JUDE, JUDINNA

Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Juda”.

En medlem av Judas stam. Beteckningen används i Bibelns skildring först efter tiostammarsrikets fall. På Hiskias tid använde Jesaja ett motsvarande adjektiv som har återgetts med ”judarnas språk”. (Jes 36:11, 13) Oftast kallades det södra riket Juda, och invånarna kallades Judas söner eller Judas söners stam. Den förste bibelskribent som använde benämningen ”judar” med direkt hänsyftning på folket var den skribent som nedtecknade Kungaböckerna – utan tvivel Jeremia, som började sin tjänst 647 f.v.t. (Se 2Ku 16:6; 25:25.) Efter landsflykten användes benämningen om de israeliter som återvänt till sitt hemland (Esr 4:12; 6:7; Neh 1:2; 5:17), och så småningom användes den också om alla hebréer runt om i världen för att skilja dem från andra folkslag (Est 3:6; 9:20). Också icke-judar som gick över till den judiska tron och blev omskurna proselyter kallade sig själva judar. (Est 8:17) I de hebreiska skrifterna kan emellertid uttrycket ”bofast främling” syfta på en som hade gått över till judarnas religion (Jer 22:3), och i de kristna grekiska skrifterna omnämns sådana personer ibland som ”proselyter”. (Apg 2:10; 6:5; 13:43) I Apostlagärningarna 24:24 finner man benämningen ”judinna”.

När Jesus var ett litet barn kom några astrologer och frågade: ”Var är den judarnas kung som är född?” (Mt 2:1, 2) Och på Jesu tortyrpåle satte Pilatus upp en överskrift som löd: ”Jesus, nasarén, judarnas kung.” (Joh 19:19)

Bildspråk. Aposteln Paulus visade att judarna hade fel när de var stolta över sin köttsliga härstamning och litade på laggärningar för att finna ynnest hos Gud. Han sade: ”Ty jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling. Han får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.” (Rom 2:28, 29) Paulus anspelar här på innebörden i namnet Juda och visar att det är enbart genom att tjäna Gud av hjärtat, genom ande, som man kan få beröm av honom. Detta motsvarar Paulus resonemang i Romarna, kapitel 4, om att Abrahams sanna avkomma är människor som har samma tro som Abraham. Han pekar vidare på att nationalitet inte har någon betydelse i den kristna församlingen, för ”där är varken jude eller grek [icke-jude]”. (Gal 3:28) Den uppståndne Jesus Kristus talade till församlingen i Smyrna och tröstade den på grund av den förföljelse som den utsattes för, huvudsakligen från judiskt håll. Han sade: ”Jag känner ... hädelsen från dem som säger att de är judar men inte är det utan är en Satans synagoga.” (Upp 2:9)