Romarna får de bästa tänkbara nyheter
HUR kan en syndfull människa bli rättfärdig i Guds ögon och därigenom vinna evigt liv? Denna fråga orsakade livliga diskussioner under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Vet du svaret? Vare sig du gör det eller inte, bör du läsa aposteln Paulus’ mästerliga dryftande av detta problem i bibelboken Romarna. Det kommer att hjälpa dig att förstå det viktiga sambandet mellan tro, gärningar, rättfärdighet och liv.
PAULUS OCH ROMARNA
Bibelboken Romarna är ett brev som aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom omkring år 56 v.t. Varför skrev han detta brev? Även om Paulus vid denna tidpunkt ännu inte hade besökt Rom, kände han tydligen en hel del kristna där, eftersom han i sitt brev nämner många av dem vid namn. Dessutom hade Paulus en mycket stark önskan att komma till Rom för att kunna uppmuntra sina kristna bröder där, och han tycks också ha haft för avsikt att besöka Rom under sin planerade missionsresa till Spanien. — Romarna 1:11, 12; 15:22—24.
Aposteln Paulus’ främsta syfte med att skriva detta brev var emellertid att besvara frågan: Hur kan människor vinna den rättfärdighet som leder till liv? Svaret visar sig vara de bästa tänkbara nyheter. En människa förklaras rättfärdig på grund av tro. Paulus slår fast detta faktum och anger temat för sitt brev när han skriver: ”Jag skäms ... inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till frälsning för var och en som tror, för juden först och även för greken; i dem uppenbaras nämligen Guds rättfärdighet på grund av tro och till tro, alldeles som det är skrivet: ’Men den rättfärdige — av tro skall han leva.’” — Romarna 1:16, 17.
TRON OCH LAGEN
Det var inte alla under det första århundradet som höll med om att rättfärdighet kunde vinnas genom tro. En högröstad minoritet påstod bestämt att det krävdes mer. Hade inte Jehova gett sitt folk den mosaiska lagen? Hur skulle någon kunna vara rättfärdig om han inte underordnade sig denna under inspiration tillkomna anordning? (Se Galaterna 4:9—11, 21; 5:2.) År 49 v.t. dryftade den styrande kretsen i Jerusalem frågan om lagförbundets giltighet och kom då fram till att hedningar som tog emot de goda nyheterna inte behövde bli omskurna och underordna sig föreskrifterna i den judiska lagen. — Apostlagärningarna 15:1, 2, 28, 29.
Omkring sju år senare skrev Paulus sitt brev till romarna och bekräftade detta viktiga beslut. Ja, han gick faktiskt ännu längre. Inte nog med att hednakristna inte behövde hålla lagen, utan judar som förlitade sig på lydnad gentemot den skulle inte bli förklarade rättfärdiga för liv.
RÄTTFÄRDIGHET GENOM TRO
När du läser Paulus’ brev till romarna, kommer du att lägga märke till hur omsorgsfullt aposteln bygger upp sin argumentering och stöder sina påståenden med ett stort antal citat från de hebreiska skrifterna. När han talar till judarna, som kan ha haft svårt att acceptera hans inspirerade undervisning, visar han prov på tillgivenhet och omsorg. (Romarna 3:1, 2; 9:1—3) Men ändå lägger han fram sin sak med enastående klarhet och obestridlig logik.
I de fyra första kapitlen inleder Paulus sin argumentering med att konstatera att alla är behäftade med synd. Det enda sätt varpå människor kan förklaras rättfärdiga är därför genom tro. Det är sant att judarna försökte vinna rättfärdighet genom att hålla den mosaiska lagen. Men de misslyckades. Paulus säger därför dristigt: ”Judar såväl som greker ... är [alla] under synd.” Han bestyrker denna impopulära sanning med ett antal skriftställen. — Romarna 3:9.
Eftersom inget kött skall förklaras rättfärdigt genom laggärningar, vilket hopp finns det då? Gud kommer att förklara människor rättfärdiga som en fri gåva på grundval av Jesu lösenoffer. (Romarna 3:20, 24) För att kunna begagna sig av denna anordning måste man ha tro på detta lösenoffer. Är detta att människor blir förklarade rättfärdiga genom tro någon ny lära? Inte alls. Abraham blev själv förklarad rättfärdig på grund av sin tro långt innan lagen ens kommit till. — Romarna 4:3.
