De sanna kristna motstår inte ”myndigheten”

3, 4. a) Vilka principer överträds av så kallade kristna som främjar revolutioner? b) Vad upptäckte en person om Jehovas vittnen?

³ Under det första århundradet sade Jesus om sina efterföljare: ”De ... är [inte] någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:14) Alla så kallade kristna som främjar revolutioner är i hög grad en del av världen. De är inte efterföljare till Jesus, och inte heller underordnar de sig ”de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1) De skulle göra väl i att lyssna till aposteln Paulus’ varning om att ”den som motstår myndigheten [har] tagit ståndpunkt emot Guds anordning; de som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig”. — Romarna 13:2.

⁴ Till skillnad från många i kristenheten tar Jehovas vittnen inte del i något väpnat våld. Detta var vad en man i Europa upptäckte. Han skriver: ”När jag såg vad både religion och politik hade åstadkommit, blev jag engagerad i att störta den etablerade samhällsordningen. Jag anslöt mig till en grupp terrorister och fick träning i att hantera alla slags vapen; jag deltog i många väpnade rån. Mitt liv var i ständig fara. Allteftersom tiden gick blev det uppenbart att vi kämpade förgäves. Jag var en besviken man, överväldigad av en känsla av total hopplöshet i livet. Då knackade ett vittne på vår dörr. Hon talade med mig om Guds rike. Jag insisterade på att detta var slöseri med min tid och föreslog att min hustru skulle lyssna. Det gjorde hon, och ett bibelstudium kom i gång. Till slut gick jag med på att vara med vid studiet. Det går inte att i ord beskriva den lättnad jag kände, när jag förstod vilken kraft det är som driver människor till att göra sådant som är ont. Det som har gett mig ett uppehållande hopp och en mening i livet är löftet om det underbara Riket.”

5. Varför fortsätter de kristna att fredligt underordna sig de överordnade myndigheterna, och hur länge kommer de att fortsätta med detta?

⁵ De kristna är sändebud för Gud och Kristus (Jesaja 61:1, 2; 2 Korintierna 5:20; Efesierna 6:19, 20), och som sådana förblir de neutrala i denna världens konflikter. Även om somliga politiska system verkar vara mer framgångsrika än andra i ekonomiskt avseende eller somliga system tillåter större frihet än andra, främjar de kristna inte ett visst styrelsesystem framför ett annat, och de räknar inte heller det ena systemet som bättre än det andra. De vet att alla sådana system är ofullkomliga. Det är ”Guds anordning” att dessa fortsätter att existera tills hans rike tar över makten. (Daniel 2:44) Därför fortsätter de kristna fredligt att underordna sig de överordnade myndigheterna medan de verkar för andras eviga väl genom att predika de goda nyheterna om Riket. — Matteus 24:14; 1 Petrus 3:11, 12.

7. Vem har rätt att straffa den som bryter lagen, och varför det?

⁷ De flesta regeringar skulle säga att deras lagar har ett liknande syfte: att främja medborgarnas väl och upprätthålla god samhällsordning. Därför bestraffar de samhällsfientliga handlingar, till exempel mord och stöld, och uppställer trafikregler, sådant som hastighets- och parkeringsbestämmelser. Alla som avsiktligt bryter myndighetens lagar tar ståndpunkt emot myndigheten och ”skall få dom över sig”. Dom av vem? Inte nödvändigtvis av Gud. Det grekiska ord som här översätts med dom kan åsyfta ett världsligt rättsligt förfarande snarare än domar från Jehova. (Jämför 1 Korintierna 6:7.) Om någon handlar olagligt, så har den överordnade myndigheten rätt att bestraffa denne.