Hur löper du i loppet för liv?
”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” — 1 KORINTIERNA 9:24.
1. Vid vad liknar Bibeln vår kristna bana?
BIBELN liknar vår strävan efter evigt liv vid ett tävlingslopp. Så här sade aposteln Paulus om sig själv vid slutet av sitt liv: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron.” Och han uppmanade sina medkristna att göra samma sak, när han sade: ”Låt oss ... lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — 2 Timoteus 4:7; Hebréerna 12:1.
2. Vilken uppmuntrande start ser vi i loppet för liv?
2 Jämförelsen är träffande, eftersom ett tävlingslopp består av en start, en utstakad bana och en mållinje, ett mål. Och så är det också med den process som vårt andliga framåtskridande hänemot liv utgör. Som vi har sett, börjar varje år hundratusentals människor på ett lovande sätt loppet för liv. Under de fem senaste åren, till exempel, har 1.336.429 personer formellt börjat det loppet genom att överlämna sig och bli döpta i vatten. Det är mycket uppmuntrande med en sådan kraftfull start. Men det viktiga är att hålla sig kvar i loppet tills man har nått mållinjen. Gör du det?
Loppet för liv
3, 4. a) Hur påpekade Paulus vikten av att hålla takten i loppet? b) Vad är det som har gjort att somliga inte har följt Paulus’ råd?
3 För att betona vikten av att hålla sig kvar i loppet gav Paulus följande förmaning: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” — 1 Korintierna 9:24.
4 Det är sant att det bara var en som kunde få pris i de forntida spelen. Men i loppet för liv kan alla få priset. De måste bara stanna kvar i loppet till slutet! Glädjande nog har många, precis som aposteln Paulus, troget löpt loppet till slutet av sitt liv. Och miljoner fortsätter att löpa. Men några har inte fortsatt framåt eller ryckt fram mot mållinjen. De har i stället låtit andra ting hindra sig, så att de antingen har lämnat loppet eller på annat sätt blivit diskvalificerade. (Galaterna 5:7) Detta bör få oss alla att granska hur vi löper loppet för liv.
5. Jämförde Paulus loppet för liv med ett tävlingslopp? Förklara.
5 Följande fråga kan ställas: Vad menade Paulus när han sade att ”bara en får priset”? Som vi redan har konstaterat, menade han inte att bara en av alla dem som börjar i loppet för liv skulle få belöningen evigt liv. Det är uppenbart att så inte kan ha varit fallet, eftersom han gång på gång klargjorde att det är Guds vilja att alla slags människor skall bli frälsta. (Romarna 5:18; 1 Timoteus 2:3, 4; 4:10; Titus 2:11) Nej, han sade inte att loppet för liv är en tävlan där varje deltagare försöker besegra alla andra. Korintierna visste bara alltför väl att det slaget av tävlingsanda rådde bland de tävlande i deras isthmiska spel, som lär ha varit ännu mer prestigefyllda än vad de olympiska spelen var på den tiden. Vad menade då Paulus?
6. Vad visar sammanhanget om Paulus’ dryftande av löparen och loppet?
6 När Paulus tog illustrationen med en löpare, dryftade han i första hand sina egna utsikter till frälsning. I de föregående verserna har han ju beskrivit hur han har arbetat hårt och bemödat sig på många olika sätt. (1 Korintierna 9:19—22) Därefter säger han i vers 23: ”Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” Han insåg att hans frälsning inte var garanterad bara därför att han hade blivit utvald att vara en apostel eller därför att han hade använt många år till att predika för andra. För att få del av de goda nyheternas välsignelser måste han fortsätta att göra allt som stod i hans makt för de goda nyheternas skull. Han måste löpa med den fasta föresatsen att vinna och anstränga sig lika mycket som om han löpte i en kapplöpning i de isthmiska spelen, där bara en fick ”priset”. — 1 Korintierna 9:24a.
