Att hålla ett öga på de äldres intressen

”[Håll] inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras.” — FILIPPERNA 2:4.

1, 2. a) Hur visade den styrande kretsen under det första århundradet intresse för de äldres behov? b) Vilket bevis finns det för att predikoverket inte försummades?

KORT efter pingsten år 33 v.t. uppstod det i den kristna församlingen ”knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen [av mat åt de behövande]”. En del av dessa änkor var utan tvivel äldre och ur stånd att sörja för sig själva. I alla händelser ingrep apostlarna och sade: ”Sök åt er ut sju män bland er med gott vittnesbörd, fulla av ande och vishet, så att vi må sätta dem att sköta denna nödvändiga uppgift.” — Apostlagärningarna 6:1—3.

² De första kristna betraktade således detta att sörja för de behövande som en ”nödvändig uppgift”. Flera år senare skrev lärjungen Jakob: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen.” (Jakob 1:27) Betydde då detta att det livsviktiga predikoarbetet försummades? Nej, för i berättelsen i Apostlagärningarna heter det att efter det att arbetet med att ge änkorna hjälp hade blivit organiserat på rätt sätt, så ”fortsatte Guds ord att växa till, och antalet lärjungar fortsatte att öka mycket i Jerusalem”. — Apostlagärningarna 6:7.

3. Vilken uppmuntran ges i Filipperna 2:4, och varför är detta särskilt passande i våra dagar?

³ I våra dagar ställs vi inför ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) När vi har sörjt för det som familjelivet och vårt förvärvsarbete kräver av oss, så har vi kanske inte så mycket energi — eller så stor önskan — kvar till att bry oss om de äldres behov. Det är därför passande att vi i Filipperna 2:4 uppmanas att ”inte med personligt intresse” hålla ”ett öga bara på” våra ”egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. Hur kan detta göras på ett balanserat och praktiskt sätt?

Att visa änkor heder

4. a) Varför och hur ”hedrade” församlingen under det första århundradet änkor? b) Var sådana anordningar alltid nödvändiga?

⁴ I Första Timoteus, kapitel 5, visar Paulus hur de första kristna tog hand om äldre änkor i församlingen. Han uppmanade Timoteus: ”Hedra änkor som verkligen är änkor.” (Vers 3) Äldre änkor pekades ut såsom särskilt värda att få heder i form av regelbundet ekonomiskt underhåll. Sådana personer var utestängda från alla synliga möjligheter till uppehälle och kunde endast sätta ”sitt hopp till Gud” och hålla ut i ”ödmjuka vädjanden och böner natt och dag”. (Vers 5) Hur besvarades deras böner om uppehälle? Genom församlingen. På ett organiserat sätt försågs änkor som var förtjänta av det med ett blygsamt uppehälle. Om en änka hade ekonomiska tillgångar eller hade släktingar som kunde försörja henne, var naturligtvis sådana anordningar onödiga. — Vers 4, 16.

5. a) Hur kan somliga änkor ha ägnat sig åt ”sinnlig njutning”? b) Var församlingen förpliktad att understödja sådana?

⁵ ”Men den [änka] som ägnar sig åt sinnlig njutning”, varnade Paulus, ”hon är [andligen] död, fastän hon lever.” (Vers 6) Paulus förklarar inte varför han kunde säga om somliga på den tiden att de, som The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures ordagrant återger det, ”uppför sig vällustigt”. Somliga kan ha kämpat en kamp med sina ”sexuella böjelser”. (Vers 11) Men enligt Liddell & Scott’s Greek-English Lexicon skulle detta att ”uppträda vällustigt” också kunna ha inneburit att ”leva slappt eller i omåttligt välstånd eller festande”. Så några ville kanske att församlingen skulle göra dem rikare, finansiera ett överdådigt, njutningslystet liv av omåttlighet. Hur det än var, så visar Paulus att sådana personer inte var berättigade att få underhåll av församlingen.

