Att sörja för sitt hushåll — en utmaning i utvecklingsländerna

”MEN om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” Så sade aposteln Paulus. (1 Timoteus 5:8) Det har blivit allt svårare att försörja en familj i rikare länder, och det är en ännu större utmaning att göra det i ett utvecklingsland.

I Afrika, till exempel, är ekonomiska problem snarare regel än undantag. Det är ont om arbete, och när det finns något, måste ofta både mannen och hustrun arbeta för att sörja för enbart livsuppehället. Familjeöverhuvuden måste kanske resa långa sträckor för att finna ett arbete och lämnar då sin äktenskapspartner och sina barn ensamma i månader — eller år. Det kan också vara svårt att finna lämpliga bostäder. Många afrikanska familjer är stora; bostäderna är därför ofta trånga och saknar grundläggande bekvämligheter. Det råder ofta ohälsosamma förhållanden.

Lokala sedvänjor, gamla traditioner och vanliga uppfattningar kan dessutom gå stick i stäv med andan i Guds ord, Bibeln. Låt oss undersöka några förhärskande attityder angående äktenskap och barn. En del familjeöverhuvuden tror att deras ansvar bara är att betala hyran och de obligatoriska skolavgifterna. Deras hustrur — och ibland även äldre barn — lämnas med uppgiften att sörja för sådana grundläggande saker som mat och kläder.

Dessutom har en del män den uppfattningen att ”mina pengar är mina pengar, men dina pengar är också mina pengar”. Detta framkallar ofta känslor av förbittring bland förvärvsarbetande hustrur. En kvinna från Tanzania klagade: ”Pengarna går till sprit, inte till oss eller barnen. Vi arbetar lika mycket, eller ännu mer, men han tar alla pengarna och säger att de är hans — att han har tjänat dem.”

Kristna sätter dock Guds ord före lokala sedvänjor eller den allmänna opinionen. Bibeln ger bra vägledning när det gäller att ta hand om sin familj. Den säger till exempel att ”barnen [inte] bör ... spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen”. (2 Korinthierna 12:14) Gudfruktiga män som kan arbeta lämnar därför inte av lättja åt sin hustru eller sina äldre barn att sörja för mat och kläder till familjen; det ligger helt och hållet på familjeöverhuvudet att axla det ansvaret. — 1 Korinthierna 11:3.

Det är sant att mannens inkomst kanske inte är tillräcklig för att sörja för familjens alla behov. Men om en kristen mans hustru har ett förvärvsarbete, kommer han inte att känna sig sårad. Han kommer i stället att behandla henne som en respekterad ”partner”. (Malaki 2:14) Därför kommer han inte känslolöst att ta hennes surt förvärvade pengar och slösa bort dem utan hänsyn till hennes känslor. Makarna kommer tvärtom att ”rådgöra med varandra” och bestämma hur deras tillgångar bäst kan användas till nytta för hela familjen. (Ordspråken 13:10) Där så är möjligt kommer en man till och med att ge sin hustru ett mått av ekonomisk frihet, en sådan som den ”dugliga hustrun” på Bibelns tid kunde glädja sig åt. (Ordspråken 31:10, 11, 16) Genom att man följer Bibelns råd i sådana frågor befrämjas familjens lycka och tillfredsställelse.

Att möta arbetslöshetens utmaningar

Tänk på problemet med arbetslösheten. När det finns få arbeten och lönerna är låga, har många afrikanska familjeöverhuvuden sökt arbeten långt borta från hemmet — i gruvor, i fabriker, på lantgårdar och på plantager. Om en kristen man var i denna situation, skulle han mycket väl kunna finna att han var isolerad från medtillbedjare och utsatt för mycket dåligt umgänge. (Ordspråken 18:1; 1 Korinthierna 15:33) Medan hans familj kanske bemödar sig om att göra det bästa av situationen, skulle de troligen ta skada, eftersom de inte har någon far hemma som kan ta ledningen andligen eller som kan ge känslomässigt stöd. Ironiskt nog kan den långa frånvaron resultera i just det som den var avsedd att förhindra — ekonomiska svårigheter.

En mor säger: ”Min man gav sig i väg för att gräva efter guld. Han planerade att vara tillbaka efter en månad eller högst två. Det visade sig bli ett år! Jag lämnades med sex barn att ta hand om. Sedan har vi hyran som skulle betalas. Eftersom min hälsa inte var så bra, var jag tvungen att betala för sjukhusbesök. Vi behövde kläder, och vi måste äta varje dag. Jag hade inget arbete. Det var svårt. Den svåraste delen var att ta hand om barnen andligen — familjestudiet, möten och predikoarbetet. Med Jehovas hjälp lyckades vi på något sätt klara oss.”

