7. Son till Josef och Maria; halvbror till Jesus. (Mk 6:3; Gal 1:19) Även om denne Jakob inte var apostel, var han tydligen tillsyningsman i den kristna församlingen i Jerusalem (Apg 12:17) och den som skrev den bibelbok som bär hans namn. (Jak 1:1) Han var möjligen den av sönerna som var född närmast efter Jesus, eftersom han nämns först av de fyra söner Maria fick på naturligt sätt: Jakob, Josef, Simon och Judas. (Mt 13:55; se BRODER, BROR.) Av Paulus ord i brevet till korinthierna, som skrevs omkring år 55, kan man dra slutsatsen att Jakob troligen var gift. (1Kor 9:5)

Att det var denne Jakob, dvs. Jesu halvbror, som skrev Jakobs brev, och inte en av apostlarna med detta namn (antingen Sebedeus son eller Alfeus son), verkar framgå av inledningen till brevet. Skribenten omtalar sig där som ”en Guds och Herren Jesu Kristi slav”, inte som apostel. På motsvarande sätt omtalar hans bror Judas sig som ”en Jesu Kristi slav, men Jakobs bror”. (Jak 1:1; Jud 1) Båda bröderna undviker ödmjukt att presentera sig som köttsliga bröder till Herren Jesus Kristus.

Det finns däremot vittnesbörd som pekar på att skribenten är Jesu halvbror Jakob, som den uppståndne Kristus uppenbarligen visade sig speciellt för och som fick en framträdande ställning bland lärjungarna. (Mt 13:55; Apg 21:15–25; 1Kor 15:7; Gal 2:9) Skribenten beskriver sig själv som ”en Guds och Herren Jesu Kristi slav”, vilket påminner om Judas inledning till sitt brev, där han omtalar sig själv som ”en Jesu Kristi slav, men Jakobs bror”. (Jak 1:1; Jud 1) Vidare innehåller den inledande hälsningsfrasen i Jakobs brev uttrycket ”hälsningar”, vilket också är fallet med det brev som sändes till församlingarna angående omskärelsen. I samband med brevet om omskärelsen var det tydligtvis Jesu halvbror Jakob som trädde fram och talade bland ”apostlarna och de äldste” som hade församlats i Jerusalem. (Apg 15:13, 22, 23)

Vilka det är skrivet till. Jakob skrev brevet ”till de tolv stammarna som är kringspridda”, ordagrant ”till de tolv stammarna, dem i förskingringen (diasporan)”. (Jak 1:1, not) Han vänder sig här till sina andliga ”bröder”, till dem som har ”tron på vår Herre Jesus Kristus”, och då i första hand till dem som bor utanför Palestina. (1:2; 2:1, 7; 5:7) Jakob bygger mycket av sin argumentering på de hebreiska skrifterna. Men detta behöver inte betyda att brevet endast var avsett för kristna judar, lika lite som kunskap om de hebreiska skrifterna i dag betyder att man är jude. Att han kallar Abraham ”vår fader” (2:21) är i överensstämmelse med Paulus ord i Galaterna 3:28, 29 om att man kan vara Abrahams verkliga avkomma oavsett om man är jude eller grek. ”De tolv stammarna” som brevet är riktat till måste alltså vara det andliga Israel, ”Guds Israel”. (Gal 6:15, 16)