6, 7 och fotnot. a) Vad var ”listan”? b) Varför var de som var under 60 år inte berättigade att få underhåll? c) Hur hjälpte Paulus yngre änkor att inte få en ogynnsam ”dom”?

⁶ Därefter sade Paulus: ”En änka må uppföras på listan [över dem som fick ekonomiskt underhåll] sedan hon blivit minst sextio år gammal.” På Paulus’ tid betraktades tydligen en kvinna som var över 60 år som oförmögen att försörja sig själv och ansågs ha små utsikter att kunna gifta om sig.a ”Avvisa däremot”, sade Paulus, ”yngre änkor [från att föras upp på listan], ty när deras sexuella böjelser har kommit emellan dem och den Smorde, vill de gifta sig och har då en dom över sig, därför att de har visat förakt för sitt första uttryck för tro.” — Vers 9, 11, 12.

⁷ Om ”listan” hade varit öppen för yngre änkor, skulle de kanske förhastat ha kunnat tillkännage en avsikt att förbli ogifta. Men allteftersom tiden gick, skulle somliga kanske ha fått svårt med att behärska sina ”sexuella böjelser” och velat gifta om sig och så fått ”en dom över sig” för att de hade ”visat förakt för sitt första uttryck för tro” att förbli ogifta. (Jämför Predikaren 5:1—5.) Paulus förhindrade sådana problem genom att sedan säga: ”Jag [vill] att de yngre änkorna skall gifta sig ... [och] föda barn.” — Vers 14.

8. a) Hur skyddade Paulus’ riktlinjer församlingen? b) Sörjde man också för behövande yngre änkor och äldre män?

⁸ Aposteln begränsade också listan till dem som hade ett långt förflutet av förträffliga kristna gärningar. (Vers 10) Församlingen var således inte något ”välfärdssamhälle” för de lata eller de giriga. (2 Tessalonikerna 3:10, 11) Men hur var det då med äldre män och yngre änkor? Om sådana råkade i nöd, sörjde församlingen säkert för dem på en enskild basis. — Jämför 1 Johannes 3:17, 18.

9. a) Varför måste de anordningar som görs för vården av de äldre i våra dagar skilja sig från de som gjordes under det första århundradet? b) Vad hjälper Paulus’ dryftande om änkor i 1 Timoteus, kapitel 5, oss i våra dagar att inse?

⁹ Sådana anordningar var antagligen fullt tillräckliga för behoven under det första århundradet. Men som The Expositor’s Bible Commentary anmärker: ”I våra dagar med inkomster från försäkringar, social trygghet och tillfällen till arbete är situationen helt annorlunda.” Som en följd av den förändrade sociala och ekonomiska situationen är det sällan nödvändigt för församlingar i våra dagar att ha listor över äldre understödstagare. Men Paulus’ ord till Timoteus hjälper oss dock att inse följande: 1) De äldres problem angår hela församlingen — framför allt de äldste. 2) Vården av de äldre bör organiseras på rätt sätt. 3) Sådan vård är begränsad till dem som verkligen är i behov av den.

Att som äldste hålla ett öga på deras intressen

10. Hur kan de äldste i våra dagar ta ledningen i fråga om att visa intresse för de äldre?

¹⁰ Hur tar tillsyningsmän i våra dagar ledningen i fråga om att visa intresse för de äldre? Vid sina möten kan de emellanåt ta upp de äldres behov till behandling. När det behövs speciell hjälp, kan de ombesörja att den ges. De kanske inte personligen ger vården, eftersom det ofta finns många villiga — däribland ungdomar — i församlingen som kan hjälpa till. Men de kan noga övervaka sådan vård, kanske genom att ge en broder i uppdrag att samordna den vård som ges en person.

