5. Vilket viktigt skäl till att förlåta andra anges i Efesierna 5:1?

⁵ Ett viktigt skäl till att förlåta andra nämns i Efesierna 5:1: ”Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn.” I vilket avseende skall vi bli ”Guds efterliknare”? Ordet ”därför” kopplar ihop uttrycket med föregående vers, som lyder: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Efesierna 4:32) Ja, när det gäller att förlåta bör vi bli Guds efterliknare. Precis som en liten pojke försöker efterlikna sin far, bör vi önska bli lika vår förlåtande himmelske Fader, Jehova, som innerligt älskar oss. Hur måste det inte glädja Jehovas hjärta att blicka ner från himlarna och se sina jordiska barn försöka efterlikna honom genom att förlåta varandra! — Lukas 6:35, 36; jämför Matteus 5:44–48.

6. Vilken stor skillnad finns det mellan Jehovas sätt att förlåta och vårt?

⁶ Vi kan givetvis aldrig förlåta i fullkomlig bemärkelse som Jehova kan. Men detta ger oss ännu större orsak att förlåta varandra. Tänk på följande: Det är stor skillnad mellan Jehovas sätt att förlåta och vårt. (Jesaja 55:7–9) När vi förlåter dem som har syndat mot oss, gör vi det ofta i medvetandet om att vi förr eller senare kan behöva bli förlåtna av dem. När det gäller oss människor är det alltid syndare som förlåter andra syndare, men när det gäller Jehova är förlåtelsen alltid enkelriktad. Han förlåter oss, men vi kommer aldrig att behöva förlåta honom. Om Jehova, han som inte syndar, så kärleksfullt och fullständigt kan förlåta oss syndiga människor, bör då inte vi försöka förlåta varandra? — Matteus 6:12.

11. Vad kan hjälpa oss att förlåta andra, när de syndar mot oss?

¹¹ Men hur är det då om andra syndar mot oss och vållar oss ett märkbart sår? Om synden inte är alltför allvarlig, kanske vi inte tycker att det är så svårt att tillämpa det bibliska rådet: ”Förlåt varandra villigt.” (Efesierna 4:32) En sådan villighet att förlåta är i linje med Petrus’ inspirerade ord: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.” (1 Petrus 4:8) Genom att vi hela tiden är medvetna om att vi också är syndare kan vi lättare överse med andras synder. När vi på så sätt förlåter, hyser vi inte agg, utan slår bort all harm och förbittring, och då kanske vårt förhållande till den som gjort oss illa inte kommer att lida någon bestående skada, utan vi bidrar i stället till att bevara den dyrbara friden i församlingen. (Romarna 14:19) Så småningom kan minnet av det han har gjort komma att förblekna.