Vittna om Jehova utan att tröttna
”Betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare ..., för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” — HEBRÉERNA 12:3.
1, 2. Vilket övertygande bevis gav Jesus sina lärjungar om att han hade uppväckts?
”JAG har sett Herren!” Med dessa häpnadsväckande ord berättade Maria Magdalena nyheten om Jesu uppståndelse. (Johannes 20:18) Detta markerade början av 40 spännande och händelserika dagar för Kristi lärjungar, vilka tidigare hade blivit bedrövade på grund av hans död.
2 Jesus önskade inte lämna något tvivel i sinnet hos sina lärjungar om att han verkligen var vid liv, och därför gjorde han som Lukas berättar: ”Genom många säkra bevis framställde han [Jesus] sig också levande för dem sedan han hade lidit, i det han blev sedd av dem under fyrtio dagar.” (Apostlagärningarna 1:3) Vid ett tillfälle visade han sig faktiskt ”för mer än fem hundra bröder på en gång”. (1 Korintierna 15:6) Det fanns verkligen inte längre något rum för tvivel. Jesus levde!
3. Vilken fråga om Riket ställde Jesu lärjungar till honom, och varför förvånade hans svar dem?
3 Jesu lärjungar tänkte då bara på ett jordiskt ”Guds rike”, ett rike återställt åt Israel. (Lukas 19:11; 24:21) De frågade därför Jesus: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” Hans svar förvånade dem säkert, för han sade: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt; men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:6—8) Vilken utmaning utgjorde inte detta för lärjungarna! Och vilket ansvar! Hur skulle de kunna utföra ett sådant uppdrag? Svaret kom snart på ett häpnadsväckande sätt.
De antar utmaningen
4. Beskriv vad som hände på pingstdagen.
4 Lukas berättar: ”Medan nu pingstdagen skred framåt, var de alla tillsammans på samma ställe, och plötsligt kom från himmelen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, och det uppfyllde hela huset, där de satt. Och tungor såsom av eld blev synliga för dem och blev fördelade, och en satte sig på var och en av dem, och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.” Ljudet var så kraftigt att det tilldrog sig uppmärksamheten från en mängd judar, som vistades i Jerusalem för högtiden. De blev mycket förvånade över att på sina egna tungomål få höra ”om Guds storslagna gärningar”. — Apostlagärningarna 2:1—11.
5. I vilken utsträckning var Jesu förutsägelse i Apostlagärningarna 1:8 snart uppfylld?
5 Utan att låta någon tid gå förlorad höll Petrus ett dynamiskt tal och bevisade utom allt tvivel att ”Jesus, nasaréen”, som de hade hängt på pålen, var den ”herre” som David hade förutsagt med orden: ”Jehova sade till min herre: ’Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.’” Petrus’ åhörare kände ett hugg i hjärtat och frågade: ”Män, bröder, vad skall vi göra?” Som svar uppmanade Petrus dem: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse.” Och resultatet? Tre tusen lät döpa sig! (Apostlagärningarna 2:14—41) Lärjungarna vittnade redan i Jerusalem. Senare utvidgades vittnandet till hela Judeen, därefter till Samarien och slutligen ”till jordens mest avlägsna del”. Arbetet med att predika om Riket bredde ut sig så snabbt att aposteln Paulus omkring år 60 kunde säga att de goda nyheterna hade predikats ”i hela skapelsen under himmelen”. — Kolosserna 1:23.
Rikets utbredande jämte förföljelse
6, 7. a) Hur gick Rikets utbredande och förföljelsen av de kristna sida vid sida under det första århundradet? b) Vilket trängande behov uppstod bland de kristna i Jerusalem, och hur fylldes det behovet?
6 Inte långt efter pingsten år 33 v.t. hade Jesu lärjungar orsak att erinra sig följande ord av honom: ”En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Johannes 15:20) De judiska ledarna blev ursinniga, när Guds ord fortsatte ”att växa till, och antalet lärjungar fortsatte att öka mycket i Jerusalem”. På falska anklagelser stenades lärjungen Stefanus till döds. Detta verkade bli den signal som många hade väntat på, för ”på den dagen bröt stor förföljelse ut mot den församling som var i Jerusalem; alla utom apostlarna blev kringspridda utöver Judeens och Samariens områden”. — Apostlagärningarna 6:7; 7:58—60; 8:1.