7. Vad krävs det för att löpa ”på ett sådant sätt” att man kan ”vinna det”?
7 Vi har mycket att lära av detta. Även om alla som tar del i loppet önskar vinna, är det endast de som är fast beslutna att vinna som har någon möjlighet att göra det. Vi bör följaktligen inte känna oss självbelåtna bara därför att vi har anslutit oss till loppet. Vi bör inte tro att allting kommer att ordna sig bara därför att vi ”är i sanningen”. Vi kanske kallas kristna, men kan vi peka på något konkret som bevisar att vi är kristna? Gör vi till exempel det som vi vet att en kristen bör göra — vara med vid kristna möten, ta del i tjänsten på fältet osv.? Detta är i så fall berömvärt, och vi bör vinnlägga oss om att hålla fast vid sådana utmärkta vanor. Men skulle vi kunna få större gagn av det vi gör? Är vi exempelvis alltid förberedda för att kunna medverka något i mötena? Strävar vi efter att tillämpa det vi får lära oss i vårt eget liv? Ägnar vi uppmärksamhet åt att förbättra vår skicklighet, så att vi kan vittna grundligt, trots de hinder som vi möter på fältet? Är vi villiga att anta den utmaning det innebär att gå tillbaka till intresserade personer och att leda bibelstudier i hem? ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det”, uppmanade Paulus. — 1 Korintierna 9:24b.
Utöva självbehärskning i allting
8. Vad kan ha fått Paulus att uppmana sina medkristna att utöva ”självbehärskning i allting”?
8 Paulus hade under sin livstid sett många som hade saktat farten, glidit bort eller gett upp i loppet för liv. (1 Timoteus 1:19, 20; Hebréerna 2:1) Det var därför som han gång på gång påminde sina medkristna om att de deltog i en ansträngande och fortlöpande tävling. (Efesierna 6:12; 1 Timoteus 6:12) Han förde illustrationen med löparen ett steg längre, när han sade: ”Därtill utövar var och en som deltar i en tävlingskamp självbehärskning i allting.” (1 Korintierna 9:25a) När Paulus sade detta, alluderade han på något som de kristna i Korint kände väl till, nämligen den hårdträning som de tävlande i de isthmiska spelen måste underkasta sig.
9, 10. a) Hur beskriver en källa de tävlande i de isthmiska spelen? b) Vad är i synnerhet värt att lägga märke till i den beskrivningen?
9 Här följer en livfull beskrivning av en tävlande som låg i träning:
”Med förnöjsamhet och utan att knota underkastar han sig reglerna och restriktionerna för sin tio månader långa träning, utan vilken han lika gärna kan låta bli att tävla. ... Han är stolt över sina små vedermödor, strapatser och umbäranden och räknar det som en ära att samvetsgrant avstå från allt som på minsta sätt skulle kunna minska hans utsikter att lyckas. Han ser hur andra män ger efter för sin aptit, vilar medan han flåsar av ansträngning, njuter av ett bad och lever ett angenämt liv; men han har knappast ens en flyktig tanke av avund, eftersom han har en så intensiv åstundan att få priset, och då är hårdträning absolut nödvändig. Han vet att han inte längre har någon chans, om han vid någon tidpunkt eller vid något tillfälle släpper efter på den stränga disciplinen.” — The Expositor’s Bible, band V, sidan 674.
10 Det som här är av särskilt intresse är iakttagelsen att den som ligger i träning ”räknar det som en ära” att följa en sådan rigorös rutin av självförsakelse. Han har faktiskt ”knappast ens en flyktig tanke av avund” över den sorglöshet och bekvämlighet som han ser att andra har. Kan vi lära något av detta? Ja, det kan vi verkligen.
11. Vilken felaktig syn måste vi vara på vår vakt mot, när vi tar del i loppet för liv?
11 Kom ihåg att Jesus sade: ”Bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” (Matteus 7:13, 14) När du bemödar dig om att färdas på den smala vägen, avundas du då den frihet och den sorglöshet som de som är på den andra vägen tycks ha? Tycker du att du går miste om en del av de saker som andra gör och som kanske inte verkar så dåliga i sig själva? Vi kan lätt känna det så, om vi inte kommer ihåg varför vi tar del i detta lopp. ”De gör det naturligtvis för att få en förgänglig krona, men vi en oförgänglig”, skriver Paulus. — 1 Korintierna 9:25b.
12. Varför kan det sägas att den ära och ryktbarhet som människor har sökt liknar den förgängliga krona som gavs vid de isthmiska spelen?
