Hoppas på Jehova för att få tröst

”Må ... den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” — ROMARNA 15:5.

1. Varför ökar behovet av tröst för varje dag som går?

BEHOVET av tröst ökar för varje dag som går. Som en bibelskribent konstaterade för mer än 1.900 år sedan: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” (Romarna 8:22) Det är mer ”suckan” och ”smärta” nu än någonsin tidigare. Sedan första världskriget har mänskligheten drabbats av den ena krisen efter den andra i form av krig, brottslighet och naturkatastrofer, vilka ofta står i samband med människans vanskötsel av jorden. — Uppenbarelseboken 11:18.

2. a) Vem bär den största skulden för mänsklighetens nuvarande lidande? b) Vad ger oss orsak till tröst?

² Varför har det varit så mycket lidande i vår tid? Svaret finner vi i Bibelns skildring av hur Satan blev utkastad ur himlen efter Guds kungarikes födelse år 1914: ”Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” (Uppenbarelseboken 12:12) Det tydliga beviset på den profetians uppfyllelse innebär att Satans onda styre snart har nått sitt slut. Det är trösterikt att veta att livet på jorden snart skall återgå till det fridfulla tillstånd som existerade innan Satan fick våra första föräldrar att göra uppror!

3. När behövde människan ingen tröst?

³ Människans Skapare gav det första människoparet en vacker park som hem. Den låg i ett område kallat Eden, vilket betyder ”ljuvlighet” eller ”behag”. (1 Moseboken 2:8, fotnot i NW, studieutgåvan) Adam och Eva åtnjöt dessutom fullkomlig hälsa och hade utsikten att aldrig behöva dö. Tänk bara på alla de områden inom vilka de skulle ha kunnat utveckla sina förmågor — trädgårdsskötsel, konst, byggnadsverksamhet, musik. Tänk också på alla de skaparverk de skulle ha kunnat studera, när de fullgjorde sitt uppdrag att lägga jorden under sig och göra den till ett paradis. (1 Moseboken 1:28) Ja, Adams och Evas liv skulle ha blivit fyllt, inte av suckan och smärta, utan av ljuvlighet och behag. Det är uppenbart att de inte skulle ha varit i behov av någon tröst.

4, 5. a) Varför bestod Adam och Eva inte lydnadsprovet? b) Hur kom mänskligheten att bli i behov av tröst?

⁴ Vad Adam och Eva däremot skulle ha behövt utveckla var djup kärlek till och uppskattning av sin omtänksamme himmelske Fader. En sådan kärlek skulle ha motiverat dem att under alla omständigheter lyda Gud. (Jämför Johannes 14:31.) Tyvärr lydde inte någon av våra första föräldrar sin rättmätige Suverän, Jehova, utan de lät sig i stället föras in under en fallen ängels, Satans, Djävulens, onda styre. Satan frestade Eva att synda och äta av den förbjudna frukten, och sedan syndade också Adam genom att äta av frukten på det träd om vilket Gud tydligt hade varnat: ”På den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” — 1 Moseboken 2:17.

⁵ Därigenom började det syndiga paret dö. När Gud uttalade dödsdomen, sade han också till Adam: ”Marken [är] förbannad för din skull. Under smärtfylld möda kommer du att äta dess produkter alla dina livsdagar. Och törnen och tistlar kommer den att frambringa åt dig, och du skall äta fältets växtlighet.” (1 Moseboken 3:17, 18) Adam och Eva förlorade därigenom utsikten att få göra den ouppodlade jorden till ett paradis. Utdrivna ur Eden måste de inrikta sina krafter på att tvinga fram mat från marken som hade förbannats. Deras avkomlingar, som hade ärvt detta syndiga och döende tillstånd, kom att vara i stort behov av tröst. — Romarna 5:12.

Ett trösterikt löfte uppfylls

6. a) Vilket trösterikt löfte gav Gud, när människan hade fallit i synd? b) Vilken profetia om tröst uttalade Lemek?

⁶ När Jehova dömde anstiftaren av människans uppror, visade han sig vara ”den Gud, som fyller behovet av ... tröst”. (Romarna 15:5) Detta gjorde han genom att lova att sända en ”säd” som till slut skulle befria Adams avkomlingar från de katastrofala verkningarna av Adams uppror. (1 Moseboken 3:15) Med tiden gav Gud också förhandsglimtar av denna befrielse. Han inspirerade Lemek, en avlägsen avkomling av Adam genom dennes son Set, att profetera om vad Lemeks son skulle göra: ”Denne kommer att ge oss tröst och ro från vårt arbete och från våra händers smärtfyllda möda som härleder sig från marken som Jehova har förbannat.” (1 Moseboken 5:29) I överensstämmelse med det löftet kallades pojken Noa, som man menar betyder ”Vila” eller ”Tröst”.

