Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • bt kap. 11 s. 85-92
  • ”Uppfyllda av glädje och helig ande”

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • ”Uppfyllda av glädje och helig ande”
  • Vittna grundligt om Guds rike
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • ”Avskilj Barnabas och Saul” (Apg. 13:1–12)
  • Paulus hade ”något uppmuntrande att säga” (Apg. 13:13–43)
  • Vi ”vänder ... oss nu till de andra nationerna” (Apg. 13:44–52)
  • Barnabas — ”Tröstens son”
    Vakttornet – 1998
  • Ett inspirerat mönster av kristen missionärsverksamhet
    Vakttornet – 1992
  • Barnabas — lojal förfäktare av sann gudsdyrkan
    Vakttornet – 1978
  • Jehovas folk stärks i tron
    Vakttornet – 1990
Mer
Vittna grundligt om Guds rike
bt kap. 11 s. 85-92

KAPITEL 11

”Uppfyllda av glädje och helig ande”

Paulus hanterar människor som inte vill lyssna

Bygger på Apostlagärningarna 13:1–52

1, 2. Vad är unikt med den resa som Barnabas och Saul ska göra, och hur kommer det att bidra till att orden i Apostlagärningarna 1:8 förverkligas?

DET är en spännande dag för församlingen i Antiokia. Av alla profeter och lärare i församlingen har den heliga anden valt ut Barnabas och Saul till att sprida de goda nyheterna till platser långt bort.a (Apg. 13:1, 2) Visserligen har andra missionärer sänts ut tidigare, men de reste till områden där kristendomen redan hade slagit rot. (Apg. 8:14; 11:22) Den här gången ska Barnabas och Saul besöka länder där i stort sett ingen har hört de goda nyheterna, och Johannes Markus följer med och hjälper till.

2 Omkring 14 år tidigare hade Jesus sagt till sina efterföljare: ”Ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apg. 1:8) Att Barnabas och Saul nu utses att tjäna som missionärer kommer att bidra till att Jesus profetiska ord förverkligas!b

”Avskilj Barnabas och Saul” (Apg. 13:1–12)

3. Varför var det inte så enkelt att göra långa resor under det första århundradet?

3 I dag kan man resa långa sträckor på bara några timmar tack vare sådana uppfinningar som bilen och flygplanet. Men så var det inte under det första århundradet. När man skulle färdas landvägen gick man vanligtvis till fots, och terrängen var ofta svår. En dagsresa, som kanske inte var mer än tre mil lång, var mycket ansträngande.c Så även om Barnabas och Saul säkert såg fram emot sitt uppdrag, insåg de nog att det skulle krävas mycket av dem och inte alltid vara så bekvämt. (Matt. 16:24)

RESOR TILL LANDS

På apostlarnas tid gick det långsammare att ta landvägen än sjövägen, och det var även mer ansträngande och troligen också dyrare. Men många platser kunde man bara nå till fots.

Den som gick till fots kunde gå cirka tre mil på en dag. Han var utsatt för sol, regn, värme och kyla och även för risken att bli rånad. Paulus skrev att han ofta hade varit ”på resande fot och mött faror från floder och faror bland rövare”. (2 Kor. 11:26)

I romarriket fanns ett stort nätverk av stenlagda vägar. Längs de större vägarna låg värdshus på en dagsvandrings avstånd från varandra. Mellan värdshusen fanns tavernor där man kunde skaffa förnödenheter. Skribenter från den här tiden skriver att värdshusen och tavernorna var smutsiga, överbelagda, fuktiga och fulla av loppor. Det här var ökända ställen där dåliga människor höll till. Det var vanligt att värdshusvärdar rånade resande, och de hade ofta prostituerade som de erbjöd sina gäster.

De kristna undvek säkert de här ställena om de bara kunde. Men när de färdades i områden där de inte hade släktingar eller vänner hade de troligen inget annat val än att stanna till vid värdshusen och tavernorna.

4. a) Vad vägledde valet av Barnabas och Saul, och hur reagerade de andra bröderna på det? b) Hur kan vi stödja dem som får uppgifter i organisationen?