7 Förföljelsen lade sig tillfälligt. Men kort därefter dödade Herodes Agrippa I aposteln Jakob, och Petrus fängslades, men befriades av en ängel. Senare blev bröderna i Jerusalem materiellt utfattiga, och medtroende på andra håll måste sända hjälp till dem. (Apostlagärningarna 9:31; 12:1—11; 1 Korintierna 16:1—3) Under ett besök av aposteln Paulus i Jerusalem blev den religiösa fanatismen uppenbar, när en folkmassa skrek: ”Bort från jorden med en sådan; han borde ju inte få leva!” (Apostlagärningarna 22:22) De kristna som bodde i Jerusalem och Judeen behövde förvisso mycket uppmuntran för att kunna fortsätta att vittna troget om Riket. Jesus hade lovat sina lärjungar att ”den heliga anden” som Fadern skulle sända i Jesu namn skulle tjänstgöra som en ”hjälpare”. (Johannes 14:26) Men hur skulle Fadern nu ge sådan behövlig hjälp eller tröst? Svaret kom delvis genom aposteln Paulus.
Paulus’ brev till hebréerna
8. a) Vad fick Paulus att skriva sitt brev till hebréerna? b) På vilken aspekt av hans brev skall vi nu koncentrera vår uppmärksamhet, och varför det?
8 Omkring år 61 v.t. var Paulus fängslad i Rom, men han kände till vad som hände med hans bröder i Jerusalem. Under Jehovas andes ledning skrev han därför sitt aktuella brev till hebréerna, och det är fyllt av kärleksfullt intresse för hans hebreiska bröder och systrar. Paulus visste vad de behövde för att deras tro och förtröstan på Jehova som sin hjälpare skulle byggas upp. Därefter skulle de med uthållighet kunna ”löpa det tävlingslopp” som hade ”förelagts” dem och med förtröstan säga: ”Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” (Hebréerna 12:1; 13:6) Det är på denna aspekt av Paulus’ brev till hebréerna (kapitel 11—13) som vi nu önskar koncentrera vår uppmärksamhet. Varför det? Därför att den situation som Jehovas vittnen i våra dagar möter är likadan som den som mötte dessa första kristna.
9. Vilken stridsfråga, som de kristna under det första århundradet ställdes inför, möter de kristna i våra dagar, och endast hur kan vi bemöta den?
9 Inom vår generation har massor av människor gett ett positivt gensvar till Rikets budskap genom att överlämna sig åt Jehova och bli döpta som hans vittnen. Men med detta utbredande av sann tillbedjan har följt våldsam förföljelse, och många kristna har rentav fått plikta med sitt liv, precis som Stefanus, Jakob och andra trogna vittnen under det första århundradet fick. Stridsfrågan är därför densamma nu som då: Vem kommer att kunna bestå provet på sin ostrafflighet inför det ökande motståndet mot Rikets budskap? Och vem kommer att modigt kunna möta de skräckinjagande saker som kommer att hända när den ”stora vedermödan”, som saknar motstycke, snart överrumplar den nuvarande generationen? (Matteus 24:21) Svaret är: de som är inställda på att ”kämpa trons goda kamp”, de som är ”fasta i tron”. Det är dessa som till slut kommer att kunna säga: ”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” — 1 Timoteus 6:12; 1 Petrus 5:9; 1 Johannes 5:4.
Att dra nytta av trogna exempel
10. a) Vad är tro? b) Vad tyckte Gud om gamla tiders män och kvinnor med tro?
10 Vad är tro? Paulus svarar: ”Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser. Genom tro fick ju gamla tiders män gott vittnesbörd.” (Hebréerna 11:1, 2) Paulus understöder därefter sin definition av tro genom att visa tron i verksamhet. Han fångar höjdpunkterna i livet för några av ”gamla tiders män” och även kvinnor, sådana som Sara och Rahab. Hur uppmuntrande är det inte att finna att Gud inte ”skäms” för dem, för ”att bli anropad såsom deras Gud”! (Hebréerna 11:16) Kan Gud säga samma sak om oss på grund av vår tro? Må han vid slutet av varje dag inte ha någon orsak att skämmas för oss.
11. Hur kan vi i våra dagar dra nytta av den stora ”sky av vittnen som omger oss”?
11 Efter berättelsen om dessa trogna män och kvinnor skriver Paulus: ”Alltså, eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” (Hebréerna 12:1) Är dessa föredömliga trogna vittnen, även om de nu sover i graven, levande i vårt sinne? Känner du dem och deras erfarenheter tillräckligt bra för att kunna svara ja? Detta är en av de många belöningar det för med sig när man regelbundet studerar bibeln och använder alla sina sinnen för att återuppleva de spännande erfarenheter som denna ”sky av vittnen” hade. Att vi tar deras trogna exempel till hjärtat kommer i hög grad att hjälpa oss att övervinna varje brist på tro. Detta kommer i sin tur att hjälpa oss att under alla omständigheter kunna avge ett modigt och oförskräckt vittnesbörd om sanningen. — Romarna 15:4.
