SPECIALARTIKEL
Guds namn
JEHOVA – namnet på universums suveräne Herre. Det är det namn som han själv har valt att förknippas med. Tetragrammet (de fyra bokstäver som Guds namn skrivs med på hebreiska) förekommer närmare 7 000 gånger i Bibelns hebreiska text – mycket oftare än någon av de beskrivande titlar som används om Gud. Namnet är inte bara en beteckning. Det skiljer den sanne Guden från alla andra gudar, däribland de människogjorda gudarna. Det är det namn som alla förnuftsbegåvade skapelser bör känna, ära och hålla heligt.
Guds namn skrivet med olika forntida hebreiska skriftformer
Namnet Jehova identifierar himlens och jordens Skapare (1Mo 2:4), Jesu Kristi Gud och Fader (Mt 4:10; Joh 20:17), den som har lovat att upprätta ”nya himlar och en ny jord” där rättfärdighet skall råda (Jes 65:17, 25; 2Pe 3:13).
Märkligt nog saknas Guds namn i många nutida bibelöversättningar. Varför det? Bland judarna uppstod med tiden en vidskeplig föreställning om att det var fel att uttala Guds namn. Detta ledde först till att judarna slutade att uttala namnet och sedan till att man tog bort det i grekiska bibelhandskrifter. Så småningom blev det så att man i de flesta översättningar helt ersatte Guds namn med sådana uttryck som ”Herren” och ”Gud”. Det är anmärkningsvärt att det endast var det viktigaste namnet av alla – Jehova – som man behandlade så, inte de andra namnen i Bibeln.
Det är dock mycket viktigt för alla människor att känna Guds namn. (Rom 10:13) Detta innebär mycket mer än att bara veta vad Guds egennamn är. Man måste också känna honom som bär det namnet och leva på ett sätt som är i överensstämmelse med de avsikter som är förbundna med det. Alla som tillber den sanne Guden har ansvaret att flitigt göra hans namn känt för andra, precis som Jesus gjorde. (Joh 17:6, 26) Jehova Gud har lovat att välsigna dem som känner, använder och ärar hans stora namn. (Ps 91:14)
Ändringar av bibeltexten. På bilden längst till vänster ses Guds namn i den hebreiska bibeltexten (Aleppokodexen) i 5Mo 32:3, 6. Även i den grekiska Septuaginta-översättningen (P. Fouad Inv. 266) på mittersta bilden står namnet skrivet med hebreiska bokstäver i samma avsnitt. Men lägg märke till att namnet inte finns med i samma verser i Codex Alexandrinus (till höger), från 400-talet v.t. Namnet blev alltså borttaget. Det återgavs inte med en motsvarande grekisk namnform utan byttes ut mot en förkortad form av det grekiska ordet Kỵrios (Herre)
Icke-bibliska källor visar att Guds namn var i allmänt bruk i forna tider
Mesastenen, från 800-talet f.v.t., visar att även icke-judiska nationer runt Israel kände till namnet Jehova. Tetragrammet förekommer på rad 18
På den här lerskärvan från Arad i Juda finns ett brev skrivet som uppenbarligen daterar sig till 600-talet f.v.t. Brevet inleds: ”Till min herre Eljasib: Må Jehova ge dig fred.” Och det slutar: ”Han bor i Jehovas hus”
Ett av Lakisbreven (II), som troligen är från 600-talet f.v.t. Här används namnet Jehova två gånger i form av tetragrammet
År 1961 upptäckte man denna begravningsgrotta 35 km sydväst om Jerusalem. På väggen finns en inskrift som möjligen är från 700-talet f.v.t. och som lyder: ”Jehova är hela jordens Gud”
På dessa fragment av en gammal grekisk handskrift förekommer Guds namn i form av tetragrammet, skrivet med hebreiska bokstäver i den grekiska texten
På dessa papyrusfragment av den grekiska Septuaginta-översättningen (Fouad Inv. 266) från det första århundradet f.v.t. kan man se tetragrammet i olika delar av Femte Moseboken. Under flera hundra år efter detta fortsatte man att återge Guds namn med dessa fyra hebreiska bokstäver i vissa avskrifter av Septuaginta. Jesus Kristus och hans lärjungar hade alltså både den hebreiska bibeltexten och den grekiska Septuaginta, och båda innehöll Guds namn. De som ursprungligen skrev de kristna grekiska skrifterna använde därför med all säkerhet Guds namn, särskilt när de citerade sådana avsnitt från de hebreiska skrifterna som innehöll tetragrammet