Bevisa andra ära
”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” — ROMARNA 12:10.
1, 2. a) Vad måste vi göra för att visa vår anspråkslöshet i sinnet? b) Hur använder Bibeln ofta ordet ”ära”, och vilka tycker inte att det är så svårt att bevisa andra ära?
I VÅR föregående artikel betonades följande råd i Guds ord: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5) Det rådet kan vi följa bland annat genom att bevisa varandra ära.
2 Ordet ”ära” används ofta i Bibeln för att ange den respekt, aktning och hänsyn vi bör visa andra. Vi ärar andra genom att vara vänliga mot dem, respektera deras värdighet, lyssna på deras synpunkter och vara villiga att uppfylla rimliga önskemål från deras sida. De som är anspråkslösa i sinnet brukar inte tycka att det är så svårt att bevisa andra verklig ära. Det kan däremot de som är stolta i hjärtat tycka, och de kanske i stället försöker bli populära och få fördelar genom hycklande smicker.
Jehova ärar människor
3, 4. Hur bevisade Jehova Abraham ära, och varför det?
3 Jehova föregår själv med gott exempel i fråga om att bevisa ära. Han skapade människan med fri vilja, och han behandlar inte människor som blott och bart robotar. (1 Petrus 2:16) För att ta ett exempel: När han talade om för Abraham att staden Sodom skulle förstöras på grund av sin stora ondska, frågade Abraham: ”Kommer du verkligen att rycka bort den rättfärdige med den ondskefulle? Tänk om det finns femtio rättfärdiga mitt i staden. Kommer du då att rycka bort dem och inte förlåta platsen för de femtio rättfärdigas skull?” Jehova svarade att han skulle skona staden för de 50 rättfärdigas skull. Abraham fortsatte sedan att ödmjukt vädja. Tänk om det endast fanns 45? 40? 30? 20? eller 10? Jehova försäkrade Abraham att han inte skulle förstöra Sodom, om man så bara kunde finna tio rättfärdiga där. — 1 Moseboken 18:20–33.
4 Jehova visste att det inte fanns tio rättfärdiga i Sodom, men ändå ärade han Abraham genom att lyssna på hans synpunkter och behandla honom respektfullt. Varför det? Jo, därför att Abraham ”satte tro till Jehova; och han började tillräkna honom det som rättfärdighet”. Abraham kallades ”Jehovas vän”. (1 Moseboken 15:6; Jakob 2:23) Jehova såg också att Abraham ärade andra. När det uppstod ett gräl mellan Abrahams boskapsherdar och hans brorson Lots boskapsherdar, ärade Abraham Lot genom att låta Lot välja det område som han tyckte verkade bäst, och själv flyttade Abraham sedan åt annat håll. — 1 Moseboken 13:5–11.
5. Hur ärade Jehova Lot?
5 På liknande sätt ärade Jehova den rättfärdige Lot. Innan Sodom förstördes sade han till Lot att fly till en bergstrakt. När Lot då sade att han inte ville fly dit, utan att han hellre ville fly till den närbelägna staden Soar, trots att den låg i det område som skulle förstöras, sade Jehova till Lot: ”Se, jag skall visa dig hänsyn i denna utsträckning också, genom att jag inte omstörtar den stad som du har talat om.” Jehova bevisade den trogne Lot ära genom att göra som han hade bett. — 1 Moseboken 19:15–22; 2 Petrus 2:6–9.
6. Hur ärade Jehova Mose?
6 När Jehova sände Mose tillbaka till Egypten för att leda sitt folk ut ur slaveriet där och tala till Farao om att låta sitt folk gå, svarade Mose: ”Förlåt mig, Jehova, men jag är ingen talför man.” Jehova försäkrade då Mose: ”Jag själv kommer att visa mig vara med din mun, och jag skall lära dig vad du bör säga.” Men när Mose fortfarande tvekade, försäkrade Jehova honom att han skulle låta hans bror Aron följa med honom för att föra hans talan. — 2 Moseboken 4:10–16.
7. Varför var Jehova villig att ära andra?
7 I alla sådana här exempel visade Jehova sin villighet att bevisa andra ära, i synnerhet då dem som tjänade honom. Även om det de begärde kan ha skilt sig från det som Jehova från början hade tänkt sig, tog han hänsyn till deras önskemål så länge dessa inte stred mot hans eget uppsåt.
Jesus ärade andra
8. Hur ärade Jesus en kvinna som var mycket sjuk?
8 Jesus efterliknade Jehova i fråga om att ära andra. Vid ett tillfälle befann sig en kvinna, som hade lidit av blödningar i 12 år och som ingen läkare hade kunnat bota, i en folkskara och kom bakom Jesus och rörde vid hans ytterklädnad och blev botad. Hon borde emellertid inte ha befunnit sig i folkskaran, då hon under den mosaiska lagen betraktades som oren. Men Jesus förstod hennes situation, och i stället för att benhårt hålla på Lagens formaliteter och gräla på henne för det hon hade gjort ärade han henne genom att säga: ”Dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” — Markus 5:25–34; 3 Moseboken 15:25–27.
9. Hur ärade Jesus icke-israeliter?
9 Vid ett annat tillfälle sade en fenicisk kvinna till Jesus: ”Var barmhärtig mot mig, Herre, Davids Son. Min dotter är svårt demonpåverkad.” Men Jesus, som visste att han hade blivit sänd till Israels nation och inte till icke-israeliter, svarade: ”Det är inte rätt att ta barnens [israeliternas] bröd och kasta det åt de små hundarna [icke-israeliter].” Kvinnan svarade: ”Men de små hundarna äter faktiskt av de smulor som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus: ”O kvinna, stor är din tro; må det gå dig såsom du önskar.” Hennes dotter blev botad. Jesus ärade denna icke-israelitiska kvinna på grund av hennes tro. Och detta att han sade de ”små hundarna”, och inte talade om vildhundar, mildrade också jämförelsen och visade hans medkänsla. — Matteus 15:21–28.
10. Vilken värdefull lärdom gav Jesus sina lärjungar, och varför var det nödvändigt?
10 Eftersom lärjungarna fortsatte med att ha problem med detta att vilja vara främst, undervisade Jesus dem gång på gång om behovet av att vara anspråkslös i sinnet och att ära andra. Efter det att de vid ett tillfälle hade diskuterat detta, frågade Jesus dem: ”’Vad höll ni på att diskutera om ...?’ Men de teg; de hade nämligen ... diskuterat med varandra om vem som var störst.” (Markus 9:33, 34) Till och med kvällen innan Jesus dog uppstod det ”en hetsig dispyt bland dem om vilken av dem som tycktes vara störst”. (Lukas 22:24) Under påskmåltiden slog Jesus därför ”vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter”. Vilken kraftfull lärdom! Jesus, Guds Son, som är den i universum som står närmast Jehova, gav sina lärjungar en verklig tankeställare genom att tvätta deras fötter. Han sade: ”Jag har ... gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” — Johannes 13:5–15.
Paulus visade andra ära
11, 12. Vad fick Paulus lära sig sedan han hade blivit kristen, och hur tillämpade han den lärdomen i förbindelse med Filemon?
11 Som en som efterliknade Kristus bevisade också aposteln Paulus andra ära. (1 Korinthierna 11:1) Han sade: ”Inte heller har vi sökt ära från människor. ... Tvärtemot uppträdde vi varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn.” (1 Thessalonikerna 2:6, 7) Precis som en ammande mor tar vård om sina barn bevisade också Paulus, sedan han hade blivit kristen och hade fått lära sig att vara anspråkslös i sinnet, sina medkristna ära genom att behandla dem varsamt. När han gjorde detta respekterade han också deras fria vilja, vilket framgår av en händelse som ägde rum när han var fånge i Rom.
12 Onesimos, en förrymd slav, hade lyssnat på Paulus undervisning och blivit kristen och dessutom Paulus vän. Slavens ägare, som hette Filemon och bodde i Mindre Asien, var också kristen. I ett brev till Filemon talade Paulus om hur stor nytta han hade av Onesimos och skrev: ”Jag hade gärna velat behålla honom för mig själv.” Men Paulus sände ändå tillbaka Onesimos till Filemon, för som han skrev: ”Jag vill ingenting göra utan ditt samtycke, så att din goda gärning inte skall vara såsom av tvång utan av din egen fria vilja.” Paulus utnyttjade således inte sin ställning som apostel, utan han ärade i stället Filemon genom att inte be att få behålla Onesimos i Rom. Paulus förmanade också Filemon att behandla Onesimos ”som mer än en slav, som en älskad broder”. — Filemon, vers 13–16.