Efter att ha slagit fast trons stora betydelse övergår Paulus i kapitel 5 till att dryfta grundvalen för den kristna tron. Denna grundval är Jesus, vars rättfärdiga livskurs upphäver de dåliga verkningarna av Adams synd för dem som tror på honom. Det är således genom detta ”enda rättfärdiggörelseverk”, och inte genom lydnad för den mosaiska lagen, som ”följden för människor av alla slag [har] blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv”. — Romarna 5:18.
EN INVÄNDNING BEMÖTS
Men om nu de kristna inte är under lagen, vad är det då som hindrar dem från att begå synder och sedan räkna med att ändå bli förklarade rättfärdiga på grund av Guds oförtjänta omtanke? Paulus bemöter denna invändning i Romarna, kapitel 6. De kristna har dött i förhållande till sin forna syndfulla kurs. Deras nya liv i Jesus förpliktar dem att bekämpa sina köttsliga svagheter. Han ger dem följaktligen uppmaningen: ”Låt därför inte synden fortfara att härska som kung i era dödliga kroppar.” — Romarna 6:12.
Men bör inte åtminstone judarna fortfarande hålla fast vid den mosaiska lagen? I kapitel 7 förklarar Paulus ingående att det inte förhåller sig på det sättet. Precis som en gift kvinna är fri från sin mans lag när denne dör, har också Jesu död befriat troende judar från deras underkastelse under lagen. Paulus säger: ”Alltså har också ni, mina bröder, gjorts döda för lagen genom den Smordes kropp.” — Romarna 7:4.
Betyder det att lagen var bristfällig på något sätt? Långt därifrån. Lagen var fullkomlig. Problemet var att ofullkomliga människor inte kunde lyda lagen. ”Vi vet ju att lagen är andlig”, skrev Paulus, ”men jag är köttslig, såld under synden.” En ofullkomlig människa kan inte hålla Guds fullkomliga lag och blir därför fördömd genom den. Hur underbart är det därför inte att veta att det inte finns någon ”fördömelse för dem som är i gemenskap med Kristus Jesus”! Smorda kristna har blivit adopterade genom ande att vara Guds söner. Jehovas ande hjälper dem att föra en framgångsrik kamp mot sina köttsliga ofullkomligheter. ”Vem skall framställa anklagelse mot Guds utvalda? Gud är den som förklarar dem rättfärdiga.” (Romarna 7:14; 8:1, 33) Ingenting kan skilja dem från Guds kärlek.
RÄTTFÄRDIGHET OCH DE KÖTTSLIGA JUDARNA
Om det inte längre är nödvändigt att hålla den mosaiska lagen, hur är det då med Israels nation? Och hur blir det med alla de skriftställen som utlovar en återställelse av Israel? Dessa frågor tas upp i Romarna, kapitel 9—11. De hebreiska skrifterna hade förutsagt att endast en minoritet av Israels nation skulle bli frälst och att Gud skulle vända sin uppmärksamhet till nationerna. I överensstämmelse härmed har profetiorna om Israels frälsning inte sin uppfyllelse på det köttsliga Israel, utan på den kristna församlingen, vilken består av en kärna av troende köttsliga judar, som sedan kompletterats med rättsinniga hedningar. — Romarna 10:19—21; 11:1, 5, 17—24.
PRINCIPERNA FÖR RÄTTFÄRDIGHET
I kapitel 12—15 i Romarbrevet övergår Paulus till att dryfta några praktiska sätt varpå smorda kristna kan leva i överensstämmelse med sin rättfärdiga ställning. Han säger till exempel: ”[Framställ] era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst. Och ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning, utan förvandla er genom att göra om ert sinne.” (Romarna 12:1, 2) Vi bör sätta vår lit till det som är gott och inte återgälda ont med ont. ”Låt dig inte övervinnas av det onda”, skrev aposteln, ”utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” — Romarna 12:21.
