-
Akta dig för brist på troVakttornet – 1998 | 15 juli
-
-
”Gör inte era hjärtan hårda”
13. Vilken varning gav Paulus, och hur tillämpade han Psalm 95?
13 Efter att ha behandlat de judekristnas gynnade ställning gav Paulus följande varning: ”Alldeles som den heliga anden säger: ’I dag, om ni hör hans egen röst, så gör inte era hjärtan hårda som vid det tillfälle då det gavs anledning till bitter vrede, som på den dagen då prövningen skedde i vildmarken.’” (Hebréerna 3:7, 8) Eftersom Paulus citerade från Psalm 95 i Bibeln och den är inspirerad av Gud genom hans heliga ande, kunde han säga att ”den heliga anden säger”.b — Psalm 95:7, 8; 2 Moseboken 17:1–7; 2 Timoteus 3:16.
14. Hur reagerade israeliterna för det som Jehova hade gjort för dem, och varför det?
14 Efter det att israeliterna hade blivit befriade ur slaveriet i Egypten fick de den stora äran att träda in i ett förbundsförhållande till Jehova. (2 Moseboken 19:4, 5; 24:7, 8) Men de visade ingen uppskattning av det som Jehova hade gjort för dem, utan de blev i stället snart upproriska. (4 Moseboken 13:25–14:10) Hur kunde detta hända? Paulus pekade på orsaken: de gjorde sina hjärtan hårda. Men hur kan hjärtan som är känsliga och mottagliga för Guds ord bli hårda? Och vad måste vi göra för att förhindra detta?
15. a) Hur har Guds ”egen röst” hörts i det flydda och i vår tid? b) Vilka frågor måste vi ställa oss själva om Guds ”röst”?
15 Paulus börjar sin varning med en villkorssats: ”Om ni hör hans egen röst.” Jehova Gud talade först till sitt folk genom Mose och andra profeter, men sedan talade han till dem genom sin Son, Jesus Kristus. (Hebréerna 1:1, 2) Vi har nu Guds fullständiga inspirerade ord, Bibeln. Vi har också ”den trogne och omdömesgille slaven”, förordnad av Jesus till att förse oss med andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45–47) Gud talar således fortfarande. Men lyssnar vi? Hur reagerar vi till exempel för råd om klädsel och övrigt yttre eller om val av underhållning och musik? ”Hör” vi, dvs. lyssnar vi på och lyder det vi får höra? Om vi har för vana att komma med ursäkter eller göra invändningar mot råd, utsätter vi oss för den lömska faran att göra vårt hjärta hårt.
16. Hur kan vårt hjärta bli hårt?
16 Vårt hjärta kan också bli hårt, om vi försöker slippa undan att göra det vi kan och bör göra. (Jakob 4:17) Israeliterna visade ingen tro, trots allt det som Jehova hade gjort för dem. De gjorde uppror mot Mose, valde att tro på en ogynnsam rapport om Kanaan och vägrade att gå in i det utlovade landet. (4 Moseboken 14:1–4) Jehova bestämde därför att de skulle tillbringa 40 år i vildmarken, en tillräckligt lång tid för att medlemmarna av den generation som saknade tro skulle hinna dö bort. Gud blev led vid dem och sade: ”’De far alltid vilse med sina hjärtan, och själva har de inte lärt känna mina vägar.’ Således svor jag i min vrede: ’De skall inte komma in i min vila.’” (Hebréerna 3:9–11) Kan vi hämta någon lärdom av detta?
-
-
Akta dig för brist på troVakttornet – 1998 | 15 juli
-
-
19. Belys vilka allvarliga konsekvenser det kan få, om man vägrar att lyssna till råd.
19 Lärdomen är således att om vi skulle göra det till en vana att inte ”höra hans egen röst” genom att inte bry oss om råden från Jehova genom hans ord och den trogne slavens klass, så kommer det inte att dröja länge förrän vårt hjärta blir känslolöst och hårt. Ett par ogifta personer skulle till exempel kunna bli lite för intima med varandra. Om de sedan inte gjorde något åt saken, skulle det då inte lätt kunna leda till att de upprepade det hela? Och när slavklassen ger oss råd om att vi måste vara selektiva i vårt val av musik och underhållning osv., tar vi då tacksamt emot dessa råd och gör de förändringar som behövs? Paulus uppmanade oss att ”inte underlåta att själva församlas”, men trots detta tar många lätt på kristna möten. (Hebréerna 10:24, 25) De kanske tycker att det inte är så farligt om de emellanåt uteblir från några möten eller om de rentav uteblir från något visst möte helt och hållet.
-
-
Akta dig för brist på troVakttornet – 1998 | 15 juli
-
-
b Paulus citerade tydligen från den grekiska Septuaginta-översättningen, som översätter de hebreiska uttrycken för ”Meriba” och ”Massah” som ”trätande” respektive ”provsättning, prövning”. Se sidorna 350 och 379 i band 2 av Insight on the Scriptures, utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc.
-