7, 8. a) Vilken situation fick Jehova att känna ånger över att han hade skapat människan, och vad ämnade han fördenskull göra? b) Hur levde Noa upp till innebörden i sitt namn?

⁷ Under tiden vann Satan anhängare bland några av himlens änglar. Dessa materialiserade sig som människor och tog som hustrur tilldragande kvinnliga avkomlingar av Adam. Sådana onaturliga föreningar fördärvade det mänskliga samhället ytterligare och frambringade ett gudlöst släkte av nefilim, eller ”fällare”, vilka uppfyllde jorden med våld. (1 Moseboken 6:1, 2, 4, 11; Judas, vers 6) ”Följaktligen såg Jehova att människans uselhet var mycket stor på jorden. ... Och Jehova kände ånger, att han hade gjort människan på jorden, och han kände sig sårad i sitt hjärta.” — 1 Moseboken 6:5, 6.

⁸ Jehova ämnade tillintetgöra den onda världen genom en stor, världsomfattande översvämning, men för att liv skulle bevaras lät han först Noa bygga en ark, och på så sätt räddades människosläktet och djurarterna. Vilken lättnad Noa och hans familj måste ha känt, när de efter den stora översvämningen kom ut ur arken ut på en renad jord! Vilken tröst att finna att förbannelsen av marken hade upphävts, något som gjorde det så mycket lättare att bruka jorden! Ja, Lemeks profetia visade sig vara sann, och Noa levde upp till innebörden i sitt namn. (1 Moseboken 8:21) Som en trogen Guds tjänare fick Noa medverka i att skänka mänskligheten ett mått av ”tröst”. Men Satans och hans demonänglars onda inflytande upphörde inte i och med den stora översvämningen, och mänskligheten fortsätter att sucka under sådana bördor som synd, sjukdom och död.

Någon som är större än Noa

9. Hur har Jesus Kristus visat sig vara en hjälpare och tröstare för ångerfulla människor?

⁹ Slutligen, efter omkring 4.000 år av människans historia, kom så den utlovade Säden. Jehova Guds stora kärlek till mänskligheten fick honom att sända sin enfödde Son till jorden för att dö som en lösen för de syndiga människorna. (Johannes 3:16) Jesus Kristus skänker stor lindring och lättnad åt ångerfulla syndare som utövar tro på hans offerdöd. Alla som överlämnar sitt liv åt Jehova och blir döpta lärjungar till hans Son får uppleva bestående vederkvickelse och tröst. (Matteus 11:28–30; 16:24) Trots sin ofullkomlighet känner de stor glädje över att tjäna Gud med ett rent samvete. Så tröstande för dem att veta att om de fortsätter att utöva tro på Jesus kommer de att bli belönade med evigt liv! (Johannes 3:36; Hebréerna 5:9) Om de på grund av svaghet skulle begå en allvarlig synd, då har de en hjälpare eller tröstare i den uppväckte Herren Jesus Kristus. (1 Johannes 2:1, 2) De vet att Gud är ”trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder”, och därför får de lindring, när de bekänner en sådan synd och handlar så som Bibeln säger att man skall handla för att undvika att bli en som bedriver synd. — 1 Johannes 1:9; 3:6; Ordspråken 28:13.

10. Vad kan vi lära av de underverk som Jesus utförde, när han var på jorden?

¹⁰ Medan Jesus var på jorden skänkte han också vederkvickelse genom att befria dem som var besatta av demoner, genom att bota alla slags sjukdomar och genom att uppväcka älskade anhöriga som hade dött. Det är sant att nyttan av sådana underverk endast var tillfällig för dem som blev välsignade genom dem, då de ju en tid därefter blev gamla och dog, men genom att utföra dem pekade Jesus fram emot de bestående välsignelser som han i framtiden skall låta hela mänskligheten få del av. Han är nu en mäktig himmelsk kung, och i en nära framtid kommer han att göra långt mer än att bara driva ut demonerna — han skall då kasta dem och deras ledare, Satan, i avgrunden, ett tillstånd av overksamhet. Därefter kommer Kristi underbara tusenåriga regering att börja. — Lukas 8:30, 31; Uppenbarelseboken 20:1, 2, 6.

11. Varför kallade Jesus sig själv ”sabbatens Herre”?

¹¹ Jesus sade att han var ”sabbatens Herre”, och han utförde mycket av sitt botande på sabbatsdagen. (Matteus 12:8–13; Lukas 13:14–17; Johannes 5:15, 16; 9:14) Varför det? Jo, eftersom sabbaten var en del av Guds lag till Israel, tjänade den som ”en skugga av de goda ting som skall komma”. (Hebréerna 10:1) Veckans sex arbetsdagar påminner oss om människans slaveri under Satans förtryckande styre under de gångna 6.000 åren. Sabbatsdagen vid slutet av veckan påminner oss om den trösterika vila som mänskligheten kommer att få uppleva under den större Noas, Jesu Kristi, tusenåriga regering. — Jämför 2 Petrus 3:8.