Även en del mödrar har känt sig tvingade att lämna familjen under längre perioder för att kunna förvärvsarbeta. En del förtjänar sitt uppehälle som resande köpmän och syns sällan till hemma. Äldre barn tvingas därför ta på sig en föräldraroll och ansvara för måltider, olika sysslor i hemmet och även fostran av yngre syskon. Deltagandet i den andliga verksamheten blir lidande. Ja, påfrestningarna för familjen kan bli enorma!

När det är svåra ekonomiska förhållanden, kan det naturligtvis vara så att en förälder inte har någon annan möjlighet att sörja för familjen än att söka arbete långt från hemmet. På Bibelns tid behövde Jakobs söner av allt att döma lämna sina familjer för att skaffa mat i Egypten. (1 Moseboken 42:1–5) När liknande situationer uppstår i dag, måste familjeöverhuvuden väga de eventuella materiella fördelar som ett arbete långt från hemmet kan ge mot den andliga och känslomässiga skada som en lång frånvaro från familjen kan ge. Många familjer föredrar att uthärda ekonomiska svårigheter hellre än att vara åtskilda under längre perioder. De tänker på Paulus’ ord i 1 Timoteus 6:8: ”När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” — Jämför Ordspråken 15:17.

Det finns ofta alternativ till att resa. Genom att visa prov på initiativförmåga och fyndighet har en del kunnat skapa arbeten genom att tillhandahålla nyttiga tjänster.a (Jämför Ordspråken 31:24.) Eller det kan vara bättre att ta anspråkslösa arbeten som av andra betraktas som simpla. (Efesierna 4:28) Aposteln Paulus hade själv ”under slit och släp arbetat natt och dag” för att undvika att bli en ekonomisk börda för andra. (2 Thessalonikerna 3:8) Kristna män i dag kan följa detta exempel.

Problemen med skolutbildning

Ett annat problem är skolutbildning. Det är vanligt att föräldrar i en del avlägsna trakter sänder i väg barnen till släktingar för att bo hos dem under längre perioder, så att barnen kan få en god skolutbildning. Barn som är åtskilda från föräldrarna har ofta svårigheter att besöka möten eller att ta del i tjänsten på fältet. Berövade den behövliga fostran faller de lätt offer för dåligt umgänge. Detta har lett till att många har lämnat den kristna levnadsvägen.

Det råder inget tvivel om att världslig utbildning har sina fördelar. Men Bibeln värderar andlig utbildning högre, och Gud har gett föräldrar ansvaret att ge sådan undervisning. (5 Moseboken 11:18, 19; Ordspråken 3:13, 14) Att ett barn sänds i väg under längre perioder kommer antagligen att undergräva en förälders strävan att uppfostra det ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:4.b

När möjligheterna till undervisning på orten verkar otillräckliga, har föräldrar kanske inget annat val än att göra vad de kan för att lära barnen grundläggande färdigheter. Hjälp får vi också av vår ”store Undervisare”, Jehova. (Jesaja 30:20) Församlingar av Jehovas vittnen erbjuder flera olika möjligheter till undervisning. Många församlingar leder kurser i läsning och skrivning. Skolan i teokratisk tjänst är också en bra anordning som kan förbättra ett barns förmåga att läsa och tala tydligt.

En balanserad syn på barnafödande

Att försörja barn kan vara speciellt svårt om de är många. Afrikanska föräldrar säger ofta att de älskar barn; och därför har de så många som möjligt! Barn kan betraktas som en ekonomisk tillgång, men många föräldrar har inte möjlighet att på ett tillfredsställande sätt försörja ett stort antal barn.

Bibeln säger visserligen att ”söner är en arvedel från Jehova”. (Psalm 127:3) Men lägg märke till att dessa ord skrevs under en period av gynnsamma förhållanden i Israel. Längre fram gjorde svår hungersnöd och krig att barnafödande blev en prövning. (Klagovisorna 2:11, 20; 4:10) Med tanke på de svåra förhållanden som råder i många utvecklingsländer bör ansvarskännande kristna noga tänka igenom hur många barn som det är realistiskt att de kan mätta, skaffa kläder till, härbärgera och uppfostra. Efter att ha beräknat kostnaden bestämmer sig många par för att det är bäst att bryta mot traditionen och begränsa antalet barn i familjen.c — Jämför Lukas 14:28.

Det är tydligt att detta är ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1–5) Allteftersom den här ordningen går mot sitt oundvikliga slut, råder det inget tvivel om att trycket på familjer i utvecklingsländer kommer att öka. Genom att hålla sig tätt till principerna i Guds ord kan familjeöverhuvuden ändå ha framgång i att ta hand om familjens fysiska och andliga behov, för Jehova ger följande löfte till dem som lojalt tjänar honom: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” (Hebréerna 13:5) Ja, även i fattiga länder kan kristna framgångsrikt möta utmaningen att sörja för sitt hushåll!

[Fotnoter]