11. Hur kan de äldste ta reda på vad de äldre behöver?

¹¹ Salomo gav följande råd: ”Du bör med visshet känna din hjords utseende. Ägna dig av hjärtat åt dina boskapshjordar.” (Ordspråksboken 27:23, NW) Tillsyningsmän kan således personligen besöka de äldre för att avgöra hur man bäst skall ”dela ... allt efter deras behov”. (Romarna 12:13) Så här uttryckte en resande tillsyningsman det: ”En del äldre personer är mycket självständiga, och det tjänar ingenting till att bara fråga dem vad det är som behöver göras. Det är bäst att försöka bedöma vad som behöver göras och så gå till verket!” Några tillsyningsmän i Japan upptäckte att en 80-årig syster behövde mycket tillsyn. De rapporterar: ”Vi ser nu till att någon har kontakt med henne två gånger om dagen, morgon och kväll, antingen genom besök eller per telefon.” — Jämför Matteus 25:36.

12. a) Hur kan de äldste se till att de äldre får gagn av församlingens möten? b) Hur kan man göra gott bruk av band framställda av Sällskapet?

¹² Tillsyningsmän är också intresserade av att äldre personer får gagn av församlingens möten. (Hebréerna 10:24, 25) Är det någon som behöver skjuts? Är några på grund av nedsatt hörsel helt enkelt ur stånd att ”lyssna och fatta innebörden”? (Matteus 15:10) Det kanske skulle vara praktiskt att låta installera hörlurar åt dem. Likaså låter en del församlingar nu sina möten överföras per telefon, så att de som är skröpliga kan lyssna hemma. Andra spelar in mötena på band för dem som är alltför sjuka för att kunna vara närvarande — i vissa fall köper de också bandspelaren åt dem. Och på tal om band hade en äldste i Tyskland lagt märke till följande: ”Jag har besökt flera äldre personer som bara har suttit framför TV-n och tittat på program som knappast skulle kunna beskrivas såsom varande andligen uppbyggande.” Varför inte uppmuntra dem till att i stället lyssna på de band som Sällskapet har framställt, till exempel de som innehåller Kingdom Melodies och bibeluppläsning?

13. Hur kan äldre personer bli hjälpta att förbli verksamma som Rikets förkunnare?

¹³ Somliga äldre medlemmar i församlingen har blivit oregelbundna eller overksamma som förkunnare. Men hög ålder utgör inte nödvändigtvis ett hinder för att någon skall förkunna de goda nyheterna om Riket. (Matteus 24:14) Några kanske skulle ge gensvar till en enkel inbjudan att arbeta tillsammans med dig i tjänsten på fältet. Du kanske på nytt kan väcka deras kärlek till predikandet genom att berätta erfarenheter från tjänsten på fältet för dem. Om de har svårt att gå i trappor, ordna då så att de kan arbeta i hyreshus med hiss eller i villaområden utan trappor. Somliga förkunnare kan också låta äldre personer få följa med dem på bibelstudier — eller hålla studiet hemma hos den äldre personen.

14 och rutan. a) Vad kan de äldste göra om en äldre broder eller syster råkar i verkliga ekonomiska svårigheter? b) Hur har vissa församlingar fyllt äldre förkunnares behov av hjälp?

¹⁴ Pengar är ett ”skydd”. (Predikaren 7:13, NW) Men många gamla bröder och systrar har det verkligt svårt i ekonomiskt avseende och har inga släktingar som är villiga att hjälpa dem. Men enskilda i församlingar är vanligtvis glada över att få hjälpa till, när de blir uppmärksammade på ett behov. (Jakob 2:15—17) De äldste kan också ta reda på vilken socialvård, vilka försäkringar, pensioner osv. som finns att få. I vissa länder är sådana tjänster dock svåra att komma i åtnjutande av, och det kanske inte finns något annat val än att följa exemplet i 1 Timoteus, kapitel 5, och ordna med att församlingen som helhet ger understöd. (Se Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 122, 123.)

Förkunnare i Nigeria bistod regelbundet en 82-årig reguljär pionjär och dennes hustru med materiella gåvor. När myndigheterna hade bestämt att den byggnad de bodde i skulle rivas, erbjöd församlingen dem att flytta in i ett rum i anslutning till Rikets sal, tills någon annan bostad kunde ordnas.

