16. a) Hur är Gud ”större än våra hjärtan”? b) Varför besvarar Jehova, enligt vad Johannes säger, våra böner?

¹⁶ Därefter pekar Johannes på sådant som övertygar oss om att vi är Jehovas barn. (Läs 1 Johannes 3:19—24.) ”Av detta” — det förhållandet att vi visar broderlig kärlek — ”skall vi veta att vi har vår upprinnelse i sanningen” och inte är offer för avfällig villfarelse. På så sätt ger vi ”våra hjärtan tillförsikt” inför Gud. (Psalm 119:11) Men om våra hjärtan skulle domfälla oss, kanske på grund av att vi känner att vi inte har visat medtillbedjare tillräcklig kärlek, så kom ihåg att ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting”. Han är barmhärtig, därför att han känner till vår ”oskrymtade broderliga kärlek”, vår kamp mot synden och våra ansträngningar att leva på ett sätt som behagar honom. (1 Petrus 1:22; Psalm 103:10—14) ”Om våra hjärtan inte domfäller oss”, därför att det finns gärningar som bevisar vår broderliga kärlek, och vi inte är skyldiga till fördolda synder, ”då talar vi fritt och öppet till Gud” i bön. (Psalm 19:13, NW) Och han besvarar våra böner, ”därför att vi håller hans bud och gör de ting som är behagliga i hans ögon”.

18. Hur vet vi att Jehova ”förblir i gemenskap med oss”?

¹⁸ En person som håller Guds bud ”förblir i gemenskap med honom” — i harmoni med Jehova. (Jämför Johannes 17:20, 21.) Men hur ”får vi vetskap om” att Gud ”förblir i gemenskap med oss”? Detta vet vi ”på grund av [den heliga] anden som han har gett oss”. Att vi äger Guds heliga ande och förmågan att visa dess frukt, inbegripet broderlig kärlek, bevisar att vi är i gemenskap med Jehova. — Galaterna 5:22, 23.