”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet”
”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — 1 PETRUS 5:5.
1, 2. Vilka två motsatta sätt att tänka har en djup inverkan på människors sätt att vara?
GUDS ord riktar vår uppmärksamhet på två sinnelag eller sätt att tänka som är varandras motsatser och som båda har djup inverkan på en människas sätt att vara. Det ena beskrivs som ”anspråkslöshet i sinnet”. (1 Petrus 5:5) En ordbok definierar ”anspråkslös” som att vara ”ödmjuk i sitt uppträdande eller sin anda: fri från självhävdelse och stolthet”. Anspråkslöshet i sinnet är synonymt med ödmjukhet, och från Guds ståndpunkt sett är det en mycket önskvärd egenskap.
2 Stolthet är motsatsen. Den definieras som ”överdriven självkänsla” och att man är ”föraktfull”. Stoltheten är självupptagen, och den söker materiella och andra själviska fördelar, utan hänsyn till de negativa verkningar detta kan få på andra. Bibeln beskriver en konsekvens av detta: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” Den talar också om ”den enes rivalitet mot den andre” som ”ett strävande efter vind”, eftersom man ”ingenting alls kan ... bära med sig” vid döden. En sådan stolthet är mycket misshaglig i Guds ögon. — Predikaren 4:4; 5:15; 8:9.
Den förhärskande andan i världen
3. Vad är den förhärskande andan i världen?
3 Vilket av dessa båda sätt att tänka kännetecknar världen av i dag? Vad är den förhärskande andan i världen? I World Military and Social Expenditures 1996 heter det: ”Inget annat århundrade kan mäta sig med det tjugonde i fråga om barbariskt ... våld.” Tävlan om politisk och ekonomisk makt, samt nationell, religiös och etnisk rivalitet och stamrivalitet, har dödat över 100 miljoner människor under detta århundrade. Människor har också blivit mer självupptagna på det individuella planet. I tidningen Chicago Tribune konstaterade man: ”I samhällssjukdomen ingår besinningslöst våld, barnmisshandel, skilsmässor, dryckenskap, aids, självmord bland tonåringar, narkotika, gatugäng, våldtäkter, utomäktenskapliga barn, aborter, pornografi, ... lögner, bedrägerier och politisk korruption. ... Rätt och orätt har avskaffats som moraliska begrepp.” Därför varnade man i tidskriften UN Chronicle: ”Samhällen faller sönder.”
4, 5. Vilken biblisk profetia ger en exakt beskrivning av andan i världen?
4 Så är tillståndet överallt i världen. Det är precis som den bibliska profetian förutsade om vår tid: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod.” — 2 Timoteus 3:1–4.
5 Detta ger en exakt beskrivning av den förhärskande andan i världen. Det är en självisk ”jag först”-mentalitet. Rivalitet mellan nationer motsvaras av rivalitet mellan individer. Som exempel på sådan rivalitet kan nämnas hur många idrottsmän till varje pris vill vinna i tävlingssporter, utan hänsyn till hur detta kan såra andra känslomässigt eller rentav fysiskt. Denna självupptagna anda uppammas hos barn och lever kvar på många områden i vuxenlivet. Detta leder till ”fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar”. — Galaterna 5:19–21.
6. Vem uppammar själviskhet, och vad tycker Jehova om ett sådant sinnestillstånd?
6 Bibeln visar att denna världens självupptagna anda återspeglar andan hos honom ”som kallas Djävul och Satan” och ”som vilseleder hela den bebodda jorden”. Den har förutsagt följande om Satans inflytande på människor i dessa kritiska sista dagar: ”Ve jorden ... , eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” (Uppenbarelseboken 12:9–12) Han och hans demoner har således intensifierat sina ansträngningar att uppamma en självisk inställning hos människor. Och vad tycker Jehova om en sådan inställning? Hans ord säger: ”Var och en som har ett stolt hjärta är något avskyvärt för Jehova.” — Ordspråken 16:5.
