Timoteus — ”ett äkta barn i tron”

TIMOTEUS var relativt ung, när den kristne aposteln Paulus valde honom till sin reskamrat. I och med det började ett kompanjonskap som fortsatte i omkring 15 år. Förhållandet mellan dessa båda män utvecklades på ett sådant sätt att Paulus kunde tala om Timoteus som ”mitt älskade och trogna barn i Herren” och ”ett äkta barn i tron”. — 1 Korinthierna 4:17; 1 Timoteus 1:2.

Vad var det i Timoteus personlighet som gjorde att Paulus var så fäst vid honom? Hur kom Timoteus att bli en så uppskattad kamrat? Och vilka nyttiga lärdomar kan vi dra av den inspirerade skildringen av Timoteus verksamhet?

Utvald av Paulus

Paulus träffade den unge lärjungen Timoteus, när aposteln omkring år 50 v.t. besökte Lystra (i det som nu är Turkiet) på sin andra missionsresa. Timoteus, som troligen var i de övre tonåren eller i 20-årsåldern, var väl omtalad av de kristna i Lystra och Ikonion. (Apostlagärningarna 16:1–3) Han levde upp till innebörden av sitt namn, som är ”en som ärar Gud”. Timoteus blev från sin barndom undervisad i Bibeln av sin mormor Lois och sin mor Eunike. (2 Timoteus 1:5; 3:14, 15) De hade antagligen blivit kristna under Paulus första besök i deras stad ett par år tidigare. Under inverkan av den heliga anden gjordes en förutsägelse som antydde vad Timoteus skulle göra i framtiden. (1 Timoteus 1:18) Paulus och de äldre männen i församlingen följde denna vägledning och lade händerna på den unge mannen, och de avskilde honom på det sättet för en speciell tjänst. Aposteln valde honom sedan till sin missionärskamrat. — 1 Timoteus 4:14; 2 Timoteus 1:6.

Eftersom Timoteus far var en icke troende av grekisk härkomst, hade Timoteus inte blivit omskuren. Det var naturligtvis inte ett kristet krav. Men för att avlägsna någonting som skulle kunna få judar att snava gick Timoteus med på att genomgå det här smärtsamma ingreppet. — Apostlagärningarna 16:3.

Hade Timoteus dessförinnan betraktats som jude? En del forskare påstår att det enligt rabbinska auktoriteter var så att ”den ställning barnen i ett blandäktenskap hade bestämdes av modern och inte av fadern”. Det innebar att ”en judisk kvinna födde judiska barn”. Men författaren Shaye Cohen ifrågasätter om en sådan ”rabbinsk lag fanns redan under det första århundradet v.t.” och om den iakttogs av judarna i Mindre Asien. Efter att ha granskat de historiska vittnesbörden drar han slutsatsen att när icke-judiska män gifte sig med israelitiska kvinnor ”betraktades barnen inom dessa äktenskap som israelitiska bara om familjen bodde bland israeliterna. När man bodde i moderns land räknade man härstamningen genom modern. Om en israelitisk kvinna flyttade utomlands för att bo tillsammans med sin icke-judiske man, betraktades hennes barn däremot som icke-judar.” I vilket fall som helst måste Timoteus ursprung ha varit en tillgång i predikoarbetet. Han borde inte ha haft några problem i sina kontakter med judar eller med icke-judar — kanske kunde han överbrygga klyftorna mellan dem.

Paulus besök i Lystra innebar en vändpunkt i Timoteus liv. Den unge mannens villighet att följa den heliga andens ledning och att han ödmjukt samarbetade med kristna äldste ledde till stora välsignelser och tjänsteprivilegier. Vare sig Timoteus vid den tiden insåg det eller inte, skulle han under överinseende av Paulus senare bli använd till att utföra viktiga teokratiska uppdrag, som skulle föra honom så långt hemifrån som till Rom, romarrikets huvudstad.

Timoteus främjade Rikets intressen

Det är bara en del av Timoteus verksamhet som finns beskriven, men han färdades vida omkring för att främja Rikets intressen. Timoteus första resa tillsammans med Paulus och Silas år 50 v.t. förde honom genom Mindre Asien in i Europa. Där tog han del i predikokampanjer i Filippi, Thessalonike och Berea. Motstånd medförde att Paulus fick resa vidare till Athen, medan Timoteus och Silas lämnades kvar i Berea för att ta hand om den grupp lärjungar som hade bildats där. (Apostlagärningarna 16:6–17:14) Senare sände Paulus i väg Timoteus till Thessalonike för att stärka den nya församlingen där. När Timoteus träffade Paulus i Korinth, hade han goda nyheter att berätta om de framsteg som gjorts i församlingen. — Apostlagärningarna 18:5; 1 Thessalonikerna 3:1–7.

Det framgår inte av Bibeln hur länge Timoteus var kvar hos korinthierna. (2 Korinthierna 1:19) Men det var troligen omkring år 55 v.t. som Paulus övervägde att skicka tillbaka honom till dem, eftersom han fått oroande nyheter om den situation som rådde bland dem. (1 Korinthierna 4:17; 16:10) Senare sändes Timoteus tillsammans med Erastos från Efesos till Makedonien. Och när Paulus skrev till romarna från Korinth var Timoteus tillsammans med honom igen. — Apostlagärningarna 19:22; Romarna 16:21.