I Brasilien anställde en församling en sjuksköterska till att vårda ett äldre par. En syster fick samtidigt i uppdrag att hålla huset rent, laga mat och sörja för andra fysiska behov. Varje månad lägger församlingen undan pengar till att användas för dem.

15. a) Finns det begränsningar för den hjälp som församlingen kan ge? b) Hur kan rådet i Lukas 11:34 vara passande för vissa som har blivit överdrivet krävande?

¹⁵ Precis som under det första århundradet är sådana anordningar till för dem som är förtjänta av dem och som verkligen behöver dem. Tillsyningsmän är inte skyldiga att tillmötesgå någon begäran om onödig lyx eller tillgodose orimliga krav på uppmärksamhet. Äldre personer måste också bevara ett enkelt eller ”ogrumlat” öga. — Lukas 11:34.

Att som enskilda hålla ett öga på deras intressen

16, 17. a) Varför är det viktigt för fler än de äldste att intressera sig för de äldre? b) Hur kan upptagna förkunnare ”köpa” ”tid” för de äldre?

¹⁶ För någon tid sedan togs en äldre syster in på sjukhus. Diagnosen var undernäring. ”Om fler i församlingen hade visat henne personligt intresse”, skrev en äldste, ”så skulle kanske inte detta ha hänt.” Nej, de äldste är inte de enda som måste intressera sig för de äldre. Paulus sade: ”Vi är lemmar som tillhör varandra.” — Efesierna 4:25.

¹⁷ Somliga av er är utan tvivel redan nertyngda av personliga plikter. Men håll ”inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter”. (Filipperna 2:4) Med lämplig personlig organisation kan vi ofta ”köpa” ”tid”. (Efesierna 5:16) Skulle du till exempel kunna besöka någon äldre person efter tjänsten på fältet? Veckodagarna är särskilt ensamma perioder för somliga. Tonåringar kan också bli engagerade i att besöka de äldre och utföra småsysslor för dem. Så här bad en syster, som fick hjälp av en ungdom: ”Tack, Jehova, för den unge broder John. Han är verkligen en fin människa.”

18. a) Varför kan det ibland vara svårt att samtala med en äldre person? b) Hur kan man göra ett besök hos eller ett samtal med en äldre person ömsesidigt uppbyggande?

¹⁸ Hälsar du bara helt flyktigt på de äldre vid mötena? Det skall medges att det kanske inte alltid är så lätt att samtala med någon som har svårt att höra eller har svårt för att uttrycka sig. Och eftersom vacklande hälsa utkräver sin tribut, så är det inte alla äldre som har ett så glatt humör. Men ”bättre är en tålmodig man”. (Predikaren 7:9) Med lite ansträngning kan ett verkligt ”utbyte av uppmuntran” bli följden. (Romarna 1:12) Försök att berätta någon erfarenhet från tjänsten på fältet. Berätta något som du har läst i Vakttornet eller Vakna! Eller ännu bättre: lyssna. (Jämför Job 32:7.) Äldre personer har mycket att berätta, om du bara ger dem tillfälle. En äldste medgav: ”Det har verkligen gjort mig gott att besöka denne äldre broder.”

19. a) Till vilka sträcker sig vårt intresse för de äldre? b) Vad är några av de sätt varpå vi kan visa oss vara till hjälp för familjer som tar hand om gamla föräldrar?

¹⁹ Bör inte vårt intresse för de äldre också sträcka sig till de familjer som tar hand om dem? Ett par, som tar hand om åldrande föräldrar, berättade: ”I stället för att uppmuntra oss har somliga i församlingen blivit rätt kritiska. En syster sade: ’Om ni fortsätter att missa mötena kommer ni att bli andligen sjuka!’ Men hon var inte villig att göra något för att hjälpa oss att komma på fler möten.” Lika nedslående är det med vaga löften, till exempel: ”Behöver du hjälp någon gång, så säg bara till mig”, vilket ofta inte innebär mycket mer än att säga: ”Håll er varma och mätta.” (Jakob 2:16) Hur mycket bättre är det inte att låta sin omsorg omsättas i handling! Ett par rapporterar följande: ”Vännerna har varit fantastiska och verkligen stött oss! Några tar hand om mamma ett par dagar åt gången, så att vi kan få ett tillfälligt avbrott. Andra tar henne med på bibelstudier. Och det är verkligen till uppmuntran för oss, när andra frågar hur hon mår.”

