EVANGELIEFÖRKUNNARE
En förkunnare av evangeliet eller de goda nyheterna; en budbärare som kommer med goda nyheter. Det grekiska ordet euaggelistẹ̄s (evangelieförkunnare) är nära besläktat med ordet euaggẹlion, ”goda nyheter” eller ”evangelium”. (Se GODA NYHETER; se också Nah 1:15, not; Mt 4:23, not.) Jehova är den store evangelieförkunnaren, den främste i att bära fram goda nyheter. Efter syndafallet var det goda nyheter att en avkomma skulle krossa ormens huvud, som det sägs i 1 Moseboken 3:15. Det gav hopp åt mänskligheten. (Rom 8:20) Jehova förkunnade goda nyheter för Abraham när han gav honom närmare upplysningar om den utlovade avkomman. (Gal 3:8; 1Mo 12:1–3) I Jesaja 52:7 blev det förutsagt att det skulle komma en som skulle bära fram goda nyheter om att judarna skulle få återvända från Babylon. Aposteln Paulus citerar det här bibelstället och tillämpar det på de kristnas evangeliseringsarbete. (Rom 10:15) Ängeln Gabriel var en evangelieförkunnare när han förmedlade de goda nyheterna om Johannes döparens födelse till Sakarja och om Jesu födelse till Maria. En ängel var en evangelieförkunnare när han berättade goda nyheter för några herdar vid tiden för Jesu födelse. (Lu 1:18–38; 2:10) Johannes döparen var en evangelieförkunnare, för det sägs att han ”fortsatte att förkunna goda nyheter för folket”. (Lu 3:18) Alla Jesu lärjungar förkunnade offentligt de goda nyheterna och var därför evangelieförkunnare. (Apg 8:4)
Särskilda evangelieförkunnare (missionärer). Alla kristna har fått i uppdrag att vara evangelieförkunnare, men ordet används på ett speciellt sätt i Efesierna 4:8, 11, 12, där Paulus beskriver de ”gåvor i form av människor” som Kristus gav församlingen när han steg upp i höjden: ”Och han gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, ... för uppbyggande av Kristi kropp.” Sådana evangelieförkunnare hade en särskild uppgift, nämligen att vara missionärer. De bearbetade ofta helt nya distrikt där ingen hade förkunnat de goda nyheterna tidigare. Evangelieförkunnarna nämns före herdarna och lärarna i Efesierna 4:11, för när de har förkunnat de goda nyheterna och gjort nya lärjungar bygger herdarna och lärarna vidare på arbetet som har utförts.
En som uttryckligen kallas evangelieförkunnare är Filippus. Efter pingsten inledde han förkunnararbetet i staden Samaria och hade stor framgång. Filippus blev instruerad av en ängel att förkunna de goda nyheterna om Kristus för en etiopisk eunuck, som han döpte. Sedan förde anden bort Filippus för att han skulle förkunna i Ashdod och alla städer på vägen till Caesarea. (Apg 8:5, 12, 14, 26–40) Paulus utförde ett stort evangeliseringsarbete. (2Kor 10:13–16) Timoteus var en evangelieförkunnare, dvs. missionär, och Paulus framhöll särskilt evangeliseringsarbetet i sina avskedsord till Timoteus: ”Men du, bevara din besinning i allting, lid ont, utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst.” Timoteus, som tillsammans med andra kristna förkunnade de goda nyheterna, utförde som tillsyningsman i Efesos även herdearbete och undervisade som lärare. (2Ti 4:5; 1Ti 1:3)
Evangeliseringsarbetet i ”ändens tid”. Det största evangeliseringsarbetet någonsin skulle utföras i ”ändens tid”, enligt Jesu uttalande i Matteus 24:14: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden ...; och sedan skall slutet komma.” I vår tid har nationerna sina missionärer som inriktar sig på ekonomisk hjälp, politik, sjukvård och liknande. Men de kristna är befallda att förkunna Guds kungarike och göra lärjungar till Jesus Kristus. (2Ti 4:2; 1Kor 9:16; 1Pe 1:12, 25; 4:17) Den ängel som flyger i midhimlen och som har eviga goda nyheter säger: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja, tillbe honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.” (Upp 14:6, 7) Det är dessa goda nyheter som de kristna evangelieförkunnarna, eller missionärerna, skall bära fram. Liksom det enligt Bibeln var några som var missionärer, eller evangelieförkunnare, i en särskild bemärkelse under den första kristna tiden, exempelvis Filippus, är det en del kristna i vår tid som verkar som missionärer i en särskild bemärkelse och reser till andra länder för att förkunna. (Apg 21:8) Men ändå är det så att alla kristna har blivit befallda att vara evangelieförkunnare var de än befinner sig genom att predika de goda nyheterna för alla slags människor. (Rom 10:9, 10)