4 Men varför var det just Barnabas och Saul som fick den här uppgiften? (Apg. 13:2) Det sägs inget om det i Bibeln. Det vi vet är att den heliga anden vägledde valet av de här båda männen. Och det finns inget som tyder på att profeterna och lärarna i Antiokia protesterade mot beslutet, utan de stödde det helt och fullt. Det fanns ingen avundsjuka. Det sägs att bröderna fastade och bad och lade ”sina händer på Barnabas och Saul och sände i väg dem”. (Apg. 13:3) Tänk vad skönt det måste ha känts att ha deras stöd. Vi ger också vårt stöd åt dem som får uppgifter i organisationen, till exempel dem som förordnas som tillsyningsmän i församlingen. Vi är inte avundsjuka på dem, utan vi vill ”visa dem särskilt stor omtanke och kärlek på grund av deras arbete”. (1 Thess. 5:13)

5. Beskriv Barnabas och Sauls predikoarbete på Cypern.

5 Barnabas och Saul gick till fots ner till Seleukia, en hamnstad nära Antiokia, och seglade sedan till Cypern. Det var en resa på omkring 20 mil.d Eftersom Barnabas var från Cypern såg han säkert fram emot att få sprida de goda nyheterna på den här ön. När de anlände till Salamis på öns östkust lät de ingen tid gå förlorad. Omedelbart ”började de förkunna Guds ord i judarnas synagogor”.e (Apg. 13:5) Barnabas och Saul färdades från den ena änden av Cypern till den andra och vittnade troligen i större städer längs vägen. Det betyder att de kan ha gått drygt 15 mil!

I JUDARNAS SYNAGOGOR

”Synagoga” betyder ordagrant ”sammanförande” eller ”samling”. Det syftade på en församling av judar och kom så småningom att stå för platsen eller byggnaden där man samlades.

Man tror att synagogor uppstod antingen under eller strax efter judarnas 70-åriga landsflykt i Babylon. Synagogan var en plats där man undervisade, tillbad, högläste ur Skrifterna och gav andlig vägledning. I det första århundradet v.t. hade varje stad i Palestina en egen synagoga. I större städer fanns det flera synagogor, och i Jerusalem fanns det många.

Men det var inte alla judar som återvände till Palestina efter landsflykten i Babylon. Många reste till andra länder och försörjde sig där. Redan på 400-talet f.v.t. fanns det judiska kolonier runt om i de 127 provinserna i perserriket. (Est. 1:1; 3:8) Med tiden uppstod det judiska kolonier i städer i hela Medelhavsområdet. De här kringspridda judarna blev kända som diasporan, eller förskingringen. Och de inrättade också synagogor på de platser där de bosatte sig.

I synagogorna läste och förklarade man Moses lag varje sabbat. Den som läste stod på ett upphöjt podium, och framför tre av podiets sidor fanns det sittplatser. Alla troende judiska män som ville fick läsa, förkunna och förklara Skrifterna.

6, 7. a) Vem var Sergius Paulus, och varför försökte Bar-Jesus få honom att inte lyssna till de goda nyheterna? b) Vad gjorde Saul för att hindra Bar-Jesus?

6 På den tiden tillbad människorna på Cypern falska gudar. Detta märktes särskilt tydligt när Barnabas och Saul kom till Pafos på öns västkust. Där träffade de Bar-Jesus. Det står att ”han var trollkarl och falsk profet, och han var i tjänst hos prokonsuln Sergius Paulus, som var en klok man”.f I det första århundradet var det många bildade romare som vände sig till trollkarlar eller astrologer när de skulle fatta viktiga beslut, och det gjorde även Sergius Paulus. Men Sergius Paulus var ändå nyfiken på budskapet om riket och ”ville gärna höra Guds ord”. Det uppskattades inte av Bar-Jesus, som också kallades Elymas, en yrkestitel som betyder ”trollkarl”. (Apg. 13:6–8)

7 Bar-Jesus motarbetade budskapet om riket. Han ville behålla sin inflytelserika ställning som Sergius Paulus rådgivare, och enda sättet att göra det var att hindra honom från att bli troende. (Apg. 13:8) Men Saul tänkte inte låta Bar-Jesus få påverka Sergius Paulus. Så vad gjorde han? I skildringen sägs det: ”Saul, som också kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande, spände ögonen i honom [Bar-Jesus] och sa: ’Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, fiende till allt rättfärdigt, ska du aldrig sluta göra Jehovas raka vägar krokiga? Jehova ska straffa dig! Du kommer att vara blind en tid och inte se solens ljus.’ I samma ögonblick föll ett kompakt mörker över honom, och han började gå omkring och leta efter någon som kunde leda honom.”g Hur reagerade Sergius Paulus? ”När prokonsuln såg vad som hände blev han troende, för han tog djupt intryck av Jehovas lära.” (Apg. 13:9–12)

En broder håller i en uppslagen bibel och försvarar sanningen inför en domare i en domstol.

