Renheten och friden i församlingen

VARJE år strömmar tusentals människor till Jehovas hus för att tillbe honom på ett rent sätt, något som är förutsagt i Bibeln. (Mik. 4:1, 2) Vi är mycket glada över att få ta emot dem i ”Guds församling”. (Apg. 20:28) Och de uppskattar att få tjäna Jehova tillsammans med oss och njuta av det andliga paradiset. Jehovas heliga ande och Bibelns visa råd hjälper oss att bevara renheten och friden i församlingen. (Ps. 119:105; Sak. 4:6)

² När vi tillämpar Bibelns principer kan vi ta på oss ”den nya personligheten”. (Kol. 3:10) Då undviker vi onödiga konflikter och går inte och retar oss på varandra. Om vi har Jehovas syn på saker och ting kan vi övervinna världsligt inflytande som splittrar församlingen och i stället samarbeta som en stor internationell familj. (Apg. 10:34, 35)

³ Men ibland uppstår det situationer som påverkar friden och enheten i församlingen. Varför det? För det mesta beror det på att man inte tillämpar Bibelns råd. Vi måste fortfarande kämpa med våra svagheter. Ingen av oss är fullkomlig, så vi syndar ofta. (1 Joh. 1:10) Ibland kan någon göra sig skyldig till en synd som påverkar församlingens moraliska eller andliga renhet. Eller så kanske vi sårar någon genom att säga eller göra något tanklöst. Det kan också hända att vi själva tar illa upp för något som andra sagt eller gjort. (Rom. 3:23) Hur kan vi hantera sådana situationer på rätt sätt?

⁴ Jehova vet att det kan bli så här, och därför har han gett oss råd och principer i Bibeln som hjälper oss. Han har också gett oss omtänksamma äldste som är tillgängliga för oss var och en. När vi tillämpar deras bibliska råd kan vi få bra relationer till andra igen och även bevara vårt goda förhållande till Jehova. Och om vi blir tillrättavisade när vi har gjort något fel får vi inte glömma att det är ett bevis på att Jehova älskar oss. (Ords. 3:11, 12; Hebr. 12:6)

HUR MAN LÖSER MINDRE KONFLIKTER

⁵ Det kan hända att konflikter eller mindre problem uppstår mellan bröder och systrar i församlingen. Man ska försöka lösa dem på ett kärleksfullt sätt så snabbt det bara går. (Ef. 4:26; Fil. 2:2–4; Kol. 3:12–14) Du kommer säkert att upptäcka hur smidigt man kan lösa problem mellan vänner i församlingen när man följer aposteln Petrus råd att ”älska varandra innerligt, eftersom kärleken täcker över många synder”. (1 Petr. 4:8) Bibeln säger: ”Vi syndar alla många gånger.” (Jak. 3:2) När vi tillämpar den gyllene regeln, dvs. behandlar andra som vi själva vill bli behandlade, kan vi för det mesta glömma och förlåta det som hänt. (Matt. 6:14, 15; 7:12)

⁶ Om vi får reda på att en broder eller syster blivit sårad av något vi sagt eller gjort behöver vi reda ut saken på en gång. Det har ju dessutom med vårt förhållande till Jehova att göra. Jesus gav sina lärjungar det här rådet: ”Om du kommer till altaret för att offra och kommer på att din broder har något emot dig, måste du lämna offergåvan framför altaret och genast gå i väg och försonas med honom. Sedan kan du gå tillbaka och bära fram din offergåva.” (Matt. 5:23, 24) Det kanske var ett missförstånd, och då är det viktigt att vi är villiga att kommunicera. Om alla i församlingen arbetar på att vara ärliga och öppna mot varandra kan man undvika många missförstånd. Det löser många problem som uppstår på grund av vår ofullkomlighet.

HUR MAN GER RÅD FRÅN BIBELN

⁷ Ibland kanske de äldste måste ge råd för att hjälpa en broder eller syster att börja tänka rätt igen. Det är inte alltid så lätt. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Galatien: ”Bröder, om någon slår in på fel kurs utan att inse det ska ni som har andliga förutsättningar försöka föra honom till rätta igen på ett milt sätt.” (Gal. 6:1)

⁸ Äldstebröderna tar kärleksfullt hand om hjorden och skyddar församlingen mot många andliga faror. Det här bidrar också till att lösa problem i ett tidigt skede. Äldste betjänar vännerna i församlingen och försöker leva upp till det som Jehova lovade genom Jesaja: ”Var och en av dem ska vara som ett skydd mot vinden, som en tillflykt undan det piskande regnet, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som klippans skugga i ett uttorkat land.” (Jes. 32:2)

MÄRKNING

⁹ Aposteln Paulus varnade för att en del i församlingen skulle kunna ha ett dåligt inflytande på sina bröder och systrar. Han sa: ”Nu ger vi er anvisningar ... att dra er undan varje broder som inte lever ett skötsamt liv och som inte håller sig till det som vi undervisade er om.” Paulus förtydligade vad han menade: ”Om någon inte lyder det vi skriver i detta brev ska ni märka honom och sluta umgås med honom, för att han ska skämmas. Men betrakta honom ändå inte som en fiende, utan som en broder, och fortsätt förmana honom.” (2 Thess. 3:6, 14, 15)

¹⁰ Någon i församlingen kanske inte har syndat så allvarligt att det är en uteslutningsorsak. Men han kanske ändå visar allvarlig brist på respekt för kristna normer. Han kanske är extremt lat, kritisk eller brister i att ta hand om sin hygien. Han kanske ”lägger sig i sådant som ... [han] inte har med att göra”. (2 Thess. 3:11) Eller så försöker han utnyttja andra materiellt eller väljer nöjen och underhållning som absolut inte passar för en kristen. En sådan broder eller syster uppför sig så illa att det kan kasta en skugga över församlingen, och det kan få andra att följa hans eller hennes dåliga exempel.

¹¹ De äldste försöker först hjälpa en sådan medkristen genom att ge honom råd från Bibeln. Men om han fortsätter att visa brist på respekt för Bibelns principer, trots att han har fått råd flera gånger, kan de äldste välja att hålla ett varnande tal till församlingen. Innan det hålls ett sådant tal måste de äldste först ha bedömt att problemet är så pass allvarligt och skapar så mycket oro att det är berättigat. Talaren kommer att ge församlingen råd om att inte ta efter det dåliga handlingssättet, men han nämner inte vem det är som ”inte lever ett skötsamt liv”. De som känner till situationen och hör talet kommer i fortsättningen att undvika att umgås med personen, men de fortsätter att träffa honom i samband med andlig samvaro och att ”förmana honom” som en broder.

¹² Förhoppningen är att vännernas lojala sätt att hantera situationen ska bidra till att den som ”inte lever ett skötsamt liv” ska skämmas över det han gjort och känner sig manad att ändra sig. När det är uppenbart att personen helt har ändrat inställning är det inte längre nödvändigt att behandla honom som ”märkt”.

HUR MAN LÖSER VISSA ALLVARLIGA ÖVERTRÄDELSER

¹³ Vi vill gärna förlåta och vara överseende, men det betyder inte att vi är likgiltiga för ett orätt handlingssätt eller godtar det. Vi kan inte skylla alla överträdelser på vår ofullkomlighet, och det är inte heller bra att se mellan fingrarna med allvarliga överträdelser. (3 Mos. 19:17; Ps. 141:5) Enligt lagförbundet var vissa synder allvarligare än andra. Så är det också i den kristna församlingen. (1 Joh. 5:16, 17)

¹⁴ Jesus beskrev för sina efterföljare hur de skulle gå till väga för att lösa allvarliga problem som skulle kunna uppstå mellan medkristna. Han visade vilka steg man skulle ta: ”Om din broder syndar mot dig, [1] då ska du ta honom åt sidan och prata med honom om det han har gjort. Om han lyssnar på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte lyssnar, [2] då ska du ta med dig en eller två till för att saken ska kunna fastställas av två eller tre vittnen. Om han inte lyssnar till dem [3] ska du informera församlingen. Om han inte ens lyssnar till församlingen ska du betrakta honom precis som en man från nationerna och som en skatteindrivare.” (Matt. 18:15–17)

¹⁵ Några verser längre fram, i Matteus 18:23–35, berättar Jesus en liknelse. Av den förstår vi att synderna som avses i Matteus 18:15–17 kan ha med pengar eller egendom att göra, till exempel att vägra betala tillbaka ett lån eller göra sig skyldig till någon form av bedrägeri. Det kan också handla om förtal som förstör andras goda rykte.

¹⁶ Om du har bevis för att någon i församlingen har syndat mot dig på ett sådant sätt, ska du inte gå till de äldste på en gång och be dem ingripa. Jesus visade att du först ska prata med den som har syndat mot dig. Försök lösa problemet på tu man hand utan att blanda in någon annan. Jesus sa inte att man bara skulle gå till sin broder en gång för att ”prata med honom om det han har gjort”. Med andra ord, om han inte genast erkänner sitt fel och ber om förlåtelse är det klokt att göra ett nytt försök lite längre fram. Om problemet kan lösas på det här sättet kommer den som gjort fel säkert att vara tacksam för att du inte berättat om hans felsteg för andra eller skadat hans goda rykte i församlingen. Då har du ”vunnit tillbaka din broder”.

¹⁷ Om den som syndat erkänner sitt fel, ber om förlåtelse och anstränger sig för att rätta till det han gjort finns det ingen anledning att föra saken vidare. Även om synden betraktas som allvarlig kan den här typen av problem lösas av berörda parter, utan inblandning av andra.

¹⁸ Hur blir det om man inte lyckas vinna sin broder genom att ”ta honom åt sidan och prata med honom om det han har gjort”? Jesus sa: ”Ta med dig en eller två till” och tala med honom igen. De som man tar med sig ska också vara inställda på att ”vinna tillbaka” brodern eller systern. De ska helst ha varit ögonvittnen till den påstådda händelsen. Men om det inte finns några ögonvittnen kan man be en eller två personer att följa med för att vara vittnen till det som sägs under samtalet. Det kan vara sådana som har erfarenhet på det aktuella området och kan avgöra om det som hänt verkligen är orätt. Äldste som tillfrågas att vara vittnen i ett sådant fall representerar inte församlingen, eftersom det inte är äldstekretsen som gett dem uppdraget.

¹⁹ Vad gör man om problemet inte gått att lösa trots upprepade försök? Du har följt Jesus råd och pratat med din broder eller syster på tu man hand. Sedan tog du med dig en eller två andra, men du känner fortfarande att du inte bara kan låta det passera. Då ska du vända dig till de äldste och berätta vad som hänt. Kom ihåg att deras mål är att bevara friden och renheten i församlingen. När du har talat med äldstebröderna måste du lämna saken i deras händer och lita på Jehova. Låt aldrig någon annans dåliga handlingssätt få dig på fall eller ta ifrån dig glädjen i sanningen. (Ps. 119:165)

²⁰ De äldste kommer att undersöka det som hänt. Om det verkligen visar sig att brodern eller systern har begått en allvarlig synd mot dig och inte ångrar sig och försöker ställa allt till rätta igen, måste en kommitté av äldste kanske utesluta honom eller henne ur församlingen. Det är ett sätt att skydda hjorden och hålla församlingen andligt ren. (Matt. 18:17)

NÄR NÅGON HAR SYNDAT ALLVARLIGT

²¹ När det gäller allvarliga synder som sexuell omoral, äktenskapsbrott, homosexuella handlingar, hädelse, avfällighet, avgudadyrkan eller liknande räcker det inte med att den som handlat fel bara ber om förlåtelse. (1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19–21) Församlingens andliga och moraliska renhet är hotad, och därför måste sådana synder rapporteras till de äldste så att de kan behandla saken. (1 Kor. 5:6; Jak. 5:14, 15) Bröder och systrar kan prata med de äldste och antingen bekänna sina egna synder eller berätta vad de känner till om synder som andra har begått. (3 Mos. 5:1; Jak. 5:16) När de äldste får veta att ett döpt vittne begått en allvarlig synd, oavsett hur de får reda på det, kommer två äldste att undersöka vad som hänt. Om det kommer fram att någon mycket riktigt har begått en allvarlig synd och det finns bevis för det, kommer äldstekretsen att tillsätta en dömande kommitté på minst tre bröder som behandlar frågan.

²² De äldste tar vaksamt vård om hjorden för att skydda den mot sådant som skulle kunna vara andligt nedbrytande. De använder Bibeln på ett skickligt sätt för att tillrättavisa sådana som syndat och för att hjälpa dem att bli andligt friska igen. (Jud. 21–23) Det är i linje med de anvisningar som Paulus gav till Timoteus: ”Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, som ska döma levande och döda ... [att] tillrättavisa, förebrå och förmana med stort tålamod och med god undervisning.” (2 Tim. 4:1, 2) Att göra det kan kräva mycket tid, men det ingår i de äldstes uppgift. Församlingen uppskattar äldstebrödernas arbete och känner att de ”förtjänar att bli visade dubbel ära”. (1 Tim. 5:17)

²³ När de äldste konstaterat att en broder eller syster har syndat allvarligt är deras främsta mål att hjälpa honom eller henne att bli andligt frisk igen. Om personen uppriktigt ångrar sig och tar emot hjälpen från de äldste kommer de att tillrättavisa honom eller henne, antingen enskilt eller inför eventuella personer som vittnade om överträdelsen under kommittéförhöret. Det kommer att hjälpa både den som syndat och de andra att känna djup respekt för Jehova. (2 Sam. 12:13; 1 Tim. 5:20) När en dömande kommitté ger tillrättavisning, ger man samtidigt restriktioner. Det kan hjälpa den som gjort fel att ”se till att ... [hans] fötter går rakt fram på vägen”. (Hebr. 12:13) Man lyfter restriktionerna när man tydligt märker att personens andliga hälsa blir bättre.

PÅLYSNING NÄR NÅGON BLIVIT TILLRÄTTAVISAD

²⁴ En dömande kommitté kanske kommer fram till att den som syndat verkligen ångrar sig. Behöver man göra en pålysning när någon har blivit tillrättavisad? Det behövs om man har anledning att tro att händelsen kommer att bli känd i församlingen eller i samhället, eller om församlingen behöver vara på sin vakt mot den som tillrättavisats. Då görs följande korta pålysning under veckomötet: ”Broder/syster [personens namn] har blivit tillrättavisad.”

UTESLUTNING

²⁵ Ibland har den som syndat en så förhärdad inställning att han inte reagerar positivt på de äldstes ansträngningar att hjälpa honom. När den dömande kommittén resonerar med honom kanske han inte visar några tecken på ”gärningar som motsvarar ångern”. (Apg. 26:20) Vad gör man då? Eftersom han inte visar att han ångrar sig måste man utesluta honom ur församlingen. Då skyddas Jehovas andligt rena folk från dåligt inflytande. Det skyddar församlingens moraliska och andliga renhet och goda rykte. (5 Mos. 21:20, 21; 22:23, 24) Aposteln Paulus fick höra att en broder i församlingen i Korinth hade syndat mycket grovt och uppmanade de äldste att ”överlämna en sådan man åt Satan” så att församlingen kunde bevaras ren. (1 Kor. 5:5, 11–13) Paulus rapporterade också om andra kristna under det första århundradet som blev uteslutna för att de gjorde uppror mot sanningen. (1 Tim. 1:20)

²⁶ När en dömande kommitté har kommit fram till att en kristen som inte ångrar sig måste uteslutas ska bröderna berätta det för honom. De ska vara noga med att visa den bibliska grunden för sitt beslut. Samtidigt som han informeras om kommitténs beslut kommer bröderna att berätta att han kan överklaga om han anser att de gjort en allvarlig felbedömning. Det ska göras skriftligt i ett brev och inom sju dagar från det att han informerats om beslutet. I sitt brev ska han klart och tydligt ange orsakerna till överklagandet. Vid ett överklagande ska äldstekretsen kontakta kretstillsyningsmannen, som utser de äldste som ska ingå i den överklagningskommitté som granskar fallet på nytt. Bröderna gör allt de kan för att behandla ärendet inom en vecka från att de mottagit brevet. Om någon överklagar beslutet väntar man med att pålysa uteslutningen. Under tiden får den som har överklagat inte svara på mötena, leda församlingen i bön eller ha särskilda tjänsteprivilegier.

²⁷ Möjligheten att överklaga och få sitt fall prövat ännu en gång är ett bevis på omtanke. Ibland kan någon avsiktligt välja att inte komma till överklagningsförhöret. Då gör man sitt bästa för att få kontakt med honom, och får man inte det kommer man att pålysa uteslutningen.

²⁸ Men personen kanske inte vill överklaga. Då ska den dömande kommittén förklara vad han behöver göra för att med tiden kunna bli återupptagen, förutom att visa uppriktig ånger. Det är av omtanke och hänsyn man gör det, eftersom förhoppningen är att han ska ändra sitt handlingssätt och så småningom kunna återvända till Jehovas organisation. (2 Kor. 2:6, 7)

PÅLYSNING NÄR NÅGON BLIR UTESLUTEN

²⁹ Om någon inte ångrar sig och måste bli utesluten görs följande korta pålysning: ”[Personens namn] är inte längre ett Jehovas vittne.” Det räcker för att göra alla i församlingen medvetna om att de ska sluta umgås med honom. (1 Kor. 5:11)

NÄR NÅGON TAR AVSTÅND

³⁰ Man säger att en döpt kristen ”tar avstånd”, dvs. avsäger sig sin tro, när han förklarar sitt medvetna beslut att inte längre vilja betraktas som ett Jehovas vittne. Det kan också vara så att hans handlingar visar att han inte vill vara en del av församlingen. Han kanske ansluter sig till en organisation vars verksamhet går emot Bibelns läror och fördöms av Jehova. (Jes. 2:4; Upp. 19:17–21)

³¹ Aposteln Johannes skrev om kristna som hade avsagt sig sin tro: ”De var hos oss men övergav oss, för de hörde inte hemma hos oss. Om de hade hört till oss skulle de ha stannat kvar hos oss.” (1 Joh. 2:19)

³² En person som tar avstånd har en helt annan ställning inför Jehova än någon som är overksam, alltså någon som inte längre tar del i tjänsten på fältet. En som blivit overksam kanske har försummat sitt personliga studium, har haft personliga problem eller har varit med om motstånd och tappat glädjen i tjänsten för Jehova. Både de äldste och andra i församlingen försöker uppmuntra overksamma bröder och systrar och ge dem andlig hjälp på bästa sätt. (Rom. 15:1; 1 Thess. 5:14; Hebr. 12:12)

³³ Men det är annorlunda när en döpt kristen väljer att ta avstånd. Då görs en kort pålysning i församlingen: ”[Personens namn] är inte längre ett Jehovas vittne.” En sådan person betraktas på samma sätt som en utesluten.

NÄR NÅGON BLIR ÅTERUPPTAGEN

³⁴ När kan någon som är utesluten eller tagit avstånd från församlingen bli återupptagen? När personen tydligt har visat att han ångrat sig och under en rimlig tid visat att han rättat till sitt handlingssätt. Han visar att han vill ha ett gott förhållande till Jehova. De äldste är noga med att låta det gå tillräckligt med tid – många månader, ett år eller ännu längre beroende på omständigheterna – så att personen får visa att hans ånger är äkta. När någon skickar ett brev till äldstekretsen och ber att få bli återupptagen, kommer en återupptagningskommitté att sammanträffa med honom eller henne. Kommittén ska bedöma om personen visar prov på ”gärningar som motsvarar ångern”. (Apg. 26:20) Sedan avgör de om personen ska återupptas eller inte.

