”Vännens slag”

APOSTELN Paulus såg behovet av att ge en del tillrättavisande råd till de kristna i Galatien under det första århundradet. Det var troligtvis för att förekomma eventuella känslor av förbittring som han frågade: ”Har jag då blivit er fiende därför att jag säger er sanningen?” — Galaterna 4:16.

Paulus hade inte blivit deras fiende genom att säga ”sanningen”. Han handlade faktiskt i enlighet med den bibliska principen: ”Vännens slag ges i trofasthet.” (Ordspråken 27:6, Svenska Folkbibeln) Han visste att de som hade handlat orätt kunde känna att deras stolthet hade fått ett slag. Han var också medveten om att man genom att inte låta en syndare få den tillrättavisning han behöver skulle kunna hindra ett uttryck för Jehovas kärlek att nå honom. (Hebréerna 12:5–7) Som en trogen vän med ett långsiktigt och äkta intresse för församlingen tvekade Paulus därför inte att ge tillrättavisande råd.

I dag fullgör Jehovas vittnen sitt uppdrag att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna ... och lära dem att hålla allt som ... [Jesus Kristus] har befallt”. Dessa sanna kristna kompromissar inte i fråga om de bibliska sanningar som avslöjar och fördömer felaktiga läror och ett okristet uppförande. (Matteus 15:9; 23:9; 28:19, 20; 1 Korinthierna 6:9, 10) I stället för att bli fiender som skall avvisas ger de uttryck för det intresse som kännetecknar sanna vänner.

Med insikt som kom av inspiration från Gud skrev psalmisten: ”Skulle den rättfärdige slå mig, vore det kärleksfull omtanke; och skulle han tillrättavisa mig, vore det olja på huvudet, som mitt huvud inte skulle vilja avvisa.” — Psalm 141:5.