Gör du ditt yttersta?

”JAG skall göra mitt bästa.” Men många gånger har de orden följts av ”men” och en lång lista på ursäkter för att inte behöva anstränga sig. Hur är det med vårt överlämnande åt Jehova? Håller vi vårt löfte att ge vårt allra bästa till honom?

Ett överlämnande innebär ”att odelat överlåta sig eller hänge sig åt en gudoms tjänst eller tillbedjan eller att bli använd i heliga uppgifter”. Jesus visade tydligt vad överlämnande åt Jehova innebär, när han sade: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) För den som har förnekat sig själv och överlämnat sig åt Gud blir utförandet av Guds vilja den viktigaste strävan i livet.

Som ett överlämnat folk behöver vi granska oss själva för att se om vi lever upp till vårt överlämnande. Petrus visade varför vi bör pröva oss själva, när han uppmuntrade smorda kristna: ”Ni [skall] göra ert yttersta för att göra kallelsen och utväljandet av er till något säkert och visst för er; ty om ni fortsätter att göra dessa ting, skall ni aldrig någonsin snava.” (2 Petrus 1:10) Ja, om vi gör vårt yttersta kommer vi inte att till sist misslyckas i andligt avseende.

Att vi gör vårt yttersta kan inbegripa mer

I vidare bemärkelse förväntas alla åt Gud överlämnade tjänare göra sitt yttersta, eller sitt bästa, för att behaga Jehova. Vårt yttersta i fråga om att göra Guds vilja kan med tiden inbegripa mer. Det bästa en treårig pojke kan göra för att hjälpa sin mor kan vara att springa ett ärende, men när han blir äldre kan han göra mer. Det är likadant med vår andliga tillväxt — det som tidigare var vårt yttersta kanske inte längre är det. Vi känner oss manade att göra mer för Jehova.

Vår ökade uppskattning av Jehova ger näring åt vår önskan att göra mer. Vår uppskattning av det han har gjort för oss växer när vi studerar hans ord, Bibeln, enskilt. När vi till exempel noggrant undersöker och mediterar över hur Jehova sände sin Son för att ge ut sin själ och därigenom befria mänskligheten från synd, önskar vi tjäna lösenanordningens upphovsman. (Johannes 3:16, 17; 1 Johannes 4:9—11) Ju mer vi kan ”smaka och se att Jehova är god”, desto mer drivs vi att av hjärtat tjäna honom. — Psalm 34:8.

En heltidsförkunnare som heter Jetter insåg det. För att kunna fördjupa sig mer i det hon studerade gjorde hon i ordning ett litet rum där hemma för det syftet. Hon ordnade det så att hon kunde koncentrera sig när hon gjorde efterforskningar. Hon hade Watch Tower Publications Indexes jämte inbundna årgångar av Vakttornet och Vakna! inom räckhåll i bokhyllan. ”När jag letat fram intressanta upplysningar”, säger hon, ”kan jag knappt vänta på att få dela med mig av dem till andra.”

Men alldeles som en överdådig måltid då och då inte befriar någon från att äta regelbundet varje dag, upphäver inte heller forskning i Bibeln vid något enstaka tillfälle behovet av att varje dag inta andlig föda. Ruth inser detta, för så länge hon kan minnas läste hennes familj Bibeln tillsammans efter måltiderna varje morgon och kväll. Nu, efter att vid 81 års ålder ha ägnat mer än 60 år åt heltidstjänsten, läser hon fortfarande Bibeln regelbundet sedan hon vaknat klockan sex på morgonen. Så snart Ruth får tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, tar hon sig tid att läsa dem. Hon går igenom en artikel minst tre, fyra gånger innan hon studerar den i församlingen. ”Man behöver ta del av Guds ord för att förbli stark i tron”, säger hon. Det har även hjälpt henne att stanna kvar i missionärstjänsten i många år.

