Låt inte din styrka bli din svaghet
Det lyxiga oceanfartyget Titanic hade 16 vattentäta skott och betraktades som osänkbart. På sin jungfruresa år 1912 förde det bara med sig hälften så många livbåtar som behövdes. Fartyget kolliderade med ett isberg och sjönk, och över 1.500 människoliv gick förlorade.
DEN gudfruktige kung Ussia i det forntida Jerusalem var en mästerlig militärbefälhavare. Med Jehovas hjälp besegrade han sina fiender, en efter en. ”Följaktligen gick [Ussias] ... rykte ut till fjärran trakter, ty han blev hjälpt på ett underbart sätt, tills han var stark.” Men så ”blev hans hjärta högmodigt ... i det han handlade otroget mot Jehova, sin Gud”. På grund av sitt högmod blev han slagen med spetälska. — 2 Krönikeboken 26:15–21; Ordspråken 16:18.
Dessa två redogörelser lär oss att starka sidor lätt kan bli till svagheter eller belastningar, när de inte balanseras med vishet, blygsamhet eller ödmjukhet. Detta är tankeväckande, för på ett eller annat sätt har vi alla en del starka sidor, eller gåvor, och vi vill att dessa skall vara en tillgång och en källa till glädje för oss själva och andra och i synnerhet för vår Skapare. Vi bör verkligen göra fullt bruk av en eventuell gudagiven gåva, men på samma gång behärska den så att den förblir en värdefull tillgång.
Exempelvis kan en person som älskar sitt arbete lätt förvandla denna gåva till en svaghet genom att bli arbetsnarkoman. En försiktig person kanske inte kan luras eller vilseledas så lätt, men han kanske är så försiktig att han aldrig fattar beslut. Effektivitet är också en fin egenskap, men om den går till överdrift, så att man ignorerar den mänskliga faktorn, kan det leda till en kylig, stel miljö som leder till bedrövelse. Så fundera en stund över dina starka sidor. Hanterar du dem på ett bra sätt? Är de till välsignelse för andra? Framför allt, använder du dem till att ära Jehova, källan till ”varje god gåva”? (Jakob 1:17) Låt oss nu, med tanke på detta, se närmare på några andra exempel på starka sidor som kan utvecklas till svagheter, till och med belastningar, om man inte behärskar dem.
Använd mentala förmågor på ett vist sätt
Att vara mycket begåvad är verkligen en fin tillgång. Men det skulle kunna bli till en svaghet, om det leder till självsäkerhet eller får oss att utveckla en uppblåst uppfattning om oss själva, speciellt om andra berömmer oss överdrivet mycket eller smickrar oss till övermått. Eller också utvecklar vi kanske en intellektuell syn på Guds ord och studiepublikationer grundade på Bibeln.
Självsäkerhet kan yttra sig på olika sätt. Som exempel kan nämnas att om någon som är mycket begåvad får ett talaruppdrag i den kristna församlingen, kanske ett offentligt föredrag eller ett tal i skolan i teokratisk tjänst, så kanske han väntar med att förbereda sig till sista minuten, och han kanske inte ens ber om Jehovas välsignelse. I stället förlitar han sig på den kunskap han har samlat på sig och sin improvisationsförmåga. Naturlig fallenhet kanske döljer hans försumlighet under en tid, men utan Jehovas fulla välsignelse skulle hans andliga framåtskridande sakta av, eller kanske till och med upphöra. Det är verkligen att kasta bort en fin gåva! — Ordspråken 3:5, 6; Jakob 3:1.
Någon som är mycket begåvad kanske också får en intellektuell syn på Bibeln och biblisk litteratur. Men sådan kunskap ”uppblåser”, får självkänslan att pösa upp likt en ballong — den bygger inte upp kärleksfulla kristna förhållanden. (1 Korinthierna 8:1; Galaterna 5:26) Å andra sidan: Oavsett mentala förmågor ber den andliga människan alltid om Guds ande och förtröstar på den. Hans starka sida blir alltmer en tillgång när han växer i kärlek, ödmjukhet, kunskap och vishet, allt på ett fint och balanserat sätt. — Kolosserna 1:9, 10.
