormen i elden. Lukas, ett ögonvittne, skriver: ”De väntade att han skulle svälla upp av inflammering eller plötsligt falla ner död.” Öborna ändrar uppfattning och börjar säga att Paulus måste vara en gud. — Apostlagärningarna 28:3–6.

Paulus stannar på Malta de kommande tre månaderna, och under den tiden botar han fadern till Publius, öns främste man, som gästfritt tog emot Paulus, och dessutom andra som hade olika krämpor. Dessutom sår Paulus sanningens säd, och det leder till många välsignelser för de gästfria invånarna på Malta. — Apostlagärningarna 28:7–11.

Lärdom för oss

Paulus stod inför många utmaningar under sin förkunnartjänst. (2 Korinthierna 11:23–27) I den skildring som behandlats här var han fånge på grund av de goda nyheterna. Dessutom mötte han oväntade prövningar: en våldsam storm som ledde till skeppsbrott. Trots allt Paulus drabbades av vacklade han aldrig i sitt beslut att vara en nitisk förkunnare av de goda nyheterna. Han kunde av erfarenhet skriva: ”I alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist. Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” — Filipperna 4:12, 13.

De problem vi möter i livet bör aldrig försvaga vårt beslut att vara nitiska tjänare åt den sanne Guden! När vi får genomgå en oväntad prövning, kastar vi vår börda på Jehova. (Psalm 55:22) Sedan väntar vi tålmodigt på att få se hur han gör det möjligt för oss att uthärda vår prövning. Under tiden fortsätter vi att troget tjäna honom och lita på att han bryr sig om oss. (1 Korinthierna 10:13; 1 Petrus 5:7) Om vi står fasta under alla förhållanden, kommer vi att få uppleva samma sak som Paulus — de motgångar vi drabbas av kommer inte att besegra oss.

[Fotnoter]