Att göra sitt yttersta i att hjälpa andra

När vi djupt och regelbundet studerar Guds ord, växer vår iver att få tjäna Gud, och någonting inom oss driver oss att göra mer. (Jämför Jeremia 20:9.) Sådant nit förmådde Hirohisa att helt fullgöra sin tjänst. (2 Timoteus 4:5) Han bodde tillsammans med sin mor och fyra yngre syskon. I tonåren hjälpte Hirohisa till med att försörja familjen genom att stiga upp klockan tre på morgonen och dela ut tidningar. Hirohisa ville ha större andel i att berätta för andra om Jehova, så han ansökte om att få bli pionjär, som heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen kallas. Ung som han var gladde han sig åt att hjälpa andra att tillsammans med honom göra sitt yttersta för att lovprisa Jehova.

Att göra vårt bästa i att hjälpa andra inbegriper att bli effektiv i tjänsten. Jesus uppmuntrade en gång sina lärjungar: ”Om ni känner till detta, då är ni lyckliga om ni gör det.” (Johannes 13:17) Naomi är ett fint föredöme när det gäller att tillämpa de förslag som Jehovas organisation ger för att förbättra vår tjänst. Hon hade svårt för att tala med främmande människor från hus till hus och hade många gånger svårt att uttrycka sig när hon stod vid dörrarna. Äldste i församlingen uppmanade henne att tillämpa förslagen i boken Resonera med hjälp av Skrifterna, i avsnittet ”Inledningar att använda i tjänsten på fältet”.a Hon lärde sig inledningarna under rubriken ”Familj/Barn” utantill och använde dem många gånger. Följden blev att hon kunde samtala med en hemmafru i 30-årsåldern. Kvinnan kom till Rikets sal redan innan Naomi hann göra återbesök. Man ordnade med ett bibelstudium. Den här kvinnan och hennes man är nu döpta kristna och åtnjuter ett lyckligt familjeliv med sina barn.

Vi gör vårt yttersta i att visa personligt intresse

Vi kan även efterlikna Paulus, som sade: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” — 1 Korinthierna 9:22, 23.

Hatsumi återspeglar denna inställning. När hon tog del i förkunnartjänsten, sade en kvinna artigt i porttelefonen att hon inte hade tid att samtala. Eftersom hon lät vänlig, fortsatte Hatsumi att besöka henne. Kvinnan kom aldrig ut för att träffa Hatsumi, utan svarade endast genom porttelefonen. Så fortsatte det i två och ett halvt år.

En dag gjorde Hatsumi sitt besök vid en annan tidpunkt, sent på eftermiddagen. Ingen svarade. Men när hon var på väg därifrån, frågade en bekant röst bakom henne: ”Vem är du?” Kvinnan hade just kommit hem. När hon hörde Hatsumis namn, svarade hon snabbt: ”Å, är det du som brukar hälsa på mig? Tack för att du alltid bryr dig om mig.” Kvinnan hade tyckt att det var pinsamt att öppna dörren för Hatsumi, eftersom hon tidigare studerat Bibeln på en annan plats men upphört med det. Bibelstudiet återupptogs, och kvinnan gör fina framsteg. Visar vi sådan omsorg om dem vi träffar i tjänsten från hus till hus?

Gör ditt yttersta

Jehova uppskattar när vi gör vårt yttersta i vår tjänst för honom. Han liknar en far vars son kommer till honom med gåvor. Gåvorna kan under åren variera beroende på sonens ålder och tillgångar. Alldeles som fadern med glädje tar emot vilken som helst gåva som sonen ger honom, godtar Jehova villigt vår helhjärtade tjänst alltefter vår andliga tillväxt.

Det är naturligtvis ingen mening med att vi jämför vårt ”yttersta” med andras. Som Paulus sade skall vi ha anledning till triumferande glädje med avseende på oss själva ”och inte i jämförelse med den andre”. (Galaterna 6:4) Må vi fortsätta att tänka på aposteln Petrus’ förmaning: ”Gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” — 2 Petrus 3:14.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 29]

Gör du ditt bästa för att tillämpa förslagen för tjänsten på fältet?