Är Jehovas vittnen en kult?
JESUS KRISTUS anklagades för att vara en drinkare, en frossare, en sabbatsbrytare, ett falskt vittne, en hädare och ett Satans redskap. Han anklagades också för att vara statsfientlig. — Matteus 9:34; 11:19; 12:24; 26:65; Johannes 8:13; 9:16; 19:12.
Efter Jesu död och uppståndelse blev också hans lärjungar föremål för allvarliga anklagelser. Några av dessa första kristna släpades vid ett tillfälle i väg till stadens styresmän av en folkmassa som ropade: ”De här männen ... har omvälvt den bebodda jorden.” (Apostlagärningarna 17:6) En annan gång fördes aposteln Paulus och hans missionärskamrat Silas inför myndigheterna och beskylldes för att i hög grad ha oroat invånarna i staden Filippi. — Apostlagärningarna 16:20.
Längre fram anklagades Paulus för att vara en ”pest” som ”eggar till omstörtande verksamhet bland alla judarna utöver den bebodda jorden” och för att ha försökt ”ohelga templet”. (Apostlagärningarna 24:5, 6) Judarnas främsta män i Rom gav en träffande beskrivning av Jesu efterföljares situation, när de sade: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” — Apostlagärningarna 28:22.
Somliga ansåg tydligen att den nya religion som Jesus Kristus grundade var en rörelse med radikala åsikter och sedvänjor som stred mot det som betraktades som ett normalt socialt beteende på den tiden. Många människor i vår tid skulle utan tvivel ha betraktat de kristna som en destruktiv kult. De kristnas kritiker var ofta framstående och respekterade medborgare, och det tycks ha gett beskyllningarna ökad tyngd. Många trodde på de anklagelser som riktades mot Jesus och hans lärjungar. Men som du förmodligen känner till var samtliga beskyllningar falska! Det faktum att människor sade sådana saker om dem gjorde inte att beskyllningarna blev sanna.
Hur är det då i våra dagar? Kan Jehovas vittnen med rätta betraktas som en religiös grupp med radikala åsikter och sedvänjor som strider mot det som betraktas som ett normalt socialt beteende? Är Jehovas vittnen en kult?
Vad visar fakta?
En myndighetsperson i S:t Petersburg i Ryssland förklarade: ”Jehovas vittnen framställdes för oss som någon sorts underjordisk sekt som satt i mörkret och som mördade barn och tog livet av sig själva.” På senare tid har emellertid människor i Ryssland fått bättre möjligheter att själva ta reda på hur det förhåller sig. Efter att ha arbetat tillsammans med Jehovas vittnen i samband med en internationell sammankomst sade samme tjänsteman: ”Här ser jag nu normala, leende människor, som till och med uppför sig bättre än många jag känner. De är fridsamma och lugna, och de visar att de älskar varandra mycket.” Han tillade: ”Jag kan verkligen inte förstå varför människor säger sådana lögner om dem.”
Jehovas vittnen håller inte några ritualistiska möten, och inte heller är deras tillbedjan omgiven av något slags hemlighetsmakeri. Författarinnan Julia Mitchell Corbett, som själv inte är ett Jehovas vittne, skriver: ”När de samlas till möten, vanligtvis mer än en gång i veckan, i Rikets sal (deras möteslokaler kallas inte kyrkor), ägnas större delen av tiden åt studium och dryftande av Bibeln.” Deras möteslokaler är tydligt utmärkta med en skylt. Mötena är öppna för allmänheten, och besökare är varmt välkomna utan att behöva meddela sig på förhand.
”Vittnena har fått rykte om sig att vara ärliga, artiga och flitiga”, skriver Corbett vidare i sin bok Religion in America. Många utomstående erkänner villigt att Jehovas vittnen inte är några fanatiska eller bisarra personer. Deras uppförande strider inte mot det som betraktas som ett normalt socialt beteende. The New Encyclopædia Britannica konstaterar helt riktigt att vittnena vinnlägger sig om ”en hög moral i det personliga uppförandet”.
Chefen för nyhetsavdelningen vid en TV-station i Förenta staterna skrev till Jehovas vittnen efter ett mycket fördomsfullt program om vittnena i TV-programmet 60 Minutes. Han sade: ”Om fler människor levde efter er tro, skulle den här nationen inte befinna sig i det tillstånd som den nu gör. Jag är en reporter som vet att er organisation är grundad på kärlek och stark tro på Skaparen. Jag vill att ni skall veta att inte alla nyhetsförmedlare har fördomar mot er.”
En välkänd religion
Är det rätt att säga att Jehovas vittnen är en liten fanatisk religiös grupp? I jämförelse med vissa andra religioner är Jehovas vittnen få till antalet, det är sant. Men som du säkert minns sade Jesus: ”Trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” — Matteus 7:13, 14.
Jehovas vittnen är emellertid inte någon liten fanatisk kult, långt därifrån. Våren 1993 var över 11 miljoner människor närvarande när vittnena högtidlighöll åminnelsen av Kristi död. Men något som är viktigare än deras antal är deras höga moral och exemplariska uppförande, som har förskaffat dem goda vitsord överallt i världen. Detta har utan tvivel varit en bidragande orsak till att många länder har gett dem lagligt erkännande som en godkänd religion.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fattade nyligen ett viktigt beslut. Den fastställde att Jehovas vittnen har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och att de också har rätt att tala om sin tro och undervisa andra om den. Domstolen skulle knappast ha gjort ett sådant uttalande, om Jehovas vittnen varit kända för att använda sig av bedrägliga och oetiska metoder för att värva proselyter eller manipulativa metoder för att styra sina medlemmars tankar.