12 Vinnaren i de isthmiska spelen fick en krans av isthmisk pinje eller av något annat sådant träd, som antagligen vissnade inom bara några dagar eller veckor. Idrottsmännen tävlade naturligtvis inte för den förgängliga kransen, utan för den ära och berömmelse som följde med den. En källa berättar att segraren, när han återvände hem, välkomnades som en segerrik hjälte. Man rev ofta ner stadsmurar för att hans procession skulle kunna komma fram, och man reste statyer till hans ära. Men trots allt detta var hans ära ändå förgänglig. I våra dagar har de flesta människor ingen aning om vilka dessa segerrika hjältar var, och för de flesta är det faktiskt också likgiltigt. De som offrar sin tid, kraft och hälsa och till och med sin familjelycka för att vinna makt, ryktbarhet och rikedom, men som inte är rika inför Gud, kommer att finna att deras materialistiska ”krona”, precis som deras liv, bara försvinner. — Matteus 6:19, 20; Lukas 12:16—21.
13. Vad är skillnaden mellan sättet att leva för en person som är i loppet för liv och för en idrottsman?
13 De tävlande i ett idrottsspel kanske kan vara villiga att acceptera de rigorösa träningskraven, sådana som de som beskrevs här ovan, men endast under en begränsad tid. När spelen väl är över, återgår de till sitt normala levnadssätt. De kanske fortfarande tränar emellanåt för att bibehålla sin skicklighet, men de följer inte längre samma kurs av sträng självförsakelse, åtminstone inte förrän nästa tävling skall äga rum. Men så är det inte med dem som är i loppet för liv. För dem måste träning och självförsakelse vara ett levnadssätt. — 1 Timoteus 6:6—8.
14, 15. Varför måste en tävlande i loppet för liv oavbrutet utöva självbehärskning?
14 Så här sade Jesus Kristus vid ett tillfälle till sina lärjungar och andra som var församlade: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv [eller: ”han måste säga ’Nej’ till sig själv”, Charles B. Williams översättning] och lyfta upp sin tortyrpåle och följa mig oavbrutet.” (Markus 8:34) När vi tackar ja till denna inbjudan, måste vi vara beredda att göra så ”oavbrutet”, inte därför att det ligger någon speciell förtjänst i självförsakelsen som sådan, utan därför att ett enda ögonblicks obetänksamhet, ett enda misstag i fråga om gott omdöme, skulle kunna rasera allt det som vi har byggt upp och rentav äventyra vårt eviga väl. Andliga framsteg görs vanligtvis i rätt långsam takt, men hur snabbt kan de inte utplånas, om vi inte ständigt är på vår vakt!
15 Paulus uppmanade oss också att utöva självbehärskning ”i allting”, dvs. vi måste konsekvent göra det i alla sidor av livet. Detta är inte svårt att förstå, för om en person som ligger i träning äter och dricker för mycket eller lever ett utsvävande liv, till vad nytta är då all den fysiska smärta och utmattning han utstår? I vårt lopp för liv måste vi likaså utöva självbehärskning i allting. En person kanske behärskar sig i fråga om sådana saker som dryckenskap och otukt, men värdet av detta minskar om han är högmodig och stridslysten. Eller tänk om han är långmodig och vänlig mot andra men bedriver någon hemlig synd i sitt eget liv? För att man skall få full nytta av självbehärskningen måste den utövas ”i allting”. — Jämför Jakob 2:10, 11.
Löp inte ”med ovisshet”
16. Vad innebär det att inte löpa ”med ovisshet”?
16 Eftersom Paulus insåg vilka stora ansträngningar som krävdes för att man skulle lyckas i loppet för liv, fortsatte han med att säga: ”Därför löper jag nu inte såsom med ovisshet; jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften.” (1 Korintierna 9:26) Det ord i grundtexten som motsvarar ”med ovisshet” betyder ordagrant ”oklart”, ”otydligt”, (The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures); ”osedd”, ”obemärkt” (Lange’s Commentary). I Illustrerat bibellexikon (1967, spalt 3968) heter det: ”I 1.Kor. 9:26 står ordagrant: Jag löper alltså icke såsom i det ovissa (på måfå).” Att inte löpa ”med ovisshet” innebär således att det för varje iakttagare bör vara mycket uppenbart vart löparen är på väg. The Anchor Bible återger det med ”inte i någon sicksackbana”. Om du på en strand fick se en rad fotavtryck som slingrade hit och dit och som ibland gjorde en cirkel eller tog några steg tillbaka, skulle du knappast kunna föreställa dig att den personen alls hade hållit på med att löpa och ännu mindre att han visste vart han var på väg. Men om du fick se fotavtryck som bildade en lång, rak linje, på så sätt att varje fotavtryck låg framför det tidigare och alla med jämna mellanrum, skulle du dra slutsatsen att de tillhörde en person som visste exakt vart han var på väg.
