Vad är nyckeln till verklig kristendom?
I VÅRA dagar är det fler människor som bekänner sig till kristendomen än till någon annan religiös grupp. Men dessa förmenta kristnas trosuppfattningar är ofta motsägande, de har ingen endräkt sinsemellan, och ibland dödar de rentav varandra. Det är uppenbart att många av dessa inte är verkliga kristna. Jesus förutsade att det i vår tid skulle finnas många som skulle säga ”Herre, Herre” till honom, det vill säga påstå sig vara kristna, men ändå skulle han säga till dem: ”Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” (Matteus 7:21, 23) Säkerligen vill ingen av oss vara bland dessa! Hur kan vi då veta om vi är verkliga kristna?
Faktum är att det krävs mycket för att vara en verklig kristen. En verklig kristen måste ha stark tro, för ”utan tro är det ... omöjligt att behaga ... [Gud] väl”. (Hebréerna 11:6) Denna starka tro måste också åtföljas av goda gärningar. Lärjungen Jakob sade varnande att ”tron utan gärningar [är] död”. (Jakob 2:26) En kristen måste också erkänna den myndighet som utövas av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Men nyckeln till verklig kristendom är ändå något annat.
Vad är då denna nyckel? Aposteln Paulus ger svaret i sitt första brev till korintierna: ”Om jag talar människors och änglars tungomål men inte har kärlek, då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag har profeterandets gåva och är insatt i alla heliga hemligheter och all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Och om jag ger ut allt vad jag äger för att andra skall ha att äta, och om jag lämnar ut min kropp, för att kunna berömma mig, men inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.” — 1 Korintierna 13:1—3.
Kärlek är alltså nyckeln till verklig kristendom. Tro, gärningar och ett rätt umgänge är mycket viktigt, ja, livsnödvändigt. Men utan kärlek blir allt detta värdelöst. Varför det?
Främst beroende på det slag av Gud som vi tillber. Aposteln Johannes beskrev Jehova, den sanna kristendomens Gud, med följande ord: ”Gud är kärleken.” (1 Johannes 4:8) Jehova Gud har många andra egenskaper, till exempel makt, rättvisa och vishet, men eftersom han i all synnerhet är en kärlekens Gud, vad slags människor vill han då ha som sina tillbedjare? Helt visst människor som efterliknar honom och odlar kärlekens frukt i sitt liv. — Matteus 5:44, 45; 22:37—39.
Ett rätt motiv
Ja, egenskapen kärlek får de kristna att efterlikna den Gud som de tillber. Det betyder att deras motiv överensstämmer med Guds. Vad var det som framför allt fick Jehova Gud att sända Jesus till jorden och ge oss människor möjlighet att vinna evigt liv? Det var kärlek. ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Vad bör då vara vårt motiv till att göra Guds vilja? Återigen, kärlek. ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” — 1 Johannes 5:3.
Är det då möjligt att tjäna Gud av orätt motiv? Ja, det är det. Paulus nämnde några på den tiden som motiverades av avund och rivalitet. (Filipperna 1:15—17) Detta skulle också kunna hända oss. Världen omkring oss är mycket konkurrenspräglad, och denna anda skulle kunna påverka oss. Vi kanske känner en viss stolthet över att vi är en bättre talare eller kan placera mer litteratur än andra. Vi kanske jämför våra tjänsteprivilegier med andras och blir dryga — eller avundsjuka. En äldste kan svartsjukt slå vakt om sin ställning, till den grad att han hindrar en yngre man med goda förmågor från att gå framåt. Vår önskan att få personliga fördelar kan få oss att odla mer välbärgade kristnas vänskap och försumma dem som har det sämre ställt.
Sådana saker kan hända, eftersom vi är ofullkomliga. Men om vi — i likhet med Jehova — låter kärleken bli vår främsta drivkraft, kommer vi att bekämpa sådana tendenser. Själviskhet, en önskan att upphöja oss själva eller förmäten stolthet kan tränga undan kärleken, så att det vi gör blir oss ”till ingen nytta alls”. — Ordspråksboken 11:2; 1 Korintierna 13:3.
Kärlek i en självisk värld
Jesus sade att hans efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen”. (Johannes 17:14) Hur kan vi då undvika att bli överväldigade av de världsliga inflytandena omkring oss? Kärleken kommer att hjälpa oss. I våra dagar är människor ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. (2 Timoteus 3:4) Johannes förmanade oss att inte efterlikna dem. Han sade: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen.” — 1 Johannes 2:15, 16.
Men det är inte alltid så lätt att vända ryggen åt ”köttets begär” och ”ögonens begär”. Människor älskar dessa ting just därför att de är så tilltalande för vårt kött. Dessutom finns det långt fler nöjen och njutningar att ägna sig åt i våra dagar än det fanns på Johannes’ tid, så om ögonens begär var ett problem på den tiden, är det det i ännu högre grad i dag.
