Vad innebär det att vara ärlig?
ATT vara ärlig innebär att vara sanningsenlig och fri från svek. Den som är ärlig måste vara renhårig i sitt samröre med andra — uppriktig, hederlig, inte bedräglig eller vilseledande. En ärlig person är en redbar människa. Eftersom en sådan alltid är pålitlig, kommer han aldrig att lura eller bedra sina medmänniskor. Vi skulle alla vilja bli behandlade på det sättet, eller hur? Kan då ärlighet någonsin bli något föråldrat?
En kristen inser genast av ovanstående definitioner varför alla som påstår sig vara sanna tillbedjare måste vara ärliga. (Johannes 4:24) De tillber ”Jehova, sanningens Gud”. (Psalm 31:6, NW; Titus 1:2) Det är därför rimligt att endast ”sannfärdiga män” är kvalificerade att representera honom. — 2 Moseboken 18:21, New World Translation Reference Bible (Referensbibeln), fotnot.
Redbarhet eller ärlighet berör många sidor av vårt liv, och det är därför förståeligt att aposteln Paulus sade: ”Vi önskar uppföra oss redbart i allting.” Detta inbegriper vårt tal, vårt förvärvsarbete, vårt familjeliv, våra affärsangelägenheter och vårt sätt att uppfylla de lagenliga krav som myndigheterna kan ställa på oss. — Hebréerna 13:18.
I vårt tal
Det finns många sätt — även om dessa ofta betraktas som oskyldiga och fullt acceptabla — varpå människor underlåter att tala sanning. De fuskar med tidsrapporter på arbetet, uppmanar barnen att ljuga för personer som ringer eller kommer på besök, lämnar oriktiga uppgifter till försäkringsbolagen och anmäler sig sjuka fast de inte är det, för att bara nämna några få.
Ibland måste det vi har att säga varandra uttryckas skriftligen. Somliga personer som annars aldrig skulle ljuga muntligen tycker av någon anledning att det är en helt annan sak när det gäller att uppge sin inkomst till skattemyndigheterna eller skriva ut en specificerad tulldeklaration vid gränsen. Detta fusk får alla skattebetalare bekosta. Är det verkligen att älska sin nästa? De kristna har ju också förpliktelsen att ”betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”, eller hur? — Lukas 20:25; 10:27; se också Romarna 13:1, 2, 7, 8.
I vårt tal vill vi verkligen försöka efterlikna ”sanningens Gud” och inte ”lögnens fader”. (Psalm 31:6, NW; Johannes 8:44) Samvetslösa personer kan ta till tvetydigheter för att vilseleda och bedra andra. Men att ljuga för våra medmänniskor är inte att älska dem. Dessutom har lögnare ingen verklig framtid. — Efesierna 4:25; Uppenbarelseboken 21:27; 22:15.
På vår arbetsplats
Att vi skall utföra ett hederligt dagsverke för den lön vi får är ett rimligt och skriftenligt krav. (Kolosserna 3:22—24) Men det finns tusentals människor som stjäl tid från företaget genom att ta alltför långa raster, komma för sent och gå för tidigt, ägna en hel del tid åt sitt yttre efter ankomsten till arbetet, utan lov använda firmans telefon till långa personliga telefonsamtal, driva en egen affärsrörelse på arbetstid och till och med ta sig en tupplur. Stölder av detta slag ökar kostnaderna för alla.
En annan form av stöld på arbetet är att ta hem materiel och utrustning för personligt bruk. Somliga menar att detta bara är en kompensation för låga löner, ett sätt att bli kvitt med en knusslig arbetsgivare! Men att utan ägarens eller arbetsgivarens vetskap och tillåtelse ta saker är i själva verket en form av stöld.
I alla dessa situationer kommer sanna kristna att tillämpa bibelns inspirerade råd: ”Må den som stjäl inte stjäla mer utan hellre ... med sina händer utföra gott arbete, så att han kan ha något att dela ut åt den som har behov.” — Efesierna 4:28; Apostlagärningarna 20:35.