Jehova är med de anspråkslösa
7. Hur betraktar Jehova dem som är anspråkslösa, och vad lär han dem?
7 Å andra sidan välsignar Jehova dem som är anspråkslösa i sinnet. Så här sade kung David i en sång till Jehova: ”Det ödmjuka folket kommer du att rädda; men dina ögon är emot de högmodiga, för att du må förnedra dem.” (2 Samuelsboken 22:1, 28) Guds ord ger därför följande råd: ”Sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden. ... Sök rättfärdighet, sök saktmodighet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” (Sefanja 2:3) De som ödmjukt söker Jehova blir lärda av honom att odla en helt annan anda än andan i den här världen. ”Han kommer att lära de saktmodiga sin väg.” (Psalm 25:9; Jesaja 54:13) Den vägen är kärlekens väg. Den grundar sig på att göra det som är rätt enligt Guds normer. Om denna kärlek, som styrs av principer, säger Bibeln: ”Den skrävlar inte, blir inte uppblåst, ... söker inte sina egna intressen.” (1 Korinthierna 13:1–8) Den kommer också till uttryck genom anspråkslöshet i sinnet.
8, 9. a) Vem är upphovet till en kärlek styrd av principer? b) Hur viktigt är det att efterlikna den kärlek och ödmjukhet som Jesus visade?
8 Paulus och andra kristna under det första århundradet lärde sig detta slag av kärlek av det som Jesus lärde. Och Jesus hade lärt det av sin Fader, Jehova, om vilken Bibeln säger: ”Gud är kärlek.” (1 Johannes 4:8) Jesus visste att det var Guds vilja för honom att leva enligt kärlekens lag, vilket han också gjorde. (Johannes 6:38) Det var därför som han hade medkänsla med de förtryckta och fattiga och med syndare. (Matteus 9:36) Han sade till dem: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat.” — Matteus 11:28, 29.
9 Jesus visade sina lärjungar vikten av att efterlikna hans kärlek och ödmjukhet, när han sade till dem: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Jesu efterföljare skulle skilja sig från den här självupptagna världen, och därför kunde Jesus säga om dem: ”De [är] inte ... någon del av världen.” (Johannes 17:14) Nej, de efterliknar inte den stolta och själviska andan i Satans värld. De efterliknar i stället den kärleksfulla och ödmjuka anda som Jesus visade.
10. Vad gör Jehova med dem som är anspråkslösa i våra dagar?
10 Guds ord har förutsagt att ödmjuka människor i dessa sista dagar skulle församlas i ett världsomfattande samhälle grundat på kärlek och ödmjukhet, och de skulle säga: ”Låt oss gå upp till Jehovas berg [hans upphöjda sanna tillbedjan], ... och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” (Jesaja 2:2, 3) Detta världsomfattande samhälle som vandrar på Guds stigar utgörs av Jehovas vittnen. På grund av undervisningen från Jehova visar de som hans folk anspråkslöshet i sinnet, en inställning som är raka motsatsen till den alltmer stolta inställningen i den här världen. Bland dem finns en växande ”stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) Denna stora skara uppgår nu till miljoner människor. Hur lär Jehova dem att bli ödmjuka?
Att lära sig att bli anspråkslös i sinnet
11, 12. Hur visar Guds tjänare anspråkslöshet i sinnet?
11 Genom att Guds ande verkar på hans villiga folk kan de lära sig att besegra världens dåliga anda och visa Guds andes frukt. Den tar sig uttryck i ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Galaterna 5:22, 23) Som hjälp att utveckla denna frukt får Guds tjänare rådet: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Galaterna 5:26) Aposteln Paulus sade också: ”Jag [säger] ... till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd.” — Romarna 12:3.
12 De sanna kristna får följande uppmaning i Guds ord: ”Gör min glädje fullständig genom att ni ... inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra [av Guds tjänare] är er överlägsna, och inte med personligt intresse håller ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras.” (Filipperna 2:2–4) Och: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korinthierna 10:24) Ja, ”kärleken uppbygger” andra med osjälviska ord och handlingar. (1 Korinthierna 8:1) Den främjar samarbete och inte tävlan. ”Jag först”-andan har ingen plats bland Jehovas tjänare.
