De formbara åren — då dina barn behöver dig som mest

BARN sägs vara ”en arvedel från Jehova”. De sägs vara ”som sticklingar från olivträd runt omkring ditt bord”. (Psalm 127:3; 128:3) Föräldrar uppmanas att ”uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:4.

Om du vill forma olivträd så att de bär fin frukt, är det bäst att göra det medan de ännu är ”sticklingar”. Som den unga plantan formas, så kommer trädet att växa. Om du vill fostra dina barn så att de håller fast vid Guds vägar, är det bäst att göra det redan från späd ålder. ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 22:6; 2 Timoteus 3:15) I de späda barnaåren suger hjärnan upp information oerhört snabbt, snabbare än den någonsin kommer att göra senare i livet. Då har du ett gyllene tillfälle att ge av dig själv till dina barn.

Masaru Ibuka, grundaren av det japanska företaget Sony, skrev för en del år sedan en bok med titeln Kindergarten Is Too Late! (I lekskolan är det för sent!). På omslaget kunde man läsa följande ord: ”Ditt barns inlärningskapacitet är störst under de två eller tre första levnadsåren. Vänta därför inte. . . . I lekskolan är det för sent!”

I ett förord till boken skriver dr Glenn Doman, chef för The Institutes for the Achievement of Human Potential: ”Ibukas fantastiska och ömsint skrivna bok gör inga revolutionerande uttalanden av något slag. Han påpekar bara att barn har en medfödd förmåga att lära sig praktiskt taget vad som helst medan de ännu är små. Han påpekar att det som de lär sig utan någon medveten ansträngning vid två, tre eller fyra års ålder kan inhämtas endast med stora ansträngningar, eller kanske inte alls, senare i livet. Han påpekar att det som vuxna lär sig med möda kan barn lära sig genom lek. Han påpekar att det som vuxna lär sig i snigelfart kan små barn lära sig nära nog ögonblickligen. Han påpekar att vuxna ibland drar sig för att inhämta kunskap, medan små barn har större aptit på kunskap än på mat.”

Orsaken till att Ibuka säger att det är för sent när barnen börjar i lekskolan är att deras bästa tid för inlärning då är förbi. Men det finns ett annat skäl. I dagens värld har det moraliska sammanbrottet även nått lekskolan, och innan barnen har kommit dit måste föräldrarna ha hunnit ingjuta i dem fasta moralnormer, som kan tjäna som ett skydd för dem.

Att detta verkligen är nödvändigt framgår av följande rapport från föräldrarna till en sexårig pojke, som just hade börjat i lekskolan: ”Första veckan i lekskolan blev vår son utsatt för sexuella närmanden av en annan pojke under resan med skolbussen, som varar ungefär en kvart. Detta pågick i flera dagar. Det var inte bara på skämt eller att de lekte doktor eller något sådant, utan det var fråga om ett rent perverst beteende.

Många av barnen i vår sons klass går på barnförbjudna filmer tillsammans med sina föräldrar. Föräldrarna kanske tycker att det är bättre att ta med dem än att lämna dem i tvivelaktiga barnvakters vård. Somliga av barnen ser också barnförbjudna filmer på kabel-TV eller på videokassetter som föräldrarna har hemma.

Värdet av att ingjuta höga moralnormer i vår son under de formbara åren, ja redan från spädbarnsåldern, framgick med all önskvärd tydlighet av en chockerande händelse som inträffade i vårt eget hem. En fyraårig flicka hade kommit på besök tillsammans med några vuxna gäster. Hon och vår son, som hade fått inskärpt i sig att sex bara var till för vuxna som var gifta med varandra, lekte i barnkammaren. Hon ville leka att de hade stadigt sällskap med varandra och förklarade att han skulle lägga sig ner. När han helt oskyldigt gjorde det, lade hon sig ovanpå honom. Han blev rädd och ropade: ’Så där får bara gifta människor göra!’ När han slet sig loss och rusade ut ur barnkammaren, ropade hon: ’Berätta det inte för någon!’” — Jämför 1 Moseboken 39:12.

Här följer några exempel på sådant som har hänt den senaste tiden, både i innerstadsområden och i förorter — sådant som dina barn måste skyddas mot redan från späd ålder:

Två sjuåriga pojkar anklagades för att ha våldtagit en sexårig flicka på en av skolans toaletter. Tre pojkar, sex, sju och nio år gamla, förgrep sig sexuellt på en sexårig flicka. En åttaårig pojke utsatte en manlig förskollärare för sexuella närmanden. En 11-årig pojke anklagades för våldtäkt på en tvåårig flicka. Somliga terapeuter hävdar att sådana barn ofta själva utsatts för sexuella övergrepp i späd ålder.

Så var fallet med en ung pojke. När han var liten hade hans 20-åriga moster regelbundet oralt sex med honom. Från 18 till 30 månaders ålder utsattes han för dessa sexuella övergrepp. Några år senare gjorde han själv sexuella närmanden mot småflickor. Han fortsatte med detta även sedan han börjat i skolan och blev därför avstängd redan i första klassen på lågstadiet och återigen i andra klass.

Behovet av fostran i unga år

Underlåtenhet från föräldrarnas sida att på lämpligt sätt fostra barnen under de formbara åren kan leda till att barnen slår in på brottets bana och så småningom gör sig skyldiga till allt allvarligare överträdelser, såsom vandalism, stöld och mord. Här följer några sådana exempel:

Tre sexåringar gick bärsärkagång i en lekkamrats hem och vandaliserade praktiskt taget hela huset. En nioårig vandal anklagades för skadegörelse och hade dessutom begått inbrott, hotat ett annat barn med kniv och tänt eld på en flickas hår. Två 11-åriga pojkar körde in en nio millimeters pistol i en 10-årings mun och stal hans armbandsur. En 10-årig pojke sköt ihjäl en sjuårig flicka sedan de blivit osams om ett videospel. En annan 10-åring sköt sin lekkamrat och gömde sedan kroppen under huset. En femårig pojke knuffade ner ett mindre barn i ett trappschakt från femte våningen. Barnet dog. En 13-åring och två äldre ungdomar hjälptes åt att kidnappa en sjuårig pojke för att kunna kräva pengar från hans familj, men innan de ens hade kontaktat familjen för att begära en lösesumma, begravde de pojken levande.

Försummade barn riskerar också att hamna i det som är föräldrarnas fasa: beväpnade tonårsgäng, som driver omkring på gatorna och utkämpar veritabla eldstrider. De dödar inte bara varandra, utan också oskyldiga barn och vuxna som råkar komma i vägen för de vinande kulorna. De terroriserar hela stadsdelar i många av världens storstäder — enbart i Los Angeles-området finns det enligt uppgift ”drygt 100.000 medlemmar i över 800 identifierbara gäng”. (Tidskriften Seventeen för augusti 1991) Många av ungdomarna kommer från splittrade hem. Gänget blir deras familj. Många hamnar i fängelse. Många dör. Här följer utdrag ur tre typiska brev som skrivits av ungdomar i fängelse:

Nummer 1: ”Jag sitter inne för rånförsök. Vi var fyra som gjorde det. Men sedan kom polisen. Två av mina polare sprang åt ett håll och jag och min andra polare åt ett annat, men inte lika fort som schäferhundarna som jagade oss. När jag kommer ut en dag skulle jag vilja bli något speciellt. Att gå i plugget och få bra betyg var alltid för jobbigt för mig. Men var så säker, det är ännu jobbigare att sitta inne!”

Nummer 2: ”När jag kom från Mexico var jag bara åtta år. När jag blev 12 gick jag med i ett gäng. När jag var 15 var jag verkligen insyltad. Jag brukade peppra folk från bilen. Jag hade alltid min revolver med mig. När jag var 16 år blev jag skjuten och var nära att dö. Och jag tackar Gud för att han inte ville ha mig ännu, för jag var inte beredd på det än. Just nu har jag flera kulhål i benen. Mitt råd är därför: gå inte med i ett gäng, för då sitter du snart där ensam och sjuk i fängelset, precis som jag!”

Nummer 3: ”Jag har varit en känd gangster sedan jag var 11 år. Jag har blivit knivhuggen fyra gånger och skadskjuten tre gånger och varit i fängelse och blivit misshandlad så många gånger att jag har tappat räkningen. Det enda som återstår för mig är att dö, men jag har varit beredd på det varje dag sedan jag fyllde 13, och jag är 16 nu. Jag sitter inne på åtta månader, och om några år kommer jag att vara död, men du kan slippa det här eländet genom att inte gå med i ett gäng.”

Grip tillfället

Det som sagts här ovan betyder naturligtvis inte att alla barn som inte får rätt fostran under de år då de är formbara ovillkorligen kommer att begå sådana fruktansvärda brott. Men underlåtenhet att ge barnen sådan fostran kan resultera i ett upproriskt beteende, som, om det får fortgå ohämmat, så småningom kan trappas upp och leda till kriminella handlingar, fängelse och död.

Det är dessutom mycket lättare att bryta sådana tendenser i tidiga år än det är om man väntar tills barnen kommit upp i tonåren. Den bästa tiden att börja är under åren innan de börjat i skolan eller förskolan, under de formbara år då föräldrarna har dem mer eller mindre för sig själva och det inte finns så många yttre inflytanden som tävlar om deras uppmärksamhet. Om du inte har stått dem nära i de tidiga barnaåren, kanske de inte vill öppna sitt hjärta för dig när de kommer upp i tonåren. Du kanske upptäcker att deras kamrater har tagit din plats. Vårt råd till dig som förälder är därför: Försumma inte dina barn under dessa formbara år, då dina ansträngningar att göra ditt bästa för dem kommer att bli som mest fruktbärande — till glädje för både dig själv och dem. — Jämför Matteus 7:16—20.