Må Jehova räkna dig det du har gjort till godo
”Kom verkligen ... ihåg detta till min fördel, o min Gud. ... Kom verkligen ihåg mig, o min Gud, mig till godo.” — NEHEMJA 13:22, 31.
1. Vad hjälper dem som är överlämnade åt Jehova Gud att avlägga räkenskap inför honom på ett sådant sätt att de kan få hans godkännande?
JEHOVAS tjänare får all den hjälp de behöver för att kunna avlägga räkenskap inför Gud på ett sådant sätt att de kan få hans godkännande. Varför det? Jo, därför att de har ett nära förhållande till Gud som en del av hans jordiska organisation. Han har uppenbarat sina uppsåt för dem, och han har gett dem hjälp och andlig insikt genom sin heliga ande. (Psalm 51:11; 119:105; 1 Korinthierna 2:10–13) Det är mot den bakgrunden som Jehova kärleksfullt uppmanar sina jordiska tjänare att avlägga räkenskap inför honom både för vad de är och för vad de uträttar i hans kraft och med hjälp av hans heliga ande.
2. a) Hur handlade Nehemja rättrådigt inför Gud? b) Med vilken vädjan avslutade Nehemja den bibelbok som bär hans namn?
2 Nehemja, som var munskänk hos den persiske kungen Artaxerxes (Longimanus), var en man som handlade rättrådigt inför Gud. (Nehemja 2:1) Nehemja blev judarnas ståthållare, och trots fiender och faror återuppbyggde han Jerusalems mur. Han visade nitälskan för sann tillbedjan genom att upprätthålla respekten för Guds lag och vårda sig om de förtryckta. (Nehemja 5:14–19) Nehemja uppmanade leviterna att regelbundet rena sig, vakta portarna och helga sabbatsdagen. Han kunde därför be: ”Kom verkligen också ihåg detta till min fördel, o min Gud, och tyck verkligen synd om mig enligt din kärleksfulla omtankes överflöd.” Nehemja avslutade också lämpligen sin av Gud inspirerade bok med denna vädjan: ”Kom verkligen ihåg mig, o min Gud, mig till godo.” — Nehemja 13:22, 31.
3. a) Hur skulle du vilja beskriva en person som gör det som är gott? b) Vilka frågor kan vi ställa oss själva, när vi tänker på Nehemjas livskurs?
3 En människa som utför det som är gott är dygdig och handlar redbart och på ett sätt som är till nytta för andra. Nehemja var en sådan man. Han hade en vördnadsfull fruktan för Gud och stor nitälskan för sann tillbedjan. Han var också tacksam för sina privilegier i Guds tjänst och kunde avlägga räkenskap för sig själv inför Jehova på ett sätt som kunde få Jehovas godkännande. När vi tänker på Nehemjas livskurs, kan vi fråga oss själva: ”Hur betraktar jag mina gudagivna privilegier och plikter? Hur handlar jag inför Jehova Gud och Jesus Kristus?”
Kunskap gör oss ansvariga
4. Vilket uppdrag gav Jesus sina efterföljare, och vad gjorde de som var ”inordnade rätt för evigt liv”?
4 Jesus gav sina efterföljare följande uppdrag: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Man skulle göra lärjungar genom att lära dem. De som på så sätt blev lärda och som var ”inordnade rätt för evigt liv” skulle bli döpta, som Jesus blev. (Apostlagärningarna 13:48; Markus 1:9–11) Deras önskan att hålla allt som Jesus hade befallt skulle komma från hjärtat. Genom att inhämta och tillämpa exakt kunskap från Guds ord skulle de komma dithän att de överlämnade sig. — Johannes 17:3.
5, 6. Hur skall vi förstå orden i Jakob 4:17? Belys tillämpningen av skriftstället.
5 Ju djupare vår bibelkunskap är, desto bättre grund har vi för vår tro, men vi blir därigenom också mer ansvariga inför Gud. I Jakob 4:17 heter det: ”Den som vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd.” Detta påstående är tydligen en slutsats av det som lärjungen Jakob just hade sagt om att skryta i stället för att fullständigt förlita sig på Gud. Om någon vet att han inte kan uträtta något bestående utan Jehovas hjälp och inte handlar därefter, så är detta synd. Men Jakobs ord kan också tillämpas på underlåtenhetssynder. Som exempel kan nämnas att i Jesu liknelse om fåren och getterna fördöms getterna, inte för onda handlingar, utan för att de inte har hjälpt Kristi bröder. — Matteus 25:41–46.