13. Varför är anspråkslöshet i sinnet något man måste lära sig, och hur gör man det?
13 Men på grund av vår nedärvda ofullkomlighet föds vi inte med anspråkslöshet i sinnet. (Psalm 51:5) Detta är därför något som vi måste lära oss. Och det kan vara svårt för dem som inte alltsedan sin barndom, utan först senare i livet, har fått lära sig Jehovas vägar. De har redan format en personlighet som grundar sig på attityderna i den här gamla världen. De måste därför lära sig att göra som det sägs: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och ... ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Efesierna 4:22, 24) Med Guds hjälp kan uppriktiga människor göra det han kräver av dem: ”Klä er ... i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” — Kolosserna 3:12.
14. Vad sade Jesus om viljan att upphöja sig själv?
14 Detta var något som Jesu lärjungar måste lära sig. De var vuxna när de blev hans lärjungar, och de hade ett mått av världslig tävlingsanda i sig. När modern till två av dem sökte en framskjuten ställning för sina söner, sade Jesus: ”Ni vet att nationernas styresmän spelar herrar över dem [människorna] och att de stora utövar myndighet över dem. Så är det inte bland er; utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav. Alldeles som Människosonen [Jesus] inte har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:20–28) Efter att ha uppmanat sina lärjungar att inte använda titlar eller försöka upphöja sig tillade Jesus: ”Ni är alla bröder.” — Matteus 23:8, 1981.
15. Vilken inställning bör de som söker en tjänst som innebär att öva tillsyn ha?
15 En sann Jesu efterföljare skall vara en tjänare, ja, en slav, åt sina medkristna, och detta gäller i synnerhet dem som önskar bli kvalificerade att öva tillsyn i församlingen. (Galaterna 5:13) Tjänsten som tillsyningsman är inte någon maktposition eller framskjuten ställning, som de som önskar bli kvalificerade för att öva tillsyn i församlingen skall tävla om. De skall inte heller ”spela herrar över dem som är Guds arv”, utan i stället ”bli exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:3) En självisk anda hos någon avslöjar faktiskt att han inte är lämpad att öva tillsyn. En sådan person skulle bli till skada för församlingen. Det är sant att det är rätt av en man att ”trakta efter en tjänst som tillsyningsman”, men det bör han göra därför att han önskar betjäna andra kristna och inte för att han vill ha makt eller en framskjuten ställning. De som övar tillsyn bör i stället vara bland dem som är mest anspråkslösa i sinnet i församlingen. — 1 Timoteus 3:1, 6.
16. Varför fördöms Diotrefes i Guds ord?
16 Aposteln Johannes riktar vår uppmärksamhet på en som hade en felaktig inställning, när han skriver: ”Jag har skrivit något till församlingen, men Diotrefes, som tycker om att inta främsta platsen bland dem, tar inte respektfullt emot någonting från oss.” Diotrefes behandlade andra respektlöst för att försöka stärka sin egen ställning. Men på grund av hans ”jag först”-inställning fick Guds ande Johannes att ta med ett fördömande av Diotrefes i Bibeln. — 3 Johannes, vers 9, 10.
Den rätta inställningen
17. Hur visade Petrus, Paulus och Barnabas anspråkslöshet i sinnet?
17 Det finns många exempel i Bibeln på sådana som hade den rätta anspråkslösa inställningen. När Petrus var på väg in till Cornelius, föll denne ”ner för hans [Petrus] fötter och betygade honom sin vördnad”. Men Petrus lät sig inte smickras, utan vi finner tvärtom att ”Petrus lyfte upp honom, i det han sade: ’Stig upp; jag själv är också en människa.’” (Apostlagärningarna 10:25, 26) Och när folkskarorna i Lystra sade att apostlarna Paulus och Barnabas var gudar, sedan Paulus där hade botat en man som var ofärdig från födelsen, slet Paulus och Barnabas ”sönder sina ytterkläder och sprang ut i folkskaran och ropade och sade: ’Män, varför gör ni detta? Vi är också människor med samma skröpligheter som ni.’” (Apostlagärningarna 14:8–15) Dessa ödmjuka kristna ville inte ta emot ära av människor.