12. Vad, som kommer att skänka oss tröst, kan vi se fram emot att få uppleva?

¹² Vilken lindring och lättnad kommer inte de jordiska undersåtarna under Kristi styre att känna, när de äntligen blir fullständigt befriade från Satans onda inflytande! De får ytterligare tröst, när de upplever att de blir botade från fysiska och psykiska sjukdomar och känslomässigt lidande. (Jesaja 65:17) Tänk bara hur hänryckta de kommer att bli, när de får börja välkomna sina nära och kära tillbaka från de döda! Därigenom kommer Gud att ”torka bort varje tår från deras ögon”. (Uppenbarelseboken 21:4) Jesu lösenoffer kommer att användas till nytta för de lydiga undersåtarna till Guds kungarike, så att dessa så småningom blir fullkomliga och fullständigt befriade från alla de dåliga verkningarna av Adams synd. (Uppenbarelseboken 22:1–5) Därefter kommer Satan att släppas lös ”för en liten tid”. (Uppenbarelseboken 20:3, 7) Alla människor som då troget försvarar Jehovas rättmätiga suveränitet kommer att bli belönade med evigt liv. Tänk vilken outsäglig glädje och befrielse det kommer att skänka att ha gjorts fullständigt ”fri från slaveriet under förgängelsen”! De lydiga bland människorna kommer således att få ”Guds barns härliga frihet”! — Romarna 8:21.

13. Varför behöver alla sanna kristna den tröst som Gud ger?

¹³ Till dess fortsätter vi att sucka och utsättas för den smärta som är så vanlig för alla som lever i Satans onda ordning. Ökningen av fysiska sjukdomar och känslomässiga störningar påverkar alla slags människor, också trogna kristna. (Filipperna 2:25–27; 1 Thessalonikerna 5:14) Satan ser dessutom till att vi som kristna helt oberättigat blir utsatta för hån och förföljelse för att vi lyder ”Gud såsom härskare mer än människor”. (Apostlagärningarna 5:29) Om vi skall hålla ut i att göra Guds vilja ända fram till slutet för Satans värld, behöver vi därför den tröst, hjälp och styrka som Gud ger.

Var man finner tröst

14. a) Vad lovade Jesus natten före sin död? b) Vad måste vi göra, om vi skall få full nytta av Guds heliga andes tröst?

¹⁴ Natten före sin död klargjorde Jesus för sina trogna apostlar att han snart skulle lämna dem och återvända till sin Fader. Detta gjorde dem bekymrade och bedrövade. (Johannes 13:33, 36; 14:27–31) Eftersom Jesus insåg att de också i fortsättningen skulle ha behov av tröst, lovade han: ”Jag skall framställa en begäran till Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare [”tröstare”, fotnot i NW, studieutgåvan] att vara med er för evigt.” (Johannes 14:16) Jesus åsyftade här Guds heliga ande, som utgöts över hans lärjungar 50 dagar efter hans uppståndelse.a Bland annat gav Guds ande tröst åt dem under deras prövningar och stärkte dem att fortsätta att göra Guds vilja. (Apostlagärningarna 4:31) Men en kristen bör inte betrakta en sådan tröstande hjälp som Gud ger genom sin heliga ande som något som man får automatiskt. För att få full nytta av den måste man i stället fortsätta att be om den. — Lukas 11:13.

15. Bland annat hur ger Jehova oss tröst?

¹⁵ Gud ger också tröst genom sitt ord, Bibeln. Paulus skrev: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Detta visar att vi regelbundet måste studera Bibeln och på Bibeln grundade publikationer och sedan meditera över sådant stoff. Vi måste också regelbundet vara med vid kristna möten, där vi får del av tröstande tankar från Guds ord. Ett av huvudsyftena med sådana möten är att vi skall uppmuntra varandra. — Hebréerna 10:25.

16. Vad bör det som Gud har tillhandahållit för att ge oss tröst motivera oss att göra?

¹⁶ I fortsättningen av sitt brev till romarna visar Paulus vad som blir det goda resultatet av att vi gör bruk av det som Gud har tillhandahållit för att ge oss tröst. Han skriver: ”Må ... den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, för att ni endräktigt med en mun må förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” (Romarna 15:5, 6) Ja, genom att helt och fullt utnyttja det Gud har tillhandahållit för att ge oss tröst kommer vi att bli mer lika vår modige Ledare, Jesus Kristus. Detta kommer att motivera oss att fortsätta att använda vår mun till att förhärliga Gud i vårt arbete med att vittna, vid våra möten, i våra samtal med medtroende och i våra böner.

