Hur kan människan vara till Guds avbild?

”GUD grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till mankön och kvinnkön skapade han dem.” Så säger den inspirerade redogörelsen, men vad innebär det? Hur skapades den förste mannen och den första kvinnan till Guds avbild? — 1 Moseboken 1:27.

Liknade de Gud fysiskt? Nej, det är omöjligt. Människan är bara mänsklig, fysisk, utformad till att leva på jorden. Gud är ande och bor i en ofattbar himmelsk härlighet som ingen människa ens kan närma sig. (2 Moseboken 33:18—20; 1 Korinthierna 15:50) Hur gjordes då människan till Guds avbild? Därigenom att hon gavs förmågan att utöva Guds utmärkande egenskaper — kärlek, rättvisa, vishet och kraft — och även andra egenskaper.

Jehovas egenskaper

Jehova Guds egenskaper återspeglas i hela hans skapelse, men de visades på ett överväldigande sätt i hur han handlade med det första människoparet, Adam och Eva. (Romarna 1:20) Man ser hans kärlek däri att han skapade jorden till en i högsta grad lämplig plats för människan att leva på. Jehova skapade åt mannen en fullkomlig hustru som skulle vara hans kamrat och mor till hans barn. Han satte båda i en vacker trädgård och gav dem i överflöd allt det som var nödvändigt för att fortsätta att leva och att vara lycklig. Det underbaraste av allt var att Gud gav dem möjlighet att få leva för evigt. — 1 Moseboken 2:7—9, 15—24.

Guds vishet sågs däri att han satte det första människoparet på prov. Om de skulle få vara kvar som medlemmar av Jehovas universella familj och om de skulle få leva för evigt som människosläktets föräldrar, skulle de behöva vara föredömen i trohet och sann tillbedjan. Följaktligen gav Jehova dem tillfälle att visa sitt hjärtetillstånd genom att sätta dem på ett lämpligt prov — de skulle inte få äta av trädet för kunskapen om gott och ont. Hur vist var det inte av Jehova att låta människorna visa sin lydnad och kärlek till honom innan han gav dem de underbara privilegier som han hade i tankarna!

Guds rättvisa sågs däri att han höll fast vid höga normer för sina skapelser och att han inte ruckade på dessa normer. Den sågs däri att han gav Adam och Eva varje möjlighet att göra vad som var rätt. Och när de underlät att göra det, såg man hans rättvisa i att han dömde dem till det straff som gällde för upproriskhet.

Jehovas kraft sågs däri att han såg till att straffet verkställdes. Satan, den store upprorsmakaren, hade låtit påskina att Jehova var en lögnare, och Satan lovade Eva underbara ting om hon lät bli att lyda Gud. (1 Moseboken 3:1—7) Men Satan kunde inte hålla vad han lovade. Han kunde inte hindra Jehova från att driva ut Adam och Eva från Edens trädgård, och han kunde inte hindra att Guds ord till Adam uppfylldes: ”Stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Men Jehova verkställde inte dödsstraffet genast, och i detta visade han ytterligare sin kärlek. Han medgav tid för Adam och Eva att frambringa barn, genom vilka hans ursprungliga uppsåt för människosläktet till slut skulle bli förverkligat. — 1 Moseboken 1:28.

Slutligen kom Jehova Guds rättvisa, kärlek, kraft och vishet till uttryck i hans löfte att tillhandahålla en säd som skulle bryta ner Satans verk och omintetgöra de sorgliga resultaten av detta det första upproret mot Guds suveränitet. (1 Moseboken 3:15) Vilken underbar Skapare har vi inte!

Strävanden att efterlikna Gud

Fastän människor inte längre är fullkomliga, kan de ändå visa prov på Guds egenskaper. Det var därför som Paulus uppmuntrade kristna på sin tid: ”Bli ... Guds efterliknare, som älskade barn.” (Efesierna 5:1) De flesta har dock under historiens gång visat en skriande ringaktning för Guds egenskaper. När Noa levde hade människor blivit så fördärvade att Jehova beslöt att tillintetgöra hela människosläktet utom Noa och hans familj. Noa var ”en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida”, och han visade sin kärlek till Gud genom att utföra vad Gud befallde.a ”Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:9, 22) Noa visade sin kärlek till nästan och sin hängivenhet för rättvisan genom att vara ”en rättfärdighetens predikare”. (2 Petrus 2:5) Han gav prov på vishet och använde sina fysiska krafter på rätt sätt genom att följa Guds anvisningar att bygga en väldig ark, lagra livsmedel i den, samla ihop djur och gå in i arken när Jehova befallde det. Han visade också kärlek till rättfärdigheten genom att inte låta de onda människorna i hans omgivning fördärva honom.

Bibeln beskriver många andra som på liknande sätt visade prov på gudaktiga egenskaper. Den främste var Jesus Kristus, som var Guds avbild i fullkomlig grad och därför kunde säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Johannes 14:9) Den kärlek Jesus visade framträdde starkt bland alla hans egenskaper. Kärlek till Fadern och till människosläktet drev honom att lämna sitt himmelska hem och leva som människa här på jorden. Den drev honom till att genom sitt rättfärdiga uppförande förhärliga sin Fader och till att predika de goda nyheterna om räddning för människosläktet. (Matteus 4:23; Johannes 13:31) Därefter drev kärleken Jesus till att offra sitt fullkomliga liv för att rädda människosläktet och, vad som är än viktigare, för att helga Guds namn. (Johannes 13:1) När det gäller att sträva efter att efterlikna Gud, finns det då något bättre exempel att följa än Jesus Kristus? — 1 Petrus 2:21.

Hur kan vi i våra dagar bli mera lika Gud?