Timoteus och andra lämnade Korinth tillsammans med Paulus, när han började sin resa till Jerusalem, och de gjorde sällskap med aposteln åtminstone så långt som till Troas. Det är inte känt om Timoteus följde med till Jerusalem. Men hans namn finns med i inledningen till tre av Paulus brev, som han skrev när han var i fängelse i Rom omkring år 60–61 v.t.a (Apostlagärningarna 20:4; Filipperna 1:1; Kolosserna 1:1; Filemon, vers 1) Paulus planerade att sända Timoteus från Rom till Filippi. (Filipperna 2:19) Och sedan Paulus hade blivit frigiven från fängelset, stannade Timoteus enligt apostelns anvisning kvar i Efesos. — 1 Timoteus 1:3.

Eftersom det varken var lätt eller bekvämt att färdas under det första århundradet, var Timoteus villighet att göra många resor för församlingarnas skull verkligen berömvärd. (Se Vakttornet för 15 augusti 1996, rutan på sidan 29.) Vi kan titta lite närmare på en av de resor han skulle göra och vad den säger oss om Timoteus.

En inblick i Timoteus personlighet

Timoteus befann sig i Rom tillsammans med Paulus, när den fängslade aposteln skrev till förföljda kristna i Filippi och sade: ”Jag [hoppas] i Herren Jesus snart kunna sända Timoteus till er, så att min själ kan vara glad då jag får kännedom om det som rör er. Jag har nämligen ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. Ty alla de andra söker sina egna intressen, inte Kristi Jesu. Men ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” — Filipperna 1:1, 13, 28–30; 2:19–22.

De här orden framhäver Timoteus omsorg om medtroende. Såvida han inte färdades med båt tog en sådan resa från Rom till Filippi 40 dagar. Han vandrade då till fots och gjorde en kortare färd över Adriatiska havet, och sedan tog det ytterligare 40 dagar att återvända till Rom. Timoteus var villig att göra en sådan färd för att kunna betjäna sina bröder och systrar.

Även om Timoteus ofta var ute på resor, var hans hälsa ibland inte så bra. Han hade tydligtvis en del magproblem och led av ”täta sjukdomsanfall”. (1 Timoteus 5:23) Men ändå ansträngde han sig för de goda nyheternas skull. Det är inte att undra på att Paulus stod honom så nära!

Timoteus kom uppenbarligen, genom den ledning han fick av aposteln och genom det de upplevde tillsammans, att återspegla Paulus personlighet. Därför kunde Paulus säga till honom: ”Du har noggrant följt min undervisning, min livsföring, mitt uppsåt, min tro, min långmodighet, min kärlek, min uthållighet, mina förföljelser, mina lidanden, sådana saker som hände mig i Antiokia, i Ikonion, i Lystra, sådana förföljelser som jag har utstått.” Timoteus grät tillsammans med Paulus, han nämndes i Paulus böner, och han tjänade som en slav vid Paulus sida för att främja Rikets intressen. — 2 Timoteus 1:3, 4; 3:10, 11.

Paulus uppmuntrade Timoteus att aldrig någonsin låta någon se ner på hans ungdom. Det kan tyda på att Timoteus var lite blyg och tvekade att göra sin myndighet gällande. (1 Timoteus 4:12; 1 Korinthierna 16:10, 11) Men han kunde stå på egna ben, och Paulus kunde tillitsfullt sända honom på ansvarsfulla uppdrag. (1 Thessalonikerna 3:1, 2) När Paulus insåg att det behövdes en fast teokratisk ledning i församlingen i Efesos, bad han Timoteus att stanna kvar där för att ”befalla vissa personer att inte lära ut någon annan lära”. (1 Timoteus 1:3) Men trots att Timoteus hade anförtrotts många ansvarsuppgifter, var han blygsam. Och även om han kan ha varit lite blyg, var han modig. Han begav sig till exempel till Rom för att hjälpa Paulus, som stod inför rätta på grund av sin tro. Det var faktiskt så att Timoteus också satt i fängelse en tid, antagligen av samma orsak. — Hebréerna 13:23.

Timoteus lärde sig utan tvivel mycket av Paulus. Den uppskattning aposteln kände för sin medarbetare visas tydligt av att han skrev två av Gud inspirerade brev, som finns i de kristna grekiska skrifterna, till honom. När Paulus omkring år 65 v.t. insåg att hans martyrdöd var nära förestående, bad han återigen Timoteus att komma till honom. (2 Timoteus 4:6, 9) Det framgår inte av Bibeln om Timoteus hann träffa Paulus innan aposteln blev dödad.

Ställ dig till förfogande!

Vi kan lära oss mycket av Timoteus goda exempel. Det hade en gynnsam inverkan på honom att vara tillsammans med Paulus. Han utvecklades från en blyg ung man till en tillsyningsman. En sådan samvaro kan vara till nytta för unga kristna män och kvinnor i vår tid. Och om de gör Jehovas tjänst till sin levnadsbana, kommer de att ha rikligt med meningsfullt arbete att utföra. (1 Korinthierna 15:58) De kanske kan bli heltidsförkunnare, så kallade pionjärer, i sin hemförsamling, eller också kanske de kan tjäna där behovet av Rikets förkunnare är större. Andra möjligheter som finns är missionärstjänst i ett annat land eller tjänst vid Sällskapet Vakttornets högkvarter eller något av dess avdelningskontor. Och alla kristna kan naturligtvis visa samma anda som Timoteus genom att ägna Jehova helhjärtad tjänst.

Har du en önskan att fortsätta att växa andligen och bli användbar för Jehovas organisation i den utsträckning som Jehova finner lämpligt? Efterlikna då Timoteus. Ställ dig till förfogande så mycket du kan. Vem vet vilka framtida tjänsteprivilegier som kan öppnas för dig?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 31]

”Jag har ... ingen som är så stämd som han”