Men hur är det om din arbetsgivare ber dig göra något som är oärligt eller olagligt och hotar att avskeda dig om du inte gör som han säger? Han kan till exempel uppmana dig att debitera en kund för reservdelar som aldrig bytts ut på bilen, lägga sämre och billigare varor i kartonger och låta kunderna betala högre priser eller märka varor med ”extrapriser”, när de ursprungliga priserna var desamma eller lägre. Många anställda skulle kanske betrakta detta som arbetsgivarens ansvar och inte arbetarens. Men vad har Jehovas vittnen gjort när de ställts inför sådana situationer? Daryl J– berättar:
”När jag arbetade som butiksföreståndare i en livsmedelsaffär, kontaktades jag av företagsledningen och ombads att öka vinstmarginalen utan att höja priserna. För att åstadkomma detta fick jag följande förslag: Att uppge för höga vikter på vissa produkter och att lämna falska tillgodokvitton till en leverantör. Sådana affärsmetoder är vanliga, men likväl oärliga.”
Daryl vägrade att fiffla och förvränga fakta. (Ordspråksboken 20:23) Några veckor senare blev han avskedad. Var det oförståndigt av honom att utsätta sin familj för de problem som hans arbetslöshet förde med sig? Ångrade han att han hade varit ärlig? Nej, för när ett medvittne hörde vad som hade hänt, skaffade han honom anställning. Daryl säger: ”Efter tre, fyra veckor kunde jag åter försörja mig och min familj på ett hederligt sätt. Jag betraktar det som ett privilegium att Jehova på det här sättet välsignade mig för att jag bevarade min ostrafflighet mot honom.”
Å andra sidan kan man ibland få arbete därför att man är ärlig. En representant för ett välkänt internationellt försäkringsbolag rådde ägaren till en framgångsrik affär i centrala Toronto i Canada att avhjälpa problemet med stölder bland de anställda genom att anlita Jehovas vittnen. Representanten förklarade: ”När jag var i en annan stad i samband med min utbildning för försäkringsbolaget, fann jag att en av deras klienter var en stor affärskedja som endast anställde vittnen för att sätta upp matvaror i hyllorna på kvällarna. De hade haft dåliga erfarenheter av andra arbetare men hade inte blivit av med någonting sedan vittnena hade fått nycklar och utförde arbetet efter affärstid.”
Andra sätt att visa sin ärlighet
När en person vill låna pengar, lägger han ofta i dagen ödmjukhet och respekt och försäkrar att han skall betala tillbaka pengarna och att han är tacksam för hjälp. Men när det är dags att betala, genomgår somliga låntagare en häpnadsväckande förändring som påminner om doktor Jekyll och mister Hyde. Det är inte ovanligt att de då är arga och ovänliga, klagar över att de utsätts för trakasserier för att de skall betala och påstår att långivaren är obarmhärtig. I låntagarens ögon har den generöse långivaren förvandlats till ett monster! Bibeln säger emellertid att ”den ogudaktige lånar och betalar inte igen”. (Psalm 37:21, NW; Romarna 13:8) Detta är i synnerhet fallet när låntagaren inte gör några ansträngningar att betala ens en blygsam summa för att visa sin goda vilja och kanske inte ens försöker ta kontakt med långivaren.
I familjelivet finns det många situationer där det är viktigt med ärlighet: Familjens överhuvud bör vara uppriktig mot sin hustru i fråga om sina inkomster och ekonomiska angelägenheter; hustrun bör vara ärlig mot honom om hur hon använder familjens tillgångar; båda måste leva ett oförvitligt liv, vilket inbegriper att de begränsar sitt sexuella intresse till varandra; barnen gör väl i att vara uppriktiga och lydiga när det gäller kamrater och nöjen och handla i enlighet med föräldrarnas uttryckliga önskningar. — Efesierna 5:33; 6:1—3.