Att bevisa andra ära i våra dagar
13. Vilket råd får vi i Romarna 12:10?
13 Guds ord ger oss rådet: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Romarna 12:10) Detta innebär att vi skall ta initiativet att bevisa andra ära och inte vänta på att de först skall bevisa oss ära. ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korinthierna 10:24; 1 Petrus 3:8, 9) Jehovas tjänare söker därför tillfällen att bevisa medlemmar av sin familj, medkristna i församlingen och även människor utanför församlingen ära.
14. Hur visar man och hustru varandra ära?
14 Bibeln förklarar: ”Varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen.” (1 Korinthierna 11:3) Jehova kräver att en man skall behandla sin hustru så som Kristus behandlade församlingen. I Första Petrus 3:7 blir mannen befalld att visa sin hustru ”ära som ett svagare kärl, det kvinnliga”. Detta kan han göra genom att villigt lyssna på sin hustru och ta hänsyn till hennes förslag. (1 Moseboken 21:12) Han kan också vara hjälpsam mot henne och behandla henne vänligt och, så länge inte någon biblisk princip står på spel, uppfylla hennes önskningar. Hustrun å sin sida bör ”ha djup respekt för sin man”. (Efesierna 5:33) Hon försöker inte alltid att få sin vilja igenom, utan lyssnar på sin man och förringar honom inte och tjatar inte heller på honom. Hon visar anspråkslöshet i sinnet genom att inte försöka dominera sin man, inte ens när hon är bättre på vissa saker än vad han är.
15. Vilken hänsyn visas mot äldre personer, och hur bör de reagera?
15 Det finns de inom den kristna församlingen som särskilt är värda ära, till exempel de äldre. ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans [eller kvinnas] person.” (3 Moseboken 19:32) Detta gäller i synnerhet om de har tjänat Jehova troget i många år, då ju ”grått hår är en skönhetens krona, när den blir funnen på rättfärdighetens väg”. (Ordspråken 16:31) Tillsyningsmän bör föregå med gott exempel i att visa medkristna som är äldre än de själva tillbörlig aktning. Äldre personer skall naturligtvis också ha en respektfull inställning till yngre personer, i synnerhet till dem som tjänar som herdar för hjorden. — 1 Petrus 5:2, 3.
16. Hur ärar föräldrar och barn varandra?
16 Barn bör ära sina föräldrar: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i gemenskap med Herren, för detta är rätt: ’Ära din far och din mor’, vilket är det första budet med ett löfte: ’För att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.’” Och föräldrar å sin sida ärar sina barn, då de ju är befallda att inte ”irritera” sina ”barn, utan fortsätta att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:1–4; 2 Moseboken 20:12.
17. Vilka är värda att få ”dubbel ära”?
17 De som också skall bevisas ära är de som arbetar strängt med att betjäna församlingen: ”De äldre männen som presiderar på utmärkt sätt må anses värda dubbel ära, särskilt de som arbetar strängt med tal och undervisning.” (1 Timoteus 5:17) Vi kan bevisa dem denna ära bland annat genom att lyda uppmaningen i Hebréerna 13:17: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga.”
18. Vad bör vi göra mot dem som är utanför församlingen?
18 Skall vi även bevisa ära mot dem som är utanför församlingen? Ja. Vi är till exempel befallda: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna.” (Romarna 13:1) Detta är de världsliga härskare som Jehova tillåter att härska tills de får lämna plats för hans kungarike. (Daniel 2:44) Vi ger således ”åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen, fruktan åt honom som kräver sådan fruktan, ära åt honom som kräver sådan ära”. (Romarna 13:7) Vi skall ”ära människor av alla slag”. — 1 Petrus 2:17.
19. Hur kan vi ”göra vad som är gott” mot andra och bevisa dem ära?
19 Även om vi skall ära dem som är utanför församlingen, bör vi lägga märke till vad Guds ord betonar: ”Låt oss ... , så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) Det bästa sättet varpå vi kan ”göra vad som är gott” mot andra är förstås att uppodla och tillfredsställa deras andliga behov. (Matteus 5:3) Detta kan vi göra genom att handla enligt aposteln Paulus påminnelse: ”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud, en arbetare som inte har något att skämmas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” När vi taktfullt tar vara på varje tillfälle att vittna och helt fullgör vår tjänst, gör vi inte bara gott mot alla, utan vi bevisar dem också ära. — 2 Timoteus 2:15; 4:5.