Precis som Paulus försvarar vi frimodigt sanningen trots motstånd.

8. Hur kan vi vara modiga som Paulus?

8 Paulus lät sig inte skrämmas av Bar-Jesus. Vi behöver också vara modiga när motståndare försöker få dem som visar intresse för budskapet att tvivla. Naturligtvis bör vi alltid uttrycka oss ”på ett vänligt sätt” och se till att vi ”kryddar ... [våra] ord med salt”. (Kol. 4:6) Men vi är inte konflikträdda, utan gör det som behövs för att hjälpa andra andligen. Vi drar oss inte heller för att avslöja falsk religion, som ständigt gör ”Jehovas raka vägar krokiga”, precis som Bar-Jesus gjorde. (Apg. 13:10) Vi gör som Paulus och är modiga när vi predikar och hjälper dem som vill veta mer om sanningen. Och även om Guds stöd kanske inte blir lika uppenbart som i Paulus fall, kan vi vara övertygade om att Jehova använder sin heliga ande till att dra uppriktiga människor till sanningen. (Joh. 6:44)

Paulus hade ”något uppmuntrande att säga” (Apg. 13:13–43)

9. På vilket sätt är Paulus och Barnabas bra föredömen för dem som har ledningen i församlingen i vår tid?

9 Tydligen blev det en förändring när de lämnade Pafos och seglade mot Perge, som låg vid Mindre Asiens kust omkring 25 mil bort. I Apostlagärningarna beskrivs gruppen som ”Paulus och hans reskamrater”. (Apg. 13:13) Nu verkar det alltså som att Paulus tog ledningen för gruppen. Det finns dock inget som tyder på att Barnabas blev avundsjuk på Paulus. Tvärtom fortsatte de att samarbeta för att göra Guds vilja. Paulus och Barnabas är bra föredömen för dem som har ledningen i församlingen i vår tid. De tävlar inte om framträdande ställningar, utan kommer ihåg det Jesus sa: ”Ni är alla bröder.” Han sa även: ”Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.” (Matt. 23:8, 12)

10. Beskriv vandringen från Perge till Antiokia i Pisidien.

10 Väl framme i Perge berättas det att Johannes Markus lämnade Paulus och Barnabas och återvände till Jerusalem. Det står inget om varför han plötsligt lämnade dem. Paulus och Barnabas fortsatte vidare från Perge till Antiokia i Pisidien, en stad i provinsen Galatien. Det här var ingen lätt vandring, eftersom Antiokia låg omkring 1 100 meter över havet. Dessutom fanns det en hel del rövare i de här bergspassen. Och inte nog med det – Paulus hade troligen också problem med hälsan vid den här tiden.h

11, 12. Hur resonerade Paulus med sina åhörare i synagogan i Antiokia?

11 I Antiokia i Pisidien gick Paulus och Barnabas till synagogan på sabbaten. I skildringen berättas det: ”Efter högläsningen ur lagen och profeterna sa föreståndarna i synagogan till dem: ’Bröder, om ni har något uppmuntrande att säga, så gör det.’” (Apg. 13:15) Paulus reste sig för att tala.

12 Paulus började med att säga till sina åhörare: ”Israeliter och ni andra som har djup respekt för Gud.” (Apg. 13:16) Åhörarna bestod av judar och proselyter. De hade ännu inte förstått Jesus roll i Jehovas avsikter. Så hur resonerade han med dem? Först sammanfattade han den judiska nationens historia. Han nämnde hur Jehova ”upphöjde folket när de levde som utlänningar i Egypten” och hur han efter deras befrielse hade ”tålamod med dem i vildmarken” i 40 år. Paulus berättade också hur Jehova lät dem överta det utlovade landet och bosätta sig där. (Apg. 13:17–19) Paulus kan ha anspelat på vissa avsnitt som man just hade läst högt ur Skrifterna som en del av sabbatsfirandet. Om det var så, är det ytterligare ett exempel på att han visste hur han skulle bli ”allt för alla slags människor”. (1 Kor. 9:22)

