”Håll inte på med att reta upp era barn”
”FÄDER, håll inte på med att reta upp era barn.” Så löd aposteln Paulus’ ord. (Efesierna 6:4) I västvärlden, där föräldrarna är utsatta för industrisamhällets stress och påfrestningar, är det inte alltid lätt för dem att uppträda vänligt mot sina barn. Och barnuppfostran är inte en mindre utmaning i utvecklingsländerna. Det är sant att livet där går i en lugnare takt än i Väst. Men gamla sedvänjor och traditioner kan påverka föräldrarna så att de behandlar sina barn på ett sätt som med största säkerhet gör dem besvikna och uppretade.
I somliga utvecklingsländer placeras barnen på det lägsta pinnhålet vad gäller erkännande och respekt. I en del kulturer kommenderar man omkring barnen med hotfull och myndig stämma, förolämpar dem och skriker åt dem. Det kan vara en sällsynthet att få höra en vuxen säga något snällt till ett barn, för att inte tala om sådana artigheter som ”var så god” och ”tack”. Fäder känner att de måste upprätthålla sin myndighet med hårda nypor; hugg och slag ger eftertryck åt de hårda orden.
I somliga afrikanska kulturer anses det till och med oförskämt om ett barn av eget initiativ hälsar på en vuxen. Det är inte ovanligt att man får se ungdomar med tunga bördor på huvudet tålmodigt stå och vänta på tillåtelse att få hälsa på en grupp vuxna. De vuxna fortsätter att småprata och ignorerar de väntande ungdomarna ända tills de bestämmer sig för att låta dem få hälsa. Först när hälsningarna är avklarade tillåts barnen passera.
Fattigdom är en annan faktor som kan vara till skada för barnen. Unga människor utnyttjas till barnarbete på bekostnad av deras hälsa och skolgång. Ibland lägger man orimligt tunga arbetsbördor på barnen till och med i hemmet. Och när familjer på landsbygden sänder sina barn till storstäderna för att släktingar skall ta hand om dem medan de går i skola, behandlas de ofta i realiteten som slavar. All denna orättvisa behandling är förvisso irriterande för barnen!
Vad det betyder att ”reta upp” dem
En del föräldrar låter sig påverkas av vad som för tillfället är på modet när det gäller barnuppfostran och tänker inte så mycket på följderna. Det är emellertid på goda grunder som Guds ord råder föräldrarna att inte reta upp sina barn. Den grekiska grundtextens uttryck som översatts med ”håll inte på med att reta upp” kan ordagrant återges: ”inte håll ni på med att reta till vrede”. (Rikets mellanradiga översättning) I Romarna 10:19 återges samma verb med ”uppegga till våldsam förbittring”.
I Today’s English Version heter det således: ”Behandla inte era barn på ett sådant sätt att de vredgas.” The Jerusalem Bible har lydelsen: ”Driv aldrig era barn till förbittring.” Bibeln talar således inte om de små irritationsmoment som en förälder på grund av ofullkomlighet oavsiktligt kan utsätta sitt barn för, och inte heller fördömer den tuktan i rättfärdighet. Enligt Lange’s Commentary on the Holy Scriptures talar denna bibelvers om ”häftig, hårdhänt och nyckfull behandling av barn, så att ... de stöts bort och drivs till trots, motstånd och bitterhet”.
Det är som pedagogen J. S. Farrant konstaterade: ”Faktum är att barn är människor. De låter sig inte bara passivt påverkas av sin omgivning som fallet är med växter. De reagerar.” Och ofta leder deras reaktion på orättvis behandling till andlig och känslomässig förödelse. I Predikaren 7:8 (NW) heter det: ”Ty blott och bart förtryck kan få en vis att handla som en galning.”
Att uppfostra barn i Guds tuktan
Föräldrar som vill att deras barn skall fortsätta att vandra i sanningen får inte tillåta att olika kulturnormer och traditioner blir det enda som avgör hur de skall uppfostra sina barn. (Jämför 3 Johannes, vers 4.) Efter att ha varnat föräldrar för att reta upp sina barn tillade Paulus: ”Fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Jehovas normer går således före lokala traditioner och uppfattningar.
Medan det i vissa länder är vanligt att man behandlar barn som mindervärdiga och som slavarbetare, förklarar bibeln i Psalm 127:3 (NW): ”Se! Söner är en arvedel från Jehova; moderlivets frukt är en belöning.” Kan en förälder bevara ett gott förhållande till Jehova om han behandlar sin arvedel skymfligt? Knappast. Det finns inte heller något rum för åsikten att barn existerar enbart för att fylla sina föräldrars behov. I 2 Korintierna 12:14 påminner bibeln oss: ”Barnen bör ju inte spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.”