20, 21. Vad kan äldre personer göra för att hjälpa dem som ger dem vård?

²⁰ I allmänhet är våra äldre vänner väl omhändertagna. Men vad kan äldre vittnen själva göra för att ett sådant arbete skall kunna utföras med glädje och inte suckande? (Jämför Hebréerna 13:17.) Samarbeta med de anordningar som de äldste gör för din vård. Ge uttryck åt tacksamhet och uppskattning för vilka omtänksamma handlingar som än utförs och undvik att bli alltför krävande eller överdrivet kritisk. Och även om ålderdomens värk är rätt påtaglig, så försök att visa en glad och positiv inställning. — Ordspråksboken 15:13.

²¹ ”Bröderna är helt fantastiska. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem” — detta är något som man ofta har hört äldre vänner säga. Men huvudansvaret för att ta hand om de äldre vilar dock på deras barn. Vad inbegriper detta, och hur kan man klara av denna utmaning?

[Fotnot]

Kommer du ihåg?

◻ Vilka anordningar gjordes under det första århundradet för äldre änkor?

◻ Hur kan tillsyningsmännen organisera vården av de äldre i församlingen?

◻ Hur kan enskilda i församlingen visa intresse för äldre bröder och systrar?

◻ Vad kan äldre personer göra för att underlätta för dem som ger dem vård?

[Ruta på sidan 11]

Vad några gör för att hjälpa de äldre

En församling i Brasilien fann på ett praktiskt sätt att sörja för de fysiska behoven hos en broder som bor nära deras Rikets sal: Den bokstudiegrupp som har i uppgift att städa Rikets sal städar också hans hem.

En annan församling där fann på ett enkelt sätt att hålla en skröplig broder aktiv i skolan i teokratisk tjänst. När det blir broderns tur att hålla ett tal, får en broder i uppgift att ta med sig två eller tre förkunnare hem till brodern. Man har ett kort möte, som inleds med bön, och brodern håller sitt tal. Han får de råd som behövs. Vilken uppmuntran visar sig inte detta besök vara!

Resande tillsyningsmän har varit goda föredömen i fråga om att ta ledningen. I en församling blev en broder som var rullstolsburen ganska lättretlig och fick som en följd av det sällan besök. Men en resande tillsyningsman ordnade så att brodern fick se hans bildföredrag privat. Den äldre brodern rördes till tårar av det han fick se. Så här säger tillsyningsmannen: ”Jag blev rikt belönad av att se hur lite omtanke och kärlek kunde skänka så goda resultat.”

Några äldste i Nigeria gjorde ett herdebesök hos en gammal broder och upptäckte att han var allvarligt sjuk. Han fördes omedelbart till sjukhus. Det visade sig att den äldre brodern behövde omfattande medicinsk behandling, men han var ur stånd att själv betala för den. När församlingen fick reda på hans behov, gav förkunnarna de pengar som behövdes för att sörja för hans utgifter. Två äldste turades om att skjutsa honom fram och tillbaka till sjukhuset, trots att detta krävde att de tog ledigt från sitt arbete. Men de fick glädjen att se denne broder tillfriskna från sin sjukdom och vara hjälppionjär fram till sin död omkring fyra år senare.

I Filippinerna hade en äldre syster inte någon familj. Församlingen gjorde anordningar för hennes vård under tre års sjukdom. De försåg henne med en liten bostad, gick dit med mat varje dag och skötte hennes hygien.

[Bild på sidan 10]

Vi kan alla vara med om att hedra våra äldre vänner i församlingen