De ”styrkte församlingarna”

1–3. a) Vem är Paulus nye reskamrat, och hur är han? b) Vad får vi lära oss i det här kapitlet?

APOSTELN Paulus tittar fundersamt på den unge mannen som går vid hans sida, medan de fortsätter framåt genom det kuperade området på väg mot nästa stad. Den unge mannen heter Timoteus. Han kanske är runt 20 år, ung och full av kraft, och för honom har resan precis börjat. För varje steg han tar kommer han längre och längre hemifrån. Allteftersom dagen går försvinner Lystra och Ikonion bakom dem. Vad väntar dem framöver? Paulus vet det till viss del, för det här är hans andra missionsresa. Han vet att de har många faror och problem framför sig. Hur kommer det att gå för den unge mannen bredvid honom?

² Paulus tror på Timoteus, kanske mer än Timoteus tror på sig själv. På senare tid har Paulus blivit mer övertygad än någonsin om att han måste ha rätt reskamrater. Han vet att de måste vara beslutsamma och likasinnade för att klara av det arbete som väntar – att besöka församlingarna och styrka dem. Vad beror det på att han kanske känner så? En orsak kan vara att han och Barnabas hade olika åsikter och att det splittrade dem.

³ I det här kapitlet får vi lära oss mycket om hur man hanterar meningsskiljaktigheter på bästa sätt. Vi får också reda på varför Paulus valde Timoteus som reskamrat, och vi får en uppfattning om vilken viktig uppgift kretstillsyningsmännen har i vår tid.

”Vi borde resa ut igen och besöka bröderna och systrarna” (Apg. 15:36)

4. Vad var Paulus syfte med den andra missionsresan?

⁴ I föregående kapitel såg vi hur en grupp på fyra bröder – Paulus, Barnabas, Judas och Silas – styrkte församlingen i Antiokia genom att förmedla den styrande kretsens beslut i frågan om omskärelsen. Vad gjorde Paulus sedan? Han berättade för Barnabas att han hade planer på en ny resa. Han sa: ”Vi borde resa ut igen och besöka bröderna och systrarna i alla städer där vi har förkunnat Jehovas ord för att se hur de har det.” (Apg. 15:36) Paulus menade inte att man skulle besöka de nyomvända kristna bara för att umgås och ha trevligt tillsammans med dem. Apostlagärningarna visar vad som var syftet med Paulus andra missionsresa. För det första skulle han fortsätta att överlämna de föreskrifter som den styrande kretsen hade gett. (Apg. 16:4) För det andra var han som resande tillsyningsman besluten att bygga upp församlingarna andligen och hjälpa dem att få en starkare tro. (Rom. 1:11, 12) Hur följer Jehovas vittnens nutida organisation det här mönstret?

5. Hur ger den nutida styrande kretsen anvisningar och uppmuntran till församlingarna?

⁵ I vår tid leder Jesus sin församling med hjälp av Jehovas vittnens styrande krets. De här trogna smorda bröderna ger vägledning och uppmuntran till alla församlingar runt om i världen genom brev, publikationer både i tryckt form och på nätet, möten och andra informationskanaler. Den styrande kretsen försöker också ha nära kontakt med varje församling och skickar därför ut resande tillsyningsmän. Den styrande kretsen har utsett tusentals kvalificerade äldste världen över att tjäna som kretstillsyningsmän.

6, 7. Vilka är några av kretstillsyningsmännens ansvarsuppgifter?

⁶ Dagens resande tillsyningsmän försöker intressera sig för alla i de församlingar de besöker och ge dem andlig uppmuntran. Hur gör de det? Genom att följa det mönster som gavs av Paulus och andra kristna i det första århundradet. Han uppmanade Timoteus, som också var en tillsyningsman: ”Predika ordet. Gör det med iver, både i goda tider och i svåra tider. Tillrättavisa, förebrå och förmana med stort tålamod och med god undervisning. ... Förkunna de goda nyheterna.” (2 Tim. 4:2, 5)

⁷ Kretstillsyningsmän, och deras hustrur om de är gifta, följer det här mönstret och samarbetar med församlingarnas förkunnare i olika tjänstegrenar. De är entusiastiska för tjänsten och duktiga undervisare, och det motiverar vännerna. (Rom. 12:11; 2 Tim. 2:15) De som är i kretstjänsten är mest kända för sin självuppoffrande kärlek. De ger villigt ut av sig själva och reser i alla väder och till och med i farliga områden. (Fil. 2:3, 4) Kretstillsyningsmän håller bibliska tal som uppmuntrar, undervisar och förmanar församlingarna. Alla i församlingen har nytta av att tänka på deras exempel och försöka efterlikna deras tro. (Hebr. 13:7)

