”För att jag inte skulle känna mig överdrivet upphöjd, gavs det mig en törntagg i köttet, en Satans ängel, till att ge mig slag på slag, för att jag inte skulle känna mig överdrivet upphöjd. För denna saks skull har jag tre gånger bönfallit Herren om att den skulle vika ifrån mig; och ändå har han verkligen sagt till mig: ’Min oförtjänta omtanke är nog för dig; ty min kraft görs fullkomlig i svaghet.’ Därför vill jag mycket gärna hellre berömma mig beträffande mina svagheter, för att den Smordes kraft må som ett tält förbli över mig.” — 2 Korintierna 12:7—9.

Paulus’ törntagg i köttet kan ha varit antingen någon ögonsjukdom eller falska apostlar som gjorde invändningar mot hans apostlaskap. (Galaterna 4:15; 6:11; 2 Korintierna 11:5, 12—15) Vilketdera det än var hade det en tendens att göra Paulus lite missmodig eller avhålla honom från att triumferande glädja sig över sin tjänst. Därför bad han tre gånger att den skulle avlägsnas. Men vem bad han om detta, och vem svarade genom att tala om ”min kraft”?

Med tanke på att Paulus bad att hans ”törntagg i köttet, en Satans ängel”, skulle avlägsnas är det logiskt att det var till Herren Gud han vände sig med denna bön, eftersom Jehova är den som böner riktas till. (Filipperna 4:6; Psalm 145:18) Vidare, att Jehova på något sätt uppmuntrade Paulus med orden: ”Min kraft görs fullkomlig i svaghet” utelämnar inte Kristus. Kraft från Herren Gud kunde beskrivas som ”den Smordes kraft [som var] ... som ett tält” över Paulus, för Kristus är ”Guds kraft och Guds vishet”. (1 Korintierna 1:24) Andra Korintierna 12:7—9 hjälper oss således att bättre förstå hur Jehova huvudsakligen använder sin Son i samband med förverkligandet av sin gudomliga vilja.