Att inte tröttna
12. a) Hur kan Jesu exempel hjälpa oss att inte ”bli trötta och ge tappt” i våra själar? b) Nämn några nutida exempel på sådana som inte har tröttnat.
12 Vårt största exempel i fråga om tro är Jesus. Paulus uppmanar: ”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus. ... Ja, betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” (Hebréerna 12:1—3) Hur ”noga” har du betraktat Jesu exempel? Hur ”uppmärksamt” har du sett på honom? (1 Petrus 2:21) Satan vill att vi skall bli trötta och ge tappt i våra själar. Han vill att vi skall sluta upp med arbetet med att vittna. Hur gör han detta? Ibland sker det, precis som under det första århundradet, genom öppet motstånd från religiösa och världsliga myndigheter. Förra året var det inskränkningar på arbetet med att predika om Riket i omkring 40 länder. Men fick detta våra bröder att tröttna? Nej! Deras trogna arbete ledde till att mer än 17.000 i dessa länder blev döpta år 1988. Vilken sporre bör inte detta vara för alla dem som bor i länder där det råder relativ frihet! Låt oss aldrig tröttna, när det gäller att predika de goda nyheterna om Riket!
13. a) Nämn några obestämbara förhållanden som skulle kunna få oss att bli missmodiga i vårt predikoarbete. b) Vad var ”den glädje som förelades” Jesus, och hur kan vi få en liknande glad inställning?
13 Men det finns andra mer obestämbara förhållanden som skulle kunna få oss att bli missmodiga. Det är bland annat motstånd i ett söndrat hem, mentalt betryck, hälsoproblem, kamrattryck, modfälldhet på grund av att vi inte får se positiva resultat i vårt predikoarbete eller kanske genom en känsla av otålighet på grund av att slutet för denna tingens ordning ännu inte har kommit. Vad var det då som hjälpte Jesus att utstå mentalt betryck och fysiskt lidande? Det var ”den glädje som förelades honom”. (Hebréerna 12:2) Jesus uppehölls av tillfredsställelsen att få glädja sin Faders hjärta genom att få rentvå honom och genom att se fram emot den lycka han sedan skulle få uppleva, när han skulle få administrera det messianska rikets underbara välsignelser. (Psalm 2:6—8; 40:10, 11; Ordspråksboken 27:11) Skulle vi ännu mer uppmärksamt kunna följa den glada inställning som Jesus hade? Och kom ihåg Petrus’ försäkran i 1 Petrus 5:9: ”Samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.” Att vi vet att Jehova förstår, att vi känner värmen av det världsvida brödraskapet och att vi håller våra ögon riktade på de glädjeämnen som ligger framför oss under Rikets styre — allt detta kommer att hjälpa oss att inte tröttna, när det gäller att tjäna Jehova i tro och att predika, nu när slutet är så nära förestående.
Varför Jehova tuktar
14. Vilka goda resultat kan bli följden av de prövningar och lidanden som vi kanske måste utstå?
14 Paulus kastar nu ljus över orsaken till att vi kan bli tvungna att få utstå prövningar och lidanden. Han föreslår att vi betraktar detta som ett slags tuktan. Paulus argumenterar: ”Min son, förringa inte tuktan från Jehova, ge inte heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den tuktar han.” (Hebréerna 12:5, 6) Till och med Jesus lärde ”lydnad av det han led”. (Hebréerna 5:8) Vi måste helt visst också lära oss lydnad. Lägg märke till de nyttiga verkningarna av att vi låter tuktan forma oss. Paulus skriver: ”Åt dem som har blivit övade genom den, [frambringar den] fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” Hur uppmuntrande är inte detta! — Hebréerna 12:11.
15. Hur kan vi tillämpa Paulus’ råd att fortsätta med att göra räta stigar för våra fötter?
15 Om vi i ljuset av detta tar emot ”tuktan från Jehova”, kommer vi att ta Paulus’ positiva råd till hjärtat: ”Räta därför ut slappa händer och försvagade knän, och fortsätt med att göra räta stigar för era fötter.” (Hebréerna 12:12, 13) Ibland är det mycket lätt att avvika från den smala vägen som leder till liv. (Matteus 7:14) Aposteln Petrus och andra i Antiokia gjorde sig en gång skyldiga till detta. Varför det? Därför att ”de inte vandrade rätt enligt de goda nyheternas sanning”. (Galaterna 2:14) I våra dagar måste vi fortsätta att lyssna till vår ”store Undervisare” (NW), Jehova Gud. Vi måste göra fullt bruk av de hjälpmedel som tillhandahålls genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. Detta kommer att garantera en rät stig för våra fötter. — Matteus 24:45—47; Jesaja 30:20, 21.