En förmåga kan också bli en svaghet, om vi genom den utvecklar en uppblåst uppfattning om oss själva och på så sätt avslöjar brist på blygsamhet. En begåvad person — och de som beundrar honom — kan glömma att Jehova ”[inte] bryr sig ... om dem som är visa i sitt eget hjärta”, hur begåvade de än är. (Job 37:24) Guds ord säger att ”vishet är hos de blygsamma”. (Ordspråken 11:2) Trots att aposteln Paulus var mycket intelligent och välutbildad sade han till korinthierna: ”När jag kom till er, bröder, [kom jag] inte ... med överlägsenhet i tal eller i vishet. ... Jag kom till er i svaghet och i fruktan och med stor bävan; och mitt tal och min predikan var inte med övertalande visdomsord, utan med ett uppvisande av ande och kraft, för att er tro inte skulle vara en tro på människors vishet utan på Guds kraft.” — 1 Korinthierna 2:1–5.
Den verkligt vise blir inte vilseledd av världens syn på förstånd, och inte heller av dess definition av framgång. Så i stället för att använda sina talanger för att få människors gillande, eller för att samla världsliga rikedomar på hög, ger han sitt bästa för den som han har fått sitt liv och sina förmågor ifrån. (1 Johannes 2:15–17) På så vis fortsätter han att sätta Guds kungarikes intressen främst i sitt liv, och han blir lik ett fruktbärande ”träd, planterat vid vattenströmmar”. Tack vare Jehovas välsignelse, och inte på grund av hans naturliga talanger, ”[kommer] allt vad han gör ... att ha framgång”. — Psalm 1:1–3; Matteus 6:33.
Låt kristendomen utöka din styrka
Till sin natur är kristendomen så rik på starka sidor att världsliga filosofier förbleknar i jämförelse med den. Så till exempel utvecklar det kristna levnadssättet de bästa makarna, de bästa grannarna, de bästa arbetstagarna — människor som är ärliga, respektfulla, fredliga och flitiga. (Kolosserna 3:18–23) Dessutom bygger man upp goda kommunikativa färdigheter genom kristen träning i att tala och undervisa. (1 Timoteus 4:13–15) Det är inte förvånande att kristna ofta får erbjudanden av sina arbetsgivare om ökat ansvar och befordringar. Men starka sidor som dessa kan också missbrukas, om man inte är försiktig med dem. En befordran eller ett lockande erbjudande om ett arbete kan betyda att man måste ägna nästan all sin tid åt företaget, så att man jämt missar kristna möten eller offrar värdefull tid som man borde tillbringa med sin familj.
En kristen äldste och familjefar i Australien var också en mycket framgångsrik affärsman. Han ”hade världen för sina fötter”, som man säger. Men han avvisade frestelsen att bli framgångsrik i den här ordningen. Han sade: ”Jag ville tillbringa mer tid med min familj och i den kristna tjänsten. Så min hustru och jag kom överens om att jag på ett omsorgsfullt sätt skulle minska den tid som jag tillbringade på mitt förvärvsarbete.” Han tillade: ”Varför skall jag jobba femdagarsvecka, om jag inte behöver det?” Genom att göra några väl genomtänkta justeringar i sitt liv fann denne äldste att han fortfarande kunde försörja sin familj genom att arbeta tre eller fyra dagar i veckan. Med tiden blev han inbjuden att ta del i andra tjänsteprivilegier, som att tjäna i den lokala sammankomsthallskommittén och i administrationen vid områdessammankomster. När han använde sina starka sidor på ett vist sätt, ledde det till stor glädje och tillfredsställelse för honom och hans familj.
En balanserad inställning till privilegier
Kristna män uppmuntras att trakta efter tjänsteprivilegier i församlingen. ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman [eller biträdande tjänare], är det ett utmärkt arbete han önskar sig.” (1 Timoteus 3:1) Likt de starka sidor som vi redan har talat om behöver villighet att ta på sig ansvar också balanseras med gott omdöme. Ingen bör ta på sig så många uppgifter att han förlorar glädjen i Jehovas tjänst. Det är sant att en villig anda är berömvärd, faktiskt nödvändig, eftersom Jehova inte godkänner en attityd som går ut på att vi sparar oss själva. Men villighet måste också återspegla blygsamhet och ”sundhet i sinnet”. — Titus 2:12; Uppenbarelseboken 3:15, 16.
