I Uppenbarelseboken 20:11, 12 läser vi aposteln Johannes beskrivning av domens dag: ”Jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jorden och himlen, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och skriftrullar öppnades. Men en annan skriftrulle öppnades; det är livets skriftrulle. Och de döda blev dömda efter vad som stod skrivet i skriftrullarna, enligt sina gärningar.” Vem är den domare som omtalas här?

Under den här tusenårsperioden skall Jesus Kristus ”döma levande och döda”. (2 Timoteus 4:1) ”De levande” är den ”stora skaran” som överlever Harmageddon. (Uppenbarelseboken 7:9–17) Aposteln Johannes såg ”de döda ... stå inför [domar]tronen”. Som Jesus lovade skall ”alla som är i minnesgravarna ... höra hans röst och komma ut” genom att bli uppväckta från de döda. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15) Men vad ligger till grund för domen?

Aposteln Johannes såg i sin syn att ”skriftrullar öppnades” och att ”de döda blev dömda efter vad som stod skrivet i skriftrullarna, enligt sina gärningar”. Handlar det här om de gärningar som de gjorde i det förflutna? Nej, domen kommer inte att grundas på det människor gjorde innan de dog. Hur vet vi det? Bibeln säger: ”Den som har dött har ... blivit frikänd från sin synd.” (Romarna 6:7) De som uppstår börjar ett nytt liv – det förflutna kommer inte att användas emot dem. Skriftrullarna måste därför syfta på de krav som Gud ställer på dem efter det att de har uppstått. För att få leva för evigt måste både de som överlever Harmageddon och de som uppstår rätta sig efter Guds bud, däribland de nya anvisningar som han kan komma att uppenbara under de tusen åren. Människor kommer alltså att dömas på grundval av det de gör under domens dag.