Mycket att göra men ändå nöjd och glad?
DE FLESTA av oss har fullt upp att göra. Många är febrilt upptagna. De nutida livsvillkoren sätter en hård press på oss och kräver att vi ständigt anstränger oss för att helt enkelt hänga med. Äkta män och fäder måste uppfylla ofrånkomliga förpliktelser mot sina familjer, arbetsgivare och andra. Gifta kvinnor och mödrar måste i de flesta fall förvärvsarbeta men har ändå allt ansvaret för att hemmet fungerar. Även ungdomar står under trycket att hinna med vissa uppgifter där hemma, samtidigt som de måste skaffa sig utbildning som förberedelse för en produktiv roll i samhället.
Men hur förhåller det sig med dem bland oss som har överlämnat sitt liv åt Jehova Gud och är hans döpta vittnen? Förutom alla de andra kraven har vi följande förmaning av aposteln Paulus: ”Mina älskade bröder, bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” (1 Korintierna 15:58) Ja, många ytterligare förpliktelser är en del av de krav som den sanna tillbedjan ställer. Hur kan vi fullgöra alla dessa skyldigheter och samtidigt känna oss lugna och glada till sinnes?
Resultat medför lycka
Lycka — en känsla av välbefinnande eller tillfredsställelse — hänger nära ihop med hur man klarar av sina förpliktelser i livet. Om vi kan sköta våra dagliga plikter så effektivt man rimligen kan begära, så att vi får saker och ting utförda ordentligt och i god tid, då känner vi tillfredsställelse över att ha uträttat någonting. Det är så det bör vara, och resultatet bidrar till vår lycka.
Jehova Gud har aldrig menat att det skulle vara tungt och besvärligt för oss att sköta våra förpliktelser. Tvärtom har han alltid velat att varje människa skall ”glädjas” och se ”vad gott är för allt sitt hårda arbete”. (Predikaren 3:12, 13, NW) När vi trivs med vårt arbete, får vi för det mesta någonting gjort. Vi tar gärna emot anvisningar och kommer bra överens med andra. Om vi å andra sidan vantrivs med vårt arbete, har det en tendens att bli slitsamt — någonting enformigt, tråkigt, rentav känslomässigt påfrestande. Detta leder till improduktiva arbetsvanor och en negativ sinnesstämning. Livet blir till en ständig kamp för tillvaron när vi försöker tillmötesgå alla krav som ställs på oss. Men om vi kan hitta ett sätt som gör att vi fortsätter att trivas med vad vi håller på med, då är utsikterna större för att livet skall bli givande och innehållsrikt.
Var balanserad
Om vi skall vara nöjda och glada även om vi har mycket att göra, behöver vi vara balanserade. Vad är balans, jämvikt? Det är ”mental och känslomässig stabilitet”. En balanserad människa strävar att vara ordningsam i det som hon håller på med. Hon tänker framåt, undviker uppskov och är måttlig i sina vanor. Hon lägger i dagen självbehärskning i fråga om mat, dryck, fritid, hobbyer och nöjen. Hon utövar med andra ord ”självbehärskning i allting”! — 1 Korintierna 9:24—27; jämför Titus 2:2.
Bönen spelar en mycket viktig roll när det gäller att bevara den kristna jämvikten. En Jehovas tjänare kan be om Guds heliga ande och om sin himmelske Faders hjälp att odla dess frukt, däribland självbehärskning. (Lukas 11:13; Galaterna 5:22, 23) I synnerhet bör en kristen vända sig till Gud i bön, när han ansätts av prövningar som hotar att bringa honom ur jämvikt. ”Vältra på Jehova din väg, och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla”, sade psalmisten David. (Psalm 37:5, NW) Ibland behöver vi kanske be som David gjorde, när han vädjade: ”O Gud, så handla då snabbt till gagn för mig. Du är min hjälp och den som för mig i säkerhet. O Jehova, dröj inte för länge.” (Psalm 70:6, NW) Glöm aldrig att det genom bön är möjligt att bevara jämvikten och att få åtnjuta ”Guds frid, som övergår allt förstånd” och som skyddar våra hjärtan och våra tankeförmågor. — Filipperna 4:6, 7.
Eftersom en balanserad kristen förlitar sig på Jehova och åtnjuter Guds frid, är han sund i sinnet. (Titus 2:11, 12) Detta kommer sig av att han har rätt insikt i bibliska principer och av att han tillämpar dem i sitt liv. En sådan människa hycklar inte och förhastar sig inte i sina omdömen. Resonlighet avhåller honom från att vara påstridig eller envis. Han betraktar sig själv och sina förmågor med blygsamhet, och detta sätter honom i stånd till att samarbeta med andra. (Mika 6:8) Det är en intressant omständighet att de karaktärsdrag som hjälper en människa att vara balanserad också räknas upp bland de egenskaper som krävs av dem som förordnas att tjäna som tillsyningsmän i den kristna församlingen. — 1 Timoteus 3:2, 3.
Vi kan i hög grad öka vår lycka genom att försöka vara mer balanserade i vår dagliga verksamhet. Genom att vi visar upp sådana egenskaper som förbinds med god jämvikt kan vi utföra det som måste skötas utan att vi utsätter oss för allvarliga fysiska eller känslomässiga påfrestningar. Vår livsstil kommer att återspegla större stabilitet, och vi kommer att uträtta mer. Andra kommer att finna oss trevligare att umgås med, och själva blir vi nöjdare och gladare. Men finns det några praktiska sätt att bevara jämvikten?