”De grälade ... hetsigt om saken” (Apg. 15:37–41)

8. Hur reagerade Barnabas på Paulus inbjudan?

⁸ Barnabas gillade Paulus förslag att ”besöka bröderna och systrarna”. (Apg. 15:36) De två hade tidigare samarbetat bra ihop som reskamrater, och båda kände till områdena och människorna de skulle besöka. (Apg. 13:2–14:28) Så det kan ha verkat som ett klokt och praktiskt förslag att de skulle göra den här resan tillsammans. Men det uppstod ett problem. I Apostlagärningarna 15:37 står det: ”Barnabas ville absolut ta med sig Johannes, som kallades Markus.” Barnabas kom inte bara med ett förslag, utan han hade verkligen bestämt sig för att ta med sig sin kusin Markus på den här missionsresan.

9. Varför höll inte Paulus med Barnabas?

⁹ Paulus gick inte med på det. Varför inte det? I berättelsen står det: ”Paulus tyckte inte att han [Markus] skulle följa med, eftersom han hade lämnat dem i Pamfylien och inte hjälpt till med arbetet.” (Apg. 15:38) Markus hade följt med Paulus och Barnabas på deras första missionsresa, men han hade inte hållit ut. (Apg. 12:25; 13:13) I början av resan medan de fortfarande var i Pamfylien hade han lämnat sin uppgift och återvänt hem till Jerusalem. Bibeln säger inte varför han gav sig av, men Paulus tyckte tydligen att han hade varit oansvarig och opålitlig.

10. Vad hände när varken Barnabas eller Paulus gav sig, och vilket resultat fick det?

¹⁰ Barnabas gav sig ändå inte, utan höll fast vid att Markus skulle följa med. Paulus gav sig inte heller. ”De grälade så hetsigt om saken att de gick skilda vägar”, sägs det i Apostlagärningarna 15:39. Barnabas tog med sig Markus och seglade i väg till Cypern, ön där han var född. Paulus fortsatte sin resa. I skildringen står det: ”Paulus valde att ta med sig Silas. Bröderna bad Jehova visa Paulus generös omtanke, och sedan gav han sig av.” (Apg. 15:40) Tillsammans reste de ”genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna”. (Apg. 15:41)

11. Vilka egenskaper måste vi ha för att det inte ska bli en bestående spricka mellan oss och någon som har gjort oss upprörda?

¹¹ Den här skildringen kan påminna oss om att vi människor är ofullkomliga. Paulus och Barnabas hade utsetts till den styrande kretsens särskilda representanter. Och Paulus själv blev troligen medlem av den styrande kretsen. Men vid det här tillfället tog ofullkomligheten över. Lät de den här situationen skapa en bestående spricka mellan dem? Paulus och Barnabas var visserligen ofullkomliga, men de var också ödmjuka och hade Kristus sinne. Så småningom förlät de varandra och blev vänner igen. (Ef. 4:1–3) Längre fram arbetade Paulus och Markus tillsammans i andra uppgifter.a (Kol. 4:10)

12. Vilka egenskaper som Paulus och Barnabas hade bör känneteckna tillsyningsmän i vår tid?

¹² Det som hände mellan Barnabas och Paulus var en engångsföreteelse, och ingen av dem brukade uppföra sig så här. Barnabas var känd för att vara kärleksfull och generös. Apostlarna gav honom faktiskt tillnamnet Barnabas, som betyder ”tröstens son”, i stället för att använda hans förnamn, Josef. (Apg. 4:36) Även Paulus var känd för att behandla andra ömt och varsamt. (1 Thess. 2:7, 8) Alla kristna tillsyningsmän i dag, däribland kretstillsyningsmännen, bör efterlikna Paulus och Barnabas och alltid göra sitt bästa för att vara ödmjuka och behandla medäldste och hela hjorden kärleksfullt. (1 Petr. 5:2, 3)

Bröderna ”hade bara gott att säga om Timoteus” (Apg. 16:1–3)

13, 14. a) Vem var Timoteus, och hur kan Paulus ha träffat honom? b) Vad fick Paulus att särskilt lägga märke till Timoteus? c) Vilken uppgift fick Timoteus?

¹³ Under sin andra missionsresa kom Paulus till den romerska provinsen Galatien, där några få församlingar hade bildats. Så småningom kom han ”till Derbe och även till Lystra”. I skildringen sägs det: ”Där fanns det en lärjunge som hette Timoteus. Hans mor var en troende judisk kvinna, men hans far var grek.”b (Apg. 16:1)

¹⁴ Tydligen hade Paulus träffat Timoteus familj när han besökte området första gången, omkring år 47. Nu, under sitt andra besök två eller tre år senare, lade han särskilt märke till den unge mannen Timoteus. Det sägs att bröderna ”hade bara gott att säga om Timoteus”. Och han var inte bara omtyckt av bröderna i sin hemstad, Lystra, utan han hade också gott rykte i andra församlingar i närheten. I skildringen får vi veta att bröderna i både Lystra och Ikonion, omkring tre mil därifrån, talade väl om honom. (Apg. 16:2) De äldste, som var vägledda av Guds ande, gav en viktig uppgift åt den unge Timoteus: att hjälpa Paulus och Silas som en resande tjänare. (Apg. 16:3)

15, 16. Varför hade Timoteus så gott rykte?

¹⁵ Varför hade Timoteus fått ett så gott rykte redan som ung? Berodde det på hans intelligens, hans utseende eller hans medfödda förmågor? Sådant gör ofta intryck på oss människor. Till och med profeten Samuel påverkades en gång alltför mycket av en persons utseende. Men Jehova påminde honom: ”Gud ser med andra ögon än människor. Människor ser nämligen bara till det yttre, men Jehova ser hur hjärtat är.” (1 Sam. 16:7) Det var Timoteus inre egenskaper som hade gett honom ett gott rykte bland hans medkristna, inte hans utseende eller något annat.

¹⁶ Ett antal år senare nämnde Paulus några av Timoteus andliga egenskaper. Paulus beskrev hans fina inställning, hans självuppoffrande kärlek och hans engagemang i sina uppdrag. (Fil. 2:20–22) Timoteus var också känd för sin ”uppriktiga tro”. (2 Tim. 1:5)

17. Hur kan ungdomar följa Timoteus exempel?

¹⁷ I vår tid finns det många ungdomar som följer Timoteus exempel och utvecklar egenskaper som Gud uppskattar. På det sättet skaffar de sig ett gott namn hos Jehova och hans folk, också när de är riktigt unga. (Ords. 22:1; 1 Tim. 4:15) De visar att de har en uppriktig tro och lever inte ett dubbelliv. (Ps. 26:4) Det här gör att de verkligen fyller en viktig uppgift i församlingen, precis som Timoteus gjorde. Alla som älskar Jehova blir verkligen uppmuntrade när de ser att många ungdomar kvalificerar sig som förkunnare av de goda nyheterna och med tiden överlämnar sig åt Jehova och blir döpta!

De ”fortsatte att stärkas i tron” (Apg. 16:4, 5)

18. a) Hur samarbetade Paulus och Timoteus med den styrande kretsen? b) Hur blev församlingarna välsignade?

¹⁸ Paulus och Timoteus arbetade tillsammans som resande tillsyningsmän i många år och utförde olika uppdrag åt den styrande kretsen. I Bibeln sägs det: ”De reste från stad till stad och överlämnade de bestämmelser som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade enats om och som lärjungarna skulle följa.” (Apg. 16:4) Församlingarna följde vägledningen från apostlarna och de äldste i Jerusalem. Tack vare det ”fortsatte [församlingarna] att stärkas i tron och växte från dag till dag”. (Apg. 16:5)

19, 20. Varför bör de kristna vara ”lydiga mot dem som har ledningen”?

¹⁹ Jehovas vittnen i dag blir på liknande sätt välsignade när de ödmjukt följer den vägledning som kommer från ”dem som har ledningen”. (Hebr. 13:17) Eftersom världens skådeplats hela tiden förändras är det viktigt att vi fortsätter att ta till oss av den andliga mat som ”den trogne och förståndige tjänaren” ger oss. (Matt. 24:45; 1 Kor. 7:29–31) Det kan hålla vår tro stark och hjälpa oss att hålla oss borta från det orena i världen. (Jak. 1:27)

²⁰ Det är sant att nutida kristna tillsyningsmän, även bröderna i den styrande kretsen, är ofullkomliga, precis som Paulus, Barnabas, Markus och de andra smorda äldste i det första århundradet var. (Rom. 5:12; Jak. 3:2) Men den styrande kretsen är noga med att hålla sig till Guds ord och följa apostlarnas mönster, och det är därför vi litar på den. (2 Tim. 1:13, 14) Resultatet blir att församlingarna byggs upp och stärks i tron.