Aposteln Paulus skrev: ”[Gud] har välsignat oss med varje andlig välsignelse i de himmelska regionerna i gemenskap med Kristus, alldeles som han utvalde oss i gemenskap med honom före världens grundläggning. ... Ty han har förutbestämt oss till adoption genom Jesus Kristus som söner åt sig själv.” (Efesierna 1:3–5) Vad har Gud förutbestämt, och hur kommer det sig att Paulus kunde skriva att ”han utvalde oss ... före världens grundläggning”?

Vilken värld hade aposteln Paulus i tankarna när han sade: ”[Gud] utvalde oss i gemenskap med honom före världens grundläggning”? Paulus talade inte om den värld som kom till då Gud skapade Adam och Eva. Den världen var något ”mycket gott” – fullkomligt fri från synd och moraliskt förfall. (1 Moseboken 1:31) Den var inte i behov av en ”frigörelse” från synd. (Efesierna 1:7)

Paulus syftade i stället på den värld som fick sin början när Adam och Eva gjorde uppror i Eden, en värld som skilde sig mycket från det som var Guds ursprungliga avsikt. Den värld Paulus syftade på utgjordes av Adams och Evas barn, en värld som bestod av människor som var fjärmade från Gud och förslavade under synd och moraliskt förfall. Det var en värld av människor som kunde bli återlösta, till skillnad från Adam och Eva som syndade uppsåtligt. (Romarna 5:12; 8:18–21)

Jehova Gud hade omedelbart en lösning på den situation som blev resultatet av upproret i Eden. Så snart behovet uppstod beslöt han att upprätta ett organ, eller ett redskap – ett rike med den utlovade Messias som regent – som skulle användas när mänskligheten skulle friköpas från Adams synd. (Matteus 6:10) Detta gjorde Gud ”före världens grundläggning”, innan det fanns en värld av människor som kunde bli återlösta, dvs. innan upprorsmakarna Adam och Eva fick barn.