Praktiska sätt att bevara jämvikten
För att bevara jämvikten bör vi försöka vara snara till handling och sköta våra personliga angelägenheter på ett organiserat sätt. Vi behöver planera i förväg och sörja för att saker och ting blir skötta regelbundet och systematiskt. De som saknar god organisation och är benägna att skjuta upp saker och ting trasslar till det för sig själva med ökad spänning och oro som följd. Att vi lyckas på det här området ger oss en känsla av att vi har allt under kontroll i stället för en känsla av att vi är hjälplösa offer för omständigheterna.
Vi bör inte försöka göra allt själva. De som inte vill ta emot hjälp från andra får ofta betala ett högt pris i form av överansträngning och missräkning. Det finns många uppgifter som andra kan sköta. Därför är det förståndigt att dra nytta av deras förmågor som är villiga att hjälpa till. Förutom att det lättar vår egen börda kan det vara till uppmuntran för dem som önskar komma oss närmare.
Det är inte förståndigt att vi jämför oss själva med sådana som kanske kan uträtta mer. Vi blir nedslagna om vi försöker likna dem som till synes åstadkommer mer än vad vi själva förmår. Det gör att vi känner oss underlägsna och ovärdiga. Att tänka på det sättet är destruktivt. Det undergräver vår beslutsamhet och vårt självförtroende. Var och en ”må pröva sin egen gärning”, skrev Paulus, ”och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre”. (Galaterna 6:4) Kom ihåg att man sätter mest värde på den arbetare som följer anvisningar, är stabil och pålitlig och utför ett arbete av hög kvalitet. Om vi är sådana kommer våra tjänster att bli uppskattade och efterfrågade. — Ordspråksboken 22:29.
Det är viktigt att vi sköter vår hälsa. Den är en av våra värdefullaste ägodelar, eftersom vi utan den inte skulle kunna utföra särskilt mycket. Kosten bör alltså vara närande och hälsosam. Vi bör skaffa oss den vila vi behöver genom att gå till sängs i rimlig tid. Om vi blir allvarligt uttröttade eller känner att någon sjukdom är i antågande, bör vi inte pressa oss till det yttersta. Det skulle kunna stå oss dyrt.
Det är viktigt att vi är på vår vakt mot att utveckla en klagande ande. Om vi ger fria tyglar åt ett negativt tänkesätt, kan vi alltid finna något fel hos nästan allt och alla. Det är ett säkert sätt att ta bort glädjen från oss själva och andra. I stället för att skvallra eller klaga över vad vi tycker inte är rätt bör vi ge upplysningar åt dem som har ansvaret att sköta saken och sedan överlämna åt dem att rätta till saker och ting. (Jämför 1 Korintierna 1:10—12.) Vi är förståndiga om vi bevarar en positiv syn, i det att vi alltid söker efter och förväntar oss att finna det som är gott hos andra och i de händelser som formar vårt liv. — Jämför Judas, vers 3, 4, 16.
När vi planerar vår verksamhet, bör vi komma ihåg att en hektisk takt kanske sätter nya rekord men att det sällan går att hålla den i längden. Att vi ständigt överanstränger oss leder inte bara till utmattning, utan kan också medföra en modlöshet som kan undergräva vår föresats att fortsätta. Därför bör vi hålla ett tempo som vi klarar av även i längden. Så till exempel är det bra att göra upp ett praktiskt schema för att regelbundet ta del i predikoarbetet från hus till hus och i andra grenar av den kristna förkunnartjänsten. Vi behöver också medge tid för avkoppling och uppbyggande rekreation. Det är nyttigt att tala med äldre som har livslång erfarenhet. Det är nämligen troligt att de har lärt sig hur man skall få nödvändiga sysslor utförda utan att trötta ut sig fysiskt eller känslomässigt.
Använd gott omdöme
Det är rätt och riktigt att man känner sig förpliktad att fullgöra alla sina uppgifter — och att man strävar efter att göra det — däribland dem som man har fått i församlingen av Jehovas folk. Gud finner behag i flitiga, pålitliga arbetare. (Jämför Matteus 25:21; Titus 2:11—14.) Men Skriften förmanar: ”Bevara praktisk vishet och tankeförmåga.” (Ordspråksboken 3:21, NW) Det är till vår nytta att vi tillämpar biblisk vishet, och vi behöver använda sunt förnuft och gott omdöme, så att vi planerar omsorgsfullt och alltid håller oss inom gränserna för vår förmåga.
Förmaningen att ha rikligt att göra i Herrens verk måste balanseras med den varning som utfärdas i Predikaren 9:4 (NW). Där läser vi: ”En levande hund har det bättre än ett dött lejon.” Ja, en levande hund kanske föraktas av somliga, men den har det ändå bättre än ett dött lejon, ett djur som många betraktar som kungligt. Om vi utövar jämvikt och sköter vår hälsa på rätt sätt, får vi leva och kan fortsätta med att utföra saker och ting. De döda kan inte göra någonting alls mera. Ett gott omdöme kan hjälpa oss att nå en rimlig jämvikt som tillåter att vi får de nödvändiga sysslorna utförda utan att vi tappar livsglädjen.
Att vi har mycket att göra betyder alltså inte att vi inte kan vara nöjda och glada. De upptagnaste människor kan vara bland de lyckligaste om de är resonliga, har en riktig inställning och använder gott omdöme så att de håller sig i god jämvikt. Vi kan få erfara den största möjliga lycka, om vi lägger i dagen vishet, utför goda gärningar och sätter vårt hopp till Jehova Gud. — 1 Timoteus 6:17—19.