6 En man som Jehovas vittnen studerade Bibeln med gjorde mycket små andliga framsteg, av allt att döma därför att han inte ville sluta röka, trots att han visste att han borde göra detta. En äldstebroder bad honom läsa Jakob 4:17. Efter det att denne äldstebroder hade sagt något om innebörden i detta skriftställe sade han: ”Även om du inte är döpt, är du ansvarig och måste ta det fulla ansvaret för ditt beslut.” Glädjande nog reagerade mannen på rätt sätt och slutade upp att röka och blev snart kvalificerad att bli döpt som symbol av sitt överlämnande åt Jehova Gud.
Ansvariga för vår tjänst
7. Bland annat hur kan vi visa vår tacksamhet för vår ”kunskap om Gud”?
7 Det bör vara vår innerliga önskan att behaga vår Skapare, och ett sätt varpå vi kan visa den tacksamhet vi känner för vår ”kunskap om Gud” är att vi utför uppdraget att göra lärjungar till hans Son, Jesus Kristus. Därigenom kan vi också visa vår kärlek till Gud och vår nästa. (Ordspråken 2:1–5; Matteus 22:35–40) Ja, vår kunskap om Gud gör oss ansvariga inför honom, och vi måste betrakta våra medmänniskor som tänkbara lärjungar.
8. Varför kan vi säga att Paulus kände sig ansvarig inför Gud för sin tjänst?
8 Aposteln Paulus visste att det leder till räddning att man helhjärtat tar emot och lyder de goda nyheterna, men att det kan medföra tillintetgörelse att man förkastar dem. (2 Thessalonikerna 1:6–8) Han kände sig därför ansvarig inför Jehova för sin tjänst. Paulus och hans kamrater uppskattade faktiskt sin tjänst så mycket att de var noga med att inte på något sätt ge intryck av att de fick någon ekonomisk vinning av den. Paulus’ hjärta drev honom också att säga: ”Om jag nu förkunnar de goda nyheterna, är det ingen orsak till självberöm för mig, det är mig nämligen pålagt som ett tvång. Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” — 1 Korinthierna 9:11–16.
9. Vilken viktig skuld har alla kristna att betala?
9 Eftersom vi är Jehovas överlämnade tjänare, är det pålagt oss ”som ett tvång” att förkunna de goda nyheterna. Det är vårt uppdrag att predika budskapet om Guds kungarike. Vi tog emot det ansvaret när vi överlämnade oss åt Gud. (Jämför Lukas 9:23, 24.) Vi har också en skuld att betala. Paulus sade: ”Både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga står jag i skuld: därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.” (Romarna 1:14, 15) Paulus visste att det var hans plikt att predika så att människor kunde höra de goda nyheterna och bli räddade, och därför stod han i skuld. (1 Timoteus 1:12–16; 2:3, 4) Han bemödade sig därför om att fullgöra sitt uppdrag och betala sin skuld till sina medmänniskor. Som kristna har vi också en sådan skuld att betala. Att vi predikar om Guds kungarike är också ett viktigt sätt varpå vi visar kärlek till Gud, hans Son och vår nästa. — Lukas 10:25–28.
10. Genom att göra vad har somliga utökat sin tjänst?
10 Ett sätt varpå vi kan avlägga räkenskap inför Gud så att vi får hans godkännande är att vi använder våra förmågor till att utöka vår tjänst. För att belysa saken: I Storbritannien har det på senare år varit en stor tillströmning av människor från många olika nationer. För att nå dessa människor med de goda nyheterna lär sig över 800 pionjärer (heltidsförkunnare av Guds kungarike) och hundratals andra vittnen språk som talas av dessa nationella grupper. Detta har stimulerat tjänsten mycket. Så här sade en pionjär som undervisar i kinesiska: ”Jag trodde aldrig att jag skulle få undervisa andra vittnen i mitt språk för att de på det här sättet skulle kunna dela med sig av sanningen till andra. Det är så givande!” Skulle du på liknande sätt kunna utöka din tjänst?
11. Vilket resultat fick en kristen som vittnade informellt uppleva?
11 Var och en av oss skulle säkert göra vad vi kunde för att rädda någon som höll på att drunkna. Jehovas tjänare är på liknande sätt angelägna om att använda sina förmågor till att vittna vid varje tillfälle. För inte så länge sedan hände det sig att en förkunnare talade om Bibeln med en kvinna som satt bredvid henne på bussen. Kvinnan blev hänförd över det hon fick höra och ställde många frågor. När förkunnaren skulle stiga av bussen, bad kvinnan förkunnaren att i stället följa med henne hem, eftersom hon hade många fler frågor. Förkunnaren samtyckte till detta. Vad blev resultatet? Ett bibelstudium sattes i gång, och sex månader senare blev den här kvinnan en odöpt förkunnare av Guds kungarike. Hon ledde snart sex egna bibelstudier. Vilken glädjande belöning denna förkunnare fick för att hon använde sina förmågor i Guds kungarikes tjänst!
12. Vad kan hjälpa oss att vittna effektivt i tjänsten på fältet?
12 En sådan publikation som den 192-sidiga boken Kunskapen som leder till evigt liv kan hjälpa oss att vittna effektivt på fältet. I april 1996 hade Jehovas vittnens styrande krets’ författarkommitté godkänt utgivningen av boken Kunskapen som leder till evigt liv på mer än 140 språk, och vid det laget hade man redan tryckt 30.500.000 exemplar av den boken på 111 språk. Den här boken skrevs i syfte att hjälpa dem som vi studerar Bibeln med att lära sig tillräckligt mycket om Guds ord och uppsåt för att kunna överlämna sig åt Jehova och bli döpta. Eftersom vi som förkunnare av Guds kungarike inte skall leda ett bibelstudium med en och samma person i många år, kan vi nu leda studier med fler människor eller öka vår andel i arbetet från hus till hus och i andra former av vår tjänst. (Apostlagärningarna 5:42; 20:20, 21) Eftersom vi är medvetna om vår ansvarighet inför Gud, riktar vi uppmärksamheten på Guds varningar. (Hesekiel 33:7–9) Men vårt huvudintresse är att ära Jehova och att hjälpa så många som möjligt att få höra de goda nyheterna under den korta tid som ännu återstår för denna onda tingens ordning.
Att som familj avlägga räkenskap på ett sätt som får Guds godkännande
13. Varför bör gudaktiga familjer ha ett regelbundet familjestudium?
13 Varje person och familj som omfattar den sanna kristendomen är ansvarig inför Gud och bör därför ”skynda framåt mot mogenhet” och bli ”fast i tron”. (Hebréerna 6:1–3; 1 Petrus 5:8, 9) Så till exempel behöver de som har studerat igenom boken Kunskapen som leder till evigt liv och blivit döpta utöka sin kunskap i Bibeln genom att regelbundet vara med vid möten och genom att läsa Bibeln och andra kristna publikationer. Gudaktiga familjer bör också ha ett regelbundet familjestudium, eftersom detta är viktigt för att kunna följa uppmaningen: ”Håll er vakna, stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka.” (1 Korinthierna 16:13) Om du är ett familjeöverhuvud, är du framför allt ansvarig inför Gud att se till att din familj är andligen välnärd. Precis som du och din familj behöver närande fysisk mat för att vara vid god fysisk hälsa, behöver ni regelbundet rikligt med andlig mat för att ni skall förbli ”sunda i tron”. — Titus 1:13.
14. Vad blev resultatet av att en israelitisk flicka, som blivit väl undervisad, vittnade?
14 Om du har barn, kommer Gud att räkna dig det till godo att du ger dem sund andlig undervisning. En sådan undervisning kommer att bli till nytta för dem, precis som den var till nytta för den lilla israelitiska flicka på Guds profet Elisas tid som togs till fånga av syrierna. Hon blev tjänsteflicka hos den spetälske syriske härföraren Naamans hustru. Trots att flickan inte var så gammal, sade hon till sin husfru: ”Om min herre bara vore inför profeten som är i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” På grund av hennes vittnesbörd begav sig Naaman till Israel, och då han till slut rättade sig efter Elisas anvisningar om att bada sig sju gånger i floden Jordan blev han ren från sin spetälska. Naaman blev dessutom en tillbedjare av Jehova. Vad detta måste ha gjort den lilla flickan hänförd! — 2 Kungaboken 5:1–3, 13–19.
15. Varför är det viktigt att föräldrar ger sina barn en god andlig fostran? Belys saken.
15 Det är inte lätt att fostra gudfruktiga barn i denna moraliskt utarmade värld som befinner sig i Satans våld. (1 Johannes 5:19) Alltifrån Timoteus’ späda barndom undervisade emellertid hans mormor Lois och hans mor Eunike med framgång Timoteus i de heliga skrifterna. (2 Timoteus 1:5; 3:14, 15) Att du studerar Bibeln med dina barn och regelbundet tar dem med dig till kristna möten och så småningom också låter dem följa med dig i tjänsten är alltsammans en del av det mönster av undervisning för vilket du måste avlägga räkenskap inför Gud. En kristen kvinna i Wales, som nu är i 80-årsåldern, erinrar sig hur hennes far i början av 1920-talet tog henne med sig, när han gick den tio kilometer långa vägen över ett berg (en färd på 20 kilometer fram och tillbaka) till nästa dal för att där sprida bibliska traktater till byborna. ”Det var under dessa promenader som min far ingöt sanningen i mitt hjärta”, säger hon med tacksamhet.
De äldste avlägger räkenskap — Hur?
16, 17. a) Vilka privilegier hade andligen mogna äldre män i det forntida Israel? b) Varför krävs det mer av kristna äldste i våra dagar än av de äldste i det forntida Israel?
