BEDRÄGERI

Att bedra är att med list, knep eller förvrängning av sanningen uppsåtligt lura någon annan att avstå från någon värdefull tillhörighet eller laglig rättighet. Grundbetydelsen av det hebreiska ordet ‛ashạq, som har översatts med ”bedra” (5Mo 24:14) och ”handla svekfullt” (3Mo 6:2), är att missbruka sin styrka, makt eller myndighet över andra. Det återges därför också med ”förtrycka”. (Pre 4:1; Jes 52:4) Det grekiska verbet aposterẹō betyder ”beröva”, ”bedra”. (1Kor 7:5; Mk 10:19; 1Ti 6:5) Det grekiska substantivet dọlos har många gånger återgetts med ”svek”. (Mk 7:22; Apg 13:10)

I Bibeln talas det om bedrägeri och svekfullt handlande främst i förbindelse med affärsangelägenheter. Guds lag förbjöd oärliga affärsmetoder. Israeliterna skulle vara ärliga mot varandra. Lagen skyddade särskilt den lejde arbetaren. (3Mo 19:13; 5Mo 24:14; jfr Jak 5:4.) När Jesus Kristus räknade upp Guds bud nämnde han också förbudet mot att bedra. (Mk 10:19) Under lagförbundet skulle en man som bedrog sin landsman men senare ångrade och bekände det ersätta honom med fullt belopp och lägga till en femtedel, och dessutom skulle han frambära ett skuldoffer åt Jehova. (3Mo 6:1–7)

Falsk religion omnämns också i Bibeln som något bedrägligt och svekfullt. Trollkarlen Elymas blev blind då Paulus skarpt fördömde honom för att han med svek och skurkaktighet hade gjort ”Jehovas raka vägar krokiga”. (Apg 13:8–11) Paulus tillrättavisade också några kristna i Korinth som drog varandra inför rätta; han sade att de gjorde orätt och bedrog sina bröder genom att gå till doms inför orättfärdiga och inte inför de heliga i församlingen. De skulle hellre låta sig bedras än föra sådana saker inför världens människor. (1Kor 6:1–8)

Bibeln varnar gång på gång för bedrägeri och för att använda bedrägliga metoder och fördömer detta; den visar också att Gud skall döma bedragare och befria sitt folk från sådana människor. (Ps 62:10; 72:4; 103:6; Ord 14:31; 22:16; 28:16; Mik 2:1, 2; Mal 3:5)