8. I vilket avseende innehöll Paulus’ brev till efesierna verkligen ord i rätt tid?

⁸ Medan Paulus nu är i fängelse tänker han på de problem som församlingen i Efesos har att brottas med i den staden, där de lever i skuggan av det imponerande Artemistemplet och är omgivna av avgudadyrkare. Dessa smorda kristna behövde helt visst den välvalda illustration som Paulus nu framställer för dem, när han säger att de utgör ”ett heligt tempel”, som Jehova bebor genom sin ande. (Ef. 2:21) Den ”heliga hemlighet” som uppenbarades för efesierna om Guds förvaltning (dvs. hans sätt att handha angelägenheterna i sitt hushåll), ja, denna förvaltning som är Guds medel till att genom Jesus Kristus återställa enhet och frid, var utan tvivel en källa till stor inspiration och tröst för dem. (1:9, 10) Paulus betonar judars och icke-judars samhörighet och gemenskap i Kristus. Han uppmanar dem att bevara enheten, att vara ett. Allt detta hjälper oss att förstå syftet med det här brevet och värdet av det, och det pekar också entydigt på att brevet är inspirerat av Gud.

9. Hur har Gud låtit sin kärlek överflöda, och vad ber Paulus om?

⁹ Guds uppsåt: att åstadkomma enhet genom Kristus (1:1—2:22). Aposteln Paulus sänder hälsningar till de kristna i Efesos. Gud må vara välsignad för sin härliga oförtjänta omtanke. Detta har att göra med att Gud har utvalt dem till att vara i gemenskap med Jesus Kristus, med vars hjälp de har frigörelsen genom lösen medelst hans blod. Vidare har Gud låtit sin kärlek överflöda gentemot dem genom att låta sin viljas heliga hemlighet göras känd. Han har nämligen gjort det till sitt uppsåt att upprätta en förvaltning för ”att sammanfatta allt igen i Kristus”, i vars gemenskap de också angavs som arvingar. (1:10) Som ett förskott på detta har de blivit märkta med helig ande som med ett sigill. Paulus ber om att de skall bli fast övertygade om det hopp som de har blivit kallade till och inse att Gud kommer att bruka samma kraft gentemot dem som han använde när han uppväckte Kristus och när han satte honom högt över varje regering och myndighet och gjorde honom till huvud över allting åt församlingen.

19. Vilket hopp och vilken uppmuntran ger Efesierbrevet än i dag?

¹⁹ I förbindelse med Guds ”heliga hemlighet” talade Paulus också om ”en förvaltning ... , nämligen att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna [de som utvalts till att vara i det himmelska kungariket] och det som är på jorden [de som skall få leva i Guds kungarikes domän på jorden]”. Således framhålls Guds storslagna uppsåt att återställa frid och enhet. I detta sammanhang bad Paulus för efesierna, vars hjärtas ögon hade blivit upplysta, att de till fullo skulle fatta tag om det hopp som Gud hade kallat dem till och inse ”vad den härliga rikedom är som han har i beredskap som arv åt de heliga”. Dessa ord måste i hög grad ha uppmuntrat dem i deras hopp. Det inspirerade brevet till efesierna är också i vår tid mycket uppbyggande för församlingen, så att vi i allting kan ”uppfyllas med hela den fullhet som Gud ger”. — 1:9—11, 18; 3:19.