Av det som här sagts torde det stå klart att sanna kristna måste ”ta avstånd från orättfärdighet” — de onda gärningar och den dåliga frukt som hör samman med oärlighet, lögn, bedrägeri, fusk och moraliskt fördärv. — 2 Timoteus 2:19; Romarna 2:21—24.
Belöningar och fördelar
Om vi är öppna och uppriktiga och sanningsenliga i vårt umgänge med andra, uppmuntrar detta till ärlighet. På så sätt utvecklas en anda av tillit och förtroende, som leder till sunda attityder och relationer. Ärlighet skapar också en atmosfär där vi kan känna oss trygga, fria från de tids- och energikrävande försvarsattityder som kommer av misstänksamhet, misstro och fruktan för andra. — Jämför Jesaja 35:8—10.
Ärlighet bidrar till att vi får ett rent samvete, vilket är nödvändigt om vi på ett godtagbart sätt skall kunna ”ägna helig tjänst åt den levande Guden”. (Hebréerna 9:14; 1 Timoteus 1:19) Den skänker sinnesfrid, vilket gör att vi sover gott på natten. Vi kan se andra i ögonen utan att skämmas. Genom att vara ärliga slipper vi gå omkring med en gnagande oro för att bli ertappade. På så sätt bevarar vi vår mänskliga värdighet och självaktning. Hur skulle detta någonsin kunna bli föråldrat eller opraktiskt?
Det finns således många omedelbara belöningar och fördelar som kommer oss och andra till del om vi är ärliga. Men mer än någonting annat bör vi önska vara ärliga — inte bara därför att det varar längst eller därför att vi har blivit befallda att vara ärliga, utan därför att vi älskar vår himmelske Fader, Jehova. Vi vill bevara vårt dyrbara förhållande till honom och få hans godkännande. Vi vill också vara ärliga därför att vi därigenom visar kärlek till vår nästa. För att uttrycka det enkelt: att vara en sann kristen betyder att vara ärlig. — Matteus 22:36—39.
Psalmisten säger: ”O Jehova, vem kommer att vara gäst i ditt tält? Vem kommer att bo på ditt heliga berg? Den som vandrar felfritt och utövar rättfärdighet och talar sanningen i sitt hjärta. ... Mot sin kamrat har han inte gjort något ont.” (Psalm 15:1—3, NW) Om vi lever ett ärligt och rättskaffens liv som tillbedjare av Jehova, då kommer vi, den dag då han med rätta tillintetgör den nuvarande onda ordningen och ”Guds tält är hos människorna”, att få höra till dem som får åtnjuta eviga välsignelser som hans ”gäst”. På det sättet kommer vi aldrig att höra till det som är ”föråldrat”! — Uppenbarelseboken 21:1—5.
[Ruta på sidan 5]
Kan du klara av utmaningarna mot din ärlighet?
Den värld vi lever i är en ständig utmaning mot vår övertygelse och vår beslutsamhet att göra det som är rätt. Hela dess uppbyggnad manar oss att sätta oss själva i första rummet, även om det skulle ske på andras bekostnad.
Är du uppriktigt övertygad om att ärlighet varar längst? Är din övertygelse så stark att du kan förbli ärlig när du utsätts för påtryckningar? Vad skulle du till exempel göra ...
◻ Om du, sedan du hade varit arbetslös i många månader, skulle hitta en stor summa pengar, som skulle täcka dina utgifter och ge dig en sparad slant?
◻ Om det enda sättet för dig att få det betyg som skulle trygga din ekonomiska framtid var att fuska i ett viktigt prov i skolan?
◻ Om du för att vinna erkännande som vetenskapsman skulle behöva ”manipulera” vissa data i dina forskningsresultat för att din rapport skulle bli publicerad?
◻ Om du under en semesterresa i ett annat land köper en dyrbar artikel till ett mycket förmånligt pris men skulle behöva betala en stor summa pengar i tull om du deklarerade den vid gränsen?