16. a) Hur skulle en ”giftig rot” kunna drabba en församling? b) Varför kopplar Paulus ihop omoraliskhet med bristande uppskattning av heliga ting, och hur kan vi skydda oss själva mot sådana faror?
16 Därefter varnar Paulus att vi noga bör se till ”att ingen går miste om Guds oförtjänta omtanke; att ingen giftig rot får skjuta upp och vålla svårigheter och många bli besudlade genom den”. (Hebréerna 12:15) Att man blir missnöjd eller missbelåten med och kritisk mot det sätt varpå saker och ting utförs i församlingen kan bli likt en ”giftig rot”, som snabbt kan sprida sig och förgifta de sunda tankarna hos andra i församlingen. Vi kan motverka sådana negativa tankar genom att begrunda de oräkneliga välsignelser som sanningen har medfört i vårt liv. (Psalm 40:6) Ett par andra faror är att ha omoraliska böjelser eller att likt Esau ha bristande uppskattning av ”heliga ting”. (Hebréerna 12:16) Paulus kopplar ihop dessa båda faror med varandra, eftersom den ena lätt kan leda till den andra. Ingen kristen behöver duka under för sådana själviska begär, om han tillämpar Petrus’ ord: ”Stå honom [djävulen] emot, fasta i tron.” — 1 Petrus 5:9.
”Verkligheter som man inte ser”
17. Jämför de vördnadsbjudande händelserna vid berget Sinai med dem som de kristna möter i våra dagar.
17 Vår tro är mycket beroende av ”verkligheter som man inte ser”. (Hebréerna 11:1) I Hebréerna 12:18—27 fortsätter Paulus med att tala om några av dessa osynliga verkligheter. Han beskriver de vördnadsbjudande händelserna vid berget Sinai, när Gud talade direkt till Israel och när Mose sade: ”Jag är förskräckt och skälver.” Därefter tillägger aposteln: ”Nej, ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar, i allmän sammankomst.” Paulus skriver att när det gällde de forntida israeliterna vid berget Sinai, kom Guds röst jorden att skaka, men nu har Gud lovat och sagt: ”Ännu en gång skall jag sätta inte bara jorden utan också himmelen i rörelse.” Även om dessa ord i första hand är riktade till de smorda kristna, kan den ”stora skaran” av andra fårlika personer också ta dem till hjärtat. (Uppenbarelseboken 7:9) Inser du helt och fullt vad det är Paulus skriver? Vi står inför en sammankomst av tiotusentals änglar. Vi står naturligtvis också inför Jehova. Jesus Kristus är vid hans högra sida. Ja, den ställning vi står i är ännu mer vördnadsbjudande och vårt ansvar är ännu större än de forntida hebréernas vid berget Sinai! Och kom ihåg att skakandet vid den kommande striden vid Harmageddon kommer att få den onda himmel och den onda jord som finns nu att försvinna. Nu är det verkligen inte tid att be att ”få slippa ifrån” att lyssna på Guds ord och att lyda det!
18. Endast hur kan vi fortsätta med att vittna om Jehova utan att tröttna?
18 Vi lever därför nu verkligen i den mest vördnadsbjudande tiden i mänsklighetens historia. Som Jehovas vittnen har vi blivit sända till jordens mest avlägsna del för att predika de goda nyheterna om Guds upprättade rike. För att göra detta måste vi ha en tro som inte kan skakas, en tro som inte tröttnar, en tro som sätter oss i stånd att ta emot Jehovas tuktan. Om vi har en sådan tro, kommer vi att vara bland dem som kommer att få fortsätta att ”ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad”. (Hebréerna 12:28) Ja, och vi kommer att kunna fortsätta att vittna om Jehova utan att tröttna.
Hur skulle du svara?
◻ Varför är Paulus’ brev till hebréerna nyttigt för oss?
◻ Vilken stridsfråga måste de kristna i våra dagar möta?
◻ Hur kan vi dra nytta av trogna vittnen i forna tider?
◻ Varför tuktar Jehova dem som han älskar?
◻ Vad är nyckeln till att kunna vittna utan att tröttna?