Inte så att barnen bör befrias från att göra sin del av hushållsarbete och andra plikter. Men är det inte barnens bästa man skall ha för ögonen? När Yaa, en kristen flicka i Afrika, tillfrågades om vad hon mest av allt skulle önska att hennes föräldrar gjorde för henne, svarade hon: ”Jag önskar att jag inte behövde utföra så mycket hushållsarbete de dagar då jag har bestämt tjänst på fältet.” Så om ett barn får svårt att komma i tid till skolan eller vara med vid mötena på grund av alltför mycket hushållsarbete, vore det då inte bäst att vidta en del förändringar?
Det är sant att unga människor kan vara svåra att ha att göra med. Hur skall föräldrarna kunna behandla dem på ett sätt som inte är kränkande eller retar upp dem? I Ordspråksboken 19:11 (NW) heter det: ”En människas insikt bromsar sannerligen hennes vrede.” Ja, först och främst bör du försöka förstå ditt barn som individ. Varje barn är unikt, med unika intressen, förmågor och behov. Vilka är dessa? Har du tagit dig tid att lära känna ditt barn för att få svar på denna fråga? Att tillsammans delta i arbete och tillbedjan och att som familj ägna sig åt rekreation — allt detta ger föräldrarna en möjlighet att komma närmare sina barn.
I 2 Timoteus 2:22 gav Paulus en annan intressant uppmaning när han sade till Timoteus: ”Så fly då från de begär som hör ungdomen till.” Ja, Paulus förstod att ungdomsåren kan vara en stormig tid. Dramatiska fysiska och känslomässiga förändringar äger rum. Man dras mer och mer till det motsatta könet. Under denna tid behöver ungdomar mogen och kärleksfull vägledning för att undvika allvarliga fallgropar. Men de får inte behandlas som om de var omoraliska. Den ursinniga dottern till en kristen man beklagade sig på följande sätt: ”Om jag inte har begått otukt, men min far anklagar mig för att ha gjort det, då kan jag lika gärna löpa linan fullt ut och göra det.” I stället för att tillskriva ditt barn felaktiga motiv bör du visa att du har förtroende för det. (Jämför 2 Tessalonikerna 3:4.) I stället för att vara kritisk bör du visa empati och urskillning på ett kärleksfullt och konsekvent sätt.
Många problem kan emellertid undvikas om föräldrarna i förväg talar med sina barn om de moraliska faror som de ställs inför. Kom ihåg att Gud kräver att föräldrarna skall öva och undervisa sina barn i Guds ord. (5 Moseboken 6:6, 7) Detta kräver avsevärd tid och ansträngning. Brist på tålamod gör tyvärr att en del föräldrar inte fullgör sin plikt att undervisa. Analfabetism, ett stort problem i många utvecklingsländer, är ett hinder för andra föräldrar.
I vissa fall kan man be en mogen kristen om hjälp. Det kan helt enkelt gälla att ge en oerfaren förälder råd. (Ordspråksboken 27:17) Eller också kan det inbegripa att hjälpa till med att leda familjestudiet. Men detta fritar inte föräldern från hans skyldighet att undervisa sitt barn i Guds ord. (1 Timoteus 5:8) Han kan anstränga sig för att samarbeta med sina barn i tjänsten på fältet och samtala om andliga ting vid måltiderna eller vid andra lämpliga tillfällen.
En ung person som börjar bli vuxen kan naturligt nog önska sig mer frihet. Ofta misstolkar föräldrarna detta som uppstudsighet eller fräckhet. Hur upprörande skulle det inte vara om föräldrarna reagerade genom att behandla honom som ett litet barn och nekade att ge honom mer frihet! Lika irriterande skulle det vara om de skulle fatta beslut som rör varje del av hans liv — utbildning, yrke, äktenskap — utan att tala igenom saken med honom på ett lugnt och respektfullt sätt. (Ordspråksboken 15:22) Aposteln Paulus rådde sina medkristna att bli ”fullvuxna i fråga om sinnesförmögenheter”. (1 Korintierna 14:20) Borde inte föräldrarnas önskan vara att deras egna barn skall växa upp — känslomässigt och andligen? Ja, en ung människas ”uppfattningsförmågor” kan övas endast ”genom användning”. (Hebréerna 5:14) För att kunna använda dessa förmågor måste han ges ett visst mått av handlingsfrihet.
Det är inte lätt att uppfostra barn i dessa svåra tider. Men föräldrar som följer Guds ord retar eller förargar inte sina barn ”för att de inte skall bli modfällda”. (Kolosserna 3:21) I stället strävar de efter att behandla dem med värme, förståelse och värdighet. Deras barn ges vägledning, inte tvång; fostran, inte likgiltighet; de motiveras till kärlek, retas inte till vrede eller besvikelse.
[Bild på sidan 31]
Att spela ”oware”, ett inomhusspel från Ghana, ger dessa föräldrar en möjlighet att vara tillsammans med sina barn