[Ruta på sidan 6]
Ärliga handlingar är inte något föråldrat
Bryr sig människor fortfarande om sin nästa? Ja, även om tidningarna rapporterar om ärliga handlingar som om de hörde till undantagen och därför har nyhetsvärde.
Polisen i Fort Wayne i staten Indiana i USA försökte locka tjuvar i fällan genom att placera en dyrbar TV-apparat i en olåst bil. De väntade i flera veckor för att se vad som skulle hända. ”Vad vi såg var att människor gick förbi bilen, tittade in och fick syn på TV-n, öppnade dörren, tryckte ner låsknappen, stängde dörren och gick vidare.” Genom att göra så visade de prov på ärlighet.
Kanadensiska tidningsrubriker berättar om hur människor lämnat tillbaka upphittade pengar tack vare den undervisning de fått från bibeln:
”Barmhärtiga samariter räddar semester.” —The Windsor Star
”Ärlige Pat lämnar 421 dollar till polisen.” —The Spectator
”Upphittare återlämnar 983 dollar — affärsinnehavare återfår tron.” — The Toronto Star
I dessa fall var de som återlämnade de borttappade pengarna Jehovas vittnen. I det första fallet var två unga vittnen ute i den kristna förkunnartjänsten, när de hittade en portmonnä och återlämnade den till en kvinna. Hon sade: ”Jag tror att de här pojkarna är en på miljonen. ... Vet ni, det här gör faktiskt att man återfår sin tro på den mänskliga naturen.” Eftersom hon bara var på besök i staden, skulle det ha varit lätt för ungdomarna att behålla pengarna, men de sade: ”Det var ingenting. Vi bara gjorde en annan människa en tjänst.”
Den andra rapporten gällde också en tillfällig besökare. ”Men [upphittaren] kände sig aldrig frestad att behålla pengarna”, meddelade tidningen. Upphittaren förklarade att han var ett Jehovas vittne, ”och vi tror fullt och fast på ärlighet”.
I det tredje fallet var det så att den person som hade förlorat pengarna ”erkände att han nästan hade förlorat tron på mänskligheten”. Mannen till det vittne som hittade den bruna papperskassen med pengar berättade för en reporter att nyckeln var att låta sig vägledas av bibeln. ”Det gjorde det lätt för min hustru” att lämna tillbaka pengarna.
I ett annat fall var två vittnen ute och predikade från hus till hus, när de hittade ett borttappat avlöningskuvert. När de lämnade in kuvertet på närmaste polisstation, sade den vakthavande polismannen att man inte hade fått in någon anmälan om borttappade pengar. Vittnet föreslog att man skulle efterlysa ägaren i lokalradion. Polismannen såg förbryllad ut. Han sade: ”Ni gör er stort besvär för att återlämna de här pengarna. Vilken religion tillhör ni, förresten?” När vittnet svarade, sade polismannen: ”Jag trodde väl det, för ni är de enda som är tillräckligt ärliga för att göra sådana ansträngningar.”
Under sitt arbete från hus till hus möttes ett Jehovas vittne, W. K , av en mycket ovanlig förfrågan. Mannen i huset och hans hustru var båda sjuka men var tvungna att göra en banktransaktion den dagen. De frågade om vittnet skulle vilja uträtta detta ärende åt dem. När vittnet gick med på det, fick han 2.000 dollar i kontanter som han skulle ta med sig till banken. När han kom tillbaka från banken, kunde han inte låta bli att fråga: ”Hur kunde ni lita på mig, när ni inte ens kände mig?” Svaret löd: ”Vi vet, och det vet alla, att Jehovas vittnen är de enda man kan lita på.”
Även om det naturligtvis finns ärliga människor i alla länder, förutom Jehovas vittnen, verkar det som om de är tillräckligt sällsynta för att förtjäna särskilt omnämnande. Hur tacksamma kan vi inte vara över att bibelns principer om ärlighet ger så gagneliga och praktiska resultat!