16 ”Grått hår är en skönhetens krona, när den blir funnen på rättfärdighetens väg”, sade den vise mannen Salomo. (Ordspråken 16:31) Men det är inte bara fysisk ålder som gör en man rustad att axla ansvar i Guds folks församling. Andligen mogna äldre män i det forntida Israel tjänade som domare och förmän för rättskipningen och bevarandet av friden och av god ordning och andlig hälsa. (5 Moseboken 16:18–20) Samma sak gäller i den kristna församlingen, men det krävs likväl mer av de äldste allteftersom slutet för denna tingens ordning närmar sig. Varför det?
17 Israeliterna var ett ”utvalt” folk, som Gud hade befriat ur det forntida Egypten. Eftersom de hade fått Lagen genom sin medlare, Mose, var deras avkomlingar födda in i en överlämnad nation och var förtrogna med Jehovas föreskrifter. (5 Moseboken 7:6, 11) Men i våra dagar är det ingen som föds in i en sådan överlämnad nation, och det är förhållandevis få som uppfostras i gudaktiga familjer där man är väl insatt i Bibelns sanning. I synnerhet kan de som nyligen har börjat ”vandra i sanningen” behöva undervisning om hur man lever enligt Bibelns principer. (3 Johannes, vers 4) Vilket ansvar vilar därför inte på trogna äldstes axlar, när de bevarar ”mönstret av sunda ord” och hjälper Jehovas folk! — 2 Timoteus 1:13, 14.
18. Vad slags hjälp måste församlingsäldste vara beredda att ge, och varför det?
18 Ett litet barn som lär sig att gå kan snava och falla. Barnet känner sig osäkert, och det behöver föräldrarnas hjälp och uppmuntran. En person som är överlämnad åt Jehova skulle också kunna snava eller falla andligen. Till och med aposteln Paulus fann det nödvändigt att kämpa för att göra det som var rätt eller gott i Guds ögon. (Romarna 7:21–25) Guds hjords herdar måste ge kristna, som har syndat men som är sant ångerfulla, kärleksfull hjälp. När äldstebröder besökte en överlämnad kvinna, som hade begått ett allvarligt misstag, sade hon i närvaro av sin överlämnade man: ”Jag vet att ni kommer att utesluta mig!” Men när hon fick höra att de äldste ville veta vilken hjälp familjen behövde för att bli återställd andligen, brast hon i gråt. De äldste var medvetna om att de måste avlägga räkenskap, och de var därför glada över att kunna hjälpa en ångerfull medtroende. — Hebréerna 13:17.
Fortsätt att avlägga räkenskap på rätt sätt
19. Hur kan vi fortsätta att avlägga räkenskap för oss själva inför Gud på ett sådant sätt att vi kan få hans godkännande?
19 Församlingsäldste och alla andra Guds tjänare måste fortsätta att avlägga räkenskap inför Jehova på ett sådant sätt att de kan få hans godkännande. Detta är möjligt om vi troget håller oss till Guds ord och gör hans vilja. (Ordspråken 3:5, 6; Romarna 12:1, 2, 9) Vi önskar i synnerhet göra det som är gott mot dem som är besläktade med oss i tron. (Galaterna 6:10) Men skörden är fortfarande stor, och arbetarna fortsätter att vara få. (Matteus 9:37, 38) Må vi därför göra gott mot andra genom att flitigt förkunna budskapet om Guds kungarike. Om vi fullföljer vårt överlämnande, gör Jehovas vilja och troget förkunnar de goda nyheterna, kommer han att räkna oss det till godo.
20. Vad lär vi av att begrunda Nehemjas livskurs?
20 Må vi därför fortsätta att ha rikligt att göra i Herrens verk. (1 Korinthierna 15:58) Och vi gör väl i att tänka på Nehemja, som återuppbyggde Jerusalems mur, upprätthöll respekten för Guds lag och nitiskt främjade sann tillbedjan. Han bad att Jehova Gud skulle komma ihåg honom för det goda han hade gjort. Må du visa dig vara lika hängiven Jehova, och må han räkna det du gör dig till godo.
Vad svarar du?
◻ Hur var Nehemja ett fint föredöme?
◻ Varför gör kunskap oss ansvariga inför Gud?
◻ Hur kan vi i vår tjänst avlägga räkenskap inför Jehova på ett sådant sätt att vi får hans godkännande?
◻ Vad kan familjer göra för att avlägga räkenskap inför Gud på ett sådant sätt att de får hans godkännande?
◻ Hur avlägger kristna äldste räkenskap?
[Bilder på sidan 18]
Som förkunnare av Guds kungarike kan vi, likt Paulus, avlägga räkenskap för oss själva inför Gud på ett sådant sätt att vi får hans godkännande
[Bild på sidan 19]
Är dina barn starka i tron, precis som den lilla israelitiska flickan i Naamans hus?