I tider av svåra prövningar

17. Hur tröstade Jehova sin Son, och med vilket resultat?

¹⁷ Jesus blev ”mycket orolig” och ”djupt bedrövad” natten före sin plågsamma död. (Matteus 26:37, 38) Han gick därför ett litet stycke från sina lärjungar och bad till sin Fader om hjälp, och ”han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull”. (Hebréerna 5:7) Bibeln berättar att ”en ängel från himlen [visade sig] för honom [Jesus] och styrkte honom”. (Lukas 22:43) Det modiga och manliga sätt varpå Jesus fortsatte att bemöta sina motståndare visar att Guds sätt att trösta honom var mycket effektivt. — Johannes 18:3–8, 33–38.

18. a) Vilken period i aposteln Paulus’ liv var särskilt prövande? b) Hur kan vi vara till tröst för hårt arbetande och medlidsamma äldste?

¹⁸ Aposteln Paulus fick också gå igenom perioder av svåra prövningar. Hans tjänst i staden Efesos kännetecknades av ”tårar och prövningar som drabbade” honom ”genom judarnas komplotter”. (Apostlagärningarna 20:17–20) Efter det att gudinnan Artemis’ anhängare till följd av Paulus’ predikoverksamhet hade fått tumult att bryta ut i Efesos, lämnade Paulus till slut staden. (Apostlagärningarna 19:23–29; 20:1) Under färden norrut till staden Troas var det något annat som bekymrade Paulus mycket. Någon tid före tumultet i Efesos hade Paulus fått en oroande rapport från den unga församlingen i Korinth om att den plågades av söndring och att den tolererade otukt. I hopp om att kunna rätta till situationen hade han därför i Efesos skrivit ett brev med sträng tillrättavisning. Det var inte någon lätt sak för honom att göra detta. ”Ur stor vedermöda och hjärtängslan ... skrev [jag] till er med många tårar”, avslöjade han senare i ett andra brev. (2 Korinthierna 2:4) Likt Paulus tycker medlidsamma äldste att det kan vara svårt att ge korrigerande råd och tillrättavisning, bland annat på grund av att de bara är alltför medvetna om sina egna svagheter. (Galaterna 6:1) Må vi därför vara till tröst för dem som har ledningen bland oss genom att villigt lyda kärleksfulla och på Bibeln grundade råd. — Hebréerna 13:17.

19. Varför fortsatte Paulus från Troas till Makedonien, och hur fick han till slut lindring?

¹⁹ Medan Paulus var i Efesos, hade han inte bara skrivit till bröderna i Korinth, utan han hade också skickat dit Titus för att bistå dem, och han hade också gett Titus i uppdrag att rapportera till honom om hur de hade reagerat på hans brev. Paulus färdades nu till Troas, där han fick fina tillfällen att göra lärjungar och där han hoppades kunna möta Titus, men eftersom Titus ännu inte hade kommit dit, fick han ingen lindring i sin oro. (2 Korinthierna 2:12, 13) Paulus reste därför vidare till Makedonien i hopp om att där kunna träffa Titus. Där förvärrades hans oro av det intensiva motstånd han fick möta i sin tjänst. ”När vi kom till Makedonien”, förklarar han, ”fick vårt kött ingen lindring, utan vi var fortfarande trängda på allt sätt — det var stridigheter utanför, fruktan innanför. Likväl har Gud, som tröstar de nedslagna, tröstat oss genom Titus’ närvaro.” (2 Korinthierna 7:5, 6) Vilken lindring och lättnad när Titus till sist anlände och berättade för Paulus om korinthiernas positiva reaktion på Paulus’ brev!

20. a) Vad är ett annat viktigt sätt varpå Jehova ger tröst, som i fallet med Paulus? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²⁰ Paulus’ erfarenhet är tröstande för Guds tjänare i våra dagar, som i många fall möter prövningar som får dem att bli ”nedslagna” eller ”betryckta”. (1917) Ja, ”den Gud, som fyller behovet av ... tröst”, känner våra individuella behov och kan använda oss till att bli till tröst för varandra, precis som Paulus fick tröst genom Titus’ rapport om korinthiernas ångerfulla inställning. (2 Korinthierna 7:11–13) I vår nästa artikel skall vi begrunda den värme Paulus visade mot korinthierna sedan han fått höra om deras reaktion och hur detta kan hjälpa oss att bli mer effektiva i att dela med oss av Guds tröst i våra dagar.

[Fotnoter]

Kan du svara?

◻ Hur kom mänskligheten att bli i behov av tröst?

◻ Hur har Jesus visat sig vara större än Noa?

◻ Varför kallade Jesus sig själv ”sabbatens Herre”?

◻ Hur ger Gud tröst i våra dagar?

[Karta/Bild på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

Paulus fick stor tröst genom Titus’ rapport om korinthierna

MAKEDONIEN

Filippi

GREKLAND

Korinth

ASIA

Troas

Efesos