17. a) Hur visade Paulus att han inte löpte ”med ovisshet”? b) Hur kan vi efterlikna Paulus i detta avseende?
17 Paulus’ liv visar tydligt att han inte löpte ”med ovisshet”. Han hade överflödande bevis på att han var en kristen tjänare och en apostel. Han hade bara ett mål, och hela sitt liv ansträngde han sig kraftigt för att nå det. Han lät sig aldrig ledas in på ett sidospår av ryktbarhet, makt, rikedom eller bekvämlighet, även om han kanske skulle ha kunnat få allt detta. (Apostlagärningarna 20:24; 1 Korintierna 9:2; 2 Korintierna 3:2, 3; Filipperna 3:8, 13, 14) Vad slags spår ser du, när du ser tillbaka på din levnadsbana? En rak bana med en tydlig inriktning eller en väg som ringlar hit och dit utan mål? Är det uppenbart att du kämpar i loppet för liv? Kom ihåg att vi inte är i detta lopp bara för att löpa slentrianmässigt, utan för att komma fram till mållinjen.
18. a) Hur skulle vi kunna slå ”i luften”? b) Varför är detta en farlig kurs att följa?
18 Paulus hämtar en jämförelse från en annan idrottsgren, när han vidare skriver: ”Jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften.” (1 Korintierna 9:26b) I vår tävlan för liv har vi många fiender, däribland Satan, världen och vår egen ofullkomlighet. Vi måste precis som en forntida boxare kunna slå ner dessa genom välriktade slag. Lyckligtvis tränar och hjälper Jehova Gud oss i kampen. Han tillhandahåller anvisningar i sitt ord, i på Bibeln grundade publikationer och vid kristna möten. Men skulle det inte vara förspilld möda och skulle vi inte slå ”i luften”, om vi läste Bibeln och publikationerna och gick till mötena och sedan inte tillämpade det vi fick lära oss? Om vi handlar så skulle vi försätta oss i en mycket farlig situation. Vi kanske tror att vi kämpar och får därigenom en falsk känsla av säkerhet, men vi besegrar inte våra fiender. Det var därför som lärjungen Jakob gav förmaningen: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” Precis som slag ”i luften” inte kommer att försätta våra fiender ur stridbart skick, är inte heller detta att vi är ordets ”hörare” någon garanti för att vi gör Guds vilja. — Jakob 1:22; 1 Samuelsboken 15:22; Matteus 7:24, 25.
19. Hur kan vi se till att vi inte på ett eller annat sätt blir underkända?
19 Slutligen berättar Paulus för oss vad som är hemligheten bakom hans framgång: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (1 Korintierna 9:27) Vi måste likt Paulus vinna herravälde över vårt ofullkomliga kött i stället för att låta det bli herre över oss. Vi måste utplåna köttsliga tendenser och begär. (Romarna 8:5—8; Jakob 1:14, 15) Det kan vara smärtsamt att göra detta, eftersom det ord som översätts med ”är hårdhänt mot” ordagrant betyder ”slå under ögat” (The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures). Men är det inte bättre att bildligt talat få ett blått öga och leva än att ge efter för det fallna köttets begär och dö? — Jämför Matteus 5:28, 29; 18:9; 1 Johannes 2:15—17.
20. Varför är det nu särskilt viktigt att vi granskar hur vi löper i loppet för liv?
20 Vi närmar oss nu loppets mållinje. Tiden för prisutdelningen är nära. För de smorda kristna är ”priset ... Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus”. (Filipperna 3:14) För den stora skarans medlemmar är det evigt liv på en paradisisk jord. Låt oss, när så mycket står på spel, precis som Paulus vara fast beslutna att inte ”på ett eller annat sätt ... bli underkända”. Må var och en av oss ta följande ord till hjärtat: ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” — 1 Korintierna 9:24, 27.
Minns du?
◻ Varför är det lämpligt att jämföra en kristens liv med ett lopp?
◻ Hur skiljer sig loppet för liv från en kapplöpning?
◻ Varför måste vi oavbrutet utöva självbehärskning ”i allting”?
◻ Hur undviker man att löpa ”med ovisshet”?
◻ Varför är det farligt att bara slå ”i luften”?
[Bild på sidan 16]
Segrarens krans är, precis som hans ära, något som vissnar bort