Skökan och ”jordens kungar”

KRISTENHETENS historia är full av exempel på otillbörlig påverkan och inblandning i maktens domäner. Låt oss se lite närmare på några av dem. Karl den store (742—814 v.t.) var en härskare som insåg fördelarna med att liera sig med religionen och få det katolska prästerskapets välsignelse.

The New Encyclopædia Britannica förklarar att påven smorde både Karl den store, hans far och hans bror till kung och grundade en ny dynasti sedan den regerande kungaätten hade blivit ”bortmanövrerad”. Samma uppslagsverk säger vidare: ”Den politiska alliansen mellan frankerna [Karl den stores folk] och påven mot langobarderna bekräftades vid samma tillfälle. ... Karl [som senare kom att kallas Karl den store] erkände tidigt det nära sambandet mellan den världsliga makten och kyrkan.”

Påven Leo III ”beslöt sig för att göra Karl till kejsare” i det västromerska riket och krönte honom vid en julmässa i Peterskyrkan i Rom år 800 v.t.

En girig sköka

Men en sköka vill ha betalt. Vad kunde Karl den store betala det stora Babylons representant, den romerska kyrkan? ”Karl ... upprepade i Peterskyrkan sin fars löfte att lägga stora delar av Italien under påvens överhöghet.” Samma källa tillägger: ”I hans politiskt betingade religiositet kom riket och kyrkan att sammansmälta till en institutionell och andlig enhet.”

Ett annat exempel på religionens mäktiga inflytande i det förflutna är den engelske kardinalen Thomas Wolsey (1475—1530). The New Encyclopædia Britannica förklarar att han var en ”kardinal och statsman som var Englands mäktigaste man under Henrik VIII:s regering. ... I december 1515 blev Wolsey engelsk lordkansler. ... Wolsey utnyttjade sina vidsträckta världsliga och kyrkliga maktbefogenheter för att göra sig en förmögenhet som bara stod kungens efter.” För att använda Uppenbarelsebokens symbolspråk: en första klassens sköka kräver förstklassig betalning.

Ett annat välkänt exempel på religiöst inflytande i statens angelägenheter var kardinalen och hertigen Richelieu (1585—1642), som utövade stor makt i Frankrike och samtidigt skapade sig en förmögenhet som var ”oerhörd även efter den tidens mått”, som The New Encyclopædia Britannica uttrycker det.

Richelieu efterträddes av ännu en kardinal, Jules Mazarin (1602—1661), som var Frankrikes ledande minister under Ludvig XIV:s regering. Trots att han inte var prästvigd, blev han år 1641 utnämnd till kardinal av påven Urban VIII. Kardinal Mazarin var också lysten efter rikedomar. The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Mazarins fiender kritiserade honom för hans girighet. Han hade skaffat sig en mängd ämbeten och kyrkliga förläningar och hade emellanåt blandat ihop sina egna inkomster och kungahusets.”

Också i modern tid har den falska religionen samlat på sig rikedomar och försökt påverka, och om möjligt kontrollera, de politiska elementen. Ett framträdande exempel är den hemlighetsfulla katolska organisationen Opus Dei (ett latinskt uttryck som betyder Guds verk), som för närvarande åtnjuter påvens bevågenhet och som enligt författaren Lawrence Lader är ”helt engagerad i antikommunistiska och högerpolitiska strävanden”. Den har som policy att via högskolor och universitet fånga upp den intellektuella gräddan av katolsk ungdom och sedan placera ut sina män på höga och inflytelserika poster inom förvaltningen, finansväsendet och massmedia. I Spanien hade den en glanstid under den katolske fascistdiktatorn Franco, då under en och samma period 10 av de 19 medlemmarna av hans ministär var förbundna med den elitistiska organisationen Opus Dei.a

I Förenta staterna har TV-evangelister blivit beryktade för sitt pråliga skryt med sin rikedom och sin njutningslystna livsstil. Vissa protestantiska präster har övermodigt trätt ut på den politiska arenan och har till och med traktat efter presidentposten. Det råder inget tvivel om att den gamla skökan, trots att hon är på fallrepet, under en eller annan förklädnad fortfarande åtnjuter maktens glans och prakt och försöker vara herre på täppan. — Uppenbarelseboken 17:4.

Men hur är det då med skökans namn, ”det stora Babylon”? På vilket sätt är det till hjälp i identifierandet av den symboliska kvinna som beskrivs i Uppenbarelseboken?

[Fotnot]

[Bilder på sidan 6]

Kardinalerna Wolsey, Mazarin och Richelieu skapade sig stora rikedomar medan de var i statens tjänst

[Bildkälla]

Foto: Culver Pictures