Jesu mildhet, insikt och känslighet fick även de mest anspråkslösa att känna sig väl till mods i hans närvaro. Det är likadant i dag. Människor känner sig väl till mods hos dem vars starka sida är en personlighet som präglas av omtanke och empati. I den kristna församlingen är sådana varma, tillgängliga äldste verkligen uppskattade ”gåvor i form av människor”. De är ”ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. — Efesierna 4:8; Jesaja 32:2.
Men äldste måste balansera den tid de hjälper andra med sitt eget behov av personligt studium, meditation, bön och den offentliga tjänsten. Naturligtvis måste gifta äldste ägna tid åt sin familj, och de skall vara särskilt tillgängliga för den.
Dugliga kvinnor — en underbar välsignelse
Likt dugliga äldste är andligt sinnade kvinnor en fin tillgång för Jehovas organisation. Kvinnor är ofta begåvade med ett intresse för andra människor, en egenskap som Jehova värderar och uppmuntrar till. Aposteln Paulus skrev: Håll ”inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:4) Dock har detta ”personliga intresse” sina gränser, eftersom ingen kristen vill vara ”en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”, och inte heller bör man vara en som skvallrar. — 1 Petrus 4:15; 1 Timoteus 5:13.
Kvinnor har många andra gåvor. Så till exempel kan en kristen hustru vara mer begåvad mentalt sett än sin man. Trots det bör hon, som ”en duglig hustru” som fruktar Jehova, respektera sin man och använda sina gåvor som ett komplement till honom, inte för att tävla med honom. Och i stället för att vara avundsjuk eller bli förbittrad på henne skulle en vis, ödmjuk man värdera sin hustrus starka sidor och glädjas över dem. Han skulle uppmuntra henne att göra fullt bruk av sina talanger för att bygga upp sitt hushåll och hjälpa sina barn att ”frukta Jehova”, precis som hon själv gör. (Ordspråken 31:10, 28–30; 1 Moseboken 2:18) Sådana blygsamma, ödmjuka män och hustrur har framgång i äktenskap som verkligen är till ära för Jehova.
Att tygla en kraftfull personlighet
En kraftfull personlighet, som är inriktad på rättfärdighet och på att göra Jehovas vilja helhjärtat, kan vara en fin tillgång när man dämpar den med blygsamhet och ödmjukhet. Men den kan vara en svaghet, om den får en att dominera eller skrämma andra, i synnerhet inom den kristna församlingen. Kristna bör känna sig avspända i sällskap med varandra, också när de är tillsammans med församlingsäldste. — Matteus 20:25–27.
Äldste i sin tur bör känna sig otvungna i varandras sällskap. Och när de har sina sammanträffanden, bör helig ande, och inte deras personlighet, påverka deras beslut. Ja, den heliga anden kan påverka varje äldste i äldstekretsen, inbegripet den yngste eller den mest tystlåtne äldstebrodern. Så de som har en kraftfullare personlighet bör, även om de märker att de har rätt, behärska sin starka sida genom att lära sig konsten att vara hänsynsfull och på det sättet ”bevisa” medäldste ”ära”. (Romarna 12:10) Predikaren 7:16 varnar på ett vänligt sätt: ”Bli inte alltför rättfärdig, visa dig inte heller vis till övermått. Varför skulle du vålla dig själv ödeläggelse?”
Jehova, källan till ”varje god gåva”, styr och behärskar sin väldiga kraft med absolut fullkomlighet. (Jakob 1:17; 5 Moseboken 32:4) Och han är vår lärare! Så låt oss lära av honom och arbeta hårt, både på att utveckla våra naturliga förmågor, eller våra starka sidor, och att behärska dem på ett vist, blygsamt och kärleksfullt sätt. Då kan vi verkligen vara en välsignelse för andra!
[Bilder på sidan 27]
Andligt framåtskridande är beroende av studium med en bedjande inställning och förtröstan på Jehova
[Bild på sidan 29]
Personligt intresse tillsammans med blygsamhet är en välsignelse
[Bildkälla på sidan 26]
Genom tillmötesgående från The Mariners’ Museum, Newport News, VA