18. Vad sade en mäktig ängel ödmjukt till Johannes?
18 Det var en ängel som fick förmedla ”en uppenbarelse genom Jesus Kristus” till aposteln Johannes. (Uppenbarelseboken 1:1) Med tanke på att en enda ängel under en enda natt hade haft kraft att tillintetgöra 185.000 assyrier, kan vi förstå att Johannes kände vördnad inför denne ängel. (2 Kungaboken 19:35) Johannes berättar: ”När jag hade hört och sett, föll jag ner för att tillbe inför ängelns fötter, hans som hade visat mig dessa ting. Men han säger till mig: ’Akta dig! Gör det inte! Jag är bara din medslav och dina bröders. ... Tillbe Gud.’” (Uppenbarelseboken 22:8, 9) Denne mäktige ängel visade verkligen anspråkslöshet i sinnet!
19, 20. Hur skilde sig Jesu anspråkslöshet i sinnet från det högmod som romerska fältherrar visade efter en seger?
19 Jesus Kristus är det bästa exemplet på en som visade anspråkslöshet i sinnet. Han var Guds enfödde Son, den framtida kungen i Guds himmelska rike. När han presenterade sig som sådan för folket, skedde det inte som när romerska fältherrar kom hem från sina segrar. Man anordnade då stora parader eller processioner för dem. De åkte i vagnar utsmyckade med guld och elfenben och dragna av vita hästar eller rentav av elefanter, lejon eller tigrar. I processionen ingick musiker som sjöng segersånger, vagnar lastade med byte och stora öppna kortegevagnar som åskådliggjorde scener ur striden. Där fanns också tillfångatagna kungar, furstar och fältherrar med sina familjer, vilka ofta förödmjukades genom att tvingas gå nakna, ett evenemang som stank av stolthet och högmod.
20 Tänk vilken kontrast vi finner i det sätt varpå Jesus kom! Han var villig att ödmjukt underkasta sig att uppfylla den profetia om honom som löd: ”Se! Din kung, han kommer till dig. Han är rättfärdig, ja, räddad; ödmjuk och ridande på en åsna.” Han red ödmjukt på ett lastdjur och inte i en vagn dragen av en ståtlig parad av djur. (Sakarja 9:9; Matteus 21:4, 5) Hur lyckliga kan inte ödmjuka människor vara över att Jehova i den nya världen skall sätta Jesus till kung över hela jorden, en kung som är verkligt anspråkslös i sinnet, ödmjuk, kärleksfull, medkännande och barmhärtig! — Jesaja 9:6, 7; Filipperna 2:5–8.
21. Vad visas inte genom anspråkslöshet i sinnet?
21 Det faktum att Jesus, Petrus, Paulus och andra modiga och nitiska män och kvinnor i Bibeln var anspråkslösa i sinnet visar att ödmjukhet inte är en svaghet. Det är i stället ett tecken på karaktärsstyrka, för dessa personer uthärdade svåra prövningar med stor moralisk och mental styrka. (Hebréerna, kapitel 11) Och när Jehovas nutida tjänare är anspråkslösa i sinnet, har de en liknande styrka, eftersom Gud styrker dem som är anspråkslösa med sin heliga ande. Vi uppmanas därför: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid.” — 1 Petrus 5:5, 6; 2 Korinthierna 4:7.
22. Vad skall vi behandla i följande artikel?
22 Det finns en annan positiv sida av den anspråkslöshet i sinnet som Guds tjänare behöver öva. Det är en sida som i hög grad bidrar till att bygga upp andan av kärlek och samarbete i församlingarna. Ja, den är verkligen en viktig del av egenskapen anspråkslöshet i sinnet. Detta skall vi behandla i följande artikel.
Som repetition
◻ Beskriv den förhärskande andan i världen.
◻ Hur gynnar Jehova dem som är anspråkslösa i sinnet?
◻ Varför är anspråkslöshet i sinnet något man måste lära sig?
◻ Nämn några exempel från Bibeln på personer som visade anspråkslöshet i sinnet.
[Bild på sidan 15]
Ängeln sade till Johannes: ”Gör det inte! Jag är bara din medslav”