13. Hur kan vi nå hjärtat hos dem som vi pratar med?

13 Vi försöker också göra budskapet tilltalande för dem vi vittnar för. Om vi till exempel känner till vilken religiös bakgrund en person har kan vi välja ämnen som är särskilt intressanta för honom. Dessutom kan vi kanske citera bibelverser som han känner till. Något annat som kan göra starkt intryck är att låta en person läsa ur sin egen bibel. Försök hitta sätt att nå hjärtat hos dem du pratar med.

14. a) Hur kom Paulus in på de goda nyheterna om Jesus, och vilket råd gav han? b) Hur reagerade folkskaran på Paulus tal?

14 Paulus visade därefter att de israelitiska kungarnas släktlinje ledde fram till ”en räddare, Jesus”, som Johannes döparen var förelöpare till. Han beskrev sedan hur Jesus hade blivit dödad och uppväckt från de döda. (Apg. 13:20–37) ”Därför förkunnar vi för er”, sa han, ”att ni kan få förlåtelse för era synder genom honom. Tack vare er tro blir ni förklarade oskyldiga.” Sedan gav han dem rådet: ”Akta er ... så att ni inte drabbas av det som står skrivet i profeterna: ’Se vad jag gör i era dagar, ni som visar förakt. Ni ska häpna och gå under. För det jag gör kommer ni aldrig att tro, inte ens om någon ingående berättar om det.’” Talet gjorde verkligen intryck på åhörarna. Bibeln berättar att de bad om att få höra mer nästa sabbat. Och efter mötet i synagogan står det att ”många av judarna och proselyterna som tillbad Gud följde med Paulus och Barnabas”. (Apg. 13:38–43)

Vi ”vänder ... oss nu till de andra nationerna” (Apg. 13:44–52)

15. Vad hände under sabbaten veckan efter Paulus tal?

15 Följande sabbat samlades ”nästan alla i staden” för att lyssna till Paulus. Det här tyckte vissa judar verkligen inte om, och de ”började hånfullt säga emot Paulus”. Men han och Barnabas var frimodiga och sa till dem: ”Det var ni som först skulle få höra Guds ord. Men eftersom ni förkastar det och på det sättet visar er ovärdiga det eviga livet vänder vi oss nu till de andra nationerna. För Jehova har gett oss den här befallningen: ’Jag har utvalt dig till att vara ett ljus för nationerna, för att du ska ge räddning överallt på jorden.’” (Apg. 13:44–47; Jes. 49:6)

Paulus och Barnabas blir utkörda ur Antiokia i Pisidien av upprörda motståndare.

”[De] hetsade dem mot Paulus och Barnabas. De förföljde dem och drev bort dem. ... Och lärjungarna fortsatte vara uppfyllda av glädje och helig ande.” (Apostlagärningarna 13:50–52)

16. Hur reagerade judarna på Paulus och Barnabas starka ord, och vad gjorde Paulus och Barnabas när de blev motarbetade?

16 De i åhörarskaran som inte var judar blev väldigt glada, och ”alla som hade rätt inställning för att få evigt liv blev troende”. (Apg. 13:48) På kort tid fick många i området höra budskapet. Men judarna var inte lika glada för det här som icke-judarna var. Paulus och Barnabas sa till dem att Guds ord hade talats till dem först men att de hade valt att förkasta Messias och därför skulle bli dömda av Gud. Judarna påverkade framstående kvinnor och ledande män i staden och ”hetsade dem mot Paulus och Barnabas. De förföljde dem och drev bort dem från området.” Vad gjorde Paulus och Barnabas? ”Då skakade de dammet av sina fötter och gick till Ikonion.” Betydde det slutet för kristendomen i Antiokia i Pisidien? Verkligen inte. De lärjungar som var kvar i staden ”fortsatte vara uppfyllda av glädje och helig ande”. (Apg. 13:50–52)

17–19. Hur kan vi följa Paulus och Barnabas exempel, och hur kan det hjälpa oss att vara glada?