Rom var centrum för den politiska makten på Paulus’ tid. Det var därför på sin plats att Paulus gav de kristna rådet: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud.” (Romarna 13:1) Också i sitt umgänge med varandra skulle de kristna visa att de levde i överensstämmelse med rättfärdigheten. ”Var inte skyldiga någon någonting alls”, säger Paulus, ”utom att älska varandra, för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.” — Romarna 13:8.
De kristna bör också ta hänsyn till varandras samveten och inte vara snara att döma varandra. Paulus uppmanar dem: ”Låt oss då trakta efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande.” (Romarna 14:19) Vilket fint råd att tillämpa inom alla områden i vårt kristna liv! I kapitel 16 avslutar Paulus sitt brev med personliga hälsningar och ord av uppmuntran och råd.
TILL GAGN FÖR BÅDE DE SMORDA OCH DE ANDRA FÅREN
Det ämne som dryftas i Romarna var viktigt under det första århundradet och är fortfarande av vital betydelse i våra dagar. Rättfärdighet och evigt liv är något som i hög grad intresserar alla Jehovas tjänare. Det är sant att Romarna skrevs till en församling av smorda kristna, medan det stora flertalet Jehovas vittnen i våra dagar tillhör ”den stora skaran” och följaktligen har ett jordiskt hopp. (Uppenbarelseboken 7:9) Detta brev har emellertid ett mycket viktigt budskap också för dessa. Vilket då?
Bibelboken Romarna visar att de kristna förklaras rättfärdiga genom tro. För de smordas del sker detta för att de skall kunna bli medregenter med Kristus i hans himmelska rike. Medlemmarna av den stora skaran blir emellertid också förklarade rättfärdiga, men som Guds ”vänner”, precis som patriarken Abraham. (Jakob 2:21—23) Deras rättfärdighet ger dem ett hopp att få överleva den stora vedermödan, och den grundar sig på deras tro på Jesu utgjutna blod, precis som i de smordas fall. (Psalm 37:11; Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9, 14) Paulus’ argumentering i början av Romarna är därför av stort intresse för såväl de andra fåren som för de smorda. Bokens fina råd om att vi bör leva i överensstämmelse med vår rättfärdiggörelse är av vital betydelse för alla kristna.
Newton Marshall Hall och Irving Francis Wood säger i sin bok The Book of Life (Livets bok): ”Vad argumentationen och de läromässiga aspekterna beträffar utgör ... [Romarbrevet] en höjdpunkt i Paulus’ inspirerade undervisning. Det är hövligt, taktfullt, men ändå auktoritativt. ... Ett studium av detta brev medför rika och överflödande välsignelser.” Varför inte själv läsa denna bibelbok och glädja dig åt de ”goda nyheter” som den innehåller, som ju är ”Guds kraft till frälsning”? — Romarna 1:16.
[Ruta/Bild på sidan 24]
”Det finns ingen [världslig] myndighet annat än av Gud.” Detta betyder inte att Gud insätter de olika styresmännen i deras ställningar, utan innebär endast att de världsliga styresmännen härskar med Guds tillåtelse. Mänskliga härskare har ofta varit förutsedda och förutsagda av Gud, och det kan därför sägas att de är ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”. — Romarna 13:1.
[Bildkälla]
Museo della Civiltà Romana, Rom
[Ruta/Bild på sidan 25]
De kristna får uppmaningen: ”Ta på er Herren Jesus Kristus.” Detta betyder att de bör vara noga med att vandra i Jesu fotspår och efterlikna honom genom att sätta andliga i stället för köttsliga intressen främst i sitt liv och följa uppmaningen: ”Gör inte på förhand upp planer för de ting köttet har begär till.” — Romarna 13:14.
[Ruta/Bild på sidan 25]
Paulus uppmanade romarna att ”hälsa varandra med en helig kyss”. Aposteln införde emellertid inte här någon ny kristen sed eller religiös rit. På den tiden kysste människor ofta varandra på pannan, munnen eller handen som hälsning eller som tecken på tillgivenhet eller respekt. Paulus hänsyftade således bara på en sedvänja som var vanlig på hans tid. — Romarna 16:16.