Att ära Jehova
20. Vad hände med Farao och hans militärstyrkor, och varför det?
20 Jehova ärar sina skapelser. Därför är det inte mer än rimligt att vi skall ära honom. (Ordspråken 3:9; Uppenbarelseboken 4:11) Jehovas ord lyder också: ”Dem som ärar mig kommer jag att ära, och de som föraktar mig kommer att vara av ringa betydelse.” (1 Samuelsboken 2:30) När Farao i Egypten blev befalld att låta Guds folk gå, svarade han arrogant: ”Vem är Jehova, att jag skulle lyda hans röst?” (2 Moseboken 5:2) Men när Farao sedan sände i väg sina militärstyrkor för att tillintetgöra israeliterna, delade Jehova Röda havets vattenmassor för israeliterna, och när egyptierna följde efter, lät han vattenmassorna vända tillbaka. ”Faraos vagnar och hans militärstyrkor har han [Jehova] kastat i havet.” (2 Moseboken 14:26–28; 15:4) Faraos stolta vägran att ära Jehova ledde således till hans eget katastrofala slut. — Psalm 136:15.
21. Varför var Jehova emot Belsassar, och vad ledde det till?
21 Kung Belsassar i Babylon vägrade att ära Jehova, och under en dryckesfest hånade han Jehova genom att dricka vin ur de heliga kärl av guld och silver som hade tagits från Jerusalems tempel. Och medan han gjorde detta lovprisade han sina hedniska gudar. Men Jehovas tjänare Daniel sade till honom: ”Du [har] inte ödmjukat ditt hjärta ... , utan mot himlarnas Herre har du upphöjt dig.” Just den natten dödades Belsassar, och hans rike togs ifrån honom. — Daniel 5:22–31.
22. a) Varför kom Jehovas vrede över Israels ledare och dess folk? b) Vilka fann ynnest hos Jehova, och vad ledde det till?
22 När kung Herodes under det första århundradet v.t. höll ett tal till folket, ropade de: ”En guds röst och inte en människas!” Denne fåfänge kung gjorde inga invändningar mot att bli ärad på det sättet. Då ”slog Jehovas ängel honom, därför att han inte gav Gud äran”. (Apostlagärningarna 12:21–23) Herodes ärade sig själv och inte Jehova, och därför dödades han. De religiösa ledarna på Jesu tid hade skymfat Gud genom att konspirera om att döda Jesus, hans egen Son. Vissa styresmän visste att det Jesus lärde var sanningen, men de ville inte följa honom —”de älskade nämligen människors härlighet mer än till och med Guds härlighet”. (Johannes 11:47–53; 12:42, 43) Nationen i sin helhet ärade inte Jehova eller hans förordnade representant, Jesus, och därför ärade Jehova inte heller längre dem, utan lämnade dem och deras tempel åt tillintetgörelse. Men han bevarade dem vid liv som ärade honom och hans Son. — Matteus 23:38; Lukas 21:20–22.
23. Vad måste vi göra för att få leva i Guds nya värld? (Psalm 37:9–11; Matteus 5:5)
23 Alla som önskar leva i Guds nya värld efter det att den nuvarande ordningen är utplånad måste ära Gud och hans Son, Kristus Jesus, och lyda dem. (Johannes 5:22, 23; Filipperna 2:9–11) De som inte bevisar dem sådan ära kommer att ”avskäras från själva jorden”. Men de rättrådiga, som verkligen ärar och lyder Gud och Kristus, är de ”som kommer att bo på jorden”. — Ordspråken 2:21, 22.
Som repetition
◻ Vad innebär det att ära andra, och hur gjorde Jehova det?
◻ Hur ärade Jesus och Paulus andra?
◻ Vilka är förtjänta av ära i våra dagar?
◻ Varför måste vi ära Jehova och Jesus?
[Bild på sidan 17]
Jehova ärade Abraham genom att lyssna till hans vädjanden
[Bild på sidan 18]
I ett lyckligt äktenskap ärar man och hustru varandra