17 Vi kan lära oss något viktigt av hur de här bröderna reagerade på motstånd. Vi slutar inte predika, inte ens när mäktiga personer försöker hindra oss. Tänk också på vad Paulus och Barnabas gjorde när folket i Antiokia motarbetade dem: ”Då skakade de dammet av sina fötter.” De gjorde inte det för att de blev arga eller upprörda, utan för att visa att de inte tog ansvar för vad som skulle kunna hända folket. De insåg att de inte kunde styra hur andra reagerade. Vad de däremot kunde styra var hur de själva reagerade – om de skulle fortsätta predika eller inte. De valde att fortsätta och gick vidare till Ikonion.

18 Men hur gick det för de lärjungar som var kvar i Antiokia? Trots att de var omgivna av människor som förföljde dem kunde de vara glada, för deras glädje var inte beroende av att andra tog emot budskapet. Jesus sa: ”Lyckliga är de som lyssnar till Guds ord och följer det!” (Luk. 11:28) Och lärjungarna i Antiokia hade bestämt sig för att göra precis det.

19 Precis som Paulus och Barnabas vill vi alltid komma ihåg att vårt uppdrag är att förkunna de goda nyheterna. Sedan är det upp till dem som lyssnar att bestämma om de vill ta emot budskapet eller inte. Om de inte är intresserade kan vi göra som de första kristna. Vi uppskattar sanningen och följer den heliga andens ledning. Det gör att vi kan känna oss glada, till och med när vi blir motarbetade. (Gal. 5:18, 22)

BARNABAS – ”TRÖSTENS SON”

Josef var en framträdande medlem av den första församlingen i Jerusalem. Han var levit och född på Cypern. Apostlarna gav honom ett tillnamn som beskrev hans personlighet – Barnabas, som betyder ”tröstens son”. (Apg. 4:36) När Barnabas såg att hans vänner behövde hjälp gjorde han något på en gång för att hjälpa dem.

Barnabas ger två påsar med mynt som bidrag.

Vid pingsten år 33 blev 3 000 nya lärjungar döpta. Troligen hade många av dem rest till Jerusalem bara för att fira högtiden och hade inte tänkt stanna kvar så länge som de gjorde. Församlingen behövde pengar för att kunna ta hand om alla de här människorna. Barnabas sålde därför en åker och lämnade pengarna till apostlarna som ett bidrag. (Apg. 4:32–37)

Barnabas var en erfaren tillsyningsman som verkligen ville hjälpa andra. Det var han som hjälpte Saul från Tarsos när alla de andra lärjungarna var rädda för honom, eftersom han var känd för att förfölja de kristna. (Apg. 9:26, 27) Barnabas reagerade ödmjukt när Paulus gav honom och Petrus ett kraftfullt råd om hur kristna judar och icke-judar skulle behandla varandra. (Gal. 2:9, 11–14) Det här är några få exempel som visar att Barnabas verkligen levde upp till sitt namn – ”tröstens son”.

a Se rutan ”Barnabas – ’tröstens son’”.

b Vid den här tiden fanns det redan församlingar så långt bort som i den syriska staden Antiokia, som låg omkring 55 mil norr om Jerusalem.

c Se rutan ”Resor till lands”.

d I det första århundradet kunde en båt färdas omkring 15 mil på en dag om det var bra vind. Om vädret var dåligt kunde samma sträcka ta mycket längre tid.

e Se rutan ”I judarnas synagogor”.

f Cypern var underställt den romerska senaten. Den högste styresmannen på ön var en provinsståthållare med prokonsuls rang.

g Från och med nu används namnet Paulus om Saul. En del menar att han började använda sitt romerska namn för att hedra Sergius Paulus. Men Paulus använde namnet även efter det att han hade lämnat Cypern. Det visar att han kan ha valt att använda det romerska namnet därför att han var utsänd som ”en apostel för nationerna”. Han kan också ha använt namnet Paulus för att hans hebreiska namn, Saul, lät ungefär som ett grekiskt ord som har en dålig bibetydelse. (Rom. 11:13)

h Paulus skrev brevet till galaterna flera år senare. I det brevet berättar han: ”Det var på grund av min sjukdom som jag fick möjlighet att förkunna de goda nyheterna för er första gången.” (Gal. 4:13)

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela