Hur skall vi återgälda Jehova?
HUR reagerar vi när någon visar ett äkta, varmt intresse för oss, kanske gör något till förmån för oss? Omtänksamhet och frikostighet framkallar ofta ett gensvar. Vilka känslor hyser vi då mot vår Gud, Jehova, för hans ständiga kärleksfulla omtänksamhet mot oss?
Det är så lätt, pådrivna som vi är av jäktet och påfrestningarna för varje dag, att ta Jehovas välgärningar som något självklart och att ibland till och med handla som om vi inte vore verkligt tacksamma. Vi gör därför väl i att hejda oss och tänka på psalmistens fråga: ”Vad skall jag återgälda Jehova för alla hans välgärningar mot mig?” (Psalm 116:12, NW) På vilket sätt skall vi svara?
Välgärningar från Jehova
Hur vilsna skulle vi inte vara om vi inte hade den gåva från Jehova som hans ord, bibeln, utgör! Modiga män och kvinnor under gångna århundraden riskerade sitt liv för att få äga och läsa denna bok, och vi har kommit att förstå varför. Gudsmänniskor har alltid varit tacksamma för den inspirerade Skriften och känt till hur nyttig den är ”till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. — 2 Timoteus 3:16.
Men vi vet att för att man skall vara ”fullständigt rustad för allt gott verk” behöver man mer än enbart huvudets kunskap om bibeln. (2 Timoteus 3:17) Det är genom Guds heliga andes kraft som gagn tillförs vårt liv, och vår uppmärksamhet riktas på detta genom Jehovas vädjande uttryck genom profeten Jesaja: ”Och nu har den suveräne Herren Jehova själv sänt mig, också sin ande. Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare, Israels Helige: ’Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.’” (Jesaja 48:16—18, NW) Jehova leder oss genom sin heliga ande i samverkan med hans ord till att göra det som är till nytta för oss, och resultatet blir frid och rättfärdighet.
Jehovas verksamma kraft verkar vidare effektivt till fördel för oss, eftersom en ram har satts upp, en jordisk organisation, genom vilken den heliga anden fungerar. I Första Korintierna 12 liknar Paulus den kristna församlingen vid en kropp och konstaterar i vers 7: ”Men manifestationen av anden ges åt var och en i ett fördelaktigt syfte.” Han fortsätter med att visa hur vi får nytta av att vara en del av Guds jordiska organisation.
Fem år eller så efter det att han skrivit dessa ord avfattade han sitt brev till församlingen i Efesus, i vilket han närmare utvecklade fördelarna med att vara förenad med denna jordiska anordning. Det han sade var visserligen i första hand tillämpligt på de smorda kristna, men har inte i våra dagar också de som hör till den ”stora skaran” blivit förda ”till rätta igen, för tjänsteverksamhet”, blivit andligen fullvuxna människor, stabiliserade i tron, inte längre spädbarn, utan sådana som genom kärleken växt upp ”i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus”? (Uppenbarelseboken 7:9; Efesierna 4:12—16) Allesammans har vi goda skäl till att vara tacksamma.
Förbunden med den kristna församlingen är den trogne och omdömesgille slaven, vars arbete med att ge oss mat andligen är ytterligare ett bevis på att Jehova gör oss välgärningar. (Matteus 24:45, 46) Vi befinner oss nu i den på förhand omtalade tiden för Herrens närvaro. Uträttar ”slaven” sitt arbete? Är vi trots de ”yttersta dagarnas” dysterhet fyllda av hopp? Har vi ett meningsfullt uppsåt i livet? (2 Timoteus 3:1—5; Romarna 5:5; 1 Timoteus 4:10) Ja! Och vårt hopp är inte bara någon sannolikhet, utan en säker övertygelse byggd på tro, som i sin tur grundar sig på tydliga bevis. — Hebréerna 11:1.
Det är alltså uppenbart att Jehova, vår store välgörare, har gett oss så mycket att vara tacksamma för. Frågan blir helt rimligt:
”Vad skall jag återgälda Jehova?”
