Herrens kvällsmåltid – Hur bör den högtidlighållas?

APOSTELN Paulus ger oss upplysningar om firandet av Herrens kvällsmåltid, när han skriver: ”Jag har mottagit från Herren vad jag också har låtit gå vidare till er, att Herren Jesus i den natt då han skulle bli utlämnad tog ett bröd, och sedan han hade tackat Gud, bröt han det och sade: ’Detta betyder min kropp, som är till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Han gjorde på samma sätt också med bägaren, sedan han ätit kvällsmåltiden, i det han sade: ’Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod. Fortsätt att göra detta, så ofta som ni dricker den, till minne av mig.’ För så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” (1 Korinthierna 11:23–26)

Enligt Paulus ord instiftade Jesus Herrens kvällsmåltid ”i den natt då han skulle bli utlämnad” av Judas Iskariot till de judiska religiösa ledarna, som utövade påtryckningar på romarna för att få Kristus hängd på en påle. Måltiden ägde rum sent på torsdagskvällen den 31 mars år 33 v.t., och på fredagseftermiddagen den 1 april dog Jesus på en tortyrpåle. Eftersom dygnet enligt den judiska kalendern började på kvällen och sträckte sig till nästföljande kväll, inföll både Herrens kvällsmåltid och Jesu Kristi död inom samma dygn, den 14 nisan år 33 v.t.

De som tog del av brödet och vinet skulle ”fortsätta att göra detta” till minne av Jesus. Enligt en annan översättning sade Jesus: ”Gören detta till min åminnelse.” (1 Korinthierna 11:24, 1917 års svenska översättning) Därför kallas Herrens kvällsmåltid även åminnelsen av Kristi död.

Varför högtidlighålla minnet av Jesu död?

Svaret ligger i en rätt förståelse av innebörden i Jesu död. Jesus dog som den främste försvararen av Jehovas suveränitet. Han bevisade därigenom att Satan, som påstår att människor tjänar Gud bara av själviska motiv, är en lögnare. (Job 2:1–5; Ordspråken 27:11) Genom att Jesus dog som en fullkomlig människa gav han också ”sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) När Adam syndade mot Gud, gick han miste om fullkomligt mänskligt liv med allt vad det innebar. Men ”Gud älskade världen [av människor] så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Johannes 3:16) Ja, ”den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. (Romarna 6:23)

Jesu Kristi död är alltså förbunden med de två största uttrycken för kärlek – den stora kärlek Jehova visade människosläktet när han gav sin Son och den självuppoffrande kärlek Jesus visade människorna när han villigt avstod från sitt mänskliga liv. Genom åminnelsen av Jesu död framhävs de här två uttrycken för kärlek. Eftersom vi blir föremål för denna kärlek, vill vi naturligtvis visa vår tacksamhet. Det kan vi bland annat göra genom att vara närvarande vid firandet av Herrens kvällsmåltid.

Brödets och vinets innebörd

När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid använde han ett bröd och en bägare med rött vin som symboler. Jesus tog ett bröd och ”sedan han hade tackat Gud, bröt han det och sade: ’Detta [bröd] betyder min kropp, som är till förmån för er.’” (1 Korinthierna 11:24) Eftersom det hade bakats på mjöl och vatten, utan surdeg eller jäst, var det relativt sprött och måste brytas för att kunna delas ut. Surdeg symboliserar synd i Bibeln. (Matteus 16:11, 12; 1 Korinthierna 5:6, 7) Jesus var syndfri. Därför var hans fullkomliga mänskliga kropp ett lämpligt lösenoffer för mänskligheten. (1 Johannes 2:1, 2) Det var verkligen passande att brödet som representerade Kristi syndfria köttsliga kropp var osyrat.

Efter att ha framburit en bön över bägaren med rent rött vin sade Jesus: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod.” (1 Korinthierna 11:25) Det röda vinet i bägaren representerar Jesu blod. Precis som blodet från offrade tjurar och getter gav lagförbundet mellan Gud och Israels nation gällande kraft år 1513 f.v.t. gav Jesu blod, som utgöts i döden, det nya förbundet gällande kraft.

Vilka skall ta del?

För att avgöra vilka som har rätt att ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen måste vi förstå vad det nya förbundet innebär och vilka som är dess parter. I Bibeln sägs det: ”’Se! Det kommer dagar’, är Jehovas uttalande, ’och jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus. ... Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta kommer jag att skriva den. Och jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk. ... Jag kommer att förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.’” (Jeremia 31:31–34)

Det nya förbundet ger människor möjlighet att få ett speciellt förhållande till Jehova Gud. Genom det här förbundet blir en viss grupp människor hans folk, och han blir deras Gud. Jehovas lag är skriven i deras inre, i deras hjärta, och även oomskurna icke-judar kan komma in i det nya förbundsförhållandet till Gud. (Romarna 2:29) Bibelskribenten Lukas skriver om Guds avsikt att ”vända sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apostlagärningarna 15:14) I Första Petrus 2:10 sägs det om dem: ”En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” De kallas i Bibeln för ”Guds Israel”, dvs. det andliga Israel. (Galaterna 6:16; 2 Korinthierna 1:21) Det nya förbundet är alltså ett förbund mellan Jehova Gud och det andliga Israel.

Jesus slöt också själv ett annat förbund med sina lärjungar under deras sista kväll tillsammans. Han sade: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” (Lukas 22:29) Detta är förbundet om kungariket. Ett antal av 144 000 ofullkomliga människor blir upptagna i förbundet om kungariket. Efter sin uppståndelse till himlen kommer de att härska som kungar och präster tillsammans med Kristus. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1–4) De som ingår i det nya förbundet med Jehova ingår alltså även i förbundet om kungariket med Jesus Kristus. Dessa är de enda som har rätt att ta del av brödet och vinet vid Herrens kvällsmåltid.

Hur vet de som har rätt att ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen att de står i ett unikt förhållande till Gud och är Kristi medarvingar? Paulus förklarar att ”anden [den heliga anden] själv vittnar med vår ande [dominerande inställning] om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” (Romarna 8:16, 17)

Kristi medarvingar blir av Gud smorda med hans heliga ande eller verksamma kraft. Det gör att de är helt säkra på att de är Rikets arvingar. Guds heliga ande skapar ett himmelskt hopp hos de smorda kristna. De betraktar allt Bibeln säger om himmelskt liv som riktat till dem. De är villiga att bryta alla jordiska band, vilket inbegriper att de avstår från liv på jorden och alla mänskliga relationer. De kristna som är smorda av anden inser att livet på en paradisisk jord skulle vara underbart, men de har inte det hoppet. (Lukas 23:43) Deras oföränderliga himmelska hopp grundar sig inte på falska religiösa uppfattningar, utan är ett resultat av Guds andes verksamhet, och därför tar de med all rätt del av brödet och vinet vid Åminnelsen.

Men hur är det om en person inte är helt övertygad om att han omfattas av det nya förbundet och av förbundet om kungariket, och han inte heller har fått Guds andes vittnesbörd om att han är en Kristi medarvinge? Då skulle det vara fel av honom att ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen. Ja, det skulle misshaga Gud om en person medvetet framställde sig som en som är kallad till att bli en himmelsk kung och präst när han i själva verket inte har en sådan kallelse. (Romarna 9:16; Uppenbarelseboken 22:5)

Hur ofta?

Skall minnet av Kristi död firas varje vecka eller kanske till och med varje dag? Kristus instiftade Herrens kvällsmåltid och blev på falska anklagelser dödad på påskdagen. Påsken firades bara en gång om året, den 14 nisan, till minne av Israels befrielse från slaveriet i Egypten. (2 Moseboken 12:6, 14; 3 Moseboken 23:5) Minnet av ”vårt påskoffer, Kristus”, bör därför högtidlighållas bara en gång om året, inte varje vecka eller varje dag. (1 Korinthierna 5:7) När de kristna håller Herrens kvällsmåltid gör de på samma sätt som Jesus gjorde då han instiftade den.

Vad betyder då Paulus ord: ”Så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer”? (1 Korinthierna 11:26) Här använde Paulus ett ord som betyder ”närhelst” eller ”varje gång som”. Han sade alltså att varje gång som de smorda kristna tog del av brödet och vinet förkunnade de sin tro på Jesu lösenoffer.

De smorda kristna skulle högtidlighålla minnet av Kristi död ”tills han kommer”. Högtiden skulle fortsätta att firas fram till dess Jesus kom för att i himlen ta emot sina smorda efterföljare när de uppstod till andligt liv under hans ”närvaro”. (1 Thessalonikerna 4:14–17) Det här stämmer överens med Jesu Kristi ord till de 11 trogna apostlarna: ”Om jag går min väg och bereder en plats åt er, så skall jag komma igen och ta er hem till mig, för att också ni må vara där jag är.” (Johannes 14:3)

Vad betyder det för dig?

Är det nödvändigt att ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen för att omfattas av Jesu lösenoffer och få evigt liv på jorden? Nej. Det finns ingenting i Bibeln som visar att gudfruktiga människor som Noa, Abraham, Sara, Isak, Rebecka, Josef, Mose och David efter sin uppståndelse på jorden någonsin kommer att ta del av brödet och vinet. Men de och alla andra som önskar få evigt liv på jorden måste utöva tro på Gud och Kristus och på Jehovas anordning med Jesu lösenoffer. (Johannes 3:36; 14:1) Om du skall kunna få evigt liv måste också du utöva en sådan tro. Din närvaro vid det årliga högtidlighållandet av minnet av Kristi död kommer att påminna dig om det här storslagna offret, och det kommer utan tvivel att fördjupa din uppskattning av det.

Aposteln Johannes framhöll betydelsen av Jesu offer, när han skrev: ”Detta skriver jag nu till er [smorda medkristna], för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Johannes 2:1, 2) De smorda kristna kan med rätta säga att Jesu försoningsoffer övertäcker deras synder. Men det är också ett försoningsoffer för hela världens synder, vilket gör det möjligt för alla ödmjuka människor att få evigt liv.

Kommer du att vara närvarande den 4 april 2004 och högtidlighålla minnet av Jesu död? Jehovas vittnen kommer att samlas på sina mötesplatser runt hela jorden. Genom att vara närvarande kommer du att få lyssna till ett tankeväckande bibliskt tal och bli påmind om hur mycket Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för oss. Det kommer också att vara andligen givande att samlas med människor som hyser stor aktning för Gud och Kristus och för Jesu lösenoffer. Det här tillfället kan stärka din önskan att få bli föremål för Guds oförtjänta omtanke som leder till evigt liv. Låt ingenting hindra dig från att vara med vid den här hjärtevärmande högtiden som ger ära åt vår himmelske Fader, Jehova Gud, och behagar honom.

[Bild på sidan 5]

Jesu Kristi död är förbunden med de två största uttrycken för kärlek

[Bild på sidan 6]

Osyrat bröd och vin är passande symboler för Jesu syndfria kropp och hans utgjutna blod