Hur kan vi i våra dagar visa prov på Guds egenskaper och därigenom handla som Guds avbilder? Jo, tänk först på egenskapen kärlek. Jesus sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.” Hur visar vi att vi älskar Gud? Aposteln Johannes svarar: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och ändå är hans bud inte betungande.” — Matteus 22:37; 1 Johannes 5:3.

För att kunna lyda Jehovas bud måste vi naturligtvis känna till dem. Det innebär att läsa, studera och begrunda Guds ord, Bibeln, och biblisk litteratur. Vi bör kunna säga som psalmisten: ”Hur älskar jag inte din lag! Hela dagen sysselsätter jag mina tankar med den.” (Psalm 119:97) Allteftersom vi får en djupare insikt i Guds ord blir vi uppfyllda av Guds sätt att tänka. Vi kommer att älska rättfärdighet och hata laglöshet. (Psalm 45:7) Det var här som Adam misslyckades. Han kände till Jehovas lag, men han älskade den inte tillräckligt för att hålla fast vid den. När vi läser Guds ord, bör vi ständigt fråga oss själva: ”Hur gäller detta mig? Vad kan jag göra för att mitt uppförande bättre skall stämma överens med Guds egenskaper?”

Jesus sade också: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Varje sund människa älskar sig själv och vill sitt eget bästa. Det är inget fel i det. Men älskar vi vår nästa på motsvarande sätt? Följer vi Bibelns föreskrift: ”Undanhåll inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem”? — Ordspråken 3:27; Galaterna 6:10.

Hur är det med egenskapen vishet? Att vi söker visa den egenskapen leder oss till att studera Bibeln, därför att där har vi ett förråd av gudomlig vishet. Psalm 119:98—100 lyder: ”Visare än mina fiender gör mig ditt bud, ty till obestämd tid är det mitt. Mera insikt än alla mina lärare har jag fått, ty med dina påminnelser sysselsätter jag mina tankar. Med mera förstånd än äldre män uppför jag mig, ty dina befallningar har jag iakttagit.” I Ordspråken 3:18 beskrivs visheten som ”ett livets träd”. Om vi förvärvar vishet och utövar den, kommer vi att få Guds godkännande och belöningen evigt liv. — Predikaren 7:12.

Hur är det med rättvisan? I den här onda världen är rättvisa en livsviktig egenskap för dem som vill behaga Gud. Jesus älskade rättfärdighet (rättvisa) och hatade laglöshet. (Hebréerna 1:9) Det är likadant med de kristna i våra dagar. Rättvisan förmår dem att uppskatta rätta egenskaper. De undviker den här världens orättfärdiga vägar. Att göra Guds vilja blir det viktigaste för dem i livet. — 1 Johannes 2:15—17.

När det gäller kraft, så har vi alla ett visst mått av sådan. Av naturen har vi fysisk och intellektuell kraft, och allteftersom vi växer till som kristna utvecklar vi kraft i andlig bemärkelse. Jehova förstärker vår kraft med sin heliga ande i sådan utsträckning att vi, fastän till synes svaga, kan utföra Jehovas vilja. Paulus sade: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” (Filipperna 4:13) Samma styrka är tillgänglig för oss om vi ber om Jehovas ande.

Att predika de goda nyheterna

Att vi lägger i dagen Guds fyra viktigaste egenskaper syns tydligt när vi lyder befallningen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) Detta undervisningsarbete medför liv för dem som reagerar positivt. Vilket utomordentligt bevis på kärlek till dem som, i de flesta fall, till att börja med är helt och hållet främlingar för oss!

Vidare handlar man klokt när man undervisar på det här sättet. Resultatet blir till bestående nytta. Vilket annat arbete kan man säga så här om: ”Genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig”? (1 Timoteus 4:16) Det finns inga förlorare i verket att göra lärjungar. Både de som lyssnar och de som undervisar vinner eviga välsignelser.

Vad rättvisa beträffar lär de kristna ut rättvisa och rättfärdiga principer från Bibeln åt sina elever. Vi hjälper dem att tjäna Jehova, ”rättvisans Gud”. (Malaki 2:17) De som i våra dagar överlämnar sitt liv åt att tjäna Jehova och i trohet fullföljer sitt överlämnande förklaras rättfärdiga, rättfärdiggjorda, vilket leder till att de får överleva Harmageddon. — Romarna 3:24; Jakob 2:24—26.

Att predika och undervisa om de goda nyheterna världen utöver är ett utomordentligt bevis på kraft. (Matteus 24:14) Det krävs uthärdande att utan uppehåll predika i områden där majoriteten inte önskar höra det. Men genom sin ande ger Jehova den styrka som behövs för att hålla ut till slutet. — Jesaja 40:30, 31; Matteus 24:13; Lukas 11:13.

Vi kan visserligen inte utöva dessa förträffliga egenskaper på ett fullkomligt sätt, eftersom vi är ofullkomliga ättlingar till Adam. Kom likväl ihåg att människan danades till Guds avbild, och om vi strävar efter att bli mer och mer lika Gud, då uppfyller vi till en del syftet med att vi finns till. (Predikaren 12:13) Om vi bemödar oss om att göra så gott vi kan och ber om förlåtelse när vi kommer till korta, då kan vi hoppas att få överleva in i Guds rättfärdiga nya värld, där vi till sist kan uppnå fullkomlighet. Då kommer vi att få vara på en paradisisk jord som är befolkad med fullkomliga människor, vilka alla i full utsträckning lägger i dagen Jehova Guds egenskaper. Vilken glädje! Då kommer människor till sist att i ordets fulla bemärkelse vara till Guds avbild.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 25]

Jesus visade oss hur vi skall kunna uppodla Jehovas gudomliga egenskaper

[Bild på sidan 26]

Slutligen kommer människorna att i ordets fulla bemärkelse vara till Guds avbild