³⁵ Om den som vill bli återupptagen blev utesluten i en annan församling kommer en återupptagningskommitté i den lokala församlingen att sammanträffa med honom och behandla hans begäran. Om bröderna i återupptagningskommittén kommer fram till att han borde bli återupptagen kommer de att skicka sina rekommendationer till äldstekretsen i församlingen där personen blev utesluten. Kommittéerna i båda församlingarna kommer att samarbeta för att vara säkra på att man har alla fakta och kan fatta rätt beslut. Men det är återupptagningskommittén i församlingen där personen blev utesluten som avgör om han ska bli återupptagen.

PÅLYSNING NÄR NÅGON BLIR ÅTERUPPTAGEN

³⁶ När återupptagningskommittén är övertygad om att den som är utesluten eller som har tagit avstånd visar uppriktig ånger och därför kan bli återupptagen, görs en pålysning i den församling som ursprungligen hade hand om ärendet. Om han nu är i en annan församling görs samma pålysning där. Den lyder kort och gott: ”[Personens namn] är återupptagen som ett Jehovas vittne.”

FALL SOM GÄLLER MINDERÅRIGA DÖPTA

³⁷ När minderåriga döpta begår allvarliga felsteg ska det rapporteras till de äldste. Den minderåriges döpta föräldrar ska helst vara med när de äldste behandlar fallet. Det bästa är om föräldrarna samarbetar med den dömande kommittén och inte försöker förhindra att barnet får nödvändig tillrättavisning. Precis som i fall med vuxna kommer den dömande kommittén att tillrättavisa och försöka hjälpa barnet att återfå sin andliga hälsa. Men om barnet inte ångrar sig blir han eller hon utesluten.

FALL SOM GÄLLER ODÖPTA FÖRKUNNARE

³⁸ Vad gör man om odöpta förkunnare syndar allvarligt? De kan inte uteslutas ur församlingen eftersom de inte är döpta vittnen. Däremot kanske de inte helt och fullt förstår Bibelns normer, så omtänksamma råd kan hjälpa dem att ”se till att ... [deras] fötter går rakt fram på vägen”. (Hebr. 12:13)

³⁹ Två äldste kommer att sammanträffa med den odöpte förkunnaren och försöka ge andlig hjälp. Men om han inte ångrar sig måste man meddela församlingen. Man gör följande korta pålysning: ”[Personens namn] är inte längre odöpt förkunnare.” I fortsättningen kommer bröderna och systrarna att betrakta honom som en utomstående utan koppling till församlingen. Även om personen inte är utesluten kommer bröderna och systrarna att väga in principen om dåligt umgänge i kontakterna med honom. (1 Kor. 15:33) Han kan inte rapportera någon tjänst.

⁴⁰ Någon som fick upphöra som odöpt förkunnare kanske vill bli förkunnare igen. Då kommer två äldste att samtala med honom för att se om han har utvecklats andligt sett. Om han är kvalificerad görs följande korta pålysning: ”[Personens namn] är återigen odöpt förkunnare.”

JEHOVA VÄLSIGNAR RENHET OCH FRID I FÖRSAMLINGEN

⁴¹ Alla som är en del av Jehovas församling får uppleva hur Jehova tar hand om sitt folk och ger dem allt de kan önska sig av andliga rikedomar. Vi har gröna betesmarker med andlig mat och ett överflöd av sanningens uppfriskande vatten. Och Jehova beskyddar oss genom att Kristus leder församlingen på ett så omtänksamt sätt. (Ps. 23; Jes. 32:1, 2) Trots att vi lever i de sista dagarna kan vi känna oss lugna och trygga tack vare vårt andliga paradis.

⁴² Vi låter sanningens ljus lysa klart när vi bevarar friden och enheten i församlingen. (Matt. 5:16; Jak. 3:18) Vi kommer att få se många fler lära känna Jehova, och det är verkligen en välsignelse från Jehova att få tjäna honom och göra hans vilja tillsammans med alla våra nya bröder och systrar.