Massor av människor över hela världen är väl insatta i Jehovas vittnens verksamhet. Miljontals icke-vittnen studerar Bibeln tillsammans med vittnena eller har studerat tillsammans med dem tidigare, och vi kan fråga dem: Försökte någon hjärntvätta er? Använde sig vittnena av manipulativa metoder? Svaret skulle utan tvivel bli ett uppriktigt ”nej”. Om sådana metoder hade kommit till användning, skulle naturligtvis mängder av offer stå upp och dementera det positiva som sägs om Jehovas vittnen.
”Helt igenom medmänskliga”
Kultmedlemmar isolerar sig ofta från familjemedlemmar och vänner och även från samhället i stort. Är detta fallet med Jehovas vittnen? ”Jag tillhör inte Jehovas vittnen”, skrev en tjeckisk journalist. Han fortsatte: ”De har en enorm moralisk styrka. ... De erkänner statens myndigheter, men de tror att det bara är Guds rike som kan lösa människans alla problem. Men observera — de är inga fanatiker. De är människor som är helt igenom medmänskliga.”
De sluter sig inte heller samman i kollektiv och isolerar sig från släktingar och andra. Jehovas vittnen inser att de har den skriftenliga förpliktelsen att älska och ta vård om sina familjer. De lever och verkar tillsammans med människor av alla raser och religioner. När katastrofer inträffar är de snabbt på plats med förnödenheter och annan humanitär hjälp.
Men vad som är ännu viktigare är att de tar del i ett undervisningsprogram som saknar motstycke. Hur många religioner har ett organiserat system för att avlägga personliga besök hos varenda individ i samhället? Jehovas vittnen gör detta i över 200 länder och på mer än 200 språk! Ja, Jehovas vittnen är verkligen ”medmänskliga”.
De håller sig strikt till Bibeln
Vittnenas läror skiljer sig en hel del från kyrkornas, det är sant. Jehovas vittnen tror att Jehova är den allsmäktige Guden och att Jesus är hans Son, inte en del av en treenig gudom. Deras tro är fast förankrad i övertygelsen att Guds kungarike är den enda lösningen på mänsklighetens lidanden och problem. De varnar människor för det nära förestående tillintetgörandet av den nuvarande fördärvade tingens ordning. De predikar om Guds löfte att upprätta ett jordiskt paradis för lydiga människor. De vördar inte korset. De firar inte jul. De tror att själen kan dö och att det inte finns något brinnande helvete. De äter inte blod och tar inte heller emot blodtransfusioner. De blandar sig inte i politik och tar inte del i krig. Har du någonsin undrat varför Jehovas vittnens läror är så annorlunda?
Massachusettstidningen Daily Hampshire Gazette förklarar: ”[Jehovas vittnens] strikta tolkning av Bibeln förbjuder många sysselsättningar som andra betraktar som tillbörliga ... , allt för att försöka följa de första kristnas exempel och Bibelns bud.” The Encyclopedia of Religion uttrycker sig i liknande ordalag: ”Allt de tror är grundat på Bibeln. De ’ger bevis’ (dvs. citerar ett bibelställe som stöd) för nästan alla trosfrågor och godtar tveklöst Bibeln som en auktoritet som helt och hållet får ersätta traditionen.” Boken Religion in America konstaterar likaså: ”Gruppen har alltid lagt huvudvikten vid bibelstudium, och dess läror stöds av ett väl genomtänkt system av skriftställeshänvisningar.”
Vem är deras ledare?
Det är just på grund av detta trogna fasthållande vid Bibelns läror som den upphöjelse av mänskliga ledare som är så karakteristisk för dagens kulter helt saknas bland Jehovas vittnen. De förkastar tanken på en åtskillnad mellan präster och lekmän. The Encyclopedia of Religion konstaterar helt korrekt beträffande Jehovas vittnen: ”En prästklass och speciella titlar får inte förekomma bland dem.”
De följer Jesus Kristus som sin ledare och som huvudet för den kristna församlingen. Det var Jesus själv som sade: ”Ni skall inte låta kalla er Rabbi, ty en är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, ty en är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ’ledare’, ty en är er Ledare, Kristus.” — Matteus 23:8—12.
Det är således tydligt att Jehovas vittnen inte är någon kult, lika lite som Jesus var en frossare och drinkare. Det är sant att inte alla som påverkades av de falska ryktena om Jesus och hans lärjungar lät sig förledas till att tala illa om honom. Somliga var kanske helt enkelt felunderrättade. Om du själv har några frågor om Jehovas vittnen och deras trosuppfattningar, varför då inte försöka lära känna dem bättre? Dörrarna till deras Rikets salar står vidöppna för alla som söker sanningen.
Du kan också få gagn av deras grundliga efterforskningar för att vinna exakt kunskap i Bibeln och lära dig att tillbe Gud på ett sätt som stämmer överens med Jesu ord: ”Den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom.” — Johannes 4:23.