Det är emellertid intressant att lägga märke till att många av de nöjen som dagens värld har att erbjuda inte är orätta i sig själva. Det är inget fel att ha ett stort hus, en fin bil, en TV eller en stereoanläggning. Inte heller är det ett brott mot någon biblisk lag att göra långa, intressanta resor och ha spännande semestrar. Vad är då den springande punkten i Johannes’ varning? Om sådana ting blir alltför viktiga för oss, kan vi komma att utveckla en anda av själviskhet, materialism och stolthet. Våra ansträngningar att tjäna de pengar som behövs för att skaffa oss alla dessa ting skulle också kunna hindra oss i vår tjänst för Jehova. Till och med att njuta av dessa ting tar tid, och även om ett rimligt mått av avkoppling skänker vederkvickelse, så är vår tid begränsad, med tanke på vår förpliktelse att studera bibeln, församlas med medtroende till kristna möten och predika de goda nyheterna om Riket. — Psalm 1:1—3; Matteus 24:14; 28:19, 20; Hebréerna 10:24, 25.
I denna materialistiska tidsålder krävs det beslutsamhet att ”först söka riket” och motstå frestelsen att göra ”fullt bruk” av världen. (Matteus 6:33; 1 Korintierna 7:31) En stark tro kommer att vara till stor hjälp för oss. Men framför allt kommer uppriktig kärlek till Jehova Gud och våra medmänniskor att ge oss kraft att motstå de lockelser som, även om de inte är orätta i sig själva, kan hindra oss från att helt fullgöra vår tjänst. (2 Timoteus 4:5) Om vi inte har sådan kärlek, skulle vår tjänst lätt kunna bli slentrianmässig.
Kärlek inom församlingen
Jesus framhöll vikten av kärlek, när han sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Varför skulle de äldste ägna så mycket tid åt att stödja och hjälpa sina medkristna om de inte älskade dem? Varför skulle församlingens medlemmar ha fördrag med varandras svagheter — inbegripet de äldstes — om inte på grund av kärlek? Kärleken motiverar de kristna att hjälpa varandra i materiellt avseende när de får veta att andra lider nöd. (Apostlagärningarna 2:44, 45) I tider av förföljelse är kristna villiga att skydda varandra och till och med dö för varandra. Varför är det så? Därför att de älskar varandra. — Johannes 15:13.
Ibland sätts vår kärlek på de största proven i små ting. En äldste som redan dignar under en tung arbetsbörda kanske kontaktas av en medkristen som återigen klagar över något som verkar rätt oväsentligt för äldstebrodern. Bör äldstebrodern bli arg? Nej, i stället för att låta detta bli en orsak till splittring är han vänlig och tålmodig mot sin broder. De resonerar igenom saken, och det stärker också deras vänskap. (Matteus 5:23, 24; 18:15—17) I stället för att var och en envist skulle hålla på sina rättigheter bör alla försöka odla den storsinthet som Jesus uppmuntrade till när han sade att en kristen skall vara villig att förlåta sin broder ”sjuttiosju gånger”. (Matteus 18:21, 22) De kristna måste således bemöda sig om att ikläda sig kärleken, ”eftersom den är ett fullkomligt föreningsband”. — Kolosserna 3:14.
Låt oss ha intensiv kärlek till varandra
Ja, det rätta motivet till att tjäna Jehova är kärlek. Denna kärlek kommer att hjälpa oss att hålla oss avskilda från världen och kommer att garantera att församlingen förblir verkligt kristen. Effektivitet är visserligen en viktig egenskap, men kärleken kommer att hjälpa dem som har ledningen i församlingen att inte bli så prestationsinriktade att de glömmer att visa omtänksamhet och mildhet i sitt samröre med andra. Kärleken hjälper oss alla att vara ”lydiga mot dem som har ledningen ... och [vara] fogliga”. — Hebréerna 13:17.
Aposteln Petrus uppmanade oss att ha ”intensiv kärlek” till varandra, ”eftersom kärleken överskyler en mängd synder”. (1 Petrus 4:8) Hur kan vi visa sådan kärlek? Vi människor är skapade till Guds avbild och har därför en medfödd förmåga att visa kärlek. Men det slag av kärlek som vi talar om här är något förmer. Det är i själva verket den viktigaste frukten av Guds ande. (Galaterna 5:22) För att kunna uppodla sådan kärlek måste vi således låta Guds andes inflytande verka på oss. Hur då? Genom att studera bibeln, som skrevs under inspiration av Jehovas ande. (2 Timoteus 3:16) Genom att be om att Jehovas ande skall bygga upp vår kärlek till Gud och våra bröder. Genom att vara intimt förbundna med den kristna församlingen, där hans ande flödar fritt.
Vi måste också rannsaka oss själva, så att vi märker om vi gör oss skyldiga till kärlekslösa tankar och handlingar. Tänk på att kärleken är en hjärtats egenskap, och ”hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är desperat”. (Jeremia 17:9, NW) Trots all den hjälp som Jehova ger oss handlar vi ibland på ett kärlekslöst sätt. Vi kanske uttrycker oss onödigt bryskt till en medkristen, eller också kanske vi blir arga och tar anstöt av något som sägs. Vi bör därför ha samma inställning som David gav uttryck åt i sin bön: ”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.” — Psalm 139:23, 24.
Som det sägs i bibeln: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korintierna 13:8) Om vi visar varandra kärlek varje dag, kommer vi att bestå provet i tider av svårigheter. Den kärlek som råder bland Guds folk bidrar i hög grad till det andliga paradis som finns i våra dagar. Det är endast de som älskar varandra intensivt av hjärtat som kommer att finna glädje i att leva i den nya världen. Låt oss därför efterlikna Jehova i att visa sådan kärlek och därigenom stärka endräktens band. Ja, låt oss uppodla kärlek — nyckeln till verklig kristendom.