Var redo för Jehovas dag!

Viktiga detaljer från Första Tessalonikerna

JEHOVAS dag! De kristna i det forntida Tessalonika trodde att den var nära förestående. Hade de rätt? När skulle den komma? Detta var en viktig fråga som aposteln Paulus tog upp i sitt första brev till tessalonikerna, vilket sändes från Korint omkring år 50 enligt den vanliga tideräkningen.

Paulus och Silas upprättade församlingen i Tessalonika, administrationssätet för den romerska provinsen Macedonien. (Apostlagärningarna 17:1—4) Senare skänkte Paulus i sitt första brev till tessalonikerna beröm, gav förmaning och dryftade Jehovas dag. Vi kan också dra nytta av detta brev, särskilt eftersom Jehovas dag nu är så nära.

Beröm och uppmuntran

Först berömde Paulus tessalonikerna. (1:1—10) Berömmet tillkom dem för deras trogna arbete och uthållighet. Det var också berömvärt att de ”tog emot ordet under stor vedermöda med helig andes glädje”. Berömmer du andra, som Paulus gjorde?

Aposteln hade gått före med gott exempel. (2:1—12) Trots oförskämd behandling i Filippi hade han uppbjudit all sin dristighet med hjälp av Gud för att förkunna de goda nyheterna för tessalonikerna. Han hade undvikit smicker, habegär och att söka ära. Paulus hade inte blivit en kostsam börda, utan var lika varsam med dem som en ammande mor är med sitt barn. Vilket utmärkt föredöme för äldste i våra dagar!

I det som Paulus därnäst säger uppmuntrar han tessalonikerna att förbli fasta när de blir förföljda. (2:13—3:13) De hade utstått förföljelse från sina landsmän, och Timoteus hade lämnat Paulus en god rapport om deras andliga tillstånd. Aposteln bad om att de skulle överflöda i kärlek och att deras hjärtan skulle göras fasta. Jehovas vittnen ber nu på liknande vis för förföljda medtroende, uppmuntrar dem om så är möjligt och gläder sig över rapporter om deras trohet.

Förbli andligen vakna!

Tessalonikerna fick därefter råd. (4:1—18) De skulle mera helt och fullt följa ett handlingssätt som behagade Gud, visa mer broderlig kärlek och arbeta med sina händer för att fylla sina behov. Dessutom skulle de trösta varandra med hoppet om att under Jesu närvaro de av anden pånyttfödda troende som hade dött skulle bli uppväckta först och bli förenade med honom. Sedan skulle de överlevande smorda vid sin död och uppståndelse bli förenade med Kristus och dem som redan hade blivit uppväckta till himmelskt liv.

Paulus behandlade därefter Jehovas dag och gav ytterligare råd. (5:1—28) Jehovas dag kommer som en tjuv och vållar plötslig och säker undergång efter ropet: ”Fred och säkerhet!” Tessalonikerna skulle därför förbli andligen vakna, skyddade av trons och kärlekens bröstharnesk och frälsningens hopp som hjälm. De skulle ha djup respekt för dem som presiderade i församlingen och avhålla sig från ondska, liksom vi måste göra.

Paulus’ första brev till tessalonikerna bör mana oss till att ge beröm och uppmuntran till medtroende. Det bör också påverka oss till att bli föredömliga i uppförande och inställning. Och råden i detta brev kan sannerligen hjälpa oss att vara redo för Jehovas dag.

[Ruta/Bild på sidan 22]

Bröstharnesk och hjälm: Paulus manade till andlig vaksamhet när han skrev: ”Låt oss bevara vår besinning och ha på oss trons och kärlekens bröstharnesk och som hjälm frälsningens hopp.” (1 Tessalonikerna 5:8) Ett bröstharnesk var en stridsmans pansarskydd för bröstet och bestod av skivor, kedjor eller solid metall. På liknande vis skyddar trons bröstharnesk oss andligen. Och hur förhöll det sig med den forntida hjälmen? Den var ofta gjord av metall och var en militär huvudbonad avsedd att skydda en kämpe under strid. Liksom en hjälm skyddade krigarens huvud, så skyddar frälsningens hopp tankeförmågorna och gör det därför möjligt för en kristen att bevara ostraffligheten. Hur viktigt är det inte för Jehovas folk att bära en sådan andlig vapenrustning! — Efesierna 6:11—17.