Först och främst måste vi erkänna att Jehova inte behöver någonting från oss. Han är den som säger: ”Mitt är silvret, och mitt är guldet”, därtill ”boskapen på de tusende bergen”. (Haggai 2:9; Psalm 50:10; Job 41:2) Detta betyder att vi på inget vis kan ”köpa” Jehovas ynnest. Men vi uppmuntras att ge frivilliga gåvor åt honom. (Jämför 1 Krönikeboken 29:14.) Det är emellertid under vissa villkor som vi kan få ge gåvor åt Jehova.
”Med vad skall jag träda fram inför Jehova? Med vad skall jag böja mig ner för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med helbrännoffer, med årsgamla kalvar? Kommer Jehova att vara tillfreds med baggar i tusental, med oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde son för mitt uppror, mitt moderlivs frukt för min själs synd? Han har omtalat för dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du utövar rättvisa och älskar omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mika 6:6—8, NW.
Vi lär oss av detta att Jehovas krav alltid är rimliga, alltid uppnåeliga. Dessutom påpekade Jesus att den nödvändiga förutsättningen för att våra offergåvor skall vara godtagbara är att vårt förhållande både till Jehova och till vår nästa måste vara rätt. (Matteus 5:23, 24) Genom att vi lagt den rätta grunden, kan vi nu se att vi alla har något att ge Jehova som uppskattning för hans godhet mot oss.
Hur kan vi använda det vi har?
Det kräver tid, ansträngning och i viss mån pengar, men vilket privilegium är det inte att få representera Jehova i predikoverket! Detta offer av lovprisning är något vi alla kan ge åt Jehova. Så här anser en pionjär, som är äldste och har tre små barn, om det:
”Att få ta del i heltidstjänstens privilegium är värt alla personliga uppoffringar, och mer därtill, eftersom den är det effektivaste sättet att ge lovprisning åt vår himmelske Fader. Den gör det också möjligt för mig att i någon mån tacka honom för den oförtjänta omtanke han visar mig personligen.”
Hans hustru tillägger: ”Det är ett verkligt privilegium att få hjälpa min man att vara pionjär. Det gör det möjligt för hela familjen att ha en större andel i tjänsten, och att vi ser Jehovas kärleksfulla hand sörja för oss i andligt och materiellt avseende gör att vi önskar lovprisa honom ännu mer.”
Sällskapet Vakttornet har spritt biblar och biblisk litteratur genom frivilliga insatser under gott och väl ett hundra år och tryckt dessa publikationer på sina egna pressar sedan 1920. Den tid och de ansträngningar som frivilliga arbetare vid Betel gör för att framställa alla de publikationer vi har i våra dagar tillsammans med församlingsförkunnares och pionjärers insatser för att sprida dem blir i själva verket ett ytterligare bidrag till det livsviktiga predikoverket. — Matteus 24:14.
Kristna i de ekonomiskt sett mer stabila länderna är också glada över att veta att de penninggåvor de omtänksamt sänt till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i deras land gör det möjligt för många av deras bröder i andra delar av världen att ägna hela sin tid åt att predika och göra lärjungar. Missionärer från Vakttornets Bibelskola Gilead, krets- och områdestillsyningsmän och pionjärer med särskilt uppdrag blir genom dessa frivilliga bidrag hjälpta till att fortsätta i sin heltidstjänst.
Det kanske är omöjligt för dig att tjäna vid Betel eller som en medarbetare i Sällskapet Vakttornets internationella byggnadsprogram med frivilliga arbetare. Men kanske du har medel som kan stödja dem som är upptagna i denna verksamhet men som saknar ett ”överskott” av medel för att klara av sitt uppehälle i samband därmed. En nyttig utjämning kan därför äga rum, såsom det beskrivs i 2 Korintierna 8:14. Brev som åtföljt sådana bidrag har inbegripit följande från en äldre syster, som skrev:
”Jag är mycket tacksam för alla de välsignelser Jehova skänker mig, och jag ber ständigt för byggnadsprojekten och organisationen.”
En annan syster sade: ”Jag vill hellre låta den här lilla summan uträtta något gott teokratiskt än att låta den stå kvar i en bank som inom kort kommer att gå under!”
En broder uttryckte sig i följande ord: ”Jehovas råd till oss att använda våra tillhörigheter till att ära honom är ett verkligt medel till skydd mot sniken kommersialism, den ’tredje flygeln’ i Satans onda tingens ordning. Må jag få ta det här tillfället i akt att säga hur glad jag är över att få bidra med något till påskyndandet av den tillväxt Jehova ger oss, och jag tackar honom för att han gör det möjligt för mig att bli använd.”
Gåvor från gamla och unga
Det är uppmuntrande att läsa om äldres trogna beslutsamhet, vilka även om de hoppas på att få överleva fram till slutet på denna tingens ordning likväl, genom att de gjort upp ett testamente, försäkrar sig om att Rikets verk kommer att gynnas i händelse av deras död. En del uttryck vi fått från testamentsexekutorer, som uttalat sig om sådana testatorers förträffliga inställning, inbegriper:
”En människa som var mycket vänlig mot alla, och hela sitt liv ... älskade hon Jehova och hans skapelse.”
”Hennes främsta omsorg gällde alltid Rikets intressen.”
”Han uppnådde sin himmelska belöning efter 70 år av trogen tjänst. Han önskade alltid befrämja sanningen med sina tillgångar.”
Vi gläder oss också åt att höra från unga som är inställda på att använda sina materiella ting i Jehovas verk. Ett brev som Sällskapets kontor i Storbritannien fick kom från en förkunnare som var i skolåldern. Hon berättade att hon hade vunnit första pris i en uppsatstävling. Hon bifogade hela prissumman. Sällskapets publikationer hade varit hennes enda stoffkälla för uppsatsen om ”Kristet engagemang”, och därför ansåg hon att pengarna med rätta tillhörde Jehova.
Sedan den som skrivit Psalm 116 frågat vad han skall återgälda Jehova, fortsätter han i verserna 13 och 14 (NW) och säger: ”Den storslagna räddningens bägare kommer jag att ta upp, och Jehovas namn kommer jag att anropa. Mina löften kommer jag att infria åt Jehova, ja, inför hela hans folk.” I det vi uppskattar frälsningens dyrbara gåva från Jehova genom hans Son känner vi oss liksom psalmisten föranlåtna att anropa Honom och uppfylla våra löften till Honom.
Jehova har uträttat så mycket till nytta för oss, och vad vi än kan göra i gengäld ter sig litet i jämförelse. Hur tillbörligt är det inte då att vi som ett uttryck för tacksamhet gör allt vi kan på allt sätt! ”Till dig kommer jag att frambära tacksägelsens slaktoffer, och Jehovas namn kommer jag att anropa.” — Psalm 116:17, NW.
[Ruta på sidan 26]
HUR SOMLIGA BIDRAR TILL RIKETS VERK
◻ GÅVOR: Penningbidrag kan sändas direkt till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 21 ARBOGA (postgiro 459457-8). I Finland kan bidrag sändas till Vakttornet, PB 68, 01301 VANDA 30. Läsare i övriga länder kan sända bidraget till avdelningskontoret i det land det är fråga om — adresser finns upptagna i flertalet av våra inbundna böcker. Ett kort brev (eller några ord på postgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor. Man kan också skänka annan egendom, fast eller lös, men bör då först ta kontakt med Sällskapet innan man gör en sådan donation.
◻ FÖRSÄKRINGAR: Sällskapet Vakttornet kan också göras till förmånstagare för livförsäkringar och bör då meddelas om detta.
◻ TESTAMENTEN: Egendom kan också testamenteras till Sällskapet Vakttornet genom ett i laga form upprättat testamente. Sällskapet bistår med utformningen av sådana testamenten, om testatorn så önskar.
Det går att få ytterligare upplysningar eller råd angående dessa angelägenheter genom att skriva till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor.