Inblick i nyheterna

Gycklare för Kristus?

”Evangeliegycklare på landsvägen” var en rubrik som stod att läsa i Church Times, Engelska kyrkans tidskrift. Artikeln annonserade ”kyrkoarméns” årliga landsvägsrevy som besöker olika badorter i England och Wales. Kyrkoarmén, som grundades för något mer än hundra år sedan som en avdelning inom Engelska kyrkan, hade som uppgift att evangelisera ”bland utslagna och kriminella i Westminsters slumområden”.

Kyrkoarméns ledare är än i dag angelägna om att ”evangeliserandet får sin rättmätiga plats”. Deras landsvägsrevy syftar till att presentera evangeliet på ett ”humoristiskt sätt för människor som har föga tidigare erfarenhet av Gud och som inte skulle kunna drömma om att besöka ett evenemang som hålls i en kyrka eller en kyrksal”. De kostymerade ”evangeliegycklarna” i landsvägsrevyn hoppas att ”deras entusiastiska spexande kommer att få förbipasserande att åtminstone stanna till och lyssna en liten stund”, påpekar Church Times.

Men samtidigt som deras pajasutstyrsel, gyckelmakeri och gratisballonger drog till sig många barn undrade många vuxna vad detta tillvägagångssätt hade att göra med det evangelium som Jesus Kristus presenterade.

Visserligen skrev aposteln Paulus: ”Vi har blivit ett skådespel för världen. ... Vi är dårar för Kristi skull.” (1 Korintierna 4:9, 10) Men vad var det han hade i sinnet? Att spela pajas eller ”spexa” för att dra till sig förbipasserande? Nej. Paulus illustrerade det sätt på vilket världen betraktar kristna som dårar, ”utsatta för allmänt åtlöje och skam” på grund av sin tro och sina läror, som The New International Dictionary of New Testament Theology uttrycker det.

Till skillnad från kyrkoarméns ”evangeliegycklare” undervisade Jesus folkskarorna ”såsom en som hade myndighet”. Hans tjänst präglades av rättframhet och var inte jippobetonad. Han förklarade: ”Alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” Vad blev resultatet? ”Många [satte] tro till honom.” — Matteus 7:29; Johannes 8:28, 30.

”Samvetsbörda”

Eugene Stockwell, ledare för Kyrkornas världsråds kommission för världsmission och evangelisering, erkände för en tid sedan den skrymtaktiga roll som kristenhetens präster och kyrkor spelade under båda världskrigen. ”Det är en tung samvetsbörda för kristna att de två stora världskrigen under vårt århundrade bröt ut mellan nationer som bär på gamla kristna traditioner och vars militära angrepp ofta välsignades av kristna kyrkors ledare”, sade han vid ett ekumeniskt möte i Warszawa i Polen.

Stockwell tillade: ”Gud förklarades i lidelsefulla ordalag vara på antingen den ena eller den andra sidan i konflikten. ... Vi kristna satte alltför lättvindigt tilltro till den tjänst vi utförde i våldets namn.” Han sade att andra världskriget var ”ett omfattande vittnesbörd om vår underlåtenhet att som ’kristna nationer’ leva upp till vår tro, en tro som man så ofta ger uttryck åt i ord och så uppenbart förnekar i handling”.

Men har den här ”tunga samvetsbördan” hjälpt så kallade kristna och deras präster att lära sig läxan? Enligt den ekumeniska presstjänsten medgav Stockwell: ”Vi talar om att älska våra fiender, och samtidigt dödar vi dem. Vi talar om att vända andra kinden till, och samtidigt rustar vi oss till tänderna. Vi talar om frid som övergår allt förstånd, och samtidigt ger vi oss in i krig som övergår allt förstånd. Vi talar om tro på Gud, och samtidigt sätter vi vår verkliga tilltro till förstörelsevapen.”

Kristenhetens krigsunderstödjande präster och deras anhängare liknar helt uppenbart dem som aposteln Paulus omtalade på sin tid, ”människor, som pratar nonsens”. Om dessa sade han: ”Offentligt bekänner de att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom.” — Titus 1:10, 16.

”Anstötligt” frimärke

Den 19 november 1987 planerade Sydafrikas postverk att ge ut fyra minnesfrimärken över bibeln. På ett av frimärkena fanns uttrycken ”Guds ord” på grekiska och ”Jehovas ord” på hebreiska. Man hade låtit trycka sammanlagt 1.750.000 exemplar av detta frimärke.

Men strax före utgivningsdatumet fick postkontoren ett telegram som uppmanade dem att sända sina förråd av det här frimärket i retur. Varför det? ”Eftersom det uppfattades som anstötligt av det ortodoxa judiska samfundet”, rapporterade The Star, en tidning i Johannesburg. Den tillade: ”Rabbi David Hazdan i Johannesburg sade att Guds namn helt utskrivet, så som det var tryckt på frimärket, i regel var förbehållet endast särskilda religiösa tilldragelser.”

Det är på grund av en liknande judisk tradition som många nutida bibelöversättare har undvikit att använda namnet Jehova och har ersatt det med enbart titlar, som ”Herren” eller ”Gud”. Inte undra på att Jesus sade till de religiösa ledarna på sin tid: ”Ni [har] gjort Guds ord ogiltigt på grund av er tradition”! — Matteus 15:6.